Language of document :

Talan väckt den 10 april 2012 - Alstom m.fl. mot kommissionen

(Mål T-164/12)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Alstom (Levallois Perret, Frankrike), Alstom Holdings (Levallois Perret), Alstom Grid SAS (Paris, Frankrike) och Alstom Grid AG (Oberentfelden, Schweiz) (ombud: J. Derenne, lawyer, samt N. Heaton, P. Chaplin och M. Farley, solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 januari 2012, som framgår av skrivelserna nr D/2012/006840 och nr D/2012/006863, att överföra vissa handlingar till High Court of England and Wales som hade getts in av sökandena (eller deras företrädare) till kommissionen under förfarandet i ärende COMP/F/38.899 - Gasisolerat ställverk (EUT C 5, 2008, s. 7), och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

Första grunden: Ett överförande av handlingarna till High Court of England and Wales skulle:

innebära ett fel ur saklig synpunkt och leda till att uppgifter relevanta för förmånlig behandling röjdes, vilket i strid med artikel 4.3 EU skulle skada Europeiska unionens intressen och påverka dess funktion och oberoende, särskilt genom att äventyra effektiviteten i kommissionens program för förmånlig behandling som är av så stor betydelse för kommissionens förmåga att fullgöra sin uppgift avseende upprätthållandet av respekten för artikel 101 FEUF,

åsidosätta den allmänna principen om rätten att höras och särskilt punkten 26 i kommissionens tillkännagivande om samarbete eftersom kommissionen inte försökte få ett medgivande från de berörda företagen att röja uppgifterna i handlingarna som var relevanta för förmånlig behandling, och

åsidosätta kommissionens motiveringsskyldighet enligt artikel 296 FEUF genom att kommissionen implicit utan angivande av skäl avvisade sökandenas påstående att vissa delar av handlingarna i fråga utgör material relevant för förmånlig behandling.

2.    Andra grunden: Beslutet bör ogiltigförklaras av följande skäl:

-    Att överföra den konfidentiella information som förekommer i handlingarna i fråga till High Court of England and Wales för att användas i engelska förfaranden kan inte rättfärdigas på grundval av artikel 4.3 FEU, eftersom röjande av sådan information skulle avskräcka företag från att i framtiden samarbeta med kommissionen i dess förfaranden och därigenom påverka kommissionens förmåga att upprätthålla respekten för konkurrensrätten.

-    Att överföra den konfidentiella information som förekommer i handlingarna i fråga till High Court of England and Wales när denna domstol uttryckligen informerat kommissionen om att den har för avsikt att röja informationen till tredje parter som ingår i den grupp som har tillgång till konfidentiellt material skulle strida mot punkten 25 i kommissionens tillkännagivande om samarbete.

Det skydd som ges genom inrättandet av en grupp med tillgång till konfidentiellt material i detta fall uppfyller inte de krav som ställs i artikel 339 FEUF och punkten 25 i kommissionens tillkännagivande om samarbete. Att överföra den konfidentiella information som förekommer i handlingarna i fråga till High Court of England and Wales skulle därför strida mot kommissionens skyldigheter enligt dessa principer.

3.    Tredje grunden: Beslutet att överföra handlingarna till High Court of England and Wales åsidosätter proportionalitetsprincipen eftersom det varken var lämpligt eller nödvändigt för kommissionen att överföra den konfidentiella versionen av handlingarna tillsammans med bilagorna till High Court of England and Wales eftersom bilagorna inte är av betydelse för huvudfrågorna som High Court of England and Wales ska pröva och tribunalen i sin dom i mål T-121/07 utelämnade alla hänvisningar till innehållet i dessa handlingar.

____________

1 - Kommissionens tillkännagivande om samarbete mellan kommissionen och EU-medlemsstaternas domstolar vid tillämpning av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT C 101, 2004, s. 54).