Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Oberösterreich (Österrike) den 14 februari 2017 - Gmalieva s.r.o. m.fl. mot Landespolizeidirektion Oberösterreich

(Mål C-79/17)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Oberösterreich

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gmalieva s.r.o., Celik KG, PBW GmbH, Antoaneta Claudia Gruber, Play For Me GmbH, Haydar Demir

Motpart: Landespolizeidirektion Oberösterreich

Tolkningsfrågorna

Ska en inhemsk reglering avseende hasardsspelsmonopol betraktas som konsekvent, i den mening som avses i artikel 56 och följande artiklar FEUF, när det är utrett att det i ett rättsligt förfarande, i vilket

a)    sakomständigheterna har fastställts och bedömts mot bakgrund dels av de bevis som företetts av offentligrättsliga organ och av privatpersoner, vilka är parter i förfarandet, dels av allmänt kända fakta (se mål C-685/15) och

b)    där andra nationella domstolars rättsuppfattning, vilka inte uppkommit på grundval av en självständig kontroll av konsekvensen, inte är bindande (se närmare mål C-589/16),

och som omgärdat av dessa förebyggande åtgärder således förväntas vara förenligt med principen om en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

har fastställts viktiga punkter i det sammanhang av vilket denna rättsliga reglering är en del, närmare bestämt

•    att spelberoende inte utgör något samhällsproblem som kräver statligt ingripande,

•    att hasardspel vilka är förbjudna inte utgör någon brottslig gärning (inte ens återkommande) utan enbart en mindre förseelse som omfattas av de administrativa polisbefogenheterna,

•    att de statliga inkomsterna från hasardspelsverksamheten årligen uppgår till mer än 500 miljoner euro (= 0,4 procent av statens totala inkomster), och

•     att spelföretagens reklamverksamhet huvudsakligen avser att få hittills oinvigda spelare att börja spela?

2.)     Om fråga 1 ska besvara jakande: Ska ett sådant system betraktas som konsekvent, i den mening som avses i artikel 56 och följande artiklar FEUF, när de eftersträvade målen inte uttryckligen föreskrivs i lag och staten inte är skyldig att visa att dessa mål har uppfyllts, utan det ankommer på de nationella domstolarna att utarbeta och kontrollera de huvudsakliga kriterierna för konsekvens, vilket innebär att den rättvisa rättegång som krävs enligt artikel 6.1 i Europakonventionen och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i själva verket inte kan garanteras?

3.)    Om fråga 1 och/eller fråga 2 ska besvara jakande: Ska ett sådant system betraktas som proportionerligt, i den mening som avses i artikel 56 och följande artiklar FEUF, med hänsyn till de lagstadgade och vidträckta ingripandebefogenheter som tillkommer tjänstemännen i de exekutiva myndigheterna, vilka inte underligger något föregående godkännande eller någon kontroll från en domstol?

4.)     Om frågorna 1, 2 och 3 ska besvara jakande: Ska ett sådant system betraktas som proportionerligt, i den mening som avses i artikel 56 och följande artiklar FEUF, när fastställandet av stränga villkor för godkännande utan någon begränsning av antalet godkännanden skulle inverka förhållandevis mindre på den fria rörligheten för tjänster?

5.)     För det fall att någon av de föregående frågorna ska besvaras nekande: Om en domstol har slagit fast att monopolsystemet i Glücksspielgesetz inte är förenligt med unionsrätten, är denna domstol då skyldig att inte bara ogiltigförklara de ingripande åtgärder som den domstolen har utdömt i mål vid den, utan dessutom ex officio återkalla de utdömda sanktioner (genom att till exempel återuppta dessa förfaranden) som redan vunnit laga kraft (som till exempel administrativa sanktioner)?

____________