DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 22 februari 2024 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Direktiv 2010/75/EU – Samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar – Artikel 10 – Bilaga I, punkt 6.4 a – Drift av slakterier för en produktionskapacitet baserad på en slaktvikt som överstiger 50 ton per dygn – Begreppen slaktkropp och produktionskapacitet per dygn – Slakteri för vilket det inte utfärdats något tillstånd – Beaktande av den faktiska produktionen”
I mål C‑311/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Højesteret (Högsta domstolen, Danmark) genom beslut av den 4 maj 2022, som inkom till domstolen den 10 maj 2022, i målet
Anklagemyndigheden
mot
PO,
Moesgaard Meat 2012 A/S,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal, samt domarna F. Biltgen, N. Wahl, J. Passer (referent) och M.L. Arastey Sahún,
generaladvokat: J. Kokott,
justitiesekreterare: handläggaren C. Strömholm,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 9 mars 2023,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– PO och Moesgaard Meat 2012 A/S, genom K. Cronwald Jensen och M. Honoré, advokater,
– Danmarks regering, genom M. Jespersen, J.F. Kronborg och C. Maertens, samtliga i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom C. Valero och C. Vang, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 29 juni 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av punkt 6.4 a i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 2010, s. 17).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Anklagemyndigheden (åklagarmyndigheten, Danmark) och å andra sidan Moesgaard Meat 2012 A/S (nedan kallat Moesgaard Meat) och dess direktör PO, angående åtal mot sistnämnda parter för att mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2016 ha drivit ett slakteri utan miljötillstånd.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Direktiv 2010/75
3 I skäl 2 i direktiv 2010/75 anges följande:
”För att förebygga, minska och i möjligaste mån eliminera föroreningar från industriella verksamheter, i enlighet med principen om att förorenaren ska betala och principen om förebyggande åtgärder mot föroreningar, är det nödvändigt att fastställa en allmän ram för kontroll av viktiga industriella verksamheter där insatser vid källan prioriteras, liksom ett varsamt utnyttjande av naturresurserna samt att vid behov ta hänsyn till de ekonomiska omständigheterna och de lokala särdragen på den plats där den industriella verksamheten bedrivs.”
4 I artikel 1 i detta direktiv, med rubriken ”Syfte”, föreskrivs följande:
”I detta direktiv fastställs bestämmelser om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar som härrör från industriella verksamheter.
Det innehåller också bestämmelser som syftar till att förebygga eller, när det visar sig vara omöjligt, minska utsläppen till luft, vatten och mark och förebygga uppkomst av avfall, så att en hög skyddsnivå kan uppnås för miljön som helhet.”
5 Artikel 2 i direktivet har rubriken ”Tillämpningsområde”. I artikel 2.1 föreskrivs följande:
”Detta direktiv gäller de industriella verksamheter som ger upphov till föroreningar som avses i kapitlen II–VI.”
6 I artikel 3 med rubriken ”Definitioner” i samma direktiv föreskrivs följande:
”I detta direktiv gäller följande definitioner:
…
3. anläggning: en fast, teknisk enhet inom vilken en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I eller i del 1 i bilaga VII bedrivs, liksom all annan därmed förknippad verksamhet på samma plats som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som anges i dessa bilagor och som kan påverka utsläpp och föroreningar.
…”
7 Artikel 4 i direktiv 2010/75 har rubriken ”Skyldighet att ha tillstånd”. I artikel 4.1 föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ingen anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning drivs utan tillstånd.
…”
8 Artikel 10 i direktivet har rubriken ”Tillämpningsområde” och återfinns i kapitel II, med rubriken ”Bestämmelser för verksamheter som anges i bilaga I”. I den artikeln föreskrivs följande:
”Detta kapitel gäller de verksamheter som anges i bilaga I och som, i tillämpliga fall, uppnår de tröskelvärden för kapacitet som anges i den bilagan.”
9 Bilaga I, med rubriken ”Kategorier av verksamhet som avses i artikel 10”, till direktivet har följande lydelse:
”Nedanstående tröskelvärden hänför sig vanligen till produktionskapacitet eller produktionsresultat. Om flera verksamheter som bedrivs i en och samma anläggning omfattas av samma verksamhetsbeskrivning och den innehåller en tröskel, adderas produktionskapaciteten för dessa verksamheter. …
…
6. Annan verksamhet
…
6.4 a) Drift av slakterier för en produktionskapacitet baserad på en slaktvikt som överstiger 50 ton per dygn.
