Mål T‑235/18 DEP
Qualcomm Inc.,
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens beslut (andra avdelningen i utökad sammansättning) av den 29 februari 2024
”Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader”
1. Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Nödvändiga kostnader som parterna haft – Omständigheter som ska beaktas
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)
(se punkterna 12, 27)
2. Domstolsförfarande – Besluts offentlighet – Utelämnande i förhållande till allmänheten av personuppgifter som rör fysiska personer – Utelämnande i förhållande till allmänheten av andra uppgifter än personuppgifter som rör fysiska personer – Villkor
(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 66 och 66a)
(se punkterna 15–18)
3. Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader med anledning av rättegången – Advokatarvoden som rör ett annat förfarande än rättegången vid tribunalen – Omfattas inte
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)
(se punkterna 21–23)
4. Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader som parterna haft – Arvoden till advokater och ekonomiskt sakkunniga – Fastställande på grundval av exakta uppgifter som lämnats av sökanden eller, i avsaknad av sådana uppgifter, på grundval av en skälig bedömning av unionsdomstolen
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)
(se punkterna 26, 39, 40, 45, 47–49, 58, 59, 63–69)
5. Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Flera advokater har medverkat – Saknar betydelse – Bedömning mot bakgrund av främst det sammanlagda antal arbetstimmar som objektivt sett varit nödvändiga med anledning av rättegången – Kriterier
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)
(se punkterna 34–40, 46, 53)
6. Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader som parterna haft – Advokaternas kostnader för resa och uppehälle för att bistå vid förhandlingen och kostnader för hyra av sammanträdesrum och utrustning – Villkor för ersättning
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)
(se punkterna 73, 75, 80, 82, 85)
7. Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader som parterna haft – Kostnader för resa och uppehälle för andra personer än parternas advokater – Villkor för ersättning
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)
(se punkterna 74, 98)
Resumé
Tribunalen prövar en ansökan om fastställande av rättegångskostnader och sammanfattar rättspraxis avseende ersättning för rättegångskostnader i ett huvudförfarande som inleddes vid tribunalen mot bakgrund av konkurrensrätten.
Sökanden, Qualcomm Inc., väckte talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att ålägga sökanden böter på närmare 1 miljard euro för missbruk av sin dominerande ställning på världsmarknaden för chipset.
Genom dom av den 15 juni 2022(1) ogiltigförklarade tribunalen det angripna beslutet i dess helhet och förpliktade kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader. Parterna är oense om storleken på de ersättningsgilla kostnaderna, och sökanden har därför ansökt om att tribunalen ska fastställa rättegångskostnaderna. Sökanden har begärt ersättning dels för arvoden för juridisk och ekonomisk rådgivning, dels för utlägg för biträde vid förhandlingen till ett sammanlagt belopp av mer än 12 miljoner euro.
Tribunalens bedömning
Tribunalen granskar inledningsvis frågan om sekretess för ansökan om fastställande av rättegångskostnader med bilagor och framhåller att enbart den omständigheten att sökanden har skrivit ordet ”konfidentiell” på handlingarna inte kan anses utgöra en begäran om utelämnande i förhållande till allmänheten av dessa uppgifter, i avsaknad av en begäran framställd i separat handling,(2) eftersom tribunalen inte kan göra antaganden eller avhjälpa eventuella brister i en sådan begäran.
I den vidare prövningen underkänner tribunalen först ansökan om ersättning för advokatarvoden i samband med förfaranden i Förenta staterna. Tribunalen erinrar i detta avseende om att begreppet ”ersättningsgilla kostnader” är begränsat till nödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av rättegången vid tribunalen och att det inte kan täcka kostnader som är hänförliga till andra rättsliga eller administrativa förfaranden vid andra nationella eller internationella domstolar eller myndigheter, inte ens när sådana förfaranden, såsom i det nu aktuella fallet, syftar till att erhålla information eller handlingar till stöd för grunderna för en talan vid tribunalen.
Vad sedan gäller ersättning för advokatarvoden med anledning av rättegången beaktar tribunalen saken i målet och målets art, målets betydelse ur ett unionsrättsligt perspektiv liksom målets svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som det rättsliga förfarandet har gett upphov till för de ombud eller rådgivare som har biträtt parterna och det ekonomiska intresse som parterna har haft av målet.
