Mål T‑21/05

Chalkor AE Epexergasias Metallon

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Sektorn för VVS-kopparrör – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fortlöpande och mångskiftande överträdelse – Böter – Begränsat deltagande i samverkan – Den berörda marknadens geografiska omfattning – Överträdelsens varaktighet – Samarbete”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Böter – Riktlinjer för beräkning av böter – Beräkningsmetod där ett stort antal faktorer beaktas och vilken således präglas av flexibilitet

(Artikel 229 EG, rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2, kommissionens meddelande 98/C 9/03)

2.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Deltagande som påstås ha ägt rum efter påtryckningar

(Artikel 81.1 EG)

3.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.3, kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 1 A)

4.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Kommissionen har bevisbördan för överträdelsen

(Artikel 81.1 EG)

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens varaktighet – Långvariga överträdelser – Höjning av utgångsbeloppet med 10 procent per år

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2, kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 1 B)

6.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Förmildrande omständigheter – Upphörande av överträdelsen före kommissionens ingripande

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2, kommissionens meddelande 98/C 9/03)

7.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Nedsättning av bötesbeloppet mot att det berörda företaget samarbetar – Villkor

(Rådets förordningar nr 17, artikel 11, och nr 1/2003, artikel 18, kommissionens meddelande 96/C 207/04)

8.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens varaktighet – Långvariga överträdelser – Höjning av utgångsbeloppet med 10 procent per år – Följder

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2, kommissionens meddelande 98/C 9/03)

1.      Riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget kan inte betraktas som rättsregler, som kommissionen under alla omständigheter skulle vara skyldig att iaktta, men utgör likväl vägledande förhållningsregler för den praxis som ska följas och från vilka administrationen, i ett enskilt fall, inte kan avvika utan att ange skäl som är förenliga med likabehandlingsprincipen. Det ankommer följaktligen på tribunalen, vid kontrollen av huruvida de böter som ålagts genom det angripna beslutet är lagenliga, att pröva huruvida kommissionen har använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning i enlighet med den metod som har angetts i riktlinjerna och, för det fall den skulle konstatera att kommissionen har avvikit från denna metod, pröva huruvida avvikelsen är befogad och har motiverats i tillräcklig utsträckning.

Den begränsning av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen själv har infört genom att anta riktlinjerna är inte oförenlig med det förhållandet att institutionen alltjämt har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning. Riktlinjerna präglas av en flexibilitet som gör det möjligt för kommissionen att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning i enlighet med förordningarna nr 17 och nr 1/2003, såsom de har tolkats i rättspraxis. Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning och dess egen begränsning av detta utgör i princip inte heller något hinder för att gemenskapsdomstolen utövar sin obegränsade behörighet. Domstolen får således upphäva, sätta ned eller höja det bötesbelopp som företagen har ålagts av kommissionen.

(se punkterna 60–64)

2.      Påtryckningar som utövas av företag och som syftar till att få andra företag att delta i överträdelser av konkurrensrätten – oberoende av hur svåra de är –befriar inte det berörda företaget från ansvar för den överträdelse som det gjort sig skyldigt till och medför inte heller att allvaret i denna samverkan ska bedömas annorlunda eller att den kan utgöra en förmildrande omständighet vid fastställandet av bötesbeloppet. Det berörda företaget hade nämligen kunnat anmäla eventuella påtryckningar som det utsatts för till behöriga myndigheter och framföra ett klagomål till dessa.

(se punkt 72)

3.      Ett företag som fastställts vara ansvarigt med avseende på flera delar i en kartell bidrar nämligen i större omfattning till kartellens verksamhet och allvar än en kartelldeltagare som enbart deltar i en enda del i denna kartell. Det första företaget gör sig således skyldigt till en allvarligare överträdelse än det andra.

Kommissionen är, enligt principen att straff ska vara individuella och ansvar personligt – vid prövningen av hur allvarligt varje kartelldeltagares deltagande i kartellen är, relativt sett –, skyldig att beakta den omständigheten att vissa kartelldeltagare i förekommande fall inte hållits ansvariga för samtliga delar i denna kartell.

