TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 25 oktober 2013

Mål T‑476/11 P

Europeiska kommissionen

mot

Chrysanthe Moschonaki

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Meddelande om lediga tjänster – Avslag av en ansökan om tjänst – Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till sakprövning – Regel om överensstämmelse mellan ansökan och klagomålet – Artikel 91.2 i tjänsteföreskrifterna – Skadeståndstalan”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 28 juni 2011 i mål F‑55/10, AS mot kommissionen, om upphävande av den domen.

Beslut:      Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 28 juni 2011 i mål F 55/10, AS mot kommissionen, upphävs till den del den innebär att talan ansågs kunna prövas i sak på grunden om åsidosättande av artikel 7 i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän, till den del kommissionens beslut av den 30 september 2009 om avslag på Chrysanthe Moschonakis ansökan ogiltigförklarades på den grunden och till den del kommissionen förpliktades att utge 3 000 euro till Chrysanthe Moschonakis. Överklagandet ogillas i övrigt. Målet återförvisas till personaldomstolen. Frågan om rättegångskostnader anstår.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Berättigat intresse av att få saken prövad – Beslut att avslå en ansökan om tjänst – Beslut som inte kan skiljas från beslutet att tillsätta en tjänsteman – Behov av en enda helhetsprövning av det berättigade intresset av att få saken prövad – Ansökan om ogiltigförklaring av beslutet om avslag på en ansökan om tjänst – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta åtgärder för att följa domen – Särskilda svårigheter – Skälig ersättning för de olägenheter som den ogiltigförklarade rättsakten inneburit för sökanden

(Artikel 266 FEUF)

3.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Tribunalens prövning av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

(Artikel 257 FEUF, domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)

4.      Överklagande – Grunder – Grund som åberopats mot ett domskäl som inte är nödvändigt för domslutet – Verkningslös grund

5.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Samma föremål och grunder – Grunder och argument som inte förekommer i klagomålet, men som har nära samband med detta – Upptagande till sakprövning – Grund som avser den materiella eller den formella lagenligheten – Villkor som inte är tillräckligt för upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

6.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Samma föremål och grunder – Iakttagande av principen om effektivt domstolsskydd och rättssäkerhetsprincipen – Vid tolkning av begreppen föremål och grund – Ändring av den rättsliga grunden för ett bestridande – Villkor som inte är tillräckligt för att grunden för bestridandet ska anses vara ny

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47, tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

7.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Samma föremål och grunder – Grunder och argument som inte framställts i klagomålet, men som syftar till att ifrågasätta huruvida motiveringen i svaret på klagomålet varit välgrundad – Upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

8.      Överklagande – Överklagandet anses välgrundat – Överinstansen har avgjort ärendet i sak – Villkor – Ärende som är färdigt för avgörande

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 13.1)

1.      Om en talan som väckts av en tjänsteman med stöd av artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna om ogiltigförklaring av ett beslut att avslå en ansökan om tjänst och av ett beslut att tillsätta en annan tjänsteman på den sökta tjänsten, är avslagsbeslutet och tillsättningsbeslutet inte bara förknippade med varandra, utan oskiljaktiga, varför en enda helhetsprövning ska göras av tjänstemannens intresse av att båda besluten ogiltigförklaras.

Tjänstemannen är emellertid inte tvungen att samtidigt begära ogiltigförklaring av beslutet att avslå hans ansökan om en tjänst och beslutet att tillsätta en någon annan på den aktuella tjänsten. En tjänsteman som endast har för avsikt att ansöka om ogiltigförklaring av beslutet att avslå hans ansökan om tjänst är nämligen inte skyldig att begära ogiltigförklaring av de båda besluten.

Det är för övrigt förenligt med proportionalitetsprincipen att en tjänsteman som är angelägen om att bibehålla tredje mans rättigheter, kan inskränka sig till att ansöka om ogiltigförklaring av beslutet om avslag på ansökan om tjänst, utan att, vid äventyr av att ansökan avvisas, vara tvungen att ansöka om ogiltigförklaring av beslutet om tillsättning av andra tjänstemän.

