TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)
den 21 februari 2013
Mål T-85/11 P
Luigi Marcuccio
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande ‒ Personalmål ‒ Tjänstemän ‒ Social trygghet ‒ Allvarlig sjukdom ‒ Ersättning för sjukvårdskostnader ‒ Kommissionens beslut om avslag på ansökningar om ersättning till 100 procent av vissa av klagandens sjukvårdskostnader ‒ Motiveringsskyldighet ‒ Artikel 72 i tjänsteföreskrifterna ‒ Kriterier som fastställts av förtroendeläkaren ‒ Förtroendeläkarens utlåtande under rättegången ‒ Behörigheten för chefen för sjukförsäkringskontoret ‒ Uppenbart att överklagandet är ogrundat”
Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 23 november 2010 i mål F-65/09, Marcuccio mot kommissionen, med yrkande om ogiltigförklaring av denna dom.
Avgörande: Överklagandet ogillas. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens kostnader i denna instans.
Sammanfattning
1. Överklagande – Grunder – Uppenbart att överklagandet varken kan tas upp till prövning eller vinna bifall på de grunder som anförts – Möjlighet att vid varje tidpunkt och utan muntlig förhandling ogilla talan genom ett motiverat beslut
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 145)
2. Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Argument genom vilken en grund som anförts i första instans utvidgas utan att föremålet för talan ändras – Upptagande till sakprövning
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 139.2)
3. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Den kontradiktoriska principen – Räckvidd
4. Domstolsförfarande – Åtgärder för processledning – Begäran om företeende av handlingar – Huruvida handlingar som ingetts efter den frist som personaldomstolen har angett kan beaktas
(Domstolens stadga, artiklarna 24 och 25; personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 54.1, 55 och 57)
5. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Tribunalens prövning av bevisvärderingen – Ej möjlig utom vid missuppfattning
(Domstolen stadga, bilaga I artikel 11)
6. Överklagande – Grunder – Endast upprepning av de grunder och argument som anförts vid personaldomstolen – Avvisning – Bestridande av personaldomstolens tolkning eller tillämpning av unionsrätten – Upptagande till sakprövning
(Artikel 256.2 FEUF; domstolens stadga, bilaga I artikel 11.1; tribunalens rättegångsregler, artikel 138.1)
7. Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Allvarlig sjukdom – Fastställande – Mentalsjukdom – Allmänt och oprecist begrepp – Administrationens bedömning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 72.1)
8. Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Allvarlig sjukdom – Fastställande – Kriterier – Skyldighet att kontrollera den berörda personens hälsa
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 72.1)
9. Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Allvarlig sjukdom – Vägran att erkänna – Domstolsprövning – Gräns – Ifrågasättande av medicinska bedömningar
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 72.1)
10. Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Motiveringsskyldighet – Räckvidd
(Artikel 253 EG; tjänsteföreskrifterna, artikel 25)
11. Överklagande – Grunder – Tribunalens prövning av personaldomstolens vägran att besluta om åtgärder för processledning och bevisupptagning – Räckvidd
(Artikel 256.2 FEUF; domstolens stadga, bilaga I artikel 11)
12. Talan väckt av tjänstemän – Grund avseende bristande behörighet hos den som utfärdat den rättsakt som går någon emot – Grund som omfattas av tvingande rätt
13. Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Avräkningskontor – behandling av ansökningar om återbetalning – Förfarande
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 72; bestämmelser avseende sjukförsäkring, artikel 20)
14. Tjänstemän – Tillsättningsmyndighetens behörighet – Behörighet – Utövande – Fördelning av mål – Undantag – Vidaredelegering – Tillåtet – Villkor
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 2)
15. Överklagande – Grunder – Grund som åberopats mot personaldomstolens beslut om fastställande av rättegångskostnaderna – Kan inte prövas om övriga grunder ogillas
(Domstolens stadga, bilaga I artikel 11.2)
1. Enligt artikel 145 i rättegångsreglerna kan tribunalen, om det är uppenbart att överklagandet inte kan tas upp till prövning, eller om överklagandet är uppenbart ogrundat, vid varje tidpunkt ogilla överklagandet genom motiverat beslut. Detta gäller även om en part har begärt muntlig förhandling.
