Language of document : ECLI:EU:C:2015:829

Mål C‑388/14

Timac Agro Deutschland GmbH

mot

Finanzamt Sankt Augustin

(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Köln)

”Begäran om förhandsavgörande – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Etableringsfrihet – Fast driftställe i utlandet – Förhindrande av dubbelbeskattning genom undantag från skatteplikt för inkomster från det fasta driftstället i utlandet – Beaktande av underskott som genererats i ett sådant fast driftställe – Återföring av underskott som tidigare dragits av för den händelse att driftstället i utlandet överlåts – Definitiva förluster”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 december 2015

1.        Etableringsfrihet – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Dubbelbeskattningsavtal som föreskriver undantag från skatteplikt för inkomster från ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat än hemviststaten för det bolag som innehar detta fasta driftställe – Nationell lagstiftning som tillåter nämnda inhemska bolag att beakta underskott som genererats i det fasta driftstället – Återföring av underskott som tidigare dragits av för den händelse att driftstället i utlandet överlåts till ett utländskt bolag ingående i samma koncern – Tillåtet – Gränser – Avdrag för definitiva förluster

(Artikel 49 FEUF)

2.        Etableringsfrihet – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Inhemskt bolags beaktande av underskott som genererats i ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat än hemviststaten för nämnda bolag – Dubbelbeskattningsavtal enligt vilket det är denna andra medlemsstat som har exklusiv behörighet att beskatta inkomster från detta fasta driftställe – Nationell lagstiftning enligt vilken ett sådant beaktande inte är tillåtet för den händelse att nämnda driftstället överlåts i den medlemsstat som har exklusiv beskattningsrätt – Situation som inte är jämförbar med situationen för ett fast driftställe som är beläget i samma medlemsstat som det inhemska bolaget

(Artikel 49 FEUF)

1.        Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en skattelagstiftning i en medlemsstat enligt vilken, i de fall då ett inhemskt bolag överlåter ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat till ett utländskt bolag ingående i samma koncern som det första bolaget, de underskott från det överlåtna driftstället som tidigare dragits av ska återföras till det överlåtande bolagets beskattningsbara inkomst, när inkomsterna från ett sådant fast driftställe i enlighet med ett dubbelbeskattningsavtal undantas från beskattning i den medlemsstat i vilken det bolag till vilket driftstället hörde har sitt säte.

Om det inhemska överlåtande bolaget visar att de underskott som återförts är definitiva förluster i den mening som avses i domen Marks & Spencer (C‑446/03) strider det mot artikel 49 FEUF att inte tillåta detta bolag att från sin skattepliktiga inkomst i hemviststaten dra av de underskott som uppstått i ett fast driftställe i utlandet.

(se punkterna 53 och 58 samt punkt 1 i domslutet)

2.        Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en skattelagstiftning i en medlemsstat enligt vilken det, i de fall då ett inhemskt bolag överlåter ett fast driftställe i en annan medlemsstat till ett utländskt bolag ingående i samma koncern som det första bolaget, inte är tillåtet för det inhemska bolaget att beakta underskott från det överlåtna driftstället vid beräkningen av beskattningsunderlaget, när det i enlighet med ett dubbelbeskattningsavtal är den medlemsstat i vilken det fasta driftstället är beläget som har exklusiv behörighet att beskatta dessa inkomster.

Då nämnda bolags hemviststat inte utövar någon beskattningsrätt avseende inkomsterna från ett sådant fast driftställe, är situationen för ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat inte jämförbar med den som gäller för ett fast driftställe beläget i den första medlemsstaten vad gäller de bestämmelser som denna stat föreskriver i syfte att undanröja eller lindra dubbelbeskattning av det inhemska bolagets inkomster.

(se punkterna 65 och 66 samt punkt 2 i domslutet)