FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)
den 10 juni 2008
Mål T‑282/03
Paul Ceuninck
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Tillsättning – Tjänst som rådgivare vid OLAF – Avslag på ansökan om tjänst – Den behörighet som tillkommer generaldirektören vid OLAF – Lagenligheten av meddelandet om ledig tjänst – Åsidosättande av reglerna för tillsättning av tjänstemän i lönegraderna A4 och A5– Maktmissbruk – Uppenbart oriktig bedömning”
Saken: Talan med yrkande dels om ogiltigförklaring av meddelandet om ledig tjänst KOM/051/02 och av hela det urvalsförfarande som genomförts till följd av detta meddelande, dels om ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 13 september 2002 att tillsätta S. på tjänsten, och av det tysta beslutet att avslå sökandens ansökan om tjänst.
Avgörande: Talan ogillas. Paul Ceuninck och kommissionen ska var och en bära sin egen rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Europeiska gemenskaperna – Gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan – Utövande av befogenheter – Delegationer
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 2.1)
2. Tjänstemän – Talan – Grunder
3. Tjänstemän – Rekrytering – Meddelande om ledig tjänst – Bedömning av ansökningarna mot bakgrund av de angivna kraven – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av kraven i meddelandet om ledig tjänst – Domstolsprövning – Gränser
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)
1. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) är integrerad i kommissionens administrativa och budgetära struktur och i den mån kommissionen har delegerat tillsättningsmyndighetens befogenheter till OLAFs generaldirektör är denne behörig att fatta beslut om tillsättningar inom OLAF.
(se punkt 22)
Hänvisning till domstolen den 10 juli 2003, C‑15/00, kommissionen mot EIB, REG 2003, s. I‑7281, punkt 106
2. Begreppet maktmissbruk innebär att en myndighet använder sin behörighet för ett annat ändamål än det som ligger till grund för behörigheten. Ett beslut innebär maktmissbruk endast om det på grundval av precisa, objektiva, och samstämmiga uppgifter kan antas att det har antagits för att uppnå andra mål än dem som angetts. Det är således inte tillräckligt att åberopa vissa faktiska omständigheter till stöd för sina påståenden utan det är nödvändigt att framlägga tillräckligt precisa, objektiva och samstämmiga uppgifter till stöd för att dessa är riktiga eller åtminstone sannolika.
(se punkt 48)
Hänvisning till domstolen den 6 mars 2001, C‑274/99 P, Connolly mot kommissionen, REG 2001, s. I‑1611, punkt 113; förstainstansrätten den 5 juli 2000, T‑111/99, Samper mot parlamentet, REGP 2000, s. I‑A‑135 och II‑611, punkt 64; förstainstansrätten den 19 september 2001, T‑152/00, E mot kommissionen, REGP 2001, s. I‑A‑179 och II‑813, punkt 68; förstainstansrätten den 26 november 2002, T‑103/01, Cwik mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑229 och II‑1137, punkterna 18 och 29
3. Utövandet av det omfattande utrymme för skönsmässig bedömning som tillsättningsmyndigheten har vid tillsättningar förutsätter att denna myndighet prövar ansökningarna omsorgsfullt och opartiskt och att den samvetsgrant iakttar de krav som angetts i meddelandet om ledig tjänst, vilket innebär att den är skyldig att utesluta varje sökande som inte uppfyller dessa krav. Meddelandet om ledig tjänst utgör en rättslig ram som tillsättningsmyndigheten själv har åtagit sig att följa och som denna myndighet ytterst noggrant måste iaktta.
För att kontrollera huruvida tillsättningsmyndigheten inte har överskridit gränserna för denna rättsliga ram ska gemenskapsdomstolen undersöka vilka krav som ställs i meddelandet om ledig tjänst och därefter pröva om den sökande som tillsättningsmyndigheten har utsett till den lediga tjänsten verkligen uppfyller dessa krav. Slutligen ska gemenskapsdomstolen pröva huruvida tillsättningsmyndigheten, mot bakgrund av de kvalifikationer som den sökande som väckt talan besitter, inte har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att utse en annan person. En sådan undersökning ska emellertid inskränkas till frågan huruvida myndigheten, med beaktande av de överväganden som den lagt till grund för sin bedömning, efter ett felfritt förfarande, har hållit sig inom rimliga gränser och inte har utövat sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt eller för att uppnå andra mål än dem som angetts. Gemenskapsdomstolen får nämligen inte ersätta tillsättningsmyndighetens bedömning av de sökandes kvalifikationer med sin egen bedömning därav.
(se punkterna 65–67)
Hänvisning till domstolen den 18 mars 1993, C‑35/92 P, parlamentet mot Frederiksen, REG 1993, s. I‑991, punkterna 15 och 16; förstainstansrätten den 12 maj 1998, T‑159/96, Wenk mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑193 och s. II‑593, punkterna 64 och 72; ovannämnda målet E mot kommissionen, punkt 29; 14 oktober 2003, Wieme mot kommissionen, T‑174/02, REGP s. I‑A‑241 och s. II‑1165, punkt 38; förstainstansrätten den 3 februari 2005, T‑137/03, Mancini mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑7 och s. II‑27, punkt 92; förstainstansrätten den 5 juli 2005, T‑370/03, Wunenburger mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑189 och s. II‑853, punkt 51; förstainstansrätten 4 juli 2006, Tzirani kommissionen, T‑45/04, s. I‑A-0000 och s. II‑A-0000, punkterna 46, 48 och 49