…
…”
10 Punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75 har i huvudsak samma lydelse som punkt 6.4 a i bilaga I till de direktiv som tidigare var tillämpliga och som direktiv 2010/75 har ersatt, nämligen rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, 1996, s. 26) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EUT L 24, 2008, s. 8).
Andra relevanta unionsrättsakter
– Förordning nr 3220/84
11 Rådets förordning (EEG) nr 3220/84 av den 13 november 1984 om fastställande av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av gris (EGT L 301, 1984, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 18, s. 68), som trädde i kraft den 1 januari 1985, ersattes vad gäller gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (EUT L 299, 2007, s. 1, och rättelse i EUT L 63, 2010, s. 30). I artikel 1 i nämnda förordning nr 3220/84 i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 3513/93 av den 14 december 1993 (EGT L 320, 1993, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 54, s. 71) (nedan kallad förordning nr 3220/84), föreskrevs följande:
”1. Denna förordning fastställer gemenskapens skala för att klassificera andra grisar än dem som använts för rekrytering.
2. Skalan som anges i punkt 1 skall användas av samtliga slakterier för att klassificera alla slaktkroppar så att producenterna får en skälig ersättning grundad på vikten och kroppssammansättningen hos de grisar som de levererat till slakterierna.
…”
12 I artikel 2 i den förordningen föreskrevs följande:
”1. I denna förordning avses med slaktkropp av gris kroppen av en slaktad gris som är avblodad och urtagen, hel eller delad längs ryggraden, utan tunga, borst, klövar, könsorgan, ister, njurar och mellangärde.
Medlemsstaterna kan få tillstånd att besluta om annan presentation för slaktkroppar av grisar som är slaktade inom deras territorium om
– det normala handelsbruket inom deras territorium skiljer sig från standardpresentationen som den definieras i första stycket,
– tekniska krav berättigar det, eller om
– slaktkropparna av gris avhudas på ett enhetligt sätt.
2. Med vikt avses i denna förordning vikten av den kalla slaktkroppen beskriven enligt punkt 1 första stycket.
Slaktkroppen skall vägas så snart som möjligt efter slakt och inte senare än 45 minuter efter det att grisen har stuckits. Vikten av den kalla slaktkroppen skall beräknas genom tillämpning av en omvandlingskoefficient på vägningsresultatet.
Om ett slakteri generellt inte kan hålla 45-minutersgränsen skall omvandlingskoefficienten som avses i andra stycket justeras därefter.
…”
– Förordning nr 1234/2007
13 Förordning nr 1234/2007, som trädde i kraft den 23 november 2007, har vad beträffar grisköttssektorn, från den 1 januari 2014, ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671). Såsom framgick av artikel 1.1 q i förordning nr 1234/2007 upprättades genom förordningen en gemensam organisation av marknaden för produkter inom de sektorer som förtecknades i bilaga I till denna förordning, till vilken grisköttssektorn hörde.
14 Artikel 8 i förordningen hade rubriken ”Referenspriser”. I artikel 8.1 föreskrevs följande:
”1. För produkter som omfattas av interventionsåtgärder enligt artikel [5].1 ska följande referenspriser tillämpas:
…
f) När det gäller grisköttssektorn, 1509,39 EUR/ton för slaktkroppar av gris av standardkvalitet efter slaktvikt och slaktkropparnas innehåll av magert kött i enlighet med den gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av gris som fastställs i artikel 42.1 b enligt följande:
i) Slaktkroppar som väger minst 60 men mindre än 120 kg: klass E i enlighet med punkt B.II i bilaga V.
ii) Slaktkroppar som väger 120–180 kg: klass R i enlighet med punkt B.II i bilaga V.”
15 I bilaga V i den förordningen föreskrevs följande:
”…
B. Gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av gris
I. Definition
Slaktkroppar: kroppar av slaktade grisar, som är avblodade och urtagna, hela eller delade längs mittlinjen.
…
III. Presentation
Slaktkroppar ska presenteras utan tunga, borst, klövar, könsorgan, ister, njurar och mellangärde.
För grisar som har slaktats på deras territorium kan medlemsstaterna tillåtas att föreskriva en annan presentation av slaktkroppar av gris om något av följande villkor är uppfyllt:
1. Om normal praxis på marknaden på deras territorium avviker från den standardpresentation som anges i det första stycket.
