Mål T‑350/13

Jordi Nogues, SL

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

”EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering av unionsfigurmärket BADTORO – De äldre EU-ordmärkena och det äldre nationella figurmärket TORO – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Känneteckenslikhet – Varu- eller tjänsteslagslikhet – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 20 september 2017

1.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Figurmärket BADTORO samt ordmärkena och figurmärket TORO

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

2.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varumärkena – Bedömningskriterier – Sammansatt varumärke

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

3.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varumärkena – Visuell likhet mellan ett figurmärke och ett ordmärke

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

4.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varumärkena – Bedömningskriterier – Sammansatt varumärke – Gemensam beståndsdel som har en självständig kännetecknande ställning i det yngre varumärket

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

1.      Se domen.

(se punkterna 19–21 och 68–70)

2.      Helhetsbedömningen av risken för förväxling ska, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som kännetecknen åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Den uppfattning som genomsnittskonsumenten av de aktuella varorna och tjänsterna har av varumärkena är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Genomsnittskonsumenten uppfattar vanligtvis ett varumärke som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka varumärkets olika detaljer.

Bedömningen av likheten mellan två varumärken ska vidare inte endast avse en beståndsdel i ett sammansatt varumärke som jämförs med ett annat varumärke. Jämförelsen ska tvärtom göras genom att de aktuella varumärkena, betraktade vart och ett för sig, undersöks i sin helhet. Detta utesluter emellertid inte att omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sammansatt varumärke ger, under vissa förhållanden kan domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar. Endast när alla andra beståndsdelar är försumbara kan bedömningen av likheten enbart grunda sig på den dominerande beståndsdelen. Detta kan bland annat vara fallet när denna beståndsdel i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av varumärket, på ett sådant sätt att övriga beståndsdelar är försumbara för helhetsintrycket.

(se punkterna 23 och 24)

3.      När ett varumärke består av både ord- och figurelement är det visserligen så att ordelementen i princip är mer särskiljande än figurelementen, eftersom genomsnittskonsumenten lättare refererar till de ifrågavarande varorna genom att ange namnet på varumärket än genom att beskriva dess figurelement. Detta innebär däremot inte att ordelementen i ett varumärke alltid ska anses vara mer särskiljande än figurelementen. När det gäller ett sammansatt varumärke kan figurelementet nämligen ha en jämbördig plats i förhållande till den plats som ordelementet har. För att kunna identifiera det dominerande elementet finns det således anledning att pröva de inneboende egenskaperna hos figurelementet och hos ordelementet i det omtvistade varumärket liksom hur de har placerats.

(se punkt 29)

4.      En beståndsdel som är gemensam för de motstående kännetecknen, även när det inte kan anses att den är dominerande för helhetsintrycket, ska beaktas vid bedömningen av de motstående kännetecknens likhet om denna gemensamma beståndsdel själv utgör det äldre varumärket och behåller en självständig kännetecknande ställning i det varumärke som är sammansatt av bland annat nämnda beståndsdel och som avses med registreringsansökan. Om en gemensam beståndsdel har en självständig och kännetecknande ställning i det sammansatta varumärket, kan nämligen helhetsintrycket av detta kännetecken leda till att omsättningskretsen tror att de berörda varorna eller tjänsterna åtminstone härrör från företag med ekonomiska band, vilket betyder att det ska anses föreligga risk för förväxling.

Prövningen av huruvida någon av beståndsdelarna i ett sammansatt kännetecken har en självständig och kännetecknande ställning avser alltså att avgöra vilken av dessa beståndsdelar som kommer att uppfattas av omsättningskretsen.

Domstolen har härvidlag förtydligat att en beståndsdel i ett sammansatt kännetecken inte har en sådan självständig och kännetecknande ställning om den tillsammans med kännetecknets övriga beståndsdelar utgör en enhet med en betydelse som skiljer sig från betydelsen av dessa beståndsdelar tagna var för sig.

(se punkterna 32–34)