Talan väckt den 28 juli 2014 – Ackermann Saatzucht m. fl. mot parlamentet och rådet

(Mål T-559/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ackermann Saatzucht GmbH & Co. KG (Irlbach, Tyskland), Böhm-Nordkartoffel Agrarproduktion GmbH & Co. OHG (Hohenmocker, Tyskland), Deutsche Saatveredelung AG (Lippstadt, Tyskland), Ernst Benary, Samenzucht GmbH, (Hann. Münden, Tyskland), Freiherr Von Moreau Saatzucht GmbH (Osterhofen, Tyskland), Hybro Saatzucht GmbH & Co. KG (Kleptow, Tyskland), Klemm + Sohn GmbH & Co. KG (Stuttgart, Tyskland), KWS Saat AG (Einbeck, Tyskland), Norddeutsche Pflanzenzucht Hans-Georg Lembke KG (Hohenlieth, Tyskland), Nordsaat Saatzuchts GmbH (Halberstadt, Tyskland), Peter Franck-Oberaspach (Schwäbisch Hall, Tyskland), P.H. Petersen Saatzucht Lundsgaard GmbH (Grundhof, Tyskland), Saatzucht Streng – Engelen GmbH & Co. KG (Uffenheim, Tyskland), Saka Pflanzenzucht GmbH & Co. KG (Hamburg, Tyskland), Strube Research GmbH & Co. KG (Söllingen, Tyskland), Gartenbau und Spezialkulturen Westhoff GbR (Südlohn-Oeding, Tyskland), och W. von Borries-Eckendorf GmbH & Co. KG (Leopoldshöhe, Tyskland) (ombud: advokaterna P. de Jong, P. Vlaemminck och B. Van Vooren)

Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

förklara att talan om ogiltigförklaring kan tas upp till prövning,

ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen (EUT L 150, s. 59), och

förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

Första grunden: Sökandena anför att EU är avtalsslutande part i den internationella konventionen om skydd för växtförädlingsprodukter, vilken implementerats i EU genom förordningen om gemenskapens växtförädlarrätt¹ . I artikel 15.c i nämnda förordning återfinns det så kallade växtförädlarundantaget, vilket innebär att växtförädlarrätten inte omfattar “åtgärder som utförs i syfte att förädla, eller upptäcka och utveckla andra sorter”. Den angripna förordningen utgör en allvarlig begränsning av växtförädlarundantaget, varigenom den bryter mot en internationell överenskommelse som är bindande och har direkt effekt gentemot EU. Vidare är växtförädlarundantaget erkänt i artikel 27 i avtalet om en enhetlig patentdomstol. Trots att EU inte är avtalsslutande part i det avtalet, kräver den angripna förordningen att medlemsstaterna bryter mot de internationella förpliktelser som följer av avtalet om en enhetlig patentdomstol.

Andra grunden: Sökandena anför att i egenskap av avtalsslutande part i konventionen om biologisk mångfald, och genom artikel 3.5 FEU, är Europeiska unionen tvingad att stödja bevarandet av den biologiska mångfalden på jorden. Den angripna förordningen kommer att få en betydande dämpande effekt på alla anstängningar som görs för att skydda den biologiska mångfalden hos växter, varigenom förordningen inkräktar på denna internationella skyldighet.

Tredje grunden: Sökandena anför att den angripna förordningen enbart stödjer sig på artikel 192.1 FEUF. Det följer av fast rättspraxis att valet av rättslig grund för en rättsakt ska grundas på objektiva omständigheter som kan bli föremål för domstolsprövning. I den mån förordningen avser att inrätta åtgärder för efterlevnad för användare på EU:s inre marknad borde den ha antagits med stöd av artikel 114 FEUF. Valet av rättslig grund har inverkan på innehållet i rättsakten, eftersom syftena för vilka de rättsliga grunderna kan användas är vitt skilda och därmed väsentligen påverkar lagstiftningsprocessen.

Fjärde grunden: Sökandena anför att förordningen uppenbart bryter mot proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 FEU på följande sätt. För det första saknades i konsekvensanalysen en länk mellan kvantitativa data och slutsatserna, vilka endast var baserade på ”kvalitativa” argument. För det andra misslyckades lagstiftaren uppenbart med att ta hänsyn till att växtförädlarsektorn allvarligt och tydligt påverkats, eftersom genetiska resurser är sektorns kärna och inte endast en underordnad del av dess verksamhet. För det tredje påtvingar förordningen uppenbart oproportionerliga begränsningar av artikel 16 i EU:s stadga. För det fjärde påtvingar den i praktiken en evig förpliktelse för växtförädlarsektorn att samla in och spara information angående sina aktiviteter. Slutligen finns det mindre betungande åtgärder att tillgå, vilket belyses i det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk.

Femte grunden: Sökandena anför att den angripna förordningen skapar en uppenbar situation av rättsosäkerhet för växtförädlare av följande skäl. För det första beror förordningens tillämpningsområde på huruvida stater väljer att utöva suveränitet över genetiska resurser. För det andra stödjer den sig på öppna definitioner som inte gör det möjligt att fastställa huruvida en genetisk resurs anses ha blivit ”använd”. För det tredje riskerar dessa öppna definitioner att leda till en i praktiken retroaktiv tillämpning. Slutligen är det osäkert om utvecklingen av bästa praxis minskar risken för bristande efterlevnad hos de som omfattas av den angripna förordningen.

____________

____________

¹ Rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, s.1)