2. Om tekniska krav motiverar det.
3. Om slaktkropparna avhudas på ett enhetligt sätt.
…”
– Förordning nr 1308/2013
16 Förordning nr 1308/2013 innehåller dels artikel 7.1 f, dels artikel 20 t samt en bilaga IV som i huvudsak har samma lydelse som artikel 8.1 f respektive bilaga V till förordning nr 1234/2007, såsom dessa bestämmelser återgetts ovan i punkterna 14 och 15.
17 Såsom framgår av artikel 10 första stycket i förordning nr 1308/2013 ska de unionsskalor för klassificering av slaktkroppar i enlighet med punkt B i bilaga IV till den förordningen tillämpas inom sektorn för griskött när det gäller gris som inte används för avel.
Dansk rätt
Lagen om miljöskydd
18 I 33 § stycke 1 i miljøbeskyttelsesloven (miljöskyddslagen) av den 22 december 2006, i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad miljöskyddslagen) föreskrivs följande:
”Ett företag, en anläggning eller en inrättning som finns upptagen i den förteckning som avses i 35 § (förtecknade företag) får inte etableras eller tas i bruk förrän tillstånd för detta har beviljats. Ett förtecknat företag får inte heller utöka sin verksamhet eller ändras byggnadsmässigt eller driftsmässigt – särskilt inte i fråga om generering av avfall – på ett sätt som innebär ökad förorening innan utvidgningen eller ändringen av verksamheten har godkänts.”
19 I 35 § stycke 1 i denna lag föreskrivs följande:
”Ministern med ansvar för miljö och livsmedel ska upprätta en förteckning över de företag, anläggningar och inrättningar som är särskilt förorenande och som omfattas av tillståndskravet i 33 §.”
20 I 110 § i nämnda lag föreskrivs följande:
”1. Om inte ett högre straff är motiverat enligt annan lagstiftning, ska böter åläggas den som
…
6) etablerar, startar eller driver ett företag utan tillstånd enligt 33 §,
…
2. Straffet får utgöras av fängelse i högst två år om brottet begåtts uppsåtligen eller av grov oaktsamhet och om det genom brottet
1) har orsakats skada eller risk för skada på miljön, eller
2) har erhållits eller eftersträvats en ekonomisk fördel av den berörda personen själv eller av andra, inbegripet i form av kostnadsbesparingar.
…
4. Ett bolag eller annan juridisk person kan ådra sig straffrättsligt ansvar i enlighet med bestämmelserna i kapitel 5 i strafflagen.”
Förordning nr 1454 om tillstånd för förtecknade företag
21 I 3 § i bekendtgørelse nr. 1454 om godkendelse af listevirksomhed (förordning nr 1454 om tillstånd för förtecknade företag) av den 20 december 2012 föreskrevs följande:
”1. Ett förtecknat företag får inte etableras eller starta verksamhet förrän det tillstånd som föreskrivs i 33 § stycke 1 i miljöskyddslagen har beviljats.
2. Ett förtecknat företag får inte utöka sin verksamhet eller ändras byggnadsmässigt eller driftsmässigt – särskilt inte i fråga om generering av avfall – på ett sätt som innebär ökad förorening innan utvidgningen eller ändringen av verksamheten har godkänts med stöd av 33 § stycke 1 i miljöskyddslagen.
…
5. Om det i bilaga 1 eller 2 fastställs ett lägsta tröskelvärde för tillståndskravet får företaget inte utöka verksamheten eller genomföra någon ändring som skulle innebära att tröskelvärdet överskrids förrän företaget har godkänts i sin helhet.”
22 Bilaga 1 till denna förordning innehöll en förteckning över tillståndspliktiga verksamheter, däribland följande:
”…
6.4.
a) Drift av slakterier med en kapacitet till produktion av slaktkroppar, inbegripet slaktade fjäderfän, som överstiger 50 ton per dygn. …
…”
23 Nämnda förordning ersattes under år 2014 och under de följande åren av nya versioner, utan att det väsentliga innehållet i de ovan i punkterna 21 och 22 nämnda bestämmelserna ändrades.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
24 Moesgaard Meat drev mellan åren 2014 och 2016 ett slakteri för gris, utan att inneha ett tillstånd enligt miljöskyddslagen.
