Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 –
Lubrizol France mot rådet
(mål T‑191/14)
”Gemensamma tulltaxan – Bestämmelser om befrielse från autonoma tullar för vissa jordbruks- och industriprodukter – Invändning mot existerande befrielser – Varulikvärdighet – Förfarande för handläggning av invändningar”
1. Domstolsförfarande – Prövningen i sak företas före prövningen av om talan kan upptas till sakprövning – Tillåtet
(se punkt 32)
2. Gemensamma tulltaxan – Ändring eller upphävande av importtullar – Rådets utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd – Gränser
(Artikel 31 FEUF; rådets förordning nr 1387/2013)
(se punkterna 58–61)
Saken
| Yrkande med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av artiklarna 1 och 4 i rådets förordning (EU) nr 1387/2013 av den 17 december 2013 om befrielse från Gemensamma tulltaxans autonoma tullar för vissa jordbruks- och industriprodukter och om upphävande av förordning (EU) nr 1344/2011 (EUT L 354, 2013, s. 201), i den mån dessa bestämmelser fråntagit sökanden rätten att åtnjuta tre befrielser från tullar som den haft tidigare enligt TARIC‑koderna 2918 2900 80, 3811 2900 10 och 3811 9000 30. |
Domslut
2) | | Lubrizol France SAS ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd. |
3) | | Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader. |