En tjänsteman kan vilja få beslutet om avslag på ansökan om tjänst ogiltigförklarat för att den rättsstridighet som gjorts gällande inte ska upprepas i framtiden i ett ärende som liknar det som han har tagit del i. Detta innebär inte att han ifrågasätter beslutet att tillsätta en utomstående person. I detta fall ska tjänstemannens intresse av att få saken prövad bedömas mot bakgrund av ansökan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå hans ansökan om tjänst.

Synsättet att ansökan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå ansökan om tjänst kan tas upp till sakprövning endast om tjänstemannen samtidigt ansöker om ogiltigförklaring av tillsättningsbeslutet skulle, om den ifrågavarande tjänsten har tillsatts innan talan väcktes, leda till att en sakprövningsförutsättning infördes – avseende lagenligheten av en rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna – vilken inte föreskrivs i dessa. Vare sig i artikel 91 i tjänsteföreskrifterna, som avser talan som tjänstemän väcker vid unionsdomstolarna mot rättsakter som går dem emot, eller i någon annan rättsakt föreskrivs att tjänstemännen, vid äventyr av att deras talan inte tas upp till prövning, samtidigt måste rikta talan mot beslutet att avslå ansökan om tjänst och tillsättningsbeslutet.

(se punkterna 34, 35, 44, 45 och 47)

Hänvisning till

Domstolen: 7 juni 2007, Wunenburger mot kommissionen, C‑362/05 P, REG 2007, s. I‑4333, punkt 50

Tribunalen: 9 december 2010, kommissionen mot Strack, T-526/08 P, punkt 45

2.      Se domen.

(se punkt 39)

Hänvisning till

Domstolen: 5 mars 1980, Könecke Fleischwarenfabrik mot kommissionen, 76/79, REG 1980, s. 665, punkt 15; 14 juli 1983, Detti mot domstolen, 144/82, REG, s. 2421, punkt 33

Tribunalen: 8 oktober 1992, Meskens mot parlamentet, T-84/91, REG 1992, s. II-2335, punkt 78; 31 januari 2007, C mot kommissionen, T-166/04, REGFP 2007, s. I-A-2-9 och II-A-2-49, punkt 48

3.      Se domen.

(se punkterna 50 och 51)

Hänvisning till

Domstolen: 2 oktober 2001, revisionsrätten/Hautem, C-449/99 P, REG 2001, s. I-6733, punkt 44; 27 april 2006, L mot kommissionen, C‑230/05 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 4; 25 januari 2007, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen, C-403/04 P och C-405/04 P, (REG 2007, s. I‑729) punkt 39 och där angiven rättspraxis.

Tribunalen: 18 oktober 2010, Marcuccio mot kommissionen, T-516/09 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 57

4.      Se domen.

(se punkt 61)

Hänvisning till

Domstolen: 22 december 1993, Pincherle mot kommissionen, C-244/91 P, REG 1993, s. I-6965, punkt 25

5.      I fråga om talan som väcks av en tjänsteman kan de yrkanden som framställs vid unionsdomstolarna endast innehålla anmärkningar som rör samma föremål som dem som åberopats i klagomålet. Det skall emellertid preciseras att dessa anmärkningar kan utvecklas under domstolsförfarandet genom att grunder och argument anförs som inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, men som har ett nära samband med detta.

För att avgöra huruvida anmärkningarna rör samma föremål som dem som åberopats i klagomålet kan unionsdomstolen inte grunda sig på endast den omständigheten att en grund syftar till att bestrida den materiella lagenligheten eller alternativt den formella lagenligheten hos en angripen rättsakt.

En motsatt tolkning av regeln om överensstämmelse mellan ansökan och klagomålet skulle kunna innebära att en sökande, för första gången vid unionsdomstolen, skulle kunna åberopa en grund som saknar samband med de grunder som åberopats i klagomålet. Dessa grunder avser nämligen sammantaget antingen den materiella eller den formella lagenligheten hos den aktuella rättsakten. Under dessa förhållanden har tillsättningsmyndigheten i samband med klagomålet endast kännedom om en del av de anmärkningar som riktas mot administrationen. Eftersom tillsättningsmyndigheten inte har möjlighet att med tillräcklig precision ha kännedom om den berördes klagomål och önskemål, kan den inte försöka få till stånd en uppgörelse i godo.

