Talan väckt den 9 oktober 2009 - Neubrandenburger Wohnungsgesellschaft mot kommissionen

(Mål T-407/09)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Neubrandenburger Wohnungsgesellschaft mbH (Neubrandenburg, Tyskland) (ombud: M. Núñez Müller och J. Dammann, Rechtsanwälte)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 29 juli 2009 (D/53320),

alternativt fastställa att kommissionen har åsidosatt artikel 88 EG och förordning (EG) nr 659/1999 genom att inte inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 EG, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden väcker talan mot kommissionens beslut D/53320 av den 29 juli 2009 i förfarandet CP 141/2007 - Tyskland, Potentiellt stöd i samband med privatiseringen av lägenheter i Neubrandenburg. I detta beslut har kommissionen preliminärt ansett att de av sökanden i samband med privatiseringen av offentliga lägenheter i Neubrandenburg ingångna avtalen - vilka sökanden gjort till föremål för en talan - inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

Alternativt yrkar sökanden att förstainstansrätten ska fastställa att kommissionen, i strid mot sina skyldigheter, underlåtit att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 EG.

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring gör sökanden gällande fyra grunder.

Som första grund görs det gällande att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras eftersom kommissionen underlåtit att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 EG, trots att kommissionen - under den preliminära granskning som kommissionen inlett med anledning av sökandens klagomål - stött på allvarliga svårigheter att bedöma om de aktuella åtgärderna var förenliga med den gemensamma marknaden. Som andra grund görs det gällande att kommissionen åsidosatt artikel 87.1 EG genom att slå fast att de aktuella avtalen inte utgör statligt stöd. Vidare har kommissionen missbrukat sitt utrymme för att göra skönsmässiga bedömningar. Till sist görs det gällande att kommissionen inte motiverat det angripna beslutet i tillräcklig utsträckning, vilket innebär att artikel 253 EG har åsidosatts.

Till stöd för det alternativa yrkandet har kommissionen åberopat tre grunder.

Som första grund görs det gällande att kommissionen - trots att sökanden formellt anmodat kommissionen att vidta åtgärder enligt artikel 232.2 EG - varit passiv, fastän kommissionen, på grund av de svårigheter som uppkommit under den preliminära granskningen att bedöma de aktuella avtalen, var skyldig att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 EG. Som andra grund gör sökanden gällande att kommissionen genom att inte inleda nämnda förfarande dessutom åsidosatt artikel 4.4 i förordning (EG) nr 659/1999,¹ då den under den preliminära granskningen haft anledning att tvivla på om de aktuella avtalen var förenliga med den gemensamma marknaden. Som tredje grund görs det gällande att kommissionen åsidosatt den i artiklarna 87 EG och 88 EG föreskrivna kompetensfördelningen mellan kommissionen och nationella domstolar vad gäller kontrollen av statligt stöd, då kommissionen endast avvaktar med granskningsförfarandet till dess att det parallella nationella domstolsförfarandet mellan sökanden och stödmottagarna avslutats.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1).