För att bedöma omfattningen av det arbete som sökandens företrädare har haft med anledning av rättegången, beaktar således unionsdomstolen huvudsakligen det sammanlagda antal arbetstimmar som kan framstå som objektivt nödvändiga med anledning av rättegången, oavsett hur många advokater arbetsinsatsen har kunnat delas upp emellan. I princip kan ersättning visserligen endast utgå för arvodet till en enda advokat, men beroende på vad som kännetecknar ett visst mål, i första hand målets komplexitet, kan arvoden till flera advokater anses utgöra nödvändiga kostnader. I så fall ankommer det på tribunalen att undersöka i vilken utsträckning de tjänster som samtliga berörda ombud utfört var nödvändiga för genomförandet av domstolsförfarandet och att försäkra sig om att detta inte medfört onödiga merkostnader. För det fall en parts advokater företrätt parten i samband med förfaranden eller åtgärder som föregått målet, ska hänsyn tas till att de förfogar över kunskaper om relevanta omständigheter som kan underlätta advokaternas arbete samt minska den tid som är nödvändig för att förbereda domstolsförfarandet. Kostnaderna för samordning mellan en och samma parts advokater kan dock inte anses vara nödvändiga.
I det nu aktuella fallet kan huvudmålet förvisso faktiskt ha krävt ett omfattande arbete med hänsyn till de komplicerade rättsliga frågor som det gav upphov till och de ekonomiska intressen som stod på spel, men de uppgifter som sökanden har lagt fram gör det inte möjligt att avgöra hur många timmar som motsvarar de olika arbetsuppgifter som sökandens advokater utförde, huruvida nämnda arbetstimmar tillhandahölls med anledning av rättegången vid tribunalen och huruvida de var nödvändiga med anledning av rättegången. Enbart den omständigheten att sökandens företrädare gav in handlingar med många sidor och många bilagor till tribunalen vittnar inte på något sätt om att arbetstimmarna och alltså de summor som begärts för detta ändamål var nödvändiga.
De ingivna handlingarna gör det inte heller möjligt att avgöra exakt vilket timarvode som motsvarar de olika arbetsuppgifter som utförts. Även om det står en rättegångsdeltagare fritt att anlita advokater som fakturerar så höga timarvoden, kan det inte anses nödvändigt att förlita sig på deras tjänster, i synnerhet då arvodena som i det nu aktuella fallet inte har redovisats i ansökan i förhållande till tydligt identifierade exakta uppgifter.
Eftersom det saknas uppgifter om de faktiska rättegångskostnaderna gör tribunalen följaktligen en skälig, men nödvändigtvis restriktiv, bedömning av de ersättningsgilla advokatarvodena. För att i det nu aktuella fallet bedöma den objektivt nödvändiga arbetstiden med anledning av rättegången, beaktar tribunalen antalet anförda grunder, de svåra rättsliga och faktiska frågor som uppkom, antalet inlagor och inlagornas ordningsföljd, den bevisning som gavs in i bilagor till inlagorna till tribunalen samt den gradvis allt mer målinriktade och utförliga argumentation som fördes. Eftersom unionsrätten vad beträffar timarvoden inte innehåller någon måttstock är det endast om det genomsnittliga fakturerade timarvodet framstår som uppenbart orimligt, som i det nu aktuella fallet, som tribunalen kan avvika från det och i överensstämmelse med rätt och billighet fastställa det ersättningsgilla beloppet för advokatarvodena.
Tribunalen gör även en skälig men restriktiv bedömning av de ersättningsgilla kostnaderna för arvoden avseende rådgivning av ekonomiskt sakkunniga, vars deltagande var objektivt nödvändigt med anledning av rättegången, eftersom det inte finns några konkreta uppgifter om omfattningen av det arbete som utfördes av dessa sakkunniga och timarvodet i detta avseende.
Vad sedan beträffar kostnaderna för resa och uppehälle med anledning av förhandlingen, är det enbart kostnader för resa och hotellövernattningar för de advokater som företrädde sökanden och pläderade vid tribunalen som kan betraktas som ersättningsgilla. Ersättning för kostnader för resor och uppehälle för en av sökandens anställda kan däremot inte godtas, eftersom sökanden inte har visat att den anställdes närvaro var nödvändig med anledning av rättegången. Enbart den omständigheten att den anställde följde ärendet i företaget är uppenbart otillräcklig i detta avseende.
På samma sätt kan det visserligen betraktas som faktiskt nödvändigt att hyra ett sammanträdesrum på hotellet där sökandens advokater övernattade, med beaktande av förhandlingens längd och antalet berörda advokater, men i avsaknad av närmare förklaringar i detta avseende framstår det som orimligt att hyra ett sammanträdesrum i tre hela dagar.
Mot bakgrund av det ovan anförda fastställer tribunalen de sammanlagda ersättningsgilla rättegångskostnaderna för sökanden till närmare 800 000 euro.