Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 19 januari 2005 av IMI plc, IMI Kynoch Ltd. och Yorkshire Copper Tube

(mål T-18/05)

(Rättegångsspråk: engelska)

IMI plc, Birmingham (Förenade kungariket), IMI Kynoch Ltd., Birmingham (Förenade kungariket) och Yorkshire Copper Tube, Liverpool (Förenade kungariket), har den 19 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna M. Struys och D. Arts.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

-    ogiltigförklara artikel 1, i den mån den avser de företag som har förtecknats i artikel 1 h-j, och ogiltigförklara artikel 2 f i kommissionens beslut av den 3 september 2004 som ändrats genom skriftligt förfarande den 20 oktober 2004 i ärende COMP/E-1/38.069 - avloppsrör av koppar, eller

-    i andra hand sätta ner de böter som sökandena ålagts, samt

-    förplikta kommissionen att ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har i det ifrågasatta beslutet funnit att flera företag i kopparrörsbranschen har åsidosatt artiklarna 81.1 EG och 53.1 i EES-avtalet. Detta åsidosättande har bestått av tre separata delar: uppgörelser bland de så kallade SANCO-producenterna, uppgörelser bland de så kallade WICU- och Cuprotherm-producenterna och uppgörelser inom den vidare kretsen av producenter av avloppsrör av koppar. Enligt beslutet kände sökandena inte till eller kunde inte rimligen ha förutsett SANCO-uppgörelserna och WICU- och Cuprotherm-uppgörelserna.

Till stöd för sin ansökan gör sökandena gällande att icke-diskrimineringsprincipen har åsidosatts. Enligt sökandena gynnade kommissionen vissa av företagen genom det sätt på vilket den utförde sin undersökning. Sökandena hävdar att de var de sista företag som mottog en begäran om upplysningar och därför också var sist med att ansöka om nedsättning av böter. Av den anledningen sattes dessa endast ner med 10 %.

Sökandena hävdar vidare att kommissionen gjorde fel när den fann att SANCO-uppgörelserna inte var avsevärt fastare än uppgörelserna i den vidare kretsen. De hävdar också att bristen på differentiering av bötesnivåerna mellan deltagarna i SANCO-uppgörelserna och deltagare inom den vidare kretsen av producenter strider mot icke-diskrimineringsprincipen och principen att ansvar för överträdelser av konkurrensrättens regler är personligt.

Sökandena invänder också mot beslutet att ålägga sökandena och de producenter som deltog i den vidare uppgörelsen samma bötesbelopp som de som deltog i WICU- och Cuprotherm-uppgörelserna. Sökandena hävdar att detta beslut strider mot icke-diskrimineringsprincipen och principen att ansvar för överträdelser av konkurrensrättens regler är personligt samt att beslutet är otillräckligt motiverat i denna del.

Sökandena hävdar vidare att kommissionen åsidosatte icke-diskrimineringsprincipen och gjorde ett uppenbart fel när den fann att sökandena utan uppehåll deltog i uppgörelserna, medan en sådan kontinuerlig delaktighet inte kunde påvisas för vissa andra företag. Enligt sökandena är de i samma situation som dessa andra företag. Sökandena åberopar i detta avseende även ett åsidosättande av deras rätt till försvar, då kommissionen grundade sitt beslut på omständigheter som inte hade beaktats i meddelandet om anmärkningar.

Slutligen gör sökandena gällande att proportionalitetsprincipen har åsidosatts vid fastställandet av böterna.

____________