Mål C‑429/15
Evelyn Danqua
mot
Minister for Justice and Equality m.fl.
(begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal)
”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2004/83/EG – Miniminormer för beviljande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Nationell handläggningsregel enligt vilken en ansökan om alternativ skyddsstatusförklaring måste inges inom 15 arbetsdagar från delgivningen av beslutet om att avslå asylansökan – Medlemsstaternas processuella autonomi – Likvärdighetsprincipen – Effektivitetsprincipen – Ändamålsenlig handläggning av en ansökan om alternativ skyddsstatusförklaring – Ändamålsenlig handläggning av återvändandeärendet – Oförenlighet”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 20 oktober 2016
1. Unionsrätt – Enskildas rättigheter – Nationella processregler – Villkor för tillämpning – Iakttagande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen – Nationell handläggningsregel enligt vilken en ansökan om alternativ skyddsstatusförklaring måste inges inom 15 arbetsdagar från delgivningen av beslutet om att avslå asylansökan – Åberopande av likvärdighetsprincipen saknar relevans
(Rådets direktiv 2004/83 och 2005/85)
2. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Identifiering av relevanta delar av unionsrätten – Omformulering av frågorna
(Artikel 267 FEUF)
3. Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Nationell handläggningsregel enligt vilken en ansökan om alternativ skyddsstatusförklaring måste inges inom 15 arbetsdagar från delgivningen av beslutet om att avslå asylansökan – Otillåtet – Åsidosättande av effektivitetsprincipen
(Rådets direktiv 2004/83)
1. Ett åberopande av likvärdighetsprincipen saknar relevans inom ramen för en begäran om förhandsavgörande avseende frågan huruvida likvärdighetsprincipen ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell handläggningsregel, som den i det nationella målet, enligt vilken en ansökan om alternativ skyddsstatusförklaring måste ges in inom 15 arbetsdagar från det att en asylsökande vars asylansökan avslagits underrättades av den behöriga myndigheten om möjligheten att inkomma med en ansökan om alternativ skyddsstatusförklaring.
Iakttagande av likvärdighetsprincipen kräver nämligen att en nationell regel tillämpas utan åtskillnad på en talan som grundar sig på unionsrätten och på en talan som grundar sig på nationell rätt.
Den situation som ligger bakom tolkningsfrågan avser dock två olika ansökningar som grundas på unionsrätten, nämligen en ansökan om flyktingstatus och en ansökan om status som skyddsbehövande i övrigt.
(se punkterna 24, 30, 32 och 35)
2. Se domen.
(se punkterna 36 och 37)
3. Effektivitetsprincipen ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell handläggningsregel enligt vilken en ansökan om alternativ skyddsstatusförklaring måste ges in inom 15 arbetsdagar från det att en asylsökande vars asylansökan avslagits underrättades av den behöriga myndigheten om möjligheten att inkomma med en ansökan om alternativ skyddsstatusförklaring.
I enlighet med effektivitetsprincipen ska nämligen en sådan bestämmelse säkerställa att personer som ansöker om alternativ skyddsstatusförklaring får en effektiv tillgång till de rättigheter som direktiv 2004/83 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet ger dem. Härvidlag har förfarandet för prövning av ansökningar om alternativ skyddsstatusförklaring en särskild betydelse, eftersom det ska göra det möjligt för dem som ansöker om internationellt skydd att säkerställa sina mest grundläggande rättigheter genom beviljandet av alternativ skyddsstatusförklaring.
Med beaktande av de svårigheter som sådana sökande kan stöta på, bland annat på grund av den svåra mänskliga och materiella situation som de kan befinna sig i, förefaller en sådan tidsfrist vara mycket kort och i praktiken säkerställer den inte att alla sökande har en faktisk möjlighet att inkomma med en ansökan om och, i förekommande fall, beviljas alternativ skyddsstatusförklaring. En sådan frist kan således inte rimligen vara berättigad i syfte att säkerställa en ändamålsenlig handläggning av en ansökan om alternativ skyddsstatusförklaring.
Den aktuella nationella handläggningsregeln kan således äventyra en effektiv tillgång till de rättigheter som ges i direktiv 2004/83 för personer som ansöker om flyktingstatusförklaring.
(se punkterna 39, 45, 46, 48 och 49 samt domslutet)