Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 10 april (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Törvényszék - Ungern) - Lear Corporation Hungary Autóipari Gyártó Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága
(Mål C-532/231 , Lear Corporation Hungary)
(Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Svaret kan klart utläsas av rättspraxis – Beskattning – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 183 – Rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt – Regler om utövande – Försenad återbetalning – Försening på grund av tillämpningen av en nationell bestämmelse – Verkningar av en dom som meddelats av domstolen i ett mål om förhandsavgörande efter dessa omständigheter – Dröjsmålsränta – Preskription – Principerna om likvärdighet, om effektivitet och om skatteneutralitet)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Fővárosi Törvényszék
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Lear Corporation Hungary Autóipari Gyártó Kft.
Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága
Avgörande
Artikel 183 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt
ska, mot bakgrund av principerna om likvärdighet, om effektivitet och om skatteneutralitet, tolkas så,
att den – för det fall den beskattningsbara personen begär återbetalning av mervärdesskatt som tidigare inte kunnat återfås på grund av tillämpningen av ett lagstadgat villkor som av EU-domstolen har ansetts strida mot denna artikel – inte utgör hinder för att denna begäran om återbetalning, under de villkor som föreskrivs i den berörda medlemsstatens lagstiftning, även kan anses omfatta ett krav på betalning av dröjsmålsränta, med hänsyn till syftet med betalning av ränta på överskjutande mervärdesskatt som en medlemsstat innehållit i strid med unionsbestämmelserna, vilket är att kompensera för de ekonomiska förluster som uppkommit för den beskattningsbara personen genom att de aktuella beloppen inte funnits tillgängliga.
Principerna om effektivitet och om skatteneutralitet
ska tolkas så,
att de inte utgör hinder för en medlemsstats praxis som innebär att skattemyndigheten i denna stat, i samband med en begäran om betalning av dröjsmålsränta, som framställts inom preskriptionstiden och som avser mervärdesskattebelopp som nämnda stat innehållit i strid med unionsrätten, undantas från varje skyldighet att bevilja ränta som inte avses med denna begäran. Dessa principer utgör däremot hinder för att denna myndighet kvalificerar en andra begäran om betalning av dröjsmålsränta, i vilken en period anges som inte omfattats av den första begäran, som ett nytt krav, vilket leder till att detta krav preskriberas, när den andra begäran avser dröjsmålsränta på mervärdesskattebelopp som innehållits på grund av samma åsidosättande av unionsrätten som det som låg till grund för den första begäran och när den beskattningsbara personen inte kände till möjligheten att utvidga dess tidsmässiga tillämpningsområde förrän efter det att ett nationellt domstolsavgörande meddelats till följd av ett avgörande som EU-domstolen meddelat vid utövandet av sin behörighet enligt artikel 267 FEUF.
Principerna om effektivitet och om skatteneutralitet
ska tolkas så,
att de – i enlighet med de villkor som det ankommer på varje medlemsstat att fastställa enligt sin nationella rätt – innebär att en andra begäran om betalning av dröjsmålsränta, i vilken en period anges som inte omfattats av en första begäran om betalning av sådan ränta, ska anses utgöra ett tillägg till den första begäran, när den andra begäran avser dröjsmålsränta på mervärdesskattebelopp som innehållits på grund av samma åsidosättande av unionsrätten som det som låg till grund för den första begäran och när den beskattningsbara personen inte kände till möjligheten att utvidga dess tidsmässiga tillämpningsområde förrän efter det att ett nationellt domstolsavgörande meddelats till följd av ett avgörande som EU-domstolen meddelat vid utövandet av sin behörighet enligt artikel 267 FEUF.
____________
1 EUT C, C/2023/1127.