Talan väckt den 15 juli 2011 - Pigui mot kommissionen

(Mål T-382/11)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cristina Pigui (Strejnic, Rumänien) (ombud: advokaten M. Alexe)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

förplikta svaranden att lämna ut uppgifter om vilka högskolor det är som deltar i det Internetbaserade masterprogrammet för 2008-2010 inom Jean Monnet-programmet,

förplikta svaranden att dels avbryta programmet om inte någon högskola deltar i det, dels begära skriftliga studerandeavtal mellan studenter och organisatörer och dels kräva ett enhetligt bedömningssystem som gäller för samtliga berörda studenter, och

förplikta kommissionen att återställa den ursprungliga situationen för sökanden, genom att ange att programmet för 2008-2010 inte uppfyllde de villkor som ställs för ett Jean Monnet-program, i vart fall beträffande sökanden.

Grunder och huvudargument

Genom sin talan yrkar sökanden, enligt artikel 265 FEUF, att tribunalen ska fastställa att svaranden rättsstridigt underlät att agera, eftersom svaranden inte lämnade ut resultaten av den offentliga utfrågningen, som sökanden ansökt om.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Svaranden åsidosatte artiklarna 6.3 och 15 i beslut nr 1720/2006/EG,¹ eftersom den underlät att göra en undersökning och lämna ut uppgifter, vilket sökanden hade ansökt om. Sökanden åsidosatte även artiklarna 11 och 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom den åsidosatte principen om öppenhet och rättsreglerna om konsumentskydd.

Andra grunden: Svaranden åsidosatte artiklarna 4 och 5 i direktiv 97/7/EG² och artiklarna 2 a b och 5 i direktiv 2005/29/EG³, eftersom den underlät att undersöka och utvärdera det Internetbaserade Jean Monnet-programmet utifrån dess mål, i enlighet med artikel 15 i beslut nr 1720/2006/EG.

Tredje grunden: Svaranden åsidosatte artikel 5 i direktiv 97/7/EG och artiklarna 2 a b, 6 och 7 i direktiv 2005/29/EG, eftersom den underlät att undersöka de orättvisa kriterierna i systemet för bedömning av studenterna.

Fjärde grunden: Svaranden åsidosatte såväl artikel 14 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som artikel 2 i protokoll nr 1 till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, eftersom sökanden inte blev likabehandlad inom ramen för det Internetbaserade masterprogrammet inom Jean Monnet-programmet.

____________

¹ - Europaparlamentets och rådets beslut 2006/1720/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande (EUT L 327, s. 45).

² - Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EUT L 144, s. 19).

³ - Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22).