Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 24 mars 2004 av Wieland-Werke Aktiengesellschaft

(mål T-116/04)

Rättegångsspråk: tyska

Wieland-Werke Aktiengesellschaft, Ulm (Tyskland) har den 24 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna R. Bechtold och U. Soltész.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

-    ogiltigförklara kommissionens beslut (Ärende COMP/E-1/38.240 - Industrirör),

-    i andra hand sätta ned de böter som ålagts i beslutet,

-    förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen fastslog i det ifrågasatta beslutet att sökanden och fem andra företag har åsidosatt artikel 81.1 EG och från den 1 januari 1994 artikel 53.1 i EES-avtalet genom att medverka i en rad avtal och samordnade förfaranden avseende prisöverenskommelser och marknadsuppdelning inom industrirörssektorn. Kommissionen har ålagt de berörda företagen böter.

Sökanden gör gällande att kommissionen gjorde en oriktig bedömning av de berörda företagens storlek då den fastställde böterna. Det ålagda bötesbeloppet är oproportionerligt i förhållande till sökandens totala omsättning. Kommissionen har därigenom åsidosatt proportionalitetsprincipen och sina egna riktlinjer. Dessutom leder denna metod till att små och medelstora företag missgynnas och innebär ett åsidosättande av såväl likhetsprincipen som principen att böter skall fastställas individuellt.

Sökanden gör vidare gällande att kommissionen inte bedömde de ekonomiska följderna av överträdelsen på ett korrekt sätt då den fastställde böterna, eftersom den inte hade beräknat marknadsvolymen riktigt. Dessutom var den ökning med 10 procent per år som kommissionen fastställde mot bakgrund av överträdelsens varaktighet bristfälligt motiverad.

Sökanden hävdar dessutom att kommissionens metod för beräkning av böter inte uppfyller den rättsstatliga principen om tydlighet. Kommissionen har vid fastställelsen av böternas grundbelopp, vilket sker helt oberoende av de berörda företagens ekonomiska situation och av överträdelsens ekonomiska betydelse, ett nästan obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning. Artikel 15 i förordning nr 17/62 strider mot tydlighetsprincipen och därigenom mot gemenskapsrätt av högre rang. Kommissionen behandlade slutligen utan giltig grund sökanden mer ofördelaktigt än andra företag vid tillämpningen av 1996 års meddelande om samarbete.

____________