25 Genom stämningsansökan av den 19 juli 2017 åtalades Moesgaard Meat och dess direktör PO för överträdelse av denna lag, jämförd med förordningen om tillstånd för förtecknade företag, i den lydelse som var tillämplig vid tiden för de aktuella omständigheterna, med motiveringen att Moesgaard Meat under den period som avses i föregående punkt, utan sådant miljötillstånd som krävs, drev ett slakteri vars produktion av slaktkroppar av gris översteg 50 ton per dag, vilket orsakade en risk för miljöskador.
26 Enligt åtalet låg Moesgaard Meats genomsnittliga dagliga produktion av slaktkroppar för varje månad under perioden från den 1 januari 2014 till den 31 december 2016 på mellan 53 488 kg slaktkroppar i januari 2014 och 92 334 kg slaktkroppar i september 2016. Den totala överproduktionen under denna period uppskattades till 17,3 miljoner kg.
27 Beräkningen av den genomsnittliga dagliga produktionen grundade sig på de produktionssiffror som Moesgaard Meat hade uppgett för den behöriga myndigheten i enlighet med bekendtgørelse om produktionsafgift ved slagtning og eksport af svin (förordning om produktionsskatt vid slakt och export av gris), enligt vilken blanketterna skulle fyllas i med uppgift om ”slaktvikt”. Vid denna beräkning beaktades dessutom endast ”slaktdagar”, med undantag för de dagar då slakteriverksamheten var begränsad till att ta emot djuren, placera dem i förvaringslokal och förbereda dem för slakt eller slutföra behandlingen av de slaktade djuren, bland annat genom att avlägsna huvudet och halsen från djuret när det kylts och förbereda det för insamling.
28 Genom dom av den 3 juli 2018 slog Retten i Holstebro (Domstolen i Holstebro, Danmark) fast att Moesgaard Meat och PO hade gjort sig skyldiga till de påtalade gärningarna.
29 Dessa överklagade denna dom till Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark, Danmark), som genom dom av den 4 juli 2019 fastställde underrättens dom.
30 Højesteret (Högsta domstolen, Danmark), till vilken PO och Moesgaard Meat överklagade Vestre Landsrets dom, vill få klarhet i hur åklagarmyndigheten och underinstanserna har tolkat begreppen ”[produktion av slaktkroppar]”, ”per dygn” och ”kapacitet” i punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75 och som återges i den tillämpliga danska lagstiftningen. Højesteret (Högsta domstolen) har i detta avseende påpekat att de tilltalade har gjort gällande att en ”slaktkropp”, i motsats till vad nämnda lägre instanser har slagit fast, är en kropp utan huvud, avblodad och i kylt tillstånd, och att man vid beräkningen av Moesgaard Meats kapacitet även ska beakta den putsning av djuren som äger rum under helgen. De har för övrigt hävdat att en anläggnings ”kapacitet” kan vara lägre än dess faktiska produktion när exempelvis den faktiska produktionen har uppnåtts genom att man bortser från fysiska, tekniska eller rättsliga begränsningar av produktionen, vilket är fallet i det nationella målet, där den faktiska produktion som beaktades av åklagarmyndigheten uppnåddes genom användning av olagligt installerade kylcontainrar.
31 Mot denna bakgrund beslutade Højesteret (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Ska punkt 6.4 a i bilaga I till [direktiv 2010/75] tolkas så, att ’produktionskapacitet baserad på … slaktvikt’ omfattar slaktprocessen från det att djuret hämtas från förvaringen, bedövas och avlivas till dess att stora standardutskärningar föreligger, så att det slaktade djurets vikt ska beräknas innan huvudet och halsen skärs av och inälvorna och organen avlägsnas, eller omfattar ’produktionskapacitet baserad på … slaktvikt’ produktion av griskroppar efter det att inälvorna och organen avlägsnats och huvudet och halsen skurits av och efter avblodning och nedkylning, så att slaktdjurets vikt ska beräknas först i detta skede?
2) Ska punkt 6.4 a i bilaga I till [direktiv 2010/75] tolkas så, att antalet produktionsdagar som ingår i kapaciteten ’per dygn’ endast ska beräknas på grundval av kapaciteten de dagar då bedövning, avlivning och omedelbar styckning av slaktsvin äger rum, eller omfattas även de dagar då det förekommer slaktrelaterad behandling, inklusive förberedelse av djuret för slakt, kylning av slaktdjuret och avskiljning av dess huvud och hals?