(se punkt 22)
Hänvisning till
Tribunalen: 24 september 2008, Van Neyghem mot kommissionen, T-105/08, REGP 2008, s. I-B-1-49 och II-B-1-355, punkt 21; 15 juli 2011, Marcuccio mot kommissionen, T-366/10 P, REU 2011, punkt 14
2. Tribunalen är i ett överklagande endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder som har behandlats vid personaldomstolen. Tribunalen är således i ett sådant förfarande endast behörig att pröva huruvida det framgår av argumentationen i överklagandet att det har förekommit felaktig rättstillämpning i den överklagade domen. Dessa principer syftar till att förhindra, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 139.2 i rättegångsreglerna, att överklagandet avser en annan sak än den som varit föremål för talan vid personaldomstolen. Argument som endast innebär en utvidgning av en grund som anförts i första instans ska anses kunna tas upp till sakprövning i den mån de inte ändrar föremålet för talan.
(se punkt 26)
Hänvisning till
Domstolen: 26 april 2007, Alcon mot harmoniseringsbyrån, C-412/05 P, REG 2007, s. I-3569, punkt 40, och där angiven rättspraxis; 20 maj 2010, Gogos mot kommissionen, C-583/08 P, REU 2010, s. I-4469, punkterna 23 och 24, och där angiven rättspraxis
Tribunalen: 19 januari 2010, T-355/08 P, De Fays mot kommissionen, REU 2010, punkt 28, och där angiven rättspraxis
3. Se beslutet.
(se punkt 34)
Hänvisning till
Domstolen: 17 december 2009, Omprövning M mot Emea, C-197/09 RX-II, REU 2009, s. I-12033, punkterna 39–41, och där angiven rättspraxis
4. Det framgår av lydelsen i artikel 54.1 i personaldomstolens rättegångsregler att det står personaldomstolen fritt att besluta om att ställa skriftliga frågor till parterna. Rätten kan nämligen när som helst under rättegången besluta om sådana åtgärder för processledning och bevisupptagning som avses i artiklarna 55 och 57 i nämnda rättegångsregler jämförda med artiklarna 24 och 25 i domstolens stadga. Den tidsfrist för ingivande av handlingar som tribunalen fastställer inom ramen för en åtgärd för processledning kan inte betraktas som absoluta tidsfrister. Tribunalen kan nämligen, för det fall den berörda parten inte efterkommer begäran, kräva att den begärda handlingen inges. Härav följer att en parts dröjsmål med att inge den handling som referenten begärt i den förberedande förhandlingsrapporten inte automatiskt leder till att handlingen i fråga inte kan tas upp till sakprövning.
(se punkt 39)
Hänvisning till
Tribunalen: 9 november 2004, Vega Rodríguez mot kommissionen, T-285/02 och T-395/02, REGP 2004, s. I-A-333 och II-1527, punkt 24; 5 oktober 2009, de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen, T-40/07 P och T-62/07 P, REGP 2009, s. I-B-1-89 och II-B-1-551, punkt 105
5. Se beslutet.
(se punkt 40)
Hänvisning till
Domstolen: 16 december 2008, Masdar (UK) mot kommissionen, C-47/07 P, REG 2008, s. I-9761, punkt 99, och där angiven rättspraxis
Tribunalen: 18 oktober 2010, Marcuccio mot kommissionen, T-516/09 P, REU 2010, spunkt 90
6. Se beslutet.
(se punkterna 53 och 62)
Hänvisning till
Tribunalen: 22 maj 2008, Ott m.fl. mot kommissionen, T-250/06 P, REGP 2008, s. I-B-1-11 och II-B-1-109, punkt 82, och där angiven rättspraxis; 19 september 2008, Chassagne mot kommissionen, T-253/06 P, REGP 2008, s. I-B-1-43 och II-B-1-295, punkt 54; 17 mars 2010, parlamentet mot Collée, T-78/09 P, REU 2010, punkt 22; 4 april 2011, Marcuccio mot kommissionen, T-239/09 P, REU 2011, punkt 62
7. Begreppet mentalsjukdom i artikel 72.1 i tjänsteföreskrifterna, vilken ger rätt till hundra procents ersättning av sjukvårdskostnaderna avser endast tillstånd som objektivt sett är av en viss svårighetsgrad och inte alla psykologiska eller psykiatriska problem oavsett hur allvarliga de är. Härav följer att rätten till full ersättning av sjukvårdskostnaderna förutsätter att institutionen undersöker huruvida den sjukdom som personen lider av utgör en allvarlig sjukdom i den mening som avses i den bestämmelsen, mot bakgrund av de kriterier som fastställts av det gemensamma sjukförsäkringssystemets medicinska råd.
