Mål T‑401/21
KN
mot
Europaparlamentet
Tribunalens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 30 november 2022
”Institutionell rätt – Ledamot av EESK– Förfarande för beviljande av ansvarsfrihet för genomförandet av EESK:s budget för budgetåret 2019 – Resolution av parlamentet i vilken sökanden utpekas som ansvarig för mobbning – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas – Avvisning – Skadeståndstalan – Skydd av personuppgifter – Oskuldspresumtion – Tystnadsplikt – Principen om god förvaltningssed – Proportionalitet – Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter”
1. Talan om ogiltigförklarande – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som får bindande rättsverkningar – Resolution av Europaparlamentet i vilken en ledamot av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) utpekas som ansvarig för mobbning – Resolution innehållande iakttagelser som utgör en del av beslutet om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandet av EESK:s budget – Omfattas inte – Möjlighet att bestrida denna resolution genom skadeståndstalan grundad på unionens utomobligatoriska ansvar – Sakprövningsförutsättningar
(Artiklarna 263 FEUF, 268 FEUF och 340 andra stycket FEUF)
(se punkterna 22–25 och 29–31)
2. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Ett av villkoren är inte uppfyllt – Talan i sin helhet ska ogillas
(Artikel 340 andra stycket FEUF)
(se punkterna 33, 34 och 96)
3. Europaparlamentet – Befogenheter – Kontroll av användningen av allmänna medel – Utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd
(Artikel 14 EUF och artikel 319 FEUF)
(se punkt 40)
4. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten – Behandling av personuppgifter som är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse – Omfattas inte
(Artiklarna 15 FEUF och 340 andra stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning 2018/1725, artikel 5.1 a)
(se punkterna 45–53)
5. Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Oskuldspresumtion – Räckvidd – Resolution av Europaparlamentet i vilken en ledamot av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) utpekas som ansvarig för mobbning – Återgivning av slutsatserna i rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) – Åsidosättande av principen om oskuldspresumtion föreligger inte – Iakttagande av sekretessen för Olafs rapport
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1; Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2013, artikel 17.4)
(se punkterna 61–64, 67, 68, 74, 75, 84 och 85)
6. Unionsrätt – Allmänna rättsprinciper – Rätt till god förvaltning
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41)
(se punkt 89)
Resumé
Sökanden, KN, är ledamot av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK). Han var ordförande för arbetsgivargruppen mellan april 2013 och oktober 2020.
Efter att ha fått kännedom om påståenden rörande sökandens uppträdande mot andra EESK-ledamöter och mot EESK-anställda, inledde Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) en utredning. Den 16 januari 2020 rekommenderade Olaf EESK att vidta samtliga åtgärder som krävdes för att förhindra nya fall av trakasserier på arbetsplatsen från sökandens sida. Med anledning av dessa rekommendationer uppmanade EESK:s presidium den 9 juni 2020 sökanden att avgå från posten som ordförande för arbetsgivargruppen och att dra tillbaka sin kandidatur till posten som ordförande för EESK. Dessutom befriade presidiet sökanden från alla arbetsledande och personaladministrativa arbetsuppgifter.
Den 20 oktober 2020 beslutade Europaparlamentet att inte bevilja EESK ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2018. Därvid uttryckte parlamentet oro över de åtgärder som EESK hade vidtagit med anledning av Olafs rekommendationer.
Sedermera beviljade parlamentet, genom beslut av den 28 april 2021, EESK ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2019.(1) Dagen efter antog parlamentet en resolution där det erinrade om att dess beslut att inte bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av EESK:s budget för 2018 bland annat hade grundats på att EESK hade vidtagit otillräckliga åtgärder med anledning av den mobbning som sökanden hade befunnits ha utövat.(2)
Sökanden väckte då talan vid tribunalen och yrkade dels att de båda ovannämnda parlamentsrättsakterna skulle ogiltigförklaras, dels att parlamentet skulle förpliktas att gottgöra den skada som han påstod sig ha lidit.
Tribunalen, i utökad sammansättning, ogillar sökandens talan i dess helhet. I sin dom slår tribunalen till att börja med fast vad som närmare gäller såvitt avser möjligheterna att angripa de rättsakter som parlamentet antar inom ramen för det årliga förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för unionens institutioner, organ och byråer. Vidare uttalar sig tribunalen om tidigare ej prövade frågor som rör behandling av personuppgifter och parlamentets iakttagande av principen om oskuldspresumtion vid antagandet av resolutionen med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet.