3) Ska punkt 6.4 a i bilaga I till [direktiv 2010/75] tolkas så, att ett slakteris ’produktionskapacitet’ ska beräknas som den maximala produktionen per dygn, med förbehåll för de fysiska, tekniska eller rättsliga begränsningar som slakteriet faktiskt iakttar, men inte mindre än dess faktiska produktion, eller kan ett slakteris ’produktionskapacitet’ vara mindre än dess faktiska produktion, till exempel om den faktiska produktionen har ägt rum utan hänsyn till de fysiska, tekniska eller rättsliga begränsningar för produktionen som förutsatts vara beaktade vid beräkningen av slakteriets ’produktionskapacitet’?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
32 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75 ska tolkas så, att man vid beräkningen av ett slakteris produktionskapacitet vad beträffar slaktkroppar av gris ska beakta djurens vikt omedelbart efter slakt eller deras vikt efter avblodning, avlägsnande av inälvor och organ, avskiljning av huvudet och halsen samt nedkylning.
33 Det följer av artikel 2.1, artikel 3 led 3, artikel 4.1, artikel 10 och punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75, jämförda med varandra, att varje anläggning där verksamhet bedrivs som motsvarar ”drift av slakterier för en produktionskapacitet baserad på en slaktvikt som överstiger 50 ton per dygn” omfattas av tillämpningsområdet för det direktivet och omfattas av ett tillståndskrav enligt detta direktiv.
34 Enligt fast rättspraxis följer det såväl av kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen, att ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde, i regel ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela Europeiska unionen. Fastställandet av betydelsen av och räckvidden för sådana uttryck som inte definierats i unionsrätten ska dessutom ske i enlighet med deras normala betydelse, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som uttrycken ingår i (dom av den 13 oktober 2022, Gemeinde Bodman-Ludwigshafen, C‑256/21, EU:C:2022:786, punkt 32 och där angiven rättspraxis).
35 EU-domstolen påpekar att det i direktiv 2010/75 inte ges någon definition av begreppet [slaktkropp] som återfinns i punkt 6.4 a i bilaga I till det direktivet och det finns inte heller någon uttrycklig hänvisning till nationell rätt för att fastställa dess innebörd och tillämpningsområde.
36 Vad gäller det sammanhang i vilket nämnda bestämmelse ingår, ska det emellertid understrykas att begreppet slaktkropp definieras i andra unionsrättsakter som är relevanta för slakteriers produktion av slaktkroppar av gris. Härvidlag framhålls särskilt förordning nr 1308/2013, genom vilken en samlad marknadsordning för produkter inom bland annat grisköttssektorn upprättas. I punkt B i bilaga IV till den förordningen fastställs regler för unionsskalor för klassificering av slaktkroppar inom sektorn för griskött i syfte att göra prisnoteringar och tillämpa interventionsbestämmelser inom dessa sektorer.
37 I nämnda bilaga IV definieras begreppet slaktkroppar på så sätt att det avser kroppar av slaktade grisar som är avblodade och urtagna, hela eller delade längs mittlinjen. Av bestämmelserna om presentation av slaktkroppar i nämnda bilaga IV följer att slaktkroppar av gris ska presenteras utan tunga, borst, klövar, könsorgan, ister, njurar och mellangärde.
38 Det ska även påpekas att i huvudsak identiska standarddefinitioner och standardpresentationsregler tillämpliga på slaktkroppar av gris inom området för den samlade marknadsordningen redan var i kraft vid antagandet av direktiv 96/61 – genom vilket det tillståndskrav för drift av slakterier som numera följer av direktiv 2010/75 infördes för första gången – liksom vid antagandet av direktiven 2008/1 och 2010/75.
39 Såsom framgår av punkt 10 ovan var punkt 6.4 a i bilaga I till direktiven 96/61 och 2008/1 i huvudsak identisk med nuvarande punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75.
40 De definitioner och standardpresentationsregler som avses i punkt 38 i förevarande dom föreskrevs först i artikel 2.1 i förordning nr 3220/84 och därefter i bilaga V till förordning nr 1234/2007.
41 Det följer av förordning nr 1308/2013 och de förordningar som nämns i föregående punkt, och i synnerhet av artikel 7.1 f i förordning nr 1308/2013, av artikel 8.1 f i förordning nr 1234/2007 och av artikel 2.2 i förordning nr 3220/84, att den slaktvikt som däri definieras redan i förordning nr 3220/84 utgör ett referenskriterium vid tillämpningen av denna förordning för beräkningen av referenspriserna.