(se punkt 58)
8. Genom att föreskriva full ersättning för förebyggande undersökningar av en allvarlig sjukdom bidrar artikel 72.1 i tjänsteföreskrifterna till att främja förebyggande undersökningar av allvarliga sjukdomar för att i ett tidigt skede kunna påbörja effektiva behandlingar och för att förhindra dels, i patientens intresse, att en allvarlig sjukdom utvecklas, dels att det uppkommer högre behandlingskostnader för det gemensamma sjukförsäkringssystemet.
Det är i syfte att kunna fastställa en klar diagnos av ett av de sjukdomstillstånd som avses i artikel 72.1 i tjänsteföreskrifterna som det krävs särskilda provtagningar och undersökningar och en sådan diagnos är dessutom nödvändig för de omfattande terapeutiska åtgärder som föreskrivs för att behandla sådana tillstånd, vilka åtgärder bland annat kan ge betydande biverkningar.
(se punkt 67)
Hänvisning till
Tribunalen: 12 maj 2004, Hecq mot kommissionen, T-191/01, REGP 2004, s. I-A-147 och II-659, punkt 54
9. Det ankommer inte på unionsdomstolen att ifrågasätta medicinska bedömningar som stödjer tillsättningsmyndighetens vägran att erkänna att ett sjukdomstillstånd ska betraktas som allvarligt i den mening som avses i artikel 72.1 i tjänsteföreskrifterna. Däremot ska den kontrollera huruvida nämnda myndighet, genom detta avslag, har korrekt bedömt de faktiska omständigheterna och korrekt tillämpat tillämpliga bestämmelser.
(se punkt 73)
Hänvisning till
Tribunalen: 7 november 2002, G mot kommissionen, T-199/01, REGP 2000, s. I-A-217 och II-1085, punkt 59; ovannämnda målet Hecq mot kommissionen, punkt 63
10. Se beslutet.
(se punkterna 84–87)
Hänvisning till
Domstolen: 29 oktober 1981, Arning mot kommissionen, 125/80, REG 1981, s. 2539, punkt 13; 26 november 1981, Michel mot parlamentet, 195/80, REG 1981, s. 2861, punkt 22; 29 februari 1996, Belgien mot kommissionen, C-56/93, REG 1996, s. I-723, punkt 86; 15 maj 1997, Siemens mot kommissionen, C-278/95 P, REG 1997, s. I-2507, punkt 17
Tribunalen: 14 juli 1997, B mot parlamentet, T-123/95, REGP 1997, s. I-A-245 och II-697, punkt 51; 6 oktober 2009, Sundholm mot kommissionen, T-102/08 P, REGP 2009, s. I-B-1-109 och II-B-1-675, punkt 40, och där angiven rättspraxis; 9 december 2009, kommissionen mot Birkhoff, T-377/08 P, REGP s. I-B-1-133 och II-B-1-807, punkt 64; 12 maj 2010, kommissionen mot Meierhofer, T-560/08 P, REU 2010, s. II-1739, punkt 16; 21 juni 2010, Meister mot harmoniseringsbyrån, T-284/09 P, REU 2010, punkt 21, och där angiven rättspraxis
11. Se beslutet.
(se punkt 93)
Hänvisning till
Tribunalen: 27 april 2012 De Nicola mot revisionsrätten, T-37/10 P, punkt 99, och där angiven rättspraxis
12. Se beslutet.
(se punkt 99)
Hänvisning till
Tribunalen: 13 juli 2006, Vounakis mot kommissionen, T-165/04, REGP 2006, s. I-A-2-155 och II-A-2-735, punkt 30, och där angiven rättspraxis
13. Se beslutet.
(se punkt 101)
Hänvisning till
Tribunalen: 16 mars 1993, Blackman mot parlamentet, T‑-33/89 och T-74/89, REG 1993, s. II-249, punkt 55
14. Se beslutet.
(se punkt 103)
Hänvisning till
Domstolen: 30 maj 1973, De Greef mot kommissionen, 46/72, REG 1973, s. 543, punkterna 18–21
Tribunalen: 15 september 1998, De Persio mot kommissionen, T-23/96, REGP 1998, s. I-A-483 och II-1413, punkt 111; ovannämnda målet Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen, punkt 155
15. Se beslutet.
(se punkt 108)
Hänvisning till
Tribunalen: 9 september 2009, Nijs mot revisionsrätten, T-375/08 P, REGP 2009, s. I-B-1‑-65 och II-B-1-413, punkt 71, och där angiven rättspraxis