Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 8 maj 2019 (begäran om förhandsavgörande från Riigikohus - Estland) – Mittetulundusühing Järvelaev mot Põllumajanduse Registrite ja Informatsiooni Amet (Pria)
(C-580/17)(1 )
(Begäran om förhandsavgörande – Gemensam jordbrukspolitik – Stöd till landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) – Förordning (EG) nr 1698/2005 – Tillämplighet i tiden (ratione temporis) – Artikel 72 – Varaktigheten av investeringsinsatser – Betydande förändring av den samfinansierade investeringsinsatsen – Sak som förvärvats med hjälp av en investeringsinsats som samfinansierats av Ejflu och hyrts ut av stödmottagaren till tredje man – Finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken – Förordning (EG) nr 1306/2013 – Artiklarna 54 och 56 – Medlemsstaternas skyldighet att återkräva belopp som felaktigt betalats ut för utgifter för vilka det förekommit oegentligheter eller försummelser – Begreppet oegentlighet – Inledande av förfarandet för återkrav)
Rättegångsspråk: estniska
Hänskjutande domstol
Riigikohus
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Mittetulundusühing Järvelaev
Motpart: Põllumajanduse Registrite ja Informatsiooni Amet (Pria)
Domslut
Varaktigheten av en investeringsinsats som, såsom i det nationella målet, har godkänts och samfinansierats av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) under programperioden 2007–2013 ska bedömas utifrån bestämmelserna i artikel 72 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Återkrav av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med denna insats ska grunda sig på artikel 56 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, när återkravet sker efter den nämnda programperiodens slut, det vill säga efter den 1 januari 2014.
Den omständigheten att mottagaren av ett stöd – som, såsom det stöd som är aktuellt i det nationella målet, har betalats ut i samband med en investeringsinsats som samfinansierats av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) inom insatsområdet Leader, som omfattas av förordning nr 1698/2005 – hyr ut den sak som förvärvats med hjälp av detta stöd till en tredje man som använder den för samma verksamhet som den som stödmottagaren skulle bedriva, kan utgöra en betydande förändring av den samfinansierade insatsen i den mening som avses i artikel 72.1 i denna förordning. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida så är fallet, med beaktande av alla faktiska och rättsliga omständigheter i det enskilda fallet och mot bakgrund av de alternativa villkor som avses i leden a och b i denna bestämmelse. För att kunna slå fast att ett företag eller ett offentligt organ har gynnats på ett otillbörligt sätt i den mening som avses i artikel 72.1 a i denna förordning måste den behöriga nationella myndigheten först fastställa vad det otillbörliga gynnandet konkret består i, vilken fastställelse kan prövas av de behöriga nationella domstolarna. Frågan huruvida den som faktiskt har använt stödet skulle ha erhållit detta stöd, mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheterna, om denne själv hade lämnat in en stödansökan, är visserligen relevant, men är inte avgörande för tillämpningen av artikel 72.1 a.
Artikel 72.1 i förordning nr 1698/2005 ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken mottagaren av ett stöd, som betalats ut i samband med en investeringsinsats som samfinansierats av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), är skyldig att behålla och personligen använda den sak som förvärvats i samband med denna investeringsinsats under minst fem år efter det att den sista delen av stödet har betalats ut.
Artikel 56 första stycket i förordning nr 1306/2013 ska tolkas så, att det utgör en oegentlighet i den mening som avses i denna bestämmelse, att den som har mottagit ett stöd – som beviljats i samband med en insats som samfinansierats av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) inom insatsområdet Leader, som omfattas av förordning nr 1698/2005 – inte genomför en aspekt av insatsen som ingår bland de aspekter som angetts av stödmottagaren i dennes stödansökan och som var ett av bedömningskriterierna för rangordning av stödansökningarna, även om detta kriterium inte erfordrades enligt den nationella lagstiftningen härom, under förutsättning att underlåtenheten att genomföra en sådan aspekt har medfört en betydande förändring av investeringsinsatsen, i den mening som avses i artikel 72.1 i förordning nr 1698/2005, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma.
Artikel 56 i förordning nr 1306/2013 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att inleda ett förfarande för återkrav av ett felaktigt utbetalat stöd innan fristen på fem år, från den förvaltande myndighetens finansieringsbeslut, har löpt ut. Denna bestämmelse utgör inte heller hinder för att fortsätta ett sådant förfarande för återkrav i ett fall där stödmottagaren under förfarandets gång undanröjer den överträdelse som motiverade att detta förfarande inleddes.
____________
(
1 ) EUT C 412, 4.12.2017.