42 Det följer dessutom av artikel 2.2 i förordning nr 3220/84, som var i kraft när det första direktivet antogs, genom vilket det infördes ett tillståndskrav för drift av slakterier med en produktionskapacitet baserad på en slaktvikt som överstiger 50 ton per dygn, det vill säga direktiv 96/61, att vad gäller vägning av slaktkroppar av gris, var vikten på slaktkroppen i den standardpresentation som föreskrivs i denna förordning relevant, även om medlemsstaterna på vissa villkor kunde tillåtas att föreskriva en annan presentation.
43 Under dessa omständigheter och med hänsyn till den grad av klarhet och precision med vilken begreppet slaktkropp som följer av dessa rättsakter definieras, finner domstolen att det är denna innebörd av begreppet slaktkropp som unionslagstiftaren har avsett att använda sig av när den antog direktiv 2010/75 och de direktiv som föregick det, även om det finns andra definitioner av detta begrepp i unionslagstiftningen på folkhälsoområdet.
44 Härav följer att det vid beräkningen av ett slakteris produktionskapacitet vad beträffar slaktkroppar av gris, som avses i punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75, inte ska tas hänsyn till djurens vikt omedelbart efter slakt, utan deras vikt efter avblodning och urtagning samt efter avlägsnande av tunga, borst, klövar, könsorgan, ister, njurar och mellangärde.
45 Denna tolkning stöds även av den omständigheten att begreppet ”[slaktkropp]” förekommer i punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75 i samband med ordet ”[produktion]” (”[produktion av… slaktkroppar]”), i överensstämmelse med den första meningen i inledningen till bilaga I, enligt vilken ”[de tröskelvärden som anges i denna bilaga] vanligen hänför sig till produktionskapacitet eller produktionsresultat”. I förhållande till slaktkroppar är begreppet produktion nämligen a priori mer förenligt med en process där köttprodukten från djuret genomgår en första behandling eller paketering för framtida saluföring än med en isolerad åtgärd, såsom slakt, som endast består i att det nämnda djuret övergår från att vara levande till att vara dött.
46 Tolkningen av punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75 mot bakgrund av definitionen och standardpresentationsregler för slaktkroppar av gris i förordning nr 1308/2013 påverkas inte av att det i vissa språkversioner av direktivet inte ordagrant hänvisas till det begrepp som definieras i förordningen.
47 De begrepp som används i den bulgariska språkversionen, (”трупно месо”), den ungerska språkversionen, (”vágott súly”) och den svenska språkversionen (”slaktvikt”), av nämnda direktiv, det vill säga kött från slaktkropp i det första fallet och slaktvikt i de båda senare fallen, framstår som begreppsmässigt mycket näraliggande de begrepp som används i dessa språkversioner av förordning nr 1308/2013 (”кланичен труп”, ”hasított test” och ”slaktkropp”), det vill säga slaktkropp.
48 Vidare utgör den omständigheten att de uttryck som används i den nederländska (”geslachte dieren”), den tjeckiska (”kapacita porážky”), den slovakiska (”kapacita zabitia”) och den slovenska (”zmogljivostjo zakola”) språkversionen av direktiv 2010/75, det vill säga slaktade djur i det första fallet och slaktkapacitet i följande fall, inte innehåller ordet ”slaktkropp”, inte hinder för en tolkning som beaktar definitionen av detta begrepp i nämnda förordning.
49 Den omständigheten att förordning nr 1308/2013 har andra syften än dem som eftersträvas med direktiv 2010/75 räcker inte i sig för att motivera en annan tolkning av samma begrepp som används i två bestämmelser avseende en och samma sektor.
50 Även om det mål som eftersträvas med direktiv 2010/75, enligt artikel 1 i direktivet, är att genom samordnade åtgärder förebygga och begränsa föroreningar som härrör från industriella verksamheter, finns det inget som tyder på att unionslagstiftaren i förevarande fall har överskridit gränserna för sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning när dess handlande innefattar val av politisk, ekonomisk och social art och när den har att göra komplicerade bedömningar genom att, vid beräkningen av slakteriernas produktionskapacitet i den mening som avses i punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75, hänvisa till slaktvikt enligt definitionerna i de på varandra följande förordningarna nr 3220/84, nr 1234/2007 och nr 1308/2013.
