Mål T‑510/15
Roberto Mengozzi
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
”EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – EU-ordmärket TOSCORO – Den äldre skyddade geografiska beteckningen 'Toscano’ – Absolut registreringshinder – Artikel 142 i förordning (EG) nr 40/94 – Artiklarna 13 och 14 i förordning (EEG) nr 2081/92 – Delvis ogiltighetsförklaring”
Sammanfattning – Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 2 februari 2017
1. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av de grunder som åberopas
(Domstolens stadga, artikel 21 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 177.1 d)
2. EU-varumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolen – Tribunalens behörighet – Ny prövning av de faktiska omständigheterna mot bakgrund av bevisning som har åberopats för första gången vid tribunalen – Omfattas inte
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)
3. EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Ansökan om ogiltighetsförklaring som grundas på förekomsten av en skyddad geografisk beteckning – Huruvida förordning nr 40/94 är förenlig med förordning nr 2081/92
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 142; rådets förordning nr 2081/92, artiklarna 13 och 14.1)
4. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel – Förordning nr 2081/92 – Skydd för registrerade beteckningar – Anspelning på en registrerad beteckning – Begrepp – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 2081/92, artikel 13.1 b)
5. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel – Förordning nr 2081/92 – Skydd för registrerade beteckningar – Anspelning på en registrerad beteckning – Anspelning på den skyddade geografiska beteckningen ”Toscano” genom beteckningen ”toscoro”
(Rådets förordning nr 2081/92, artikel 13.1 b)
6. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel – Förordning nr 2081/92 – Geografiska beteckningar och varumärken som är oförenliga – En ansökan om registrering av ett varumärke som svarar mot något av de fall som nämns i artikel 13 och som avser samma slags vara ska avslås – Samma slags vara – Begrepp
(Rådets förordning nr 2081/92, artikel 14.1 första stycket)
7. Gemenskapsvarumärke – Immaterialrättsmyndighetens beslut – Principen om likabehandling – Principen om god förvaltning – Immaterialrättsmyndighetens tidigare beslutspraxis – Legalitetsprincipen – En strikt och fullständig bedömning måste göras i varje konkret fall
1. Se domen.
(se punkt 19)
2. Se domen.
(se punkt 21)
3. Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet är skyldig att tillämpa förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken på ett sådant sätt att skydd som meddelats för geografiska beteckningar enligt förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel inte påverkas. Immaterialrättsmyndigheten ska därför i enlighet med artikel 14.1 i förordning nr 2081/92 avslå ansökningar om registrering av varumärken som svarar mot något av de fall som nämns i artikel 13 i den förordningen och som avser samma slags vara, och, om varumärkesregistrering redan har skett, förklara registreringen ogiltig
(se punkt 29)
4. I artikel 13.1 b i förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel föreskrivs att registrerade beteckningar ska skyddas mot varje anspelning, även när varans verkliga ursprung anges.
Begreppet anspelning omfattar det tänkta fallet att det ord som används för att ange en vara innehåller en del av en skyddad beteckning, på så sätt att varunamnet får konsumenten att som referensbild tänka på den vara som har den skyddade beteckningen. Härvidlag ska den fonetiska och visuella likhet som kan föreligga mellan försäljningsbeteckningarna beaktas. Det ska i förekommande fall tas hänsyn till att två ord på olika språk ”ligger nära varandra i begreppsmässigt hänseende”. Slutligen kan det vara fråga om en anspelning på en skyddad beteckning även när det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de berörda varorna, då det väsentliga är att omsättningskretsen inte får några associationer vad gäller varans ursprung, eller att en näringsidkare inte på ett orättmätigt sätt kan dra fördel av den skyddade geografiska beteckningens anseende.
(se punkterna 30 och 31)
5. Ordmärket TOSCORO och den äldre geografiska ursprungsbeteckningen Toscano liknar varandra i visuellt och fonetiskt hänseende. Ordet ”toscoro” skulle kunna anses anspela på den skyddade geografiska beteckningen ”Toscano”, när konsumenten ställs inför varor av samma slag som dem som den skyddade geografiska beteckningen avser. Den visuella och fonetiska likheten mellan dem kan få konsumenten att som referensbild tänka på den olivolja som har den skyddade ursprungsbeteckningen ”Toscano” när vederbörande står inför en vara av samma slag och som är försedd med beteckningen ”toscoro”.
(se punkterna 39 och 41)
6. Artikel 14.1 första stycket i förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, föreskrivs att en ansökan om registrering av ett varumärke som svarar mot något av de fall som nämns i artikel 13 i samma förordning och som avser samma slags vara, ska avslås. Den vara som är i fråga behöver således inte med nödvändighet vara identisk med den vara som den skyddade geografiska beteckningen avser men varorna måste ha vissa gemensamma egenskaper.
(se punkt 44)
7. Se domen.
(se punkt 47)