Mål T‑5/17
(publicerad i utdrag)
Ammar Sharif
mot
Europeiska unionens råd
Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 4 april 2019
”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Syrien – Frysning av tillgångar – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Uppenbart oriktig bedömning – Rätt till egendom – Proportionalitet – Påverkan på anseendet”
Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter mot bakgrund av situationen i Syrien – Beslut 2013/255/Gusp och förordning nr 36/2012 – Presumtion för att ledande affärsmän med verksamhet i Syrien i Syrien stöder den syriska regimen – Tillåtlighet – Villkor – Proportionalitet – Motbevisbar presumtion – Iakttagande av rätten till försvar
(Artikel 29 FEU; rådets beslut 2013/255/Gusp, i dess lydelse enligt beslut (Gusp) 2015/1836, artiklarna 27.2 a, 27.3, artikel 28.2 a och 28.3; rådets förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828, artikel 15.1a och 15.1b)
(se punkterna 91–95, 97, 105, 106, 109 och 110)
Resumé
I domen Sharif/rådet (T‑5/17), meddelad den 4 april 2019, ogillade tribunalen den talan om ogiltigförklaring som en affärsman och syrisk medborgare hade väckt mot rättsakter genom vilka dennes namn förts upp i förteckningen över personer och enheter om avses med de restriktiva åtgärder som vidtagits mot Arabrepubliken Syrien (nämligen genomförandebeslut (Gusp) 2016/1897,(1) genomförandeförordning (EU) 2016/1893,(2) beslut (Gusp) 2017/917,(3) genomförandeförordning (EU) 2017/907,(4) beslut (Gusp) 2018/778(5) och genomförandeförordning (EU) 2018/774(6)). Genom denna talan hade sökanden även yrkat, i andra hand, att det skulle fastställas att de bestämmelser genom vilka kriteriet om ”ledande affärsmän med verksamhet i Syrien” införts (nämligen artikel 28.2 a i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836,(7) och artikel 15.1a a i förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1828(8)) inte ska tillämpas i den del de avser sökanden. Sökanden hävdade att detta kriterium inte stod i proportion till de legitima mål som eftersträvas med de angripna rättsakterna, eftersom det kan avse varje ”ledande affärsman med verksamhet i Syrien”, oberoende av huruvida det finns en koppling mellan denna person och den syriska regimen.
Tribunalen fann att institutionerna får använda sig av presumtioner som återspeglar möjligheten för den myndighet som har bevisbördan att dra slutsatser av typiska händelseförlopp på grundval av tidigare erfarenheter. Tribunalen ansåg dessutom att en presumtion, även om den är svår att motbevisa, håller sig inom rimliga gränser så länge som den står i proportion till det legitima mål som eftersträvas, det finns en möjlighet att lägga fram motbevis och rätten till försvar är säkerställd. En sådan presumtion ska tillämpas inom rimliga gränser med beaktande av hur allvarlig saken är och med säkerställande av rätten till försvar.
I detta hänseende konstaterade tribunalen först att på grund av den omedelbara kontroll som den syriska regimen utövade över ekonomin skulle frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör de personer som ingår i kategorin ”ledande affärsmän med verksamhet i Syrien” dessutom hindra denna kategori av personer från att fortsätta tillhandahålla regimen materiellt eller ekonomiskt stöd och, med hänsyn till dess inflytande, öka trycket på regimen att ändra på sin repressiva politik. Med hänsyn tagen till för det första den syriska regimens auktoritära karaktär, därefter det ömsesidiga beroende som utvecklats mellan näringslivet och den syriska regimen i förhållande till den ekonomiska liberaliseringsprocess som inletts av Al-Assad och slutligen den hårda kontroll som staten utövade över den syriska ekonomin, kunde rådet dessutom korrekt anse det utgöra en tidigare erfarenhet att de personer som ingår i kategorin ”ledande affärsmän med verksamhet i Syrien” kan bibehålla sin ställning endast genom nära samröre med den syriska regimen. Tribunalen fann det följaktligen vara rimligt att anta att det finns en koppling mellan en person som ingår i denna kategori och Al-Assads regim som gör det möjligt för den förstnämnda att utveckla sin affärsverksamhet och dra fördel av regimens politik.
Tribunalen ansåg därefter att rådet har infört en motbevisbar presumtion om koppling mellan den syriska regimen och de personer som ingår i kategorin ”ledande affärsmän med verksamhet i Syrien”. Namnen på de personer som omfattas av denna kategori ska nämligen inte föras upp i förteckningen över personer som avses med de restriktiva åtgärderna om det visas att de inte, eller inte längre, har något samröre med den sittande regimen eller utövar inflytande över den och inte heller utgör någon reell risk i fråga om kringgående.
Tribunalen bedömde följaktligen att det ifrågasatta kriteriet för uppförande i förteckningarna är förenligt med proportionalitetsprincipen och att det inte är godtyckligt, eftersom rådet införde detta kriterium i beslut 2015/1836 och förordning 2015/1828 på ett sätt som var motiverat och stod i proportion till de mål som eftersträvas med bestämmelserna om restriktiva åtgärder mot Syrien samtidigt som det varit möjligt för de berörda personerna att bryta presumtionen om koppling till den syriska regimen. Tribunalen ogillade därmed invändningen om rättsstridighet.