51 Slutligen framgår det, såsom generaladvokaten har påpekat, i punkterna 66 och 67 i sitt förslag till avgörande, av referensdokumentet om bästa tillgängliga teknik för slakterier, som Europeiska kommissionen har upprättat med tillämpning av artikel 16.2 i direktiv 96/61, att den berörda ekonomiska sektorn och i synnerhet dess aktörer, som är skyldiga att erhålla det erforderliga tillståndet vid äventyr av eventuella påföljder, sedan det direktivet trädde i kraft har utgått från principen att slaktkroppar ska förstås som bearbetade djurkroppar efter det att betydande delar har avlägsnats.
52 Av det anförda följer att den första frågan ska besvaras enligt följande. Punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75 ska tolkas så, att man vid beräkningen av ett slakteris produktionskapacitet vad beträffar slaktkroppar av gris ska beakta vikten hos kropparna av slaktade grisar, som är avblodade och urtagna, och efter avlägsnande av tunga, borst, klövar, könsorgan, ister, njurar och mellangärde.
Den andra och den tredje frågan
53 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75 ska tolkas så, att när den dagliga produktionskapaciteten vad beträffar slaktkroppar för ett slakteri i drift som inte har det tillstånd som krävs enligt artikel 4.1 i detta direktiv beräknas på grundval av slakteriets faktiska månatliga produktionsvolymer:
– ska beräkningen, utöver de dagar då djuren slaktas, även omfatta de dagar då andra led i produktionen av slaktkroppar äger rum, och
– ska hänsyn tas till de fysiska, tekniska och rättsliga begränsningar som kan minska slakteriets produktionskapacitet, vilket innebär att dess produktionskapacitet kan vara lägre än den faktiska produktionen, särskilt när denna har uppnåtts genom att nämnda begränsningar inte har iakttagits.
54 I vanlig mening avser ett slakteris ”produktionskapacitet” den mängd slaktkroppar som slakteriet kan producera.
55 I princip ska bedömningen av ett slakteris kapacitet, för att avgöra om det ska beviljas ett tillstånd, göras i förväg med hänsyn till kapaciteten hos den utrustning som slakteriet förfogar över. Domstolen konstaterar – i likhet med vad generaladvokaten påpekade i punkterna 28 och 29 i sitt förslag till avgörande med hänvisning till kommissionens riktlinjer av den 1 april 2007 om tolkning och fastställande av en kapacitet enligt direktiv 96/61 (Guidance on Interpretation and Determination of Capacity under the IPPC Directive), vilka, även om de inte är bindande, i detta sammanhang kan tjäna till att klargöra systematiken i detta direktiv och således även i direktiv 2010/75 (se, analogt, dom av den 16 december 2021, Apollo Tyres (Hungary), C‑575/20, EU:C:2021:1024, punkt 38 och där angiven rättspraxis) – att relevanta fysiska, tekniska och rättsliga begränsningar samt kapaciteten hos den del av anläggningen eller det produktionsled som i störst utsträckning begränsar det berörda slakteriets totala kapacitet ska beaktas. Om dessa begränsningar inte beaktades skulle nämligen anläggningens kapacitet inte motsvara vad som är praktiskt genomförbart med iakttagande av de rättsregler som är tillämpliga på den aktuella verksamheten.
56 När produktionsuppgifterna för ett slakteri som inte har ett sådant tillstånd visar att slakteriet producerar slaktkroppar som överstiger de kvantiteter som avses i punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75, ska emellertid enbart denna omständighet leda till slutsatsen att slakteriet i fråga åtminstone har en produktionskapacitet som motsvarar dessa kvantiteter och att produktionen i fråga följaktligen har skett utan att kravet på tillstånd enligt artikel 4.1 i direktivet iakttagits.
57 I detta sammanhang kan PO och Moesgaard Meat inte vinna framgång med de argument som de framfört i sina skriftliga yttranden, enligt vilka Moesgaard Meats faktiska produktion av slaktkroppar inte kan beaktas vid beräkningen av det berörda slakteriets produktionskapacitet i en situation där denna faktiska produktionsnivå har uppnåtts av detta slakteri i strid med de krav som följer av de rättsregler som är tillämpliga på den aktuella verksamheten, i förevarande fall genom kylcontainrar som har installerats olagligt.
