TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 10 februari 2012

Mål T‑98/11 P

AG

mot

Europaparlamentet

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Beslut om uppsägning efter provanställningsperioden – Tidsfrist för väckande av talan – Försening – Uppenbart att överklagandet är ogrundat”

Saken:      Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols (första avdelningen) beslut av den 16 december 2010 i mål F-25/10, AG mot parlamentet, om ogiltigförklaring av detta beslut.

Avgörande:      Överklagandet ogillas då det är uppenbart att det är ogrundat. AG ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Underlåtenhet att ange vari den åberopade felaktiga rättstillämpningen består – Avvisning

(Artikel 257 FEUF; EG-stadgan för domstolen, bilaga I, artikel 11.1; tribunalens rättegångsregler, artikel 138.1 första stycket c)

2.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Tribunalens prövning av bevisvärderingen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

(EG-stadgan för domstolen, bilaga I, artikel 11)

1.      Det framgår av artikel 257 FEUF, artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga och artikel 138.1 första stycket c i tribunalens rättegångsregler att ett överklagande ska innehålla en detaljerad angivelse av de punkter i domen som sökanden yrkar ska upphävas samt rättsliga argument som stödjer detta yrkande. Ett överklagande som inte innehåller något argument som särskilt syftar till att visa att det har skett en felaktig rättstillämpning i ifrågavarande dom eller beslut uppfyller inte detta krav.

Påståenden som är alltför allmänna eller oprecisa för att kunna bli föremål för en rättslig prövning ska avvisas.

(se punkterna 24 och 25)

Hänvisning till

Tribunalen: 16 december 2010, Meister mot harmoniseringsbyrån, T‑48/10 P, punkterna 42 och 43 och där angiven rättspraxis

2.      Det följer av artikel 11 i bilaga I till domstolens stadga, som återspeglar ordalydelsen av artikel 58 i den stadgan, att ett överklagande ska vara begränsat till rättsfrågor och ska grundas på bristande behörighet hos personaldomstolen, på rättegångsfel vid personaldomstolen som kränker klagandens intressen eller på att personaldomstolen har åsidosatt unionsrätten.

Följaktligen är personaldomstolen ensam behörig att dels fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels bedöma dessa faktiska omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör, med undantag för då personaldomstolen missuppfattat bevisningen, således inte en rättsfråga som i sig är underställd tribunalens kontroll.

En sådan missuppfattning ska framstå som uppenbar av handlingarna i målet utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen, eller ens att åberopa ny bevisning.

(se punkterna 44-46)

Hänvisning till

Tribunalen: 24 oktober 2011, P mot parlamentet, T‑213/10 P, punkterna 46-48 och där angiven rättspraxis