Mål C‑484/15
Ibrica Zulfikarpašić
mot
Slaven Gajer
(begäran om förhandsavgörande från Općinski sud u Novom Zagrebu – Stalna služba u Samoboru)
”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Förordning (EG) nr 805/2004 – Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar – Villkor för intyg om europeisk exekutionstitel – Begreppet 'domstol’ – Beslut om verkställighet meddelat av notarie på grundval av en 'handling som äger vitsord’ – Officiell handling”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 9 mars 2017
1. Civilrättsligt samarbete – Införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar – Förordning nr 805/2004 – Begreppet domstol – Notarier som agerar inom ramen för verkställighetsförfaranden med stöd av handling som äger vitsord – Förfarande ex parte – Omfattas inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv nr 805/2004, artiklarna 3.1 b, 3.1 c, 5 och 12)
2. Civilrättsligt samarbete – Införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar – Förordning nr 805/2004 – Intygande att en dom är en europeisk exekutionstitel – Domen måste avse en obestridd fordran – Notarie har antagit ett beslut om verkställighet med stöd av en handling som äger vitsord och som ingen invändning har framställts emot – Omfattas inte
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 805/2004, skäl 5, artikel 3.1)
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar ska tolkas så, att notarier i Kroatien som agerar inom ramen för de befogenheter som tillkommer dem enligt nationell rätt vid förfaranden för verkställighet på grundval av en ”handling som äger vitsord” inte omfattas av begreppet ”domstol”, i den mening som avses i nämnda förordning.
Principen om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna har nämligen en grundläggande betydelse inom unionsrätten, eftersom den gör det möjligt att skapa och upprätthålla ett område utan inre gränser genom att den grundar sig på den höga grad av förtroende som ska finnas mellan medlemsstaterna (dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru, C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 78).
I enlighet med artikel 5 i förordning nr 805/2004 kommer denna princip till uttryck genom att domar som intygats vara europeiska exekutionstitlar av den domstol som utfärdat domen ska erkännas och verkställas i de andra medlemsstaterna.
För att upprätthålla principen om skydd för berättigade förväntningar – i sammanhang som rör fri rörlighet för domar, vilket har behandlats i punkterna 38 och 39 i domen – krävs en strikt bedömning av de faktorer som definierar begreppet ”domstol”, i den mening som avses i förordningen, så att de nationella myndigheterna ges möjlighet att identifiera domar som meddelats av de andra medlemsstaternas domstolar. Iakttagandet av principen om ömsesidigt förtroende för rättskipningen inom unionens medlemsstater, som ligger till grund för förordningens tillämpning, medför nämligen ett föregående krav på, bland annat, att de domar som begärs verkställda i en annan medlemsstat har meddelats genom ett rättsligt förfarande som erbjuder garantier för oberoende och opartiskhet, och som följer den kontradiktoriska principen.
I förevarande fall erinrar domstolen om att i enlighet med bestämmelserna i lagen om exekutiva åtgärder är notarier i Kroatien behöriga att genom beslut pröva ansökningar om att inleda ett verkställighetsförfarande på grundval av handlingar som äger vitsord. Så snart svaranden har delgivits beslutet kan denne framställa en invändning däremot. Den notarie, mot vars beslut gäldenären har framställt en motiverad invändning som kan tas upp till prövning inom den föreskrivna fristen, ska inom ramen för invändningsförfarandet överföra ärendet till behörig domstol som ska pröva invändningen.
Det framgår av dessa bestämmelser att ett beslut om verkställighet som notarien har antagit på grundval av en ”handling som äger vitsord” inte delges gäldenären förrän beslutet redan har antagits, utan att gäldenären har underrättats om den ansökan notarien ska pröva.
Gäldenären kan förvisso framställa en invändning mot det beslut om verkställighet som notarien antagit och det mesta tyder på att notarien utövar de befogenheter och skyldigheter som tillkommer denne inom ramen för ett verkställighetsförfarande på grundval av en ”handling som äger vitsord” under tillsyn av en domstol, till vilken notarien måste översända eventuella bestridanden. Faktum kvarstår emellertid att en notaries prövning, i Kroatien, av en ansökan om utfärdande av ett beslut om verkställighet på grundval av en sådan handling inte är kontradiktorisk.
Enligt artikel 12 i förordning nr 805/2004 kan en dom avseende en fordran som är obestridd, i den mening som avses i artikel 3.1 b eller c i förordningen, endast intygas vara en europeisk exekutionstitel om domstolsförfarandet i ursprungsmedlemsstaten genomförts på ett sätt som uppfyller de miniminormer som avses i förordningens kapitel III.
(se punkterna 41–47 och 50 samt punkt 1 i domslutet)
2. Förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att ett beslut om verkställighet som en notarie i Kroatien antagit på grundval av en ”handling som äger vitsord”, varvid ingen invändning har framställts däremot, inte kan intygas vara en europeisk exekutionstitel, eftersom beslutet inte avser en obestridd fordran, i den mening som avses i artikel 3.1 i förordningen.
Det kan konstateras att även om notarier, i den kroatiska rättsordningen, är behöriga att upprätta officiella handlingar, är ett annat villkor inte uppfyllt, nämligen villkoret att den fordran som fastställts genom ett beslut om verkställighet som antagits på grundval av en ”handling som äger vitsord” ska vara obestridd. I enlighet med skäl 5 i förordning nr 805/2004 föreskrivs nämligen i artikel 3.1 d i samma förordning att en officiell handling endast kan intygas vara en europeisk exekutionstitel försåvitt gäldenären i denna handling uttryckligen har godkänt fordran.
Avsaknaden av invändning från gäldenären kan inte heller jämställas med ett uttryckligt godkännande av fordran, i den mening som avses i artikel 3.1 d i förordning nr 805/2004, eftersom detta godkännande måste framgå av den officiella handling som är föremål för intygande.
(se punkterna 55, 56, 58 och 59 samt punkt 2 i domslutet)