58 Såsom framgår av artikel 1 i direktiv 2010/75, mot bakgrund av skäl 2 i detsamma, syftar detta direktiv till att förebygga, minska och i möjligaste mån eliminera föroreningar från centrala industriella verksamheter. I den mån det är den faktiska produktionen som är föroreningskällan som direktivet syftar till att förebygga, minska och eliminera, ska ett slakteri vars faktiska produktion av slaktkroppar överstiger det tröskelvärde som föreskrivs i punkt 6.4 a i bilaga I till samma direktiv under alla omständigheter anses utgöra en anläggning som bedriver sådan industriell verksamhet och som följaktligen omfattas av skyldigheten att inneha ett tillstånd enligt direktivet, oberoende av på vilket sätt denna produktionsnivå har uppnåtts, rättsenligt eller rättsstridigt.
59 Att producera större kvantiteter än de som avses i punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75 under en viss period ska i princip – i avsaknad av förändringar vad gäller den utrustning som det berörda slakteriet förfogar över eller av fysiska, tekniska och rättsliga begränsningar som är tillämpliga på den aktuella verksamheten – anses visa att det finns åtminstone en sådan kapacitet även med avseende på andra perioder då slakteriet varit i drift, under vilka, till exempel på grund av en minskad efterfrågan, slakteriets produktionskapacitet inte utnyttjades fullt ut, och de kvantiteter som slakteriet producerade således var mindre än de som avses i punkt 6.4 a.
60 För det fall det saknas uppgifter om den faktiska dagliga produktionen av slaktkroppar från det berörda slakteriet och den dagliga produktionskapaciteten för slaktkroppar inte vederbörligen har utvärderats i förväg för att fastställa behovet av det tillstånd som krävs enligt direktiv 2010/75 i enlighet med vad som angetts i punkt 55 i förevarande dom, utan följer av de genomsnittliga dagliga produktionsuppgifterna, beräknade på grundval av slakteriets faktiska månatliga produktionsvolymer, innebär detta med nödvändighet att inte bara ”slaktdagar” ska beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga dagliga produktionen, utan även de dagar då andra led i produktionen av slaktkroppar, det vill säga de som avses i punkt 44 i förevarande dom och de föregående leden, utförs.
61 I förevarande fall kräver detta att hänsyn tas till de lördagar och söndagar då verksamheten hos det slakteri som är i fråga i det nationella målet, enligt PO:s och Moesgaard Meats uppgifter, vilka det ankommer på dem att styrka och på den hänskjutande domstolen att kontrollera, bestod i att ta emot djuren, placera dem i förvaringslokal och förbereda dem för slakt, samt att vidta de åtgärder som nämns i punkt 52 ovan efter slakt.
62 Av det anförda följer att den andra och den tredje frågan ska besvaras enligt följande. Punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75 ska tolkas så, att när den dagliga produktionskapaciteten vad beträffar slaktkroppar för ett slakteri i drift som inte innehar det tillstånd som krävs enligt artikel 4.1 i detta direktiv beräknas på grundval av slakteriets faktiska månatliga produktionsvolymer, ska beräkningen, utöver de dagar då djuren slaktas, även omfatta de dagar då andra led i produktionen av slaktkroppar äger rum. Det finns däremot ingen anledning att i detta sammanhang beakta eventuella fysiska, tekniska eller rättsliga begränsningar som kan begränsa slakteriets produktionskapacitet.
Rättegångskostnader
63 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1) Punkt 6.4 a i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)
ska tolkas så,
att man vid beräkningen av ett slakteris produktionskapacitet vad beträffar slaktkroppar av gris ska beakta vikten hos kropparna av slaktade grisar, som är avblodade och urtagna, och efter avlägsnande av tunga, borst, klövar, könsorgan, ister, njurar och mellangärde.
2) Punkt 6.4 a i bilaga I till direktiv 2010/75
ska tolkas så,
att när den dagliga produktionskapaciteten vad beträffar slaktkroppar för ett slakteri i drift som inte innehar det tillstånd som krävs enligt artikel 4.1 i detta direktiv beräknas på grundval av slakteriets faktiska månatliga produktionsvolymer, ska beräkningen, utöver de dagar då djuren slaktas, även omfatta de dagar då andra led i produktionen av slaktkroppar äger rum. Det finns däremot ingen anledning att i detta sammanhang beakta eventuella fysiska, tekniska eller rättsliga begränsningar som kan begränsa slakteriets produktionskapacitet.
Underskrifter