Vid tillämpningen av riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget ska denna bedömning nödvändigtvis göras i det skede då det särskilda utgångsbeloppet ska fastställas, eftersom beaktandet av förmildrande omständigheter enbart medger att böternas grundbelopp kan anpassas med hänsyn till det sätt på vilket deltagaren genomför kartellen. En kartelldeltagare som inte hållits ansvarig för vissa delar i kartellen kan emellertid inte ha haft någon som helst roll vid genomförandet av nämnda delar. Åsidosättandet av konkurrensbestämmelserna är, på grund av den begränsade omfattningen av den överträdelse som denna kartelldeltagare klandrats för, mindre allvarligt än det åsidosättande som kartelldeltagare som deltagit i samtliga delar i överträdelsen har gjort sig skyldiga till.

Kommissionen åsidosätter därför principen om likabehandling när den vid fastställandet av bötesbeloppet underlåter att beakta den omständigheten att ett företag enbart hade deltagit i en del i kartellen och genom att kommissionen således behandlade olika situationer lika utan att det fanns sakliga skäl för en sådan behandling.

(se punkterna 99–101 och 104)

4.      Det räcker att kommissionen visar att det berörda företaget har deltagit i möten mellan konkurrenter – vilka är uppenbarligen konkurrensbegränsande – för att i tillräcklig mån visa att ovannämnda företag deltagit i överenskommelsen. När deltagandet i dessa möten är bevisat ankommer det på det berörda företaget att anföra omständigheter som visar att det deltog i mötena utan någon som helst konkurrensfientlig inställning, genom att styrka att det hade förklarat för sina konkurrenter att det deltog i sammanträdena med en annan inställning än dessa.

(se punkt 130)

5.      Det framgår av riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget att kommissionen inte har avsett att det ska föreligga någon överlappning eller något inbördes beroende mellan bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och bedömningen av hur länge överträdelsen har pågått. Det faktum att kommissionen har förbehållit sig en möjlighet att höja böterna för varje år som överträdelsen pågått med, när det gäller överträdelser som pågått i tolv månader eller längre, upp till 10 procent av det belopp som fastställts utifrån hur allvarlig överträdelsen är, förpliktar den inte på något sätt att fastställa detta belopp utifrån intensiteten i aktiviteten i den konkurrensbegränsande samverkan eller utifrån verkan av denna samverkan eller ens utifrån hur allvarlig överträdelsen har varit. Det ankommer nämligen på kommissionen att, inom ramen för dess stora utrymme för skönsmässig bedömning, välja den nivå på höjningar som den avser att tillämpa utifrån hur länge överträdelsen har pågått.

(se punkterna 141 och 143)

6.      Kommissionen är inom ramen för sin skönsmässiga bedömning inte skyldig att medge en nedsättning av böterna på grund av att överträdelsen redan har upphört före kommissionens första ingripande.

(se punkt 151)

7.      Vad bedömningen av det samarbete som tillhandahålls av medlemmarna i en konkurrensbegränsande samverkan kan tribunalen endast pröva huruvida det har skett en uppenbart oriktig bedömning från institutionens sida, eftersom kommissionen har ett stort utrymme för eget skön när det gäller att bedöma kvaliteten och användbarheten av det samarbete som tillhandahålls av ett företag, exempelvis i förhållande till andra företags samarbete. Dock får kommissionen inom ramen för denna bedömning inte åsidosätta likabehandlingsprincipen.

Tribunalen ska däremot göra en fullständig prövning rörande frågan huruvida sökandens samarbete går utöver den skyldighet som åligger den enligt artikel 11 i förordning nr 17 och artikel 18 i förordning nr 1/2003 för att svara på kommissionens begäran om upplysningar.

(se punkterna 162 och 168)

8.      Det framgår av systematiken i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget att de företag som längst deltagit i en kartell åläggs lägst böter om beloppen divideras med det antal månader under vilka de deltagit i kartellen, eftersom kommissionen i samma riktlinjer har begränsat sig till att föreskriva att utgångsbeloppet för böterna ska höjas med högst 10 procent för varje år som överträdelsen pågått. Ett företag kan inte åberopa denna självbegränsning för att uppnå en nedsättning av det bötesbelopp som den ålagts.

(se punkterna 179 och 180)