Mål C‑117/15

Reha Training Gesellschaft für Sport- und Unfallrehabilitation mbH

mot

Gesellschaft für musikalische Aufführungs- und mechanische Vervielfältigungsrechte eV (GEMA)

(begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln)

”Begäran om förhandsavgörande – Immaterialrätt – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29/EG – Artikel 3.1 – Direktiv 2006/115/EG – Artikel 8.2 – Begreppet överföring till allmänheten – TV-apparater som installerats av innehavaren av ett rehabiliteringscenter i syfte att patienterna ska kunna se tv-program”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 31 maj 2016

1.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiven 2001/29 och 2006/115 – Överföring till allmänheten – Begrepp som i princip har samma betydelse i de båda direktiven – Överföring av tv-utsändningar som sker genom tv-apparater som installerats av innehavaren av ett rehabiliteringscenter – Bedömning enligt båda direktiven samtidigt och enligt samma kriterier

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 3.1; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artikel 8.2)

2.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiven 2001/29 och 2006/115 – Överföring till allmänheten – Begrepp – Överföring av tv‑utsändningar som sker genom tv-apparater som installerats av innehavaren av ett rehabiliteringscenter – Omfattas

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 3.1; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artikel 8.2)

1.        Tillämpningen av artikel 3.1 i direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället påverkar inte tillämpningen av artikel 8.2 i 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter. Det finns dock ingenting som tyder på att unionslagstiftaren har velat ge begreppet överföring till allmänheten olika betydelse i dessa direktiv. Skillnaden mellan de rättigheter som skyddas av respektive direktiv kan nämligen inte överskugga den omständigheten att dessa rättigheter, enligt direktivens lydelse, har sitt ursprung i en och samma utlösande faktor, nämligen överföringen till allmänheten av skyddade verk.

Härav följer att, i det fall där det görs gällande att spridning av tv‑utsändningar genom tv-apparater som innehavaren av ett rehabiliteringscenter har installerat i sina lokaler påverkar upphovsrätten och skyddade rättigheter för ett stort antal berörda parter, särskilt kompositörer, textförfattare och musikförläggare, men även utövande konstnärer, fonogramframställare och upphovsmän till litterära verk samt deras förläggare, ska bedömningen göras såväl enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/29 som enligt artikel 8.2 i direktiv 2006/115, varvid begreppet ”överföring till allmänheten” i dessa båda bestämmelser ges samma betydelse. Bedömningen av huruvida en sådan situation utgör överföring till allmänheten ska följaktligen göras såväl enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/29 som enligt artikel 8.2 i direktiv 2006/115 och enligt samma tolkningskriterier, bland annat för att undvika motstridiga eller med varandra oförenliga tolkningar, beroende på vilken bestämmelse som är tillämplig.

(se punkterna 27 och 31–34 samt domslutet)

2.        Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället och artikel 8.2 i direktiv 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter, ska tolkas så att spridning av tv-utsändningar genom tv‑apparater som innehavaren av ett rehabiliteringscenter har installerat i sina lokaler, utgör överföring till allmänheten.

För det första, när en sådan innehavare avsiktligt överför skyddade verk till sina patienter med hjälp av tv-apparater som installerats på flera platser i anläggningen, utgör detta överföring till allmänheten.

För det andra utgör patienterna vid ett sådant rehabiliteringscenter allmänhet i den mening som avses i dessa bestämmelser, eftersom den personkrets som patienterna utgör inte är alltför liten eller till och med obetydlig, särskilt mot bakgrund av att de kan ta del av flera utsända verk samtidigt, på flera platser i anläggningen och att de i princip inte kan ta del av utsända verk utan denna inriktade åtgärd från centrets innehavare. Eftersom målet avser betalning av upphovsrättsavgifter och avgifter för närstående rättigheter avseende tillhandgängliggörandet av skyddade verk i rehabiliteringscentrets lokaler, är det tydligt att dessa patienter inte har tagits i beaktande i samband med att det ursprungliga tillståndet till tillgängliggörande gavs, varför de utgör en ny publik.

För det tredje utgör spridningen av tv-utsändningar med hjälp av tv‑apparater, såvitt den syftar till att erbjuda centrets patienter förströelse under deras behandling eller under den väntetid som föregår behandlingen, tillhandahållandet av en tilläggstjänst vilken visserligen inte har någon medicinsk betydelse, men som påverkar anläggningens status och attraktivitet positivt och därmed ger den en konkurrensfördel. Härav följer att den spridning av tv-utsändningar som genomförs av innehavaren av ett sådant rehabiliteringscenter ska anses ske i vinstsyfte och vara av sådan beskaffenhet att den ska beaktas när ersättningen för en sådan spridning i förekommande fall ska bestämmas.

(se punkterna 54–65 samt domslutet)