Tribunalens bedömning
För det första finner tribunalen att yrkandena om ogiltigförklaring inte kan upptas till sakprövning. I detta sammanhang erinrar tribunalen om att det endast är artikeldelen i en rättsakt som kan medföra rättsverkningar och att bedömningarna i skälen i en rättsakt inte kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Sådana bedömningars lagenlighet kan unionsdomstolen pröva endast om dessa såsom skäl i en rättsakt som går någon emot utgör ett nödvändigt stöd för artikeldelen i den rättsakten. Iakttagelserna i den angripna resolutionen, vilka utgör en del av det angripna beslutet och vilka gör det möjligt att identifiera sökanden såsom ansvarig för mobbning, utgör inte något nödvändigt stöd för artikeldelen i det beslutet, som rör beviljande av ansvarsfrihet för genomförandet av EESK:s budget för budgetåret 2019. Yrkandena om ogiltigförklaring kan således inte upptas till sakprövning av det skälet att det inte finns några rättsakter som sökanden kan angripa. Sökanden har emellertid inte fråntagits sin rätt till domstolsprövning, eftersom talan om utomobligatoriskt skadestånd(3) fortfarande kan väckas, om det ifrågavarande agerandet från parlamentets sida är av sådan beskaffenhet att det utlöser unionens skadeståndsansvar.
För det andra konstaterar tribunalen att sökanden i det aktuella fallet inte har styrkt att parlamentet har handlat rättsstridigt, varför tribunalen ogillar skadeståndsyrkandet.
I detta sammanhang påpekar tribunalen, i samband med att den uttalar sig om sökandens påstående att hans rätt till skydd av personuppgifter skulle ha åsidosatts, att parlamentet har stort utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om sina iakttagelser om hur unionsinstitutionerna och unionsorganen har genomfört det avsnitt av budgeten som rör dem. I det aktuella fallet hade parlamentet tidigare gjort bedömningen att EESK hade vidtagit otillräckliga åtgärder med anledning av iakttagelserna i resolutionen avseende budgetåret 2018. Behandlingen av sökandens personuppgifter föreföll därför nödvändig för utförandet av uppgiften att kontrollera genomförandet av EESK:s budget för budgetåret 2019. Dessutom var parlamentets behandling av dessa uppgifter nödvändig även av det skälet att den mobbning som sökanden anklagades för hade resulterat i allvarliga funktionsbrister inom EESK, vilka hade föranlett utgifter som skulle ha kunnat undvikas. Syftet med att inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet offentliggöra de angripna rättsakterna var till yttermera visso att stärka den offentliga kontrollen av budgetens genomförande och bidra till att unionsadministrationen använder allmänna medel på lämpligt sätt. Parlamentet överskred således inte gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att anse att det behövde behandla sökandens personuppgifter för att kunna fullgöra sin uppgift att kontrollera EESK:s genomförande av budgeten.
Såvitt avser det påstådda åsidosättandet av principen om oskuldspresumtion erinrar tribunalen inledningsvis om rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna med innebörden att så länge den som anklagas för en lagöverträdelse inte har blivit föremål för en lagakraftvunnen fällande dom meddelad av en domstol, måste en parlamentarisk församling iaktta nämnda princip och således visa prov på diskretion och förbehåll när den i en resolution uttalar sig om de sakomständigheter med hänvisning till vilka den berörde har blivit föremål för ett straffrättsligt förfarande.(4)
När det mer konkret gäller uttalanden av en offentlig myndighet efter slutförandet av en Olaf-utredning, framhåller tribunalen därutöver också att principen om oskuldspresumtion inte utgör hinder för att en unionsinstitution, i syfte att upplysa allmänheten om åtgärder vidtagna i samband med eventuella funktionsbrister eller bedrägerier, lämnar en balanserad och måttfullt formulerad redogörelse, väsentligen med avseende på sakomständigheter, för de huvudsakliga slutsatser i Olafs rapport som rör en ledamot av en institution.(5) Att parlamentet i den angripna resolutionen gjorde det möjligt att identifiera sökanden som ansvarig för mobbning, något som motsvarade den huvudsakliga slutsatsen i Olafs rapport, utgör inte i sig något åsidosättande av nämnda princip. De särskilda omständigheterna i det aktuella fallet ger nämligen vid handen att den formulering i den franska versionen av den angripna resolutionen enligt vilken sökanden hade blivit ”jugé responsable” (”dömts som ansvarig”) för trakasserier uteslutande var avsedd att erinra om Olafs konstaterande att sökanden hade utövat mobbning. Den bedömningen får också stöd i andra språkversioner av den angripna resolutionen, där parlamentets formuleringar inte anspelar på dömande i juridisk mening.