Förenade målen C‑175/08, C‑176/08, C‑178/08 och C‑179/08

Aydin Salahadin Abdulla m.fl.

mot

Bundesrepublik Deutschland

(begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht)

”Direktiv 2004/83/EG – Miniminormer för beviljande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Status som ’flykting’ – Artikel 2 c – Upphörande av flyktingstatus – Artikel 11 – Ändrade omständigheter – Artikel 11.1 e – Flykting – Ej välgrundad fruktan för förföljelse – Bedömning – Artikel 11.2 – Återkallande av flyktingstatus – Bevis – Artikel 14.2”

Sammanfattning av domen

1.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser

(Artiklarna 68 EG och 234 EG)

2.        Visering, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Upphörande av flyktingstatus

(Rådets direktiv 2004/83, artiklarna 2.c, 7.1 och 11.1 e)

3.        Visering, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Upphörande av flyktingstatus

(Rådets direktiv 2004/83, artiklarna 2 e, 4 och 11.1 e)

4.        Visering, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Upphörande av flyktingstatus

(Rådets direktiv 2004/83, artiklarna 2 c och 11.1 e)

5.        Visering, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Upphörande av flyktingstatus

(Rådets direktiv 2004/83, artiklarna 4.4 och 11.1 e)

1.        Det framgår varken av lydelsen av artiklarna 68 EG och 234 EG eller av ändamålet med det förfarande som inrättats genom sistnämnda artikel att fördragets upphovsmän hade för avsikt att från domstolens behörighet undanta en begäran om förhandsavgörande som rör ett direktiv, i det särskilda fall då en medlemsstats nationella rätt hänvisar till innehållet i bestämmelserna i detta direktiv i syfte att fastställa vilka regler som är tillämpliga i en situation som är av rent intern art. I ett sådant fall föreligger det nämligen ett bestämt gemenskapsrättsligt intresse av att bestämmelserna i gemenskapsrätten tolkas på ett enhetligt sätt, oberoende av under vilka omständigheter de ska tillämpas, detta för att undvika att det i framtiden förekommer tolkningar som skiljer sig åt.

(se punkt 48)

2.        Artikel 11.1 e i direktiv 2004/83, om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, ska tolkas på följande sätt:

– En persons flyktingstatus upphör när de omständigheter som låg till grund för personens fruktan för att bli förföljd av ett av de skäl som avses i artikel 2 c i direktiv 2004/83 och som ledde till att vederbörande beviljades flyktingstatus inte längre föreligger med hänsyn till att omständigheterna har ändrats väsentligt och varaktigt i det berörda tredjelandet och personen inte heller har andra skäl att frukta ”förföljelse”, i den mening som avses i artikel 2 c i direktiv 2004/83.

– Vid bedömningen av huruvida omständigheterna har ändrats ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaten kontrollera, med hänsyn till flyktingens individuella situation, att den eller de aktörer som ger skydd, som avses i artikel 7.1 i direktiv 2004/83, har vidtagit rimliga åtgärder för att förhindra förföljelse, att de sålunda ombesörjer bland annat att det finns ett effektivt rättssystem för avslöjande, åtal och bestraffning av handlingar som innebär förföljelse och att den berörda medborgaren kommer att ha tillgång till detta skydd för det fall flyktingstatusen upphör.

– Sådana aktörer som ger skydd som avses i artikel 7.1 b i direktiv 2004/83 kan utgöras av internationella organisationer som kontrollerar staten eller en betydande del av statens territorium, inbegripet genom närvaron av en multinationell styrka på detta territorium.

(se punkt 76 samt punkt 1 i domslutet)

3.        Inom ramen för begreppet internationellt skydd reglerar direktiv 2004/83, om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, två olika slags skydd, nämligen dels det som följer av flyktingstatus, dels det som följer av ställningen som alternativt skyddsbehövande. Det stadgas nämligen i artikel 2 e i direktivet att en person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande är en sådan ”som inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting”. Med beaktande av de två skyddssystemens respektive område kan ett upphörande av det förstnämnda skyddet således inte vara avhängigt av att det konstateras att förutsättningarna för tillämpning av det sistnämnda skyddet inte är uppfyllda.

Direktivets systematik medför att den omständigheten att en persons flyktingstatus eventuellt upphör inte påverkar den berörda personens rätt att ansöka om beviljande av status som alternativt skyddsbehövande när alla faktorer enligt artikel 4 i direktivet föreligger som behövs för att styrka de i artikel 15 i samma direktiv angivna förutsättningarna för att sådant skydd ska vara berättigat.

(se punkterna 78–80)

4.        När de omständigheter som ledde till att flyktingstatus beviljades inte längre föreligger och de behöriga myndigheterna i medlemsstaten kontrollerar att det inte föreligger några andra omständigheter som innebär att den berörda personen hyser en välgrundad fruktan för förföljelse, antingen av samma skäl som det som ursprungligen var i fråga eller av något av de andra skäl som anges i artikel 2 c i direktiv 2004/83 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, ska myndigheterna, vid bedömningen av den risk som föreligger till följd av sistnämnda omständigheter, tillämpa samma sannolikhetskriterium som det som tillämpades vid beviljandet av flyktingstatus.

Syftet med bedömningen är nämligen detsamma vid dessa två skeden, närmare bestämt att besvara frågan huruvida de fastställda omständigheterna utgör ett sådant hot att den berörda personen, med hänsyn till vederbörandes individuella situation, kan hysa välgrundad fruktan för att faktiskt utsättas för förföljelse. Denna riskbedömning ska i samtliga fall präglas av uppmärksamhet och försiktighet, med hänsyn till att det handlar om frågor om människors integritet och personliga frihet, det vill säga frågor som rör unionens grundläggande värderingar.

(se punkterna 89–91 samt punkt 2 i domslutet)

5.        Artikel 4.4 i direktiv 2004/83 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet kan, i den mån denna bestämmelse innehåller anvisningar om hur stort bevisvärde som ska tillmätas tidigare förföljelse eller hot om förföljelse, vara tillämplig när de behöriga myndigheterna avser att återkalla en persons flyktingstatus enligt artikel 11.1 e i direktiv 2004/83 och den berörda personen, i syfte att påvisa en fortsatt välgrundad fruktan för förföljelse, åberopar andra omständigheter än dem som ledde till att vederbörande beviljades flyktingstatus. Detta kan emellertid normalt sett enbart vara fallet när skälet till förföljelse är ett annat än det på grundval av vilket flyktingstatus beviljades och det tidigare har förekommit förföljelse eller hot om förföljelse som uppvisar ett samband med det skäl till förföljelse som prövas i detta skede.

(se punkt 100 samt punkt 3 i domslutet)