Överklagande ingett den 18 juli 2011 av L av den dom som personaldomstolen meddelade den 7 juli 2010 i de förenade målen F-116/07, F-13/08 och F-31/08, L mot Europaparlamentet

(Mål T-317/10 P)

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Klagande: L (Luxemburg, Storhertigdömet Luxemburg) (ombud: advokaterna Audrey Sèbe och Vytautas Sviderskis)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva personaldomstolens dom av den 7 juli 2010 i de förenade målen F-116/07, F-13/08 och F-31/08, L mot Europaparlamentet,

helt eller delvis bifalla klagandens yrkanden i första instans, och

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden åtta grunder.

Första grunden: Felaktig tolkning av begreppet "beslut som har fattats som svar på klagomålet" ("décision prise en réponse à la réclamation"). Enligt klaganden var det fel att betrakta det beslut som fattades den 10 juli 2007 av den myndighet som bemyndigats att ingå anställningsavtal (nedan kallad myndigheten) som ett nytt beslut om uppsägning som upphävde det första uppsägningsbeslutet, i den mån det inte återställde den situation som förelåg före antagandet av det första beslutet.

Andra grunden: Myndighetens beslut av den 13 februari 2008 om avslag på klagandens andra klagomål kan inte godtas. Klaganden mottog inte detta beslut förrän den 27 februari 2008, det vill säga efter att ha lämnat in sin tredje ansökan den 25 februari 2008.

Tredje grunden: Åsidosättande av rätten till försvar. Personaldomstolens bedömning att denna princip inte är tillämplig i ett fall då ett avtal med en tillfälligt anställd som vilar på ömsesidigt förtroende sägs upp strider enligt klaganden mot EU-domstolens praxis och de bedömningar som har gjorts av Internationella arbetsorganisationen (ILO).

Fjärde grunden: Personaldomstolen har gjort en felaktig bedömning av konsekvenserna av åsidosättandet av artikel 10 i parlamentets interna regler [om rekrytering av tjänstemän och andra anställda], genom att slå fast att förbiseendet av skyldigheten att i förväg informera personalkommittén inte kunde leda till ogiltigförklaring av uppsägningsbeslutet.

Femte grunden: Åsidosättande av principen om opartiskhet.

Sjätte grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Enligt klaganden saknas motivering helt i beslutet av den 10 juli 2007.

Sjunde grunden: Åsidosättande av principen om rätt till ett effektivt domstolsskydd. Personaldomstolen har nämligen ansett sig sakna behörighet för att pröva huruvida grunderna för uppsägningen kan anses korrekta och allvarliga.

Åttonde grunden: Uppenbart oriktig bedömning. Uppsägningen av klaganden motiverades inte med hänvisning till några faktiska omständigheter som bevisning.

____________