Den omständigheten att grunderna i ansökan och klagomålet syftar till att bestrida den materiella lagenligheten eller alternativt den formella lagenligheten hos en rättsakt gör det för övrigt inte ensam möjligt att styrka att dessa grunder kan anses ha ett nära samband. Begreppen materiell lagenlighet och formell lagenlighet är nämligen för vida och abstrakta i förhållande till det exakta föremålet för den aktuella anmärkningen, för att det ska kunna säkerställas att ett sådant samband kan föreligga mellan grunder som hänför sig till endast det ena eller det andra av dessa begrepp.

(se punkterna 73, 75, 78 och 79)

Hänvisning till

Domstolen: 23 oktober 1986, mål 142/85, Schwiering mot revisionsrätten, 142/85, REG 1986, s. 3177, punkt 11; 20 maj 1987, Geist mot kommissionen, 242/85, REG 1986, s. 2181, punkt 9; 26 januari 1989, Koutchoumoff mot kommissionen, 224/87, REG 1989, s. 99, punkt 10; 14 mars 1989, Del Amo Martinez mot parlamentet, 133/88, REG 1989, s. 689, punkt 10

Tribunalen: 12 mars 1996, Weir mot kommissionen, T-361/94, REGP 1996, s. I-A-121 och II-381, punkt 27

6.      Genomförande av regeln om överensstämmelse mellan ansökan och klagomålet och unionsdomstolens kontroll därav ska säkerställa att å ena sidan principen om effektivt domstolsskydd – som utgör en allmän unionsrättslig princip, vilken kommer till uttryck i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, för att den berörda ska kunna bestrida tillsättningsmyndighetens beslut som går honom emot – och å andra sidan rättssäkerhetsprincipen – för att tillsättningsmyndigheten redan i klagomålsskedet ska kunna få kännedom om den berördes kritik mot det ifrågasatta beslutet – iakttas samtidigt. Det är visserligen nödvändigt att föremål och grunder inte förändras mellan klagomålet och ansökan, för att det ska vara möjligt att lösa tvister genom uppgörelser i godo genom att tillsättningsmyndigheten redan i klagomålsskedet meddelas om den berördes kritik, men tolkningen av de begreppen kan emellertid inte leda till att den berördes möjligheter att med giltig verkan bestrida det beslut som går honom emot begränsas. Detta är skälet till att begreppen föremålet för talan – vilket motsvarar den berördes anspråk – och grunden för talan – vilket motsvarar den rättsliga och faktiska grunden för dessa anspråk – inte ska tolkas restriktivt.

I detta sammanhang är endast en ändring av den rättsliga grunden för ett bestridande inte tillräcklig för att känneteckna en ny grund för bestridandet. På det viset kan flera rättsliga grunder utgöra stöd för ett enda anspråk och därmed en enda grund. Med andra ord innebär den omständigheten att åsidosättande av en viss bestämmelse åberopas i ansökan – som inte åberopades i klagomålet – inte med nödvändighet att grunden för tvisten därmed ändras. Betydelse ska nämligen fästas vid huvudsaken i grunden och inte endast vid den rättsliga grundens lydelse och unionsdomstolen måste kontrollera huruvida det föreligger ett nära samband mellan grunderna och om det finns ett sakligt samband mellan dessa och anspråken.

(se punkterna 82–85)

7.      I en talan som väcks av en tjänsteman ska – under förutsättning att den som klagar, genom svaret på hans klagomål eller om motiveringen till det svaret påtagligt ändrar eller kompletterar rättsaktens motivering, får kännedom om motiveringen för den rättsakt som går honom emot – samtliga grunder för talan som anförs för första gången i ansökan och som syftar till att bestrida att motiveringen i svaret på klagomålet är välgrundad, kunna prövas i sak. I detta fall har den berörde nämligen inte haft tillfälle att få exakt och slutgiltig kännedom om motiveringen för den rättsakt som går honom emot.

(se punkt 86)

8.      Se domen.

(se punkt 99)