Mål C‑190/12

Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company

mot

Dyrektor Izby Skarbowej w Bydgoszczy

(begäran om förhandsavgörande från Wojewódzki Sąd Administracyjny w Bydgoszczy)

”Begäran om förhandsavgörande – Etableringsfrihet – Fri rörlighet för kapital – Artiklarna 63 FEUF och 65 FEUF – Inkomstskatt för juridiska personer – Skillnad i behandling av utdelning som lämnas till en investeringsfond beroende på om fonden har hemvist i landet eller ej – Undantagande från skatt uteslutet – Restriktion som inte kan motiveras”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 april 2014

1.        Domstolsförfarande – Muntligt förfarande – Återupptagande – Skyldighet att återuppta det muntliga förfarandet för att bereda parterna tillfälle att yttra sig angående en ny omständighet – Föreligger inte – Skäl – Tillräckliga uppgifter för att målet ska kunna avgöras

(Domstolens rättegångsregler, artikel 83)

2.        Etableringsfrihet – Fri rörlighet för kapital – Tillämpningsområde – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Skatt på utdelning – Undantag för inhemsk utdelning som betalas till investeringsfonder med säte i landet – Undantag som är tillämpligt oberoende av vilken typ av deltagande som föranlett utdelningen – Lagstiftning vars syfte inte är att förena tillträdet till den nationella marknaden för tredjelandsaktörer med villkor – Bestämmelserna om etableringsfriheten är inte tillämpliga – Bestämmelserna om fri rörlighet för kapital är tillämpliga

(Artikel 63 FEUF)

3.        Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar – Restriktioner – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Skatt på utdelning som betalas till investeringsfonder – Undantag för inhemsk utdelning som betalas till investeringsfonder med säte i landet – Skatt på inhemsk utdelning som betalas till investeringsfonder med säte i tredjeland – Otillåtlighet – Motivering – Föreligger inte

(Artiklarna 63 FEUF och 65 FEUF)

1.        Se domen.

(se punkterna 20 och 21)

2.        Artikel 63 FEUF om fri rörlighet för kapital är tillämplig på en sådan situation där utdelning som lämnas av bolag med hemvist i en medlemsstat till en investeringsfond med hemvist i tredjeland enligt medlemsstatens skattelagstiftning inte omfattas av något undantagande från skatt, medan investeringsfonder med hemvist i nämnda medlemsstat har rätt till ett sådant undantagande.

I ett sammanhang som rör den skattemässiga behandlingen av utdelning från tredjeland, räcker det att ta ställning till ändamålet med en nationell lagstiftning för att bedöma huruvida den skattemässiga behandlingen av utdelning från tredjeland omfattas av EUF-fördragets bestämmelser om fri rörlighet för kapital. Så är fallet beträffande en skattelagstiftning som inte gör någon åtskillnad utifrån vilken typ av deltagande som föranlett den utdelning som erhållits av den i tredjeland etablerade investeringsfonden.

Det måste emellertid undvikas att tolkningen av artikel 63.1 FEUF, när det gäller förhållandet till tredjeländer, gör det möjligt för näringsidkare som inte omfattas av det territoriella tillämpningsområdet för etableringsfriheten att dra fördel av denna frihet. Risken för att en näringsidkare, som inte omfattas av det territoriella tillämpningsområdet för etableringsfriheten, ska utnyttja denna frihet är emellertid obefintlig, eftersom den aktuella skattelagstiftningen avser den skattemässiga behandlingen av denna utdelning och inte syftar till att uppställa villkor för tillträde till den nationella marknaden för näringsidkare från tredjeland.

(se punkterna 29, 31, 33 och 35 samt punkt 1 i domslutet)

3.        Artiklarna 63 FEUF och 65 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan skattelagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken undantagande från skatt inte omfattar utdelning som bolag med hemvist i den medlemsstaten lämnar till en investeringsfond belägen i tredjeland, i den mån det mellan denna medlemsstat och det ifrågavarande tredjelandet föreligger en avtalad skyldighet avseende ömsesidigt administrativt bistånd som ger de nationella skattemyndigheterna möjlighet att kontrollera de uppgifter som investeringsfonden eventuellt överlämnat. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att inom ramen för det nationella målet pröva om den mekanism för informationsutbyte som föreskrivs inom denna ram för samarbete verkligen kan ge de nationella skattemyndigheterna möjlighet att i förekommande fall pröva den information som investeringsfonder med hemvist i ett tredjeland har tillhandahållit avseende villkoren för bildande och bedrivande av deras verksamheter, i syfte att fastställa om de är verksamma inom en lagstiftningsram som är likvärdig med den unionsrättsliga lagstiftningsramen.

En sådan skillnad i den skattemässiga behandlingen av utdelning mellan investeringsfonder, framför allt utifrån fondernas hemvist, kan nämligen å ena sidan avhålla investeringsfonder utan hemvist i landet från att investera i bolag med hemvist i medlemsstaten och å andra sidan avhålla investerare med hemvist i medlemsstaten från att förvärva andelar i investeringsfonder utan hemvist i den medlemsstaten. En sådan lagstiftning kan följaktligen utgöra en restriktion för den fria rörligheten för kapital som i princip är förbjuden enligt artikel 63 FEUF.

I förhållande till en sådan skattelagstiftning i en medlemsstat – enligt vilken det huvudsakliga kriteriet för åtskillnad utgörs av investeringsfondernas hemvist, varvid åtskillnaden innebär att källskatt ska innehållas respektive inte innehållas på utdelning till sådana fonder från bolag i landet – befinner sig således investeringsfonder med hemvist i tredjeländer i en situation som är objektivt jämförbar med situationen för investeringsfonder med säte i medlemsstaten.

I och med att en medlemsstat väljer att inte beskatta investeringsfonder med hemvist i landet som erhåller inhemsk utdelning, kan den inte åberopa behovet av att säkerställa en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna för att motivera beskattningen av investeringsfonder utan hemvist i landet som erhåller sådan inkomst.

I avsaknad av ett direkt samband mellan undantagandet från innehållande av källskatt på inhemsk utdelning till en investeringsfond med hemvist i landet, och beskattningen av nämnda utdelning såsom inkomst för andelsägarna i nämnda investeringsfond, kan inte den nationella lagstiftningen vara motiverad av behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang.

Risken för minskade skatteintäkter för en medlemsstat i förhållande till ett tredjeland kan inte anses som tvingande hänsyn av allmänintresse, som kan åberopas för att berättiga en åtgärd som i princip strider mot en grundläggande frihet.

(se punkterna 42, 43, 69, 95, 99, 102 och 105 samt punkt 2 i domslutet)