Language of document : ECLI:EU:C:2017:703

Mål C‑186/16

Ruxandra Paula Andriciuc m.fl.

mot

Banca Românească SA

(begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Oradea)

”Begäran om förhandsavgörande – Konsumentskydd – Direktiv 93/13/EEG – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Artiklarna 3.1 och 4.2 – Bedömning av avtalsvillkorens oskälighet – Kreditavtal ingånget i utländsk valuta – Valutarisken ligger uteslutande på konsumenten – Betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet – Tidpunkt då obalansen ska bedömas – Räckvidd av begreppet att avtalsvillkor ska vara ’klart och begripligt formulerade’ – Omfattning av den information som banken ska lämna”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 20 september 2017

1.        Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Tillämpningsområde – Undantag för avtalsvillkor som avspeglar bindande författningsföreskrifter – Prövning som det ankommer på den nationella domstolen att göra

(Rådets direktiv 93/13, artikel 1.2)

2.        Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Tillämpningsområde – Avtalsvillkor som definierar avtalets huvudföremål eller som avser pris eller ersättning och de varor eller tjänster som ska utges som motprestation – Begrepp – Avtalsvillkor i ett kreditavtal, uttryckt i utländsk valuta som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument och som inte har varit föremål för individuell förhandling, med innebörden att konsumenten ska återbetala krediten i samma utländska valuta som krediten beviljats i – Omfattas – Villkor – Skyldighet att uppfylla kravet på klar och begriplig utformning

(Rådets direktiv 93/13, artikel 4.2)

3.        Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Tillämpningsområde – Avtalsvillkor som definierar avtalets huvudföremål eller som avser pris eller ersättning och de varor eller tjänster som ska utges som motprestation – Avtalsvillkor i ett kreditavtal, uttryckt i utländsk valuta och som inte har varit föremål för individuell förhandling, med innebörden att konsumenten ska återbetala krediten i samma utländska valuta som krediten beviljats i – Omfattas – Villkor – Skyldighet att uppfylla kravet på klar och begriplig utformning – Omfattning av den information som krävs – Räckvidd – Prövning som det ankommer på den nationella domstolen att göra

(Rådets direktiv 93/13, artikel 4.2)

4.        Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Oskäligt villkor i den mening som avses i artikel 3 – Betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet – Den nationella domstolen ska göra bedömningen av om det föreligger en sådan obalans med avseende på den tidpunkt då avtalet ingicks – Skyldighet att beakta samtliga de omständigheter som vid den tidpunkten var kända för näringsidkaren

(Rådets direktiv 93/13, artikel 3.1)

1.      Se domen.

(se punkterna 27–31)

2.      Artikel 4.2 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att uttrycket ”avtalets huvudföremål” i den mening som avses i denna bestämmelse omfattar ett avtalsvillkor, såsom det som är aktuellt i det nationella målet, i ett kreditavtal, uttryckt i utländsk valuta och som inte har varit föremål för individuell förhandling, med innebörden att krediten ska återbetalas i samma utländska valuta som krediten beviljats i, om detta avtalsvillkor fastställer en för avtalet väsentlig prestation som ska anses kännetecknande för avtalet. Nämnda avtalsvillkor kan därför inte anses oskäligt under förutsättning att det är klart och begripligt formulerat.

EU-domstolen påpekar härvidlag att genom ett låneavtal utfäster sig långivaren i huvudsak att ställa ett visst penningbelopp till låntagarens förfogande, medan låntagaren i huvudsak utfäster sig att betala tillbaka detta belopp, i allmänhet jämte ränta, enligt en angiven amorteringsplan. De för ett sådant avtal väsentliga prestationerna hänför sig således till ett penningbelopp som måste definieras i förhållande till den valuta som avtalet anger för utbetalning och återbetalning. Det förhållandet att en kredit ska återbetalas i en viss valuta är, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 46 och följande punkter i sitt förslag till avgörande, inte ett betalningsvillkor av underordnad betydelse utan avser själva arten av gäldenärens skyldighet och utgör därför en huvudsaklig aspekt av kreditavtalet.

(se punkterna 38 och 41 samt punkt 1 i domslutet)

3.      Artikel 4.2 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att kravet att avtalsvillkor ska vara klart och begripligt formulerade innebär att finansinstituten, i fråga om kreditavtal, ska ge låntagarna sådan information att de kan ta välgrundade och försiktiga beslut. Kravet innebär i detta avseende att ett avtalsvillkor enligt vilket krediten ska återbetalas i samma utländska valuta som krediten beviljats i måste ha förståtts av konsumenten både i formell och grammatisk mening och med avseende på dess konkreta räckvidd i så måtto att en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument inte endast kan förstå möjligheten att den utländska valuta som låneavtalet hade ingåtts i kan komma att öka eller minska i värde, utan även bedöma de potentiellt omfattande ekonomiska konsekvenserna av detta villkor för hans eller hennes finansiella förpliktelser. Det ankommer på den nationella domstolen att göra den nödvändiga prövningen därav.

Låntagaren måste – såsom generaladvokaten påpekade i punkterna 66 och 67 i sitt förslag till avgörande – klart och tydligt informeras om att han eller hon genom att ingå ett avtal om ett lån uttryckt i en utländsk valuta utsätter sig för en valutarisk som eventuellt kan komma att föranleda ekonomiska svårigheter, om den valuta i vilken han eller hon uppbär sina inkomster skulle falla i värde. I ett sådant sammanhang ska det krävas av näringsidkaren, i det aktuella fallet bankinstitutet, att denne redogör för de möjliga variationerna i växelkurserna och de risker som det med nödvändighet innebär att teckna ett lån i en utländsk valuta, särskilt om låntagaren är en konsument som inte uppbär sina inkomster i den valutan. Det ankommer följaktligen på den nationella domstolen att kontrollera att näringsidkaren har gett de berörda konsumenterna all relevant information för att dessa ska ha möjlighet att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av ett visst avtalsvillkor, såsom det som är aktuellt i det nationella målet, för deras finansiella förpliktelser.

(se punkterna 50 och 51 samt punkt 2 i domslutet)

4.      Artikel 3.1 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att bedömningen av huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt ska göras med avseende på den tidpunkt då det berörda avtalet ingicks. Samtliga de omständigheter som vid den tidpunkten kunde vara kända för näringsidkaren och som var ägnade att påverka det senare genomförandet av avtalet ska därvid beaktas. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att – med hänsyn till samtliga omständigheter i det nationella målet och framför allt den sakkunskap och ämneskännedom som näringsidkaren, det vill säga i förevarande fall banken, besitter avseende de möjliga variationerna i växelkurserna och de risker som det med nödvändighet innebär att teckna ett lån i en utländsk valuta – bedöma om det eventuellt föreligger en obalans i den mening som avses i denna bestämmelse.

(se punkt 58 samt punkt 3 i domslutet)