Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 6 september 2018 – Gmalieva m.fl.
(mål C‑79/17)(1)
”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Fritt tillhandahållande av tjänster – Hasardspel – Monopol på hasardspel i en medlemsstat – Nationell lagstiftning som förbjuder användning av spelautomater utan förhandstillstånd från myndigheterna”
Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Hasardspel – Nationell lagstiftning som förbjuder användning av spelautomater utan förhandstillstånd från myndigheterna – Motivering – Minskning av utbudet av hasardspel och brottsbekämpning – Skyldighet att uppfylla kraven på proportionalitet och icke-diskriminering – Villkor – Verklig strävan efter dessa mål på ett sammanhängande och systematiskt sätt – Den nationella domstolens bedömning
(Artikel 56 FEUF)
(se punkterna 22–31 samt domslutet)
Avgörande
Det ankommer på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av de upplysningar som lämnades av Europeiska unionens domstol, bland annat i dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. (C‑390/12, EU:C:2014:281) avgöra om ett nationellt regelverk med monopol på hasardspel, såsom i det nationella målet, ska anses vara koherent i ljuset av artikel 56 och följande artiklar FEUF, när följande har slagits fast i ett nationellt mål:
– Spelberoende utgör inte ett samhällsproblem som kräver att staten agerar.
– De förbjudna hasardspelen utgör inte brott utan enbart administrativa överträdelser.
– Statens årliga intäkter från hasardspel uppgår till mer än 500 miljoner euro årligen, det vill säga 0,4 procent av statsbudgeten.
– Licensinnehavarnas reklamkampanjer syftar huvudsakligen till att uppmuntra dem som ännu inte spelar hasard att delta i sådana spel.