TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)

den 13 maj 2015(*)

”Statligt stöd – Omstruktureringsstöd som Österrike beviljat företagsgruppen Austrian Airlines – Beslut i vilket stödet fastställs vara förenligt med den gemensamma marknaden, med förbehåll för vissa villkor – Privatisering av företagsgruppen Austrian Airlines – Fastställelse av mottagaren av stödet – Riktlinjerna för stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter”

I mål T‑511/09,

Niki Luftfahrt GmbH, Wien (Österrike), företrätt av advokaterna H. Asenbauer och A. Habeler,

sökandebolaget,

mot

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av B. Martenczuk och K. Gross, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten G. Quardt, därefter av B. Martenczuk och R. Sauer, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna G. Quardt och J. Lipinsky,

svarande,

med stöd av

Republiken Österrike, företrädd av C. Pesendorfer och M. Klamert, båda i egenskap av ombud,

Deutsche Lufthansa AG, Köln (Tyskland), inledningsvis företrätt av advokaterna H.-J. Niemeyer, H. Ehlers och M. Rosenberg, därefter av advokaterna H.-J. Niemeyer, H. Ehlers, C. Kovács och S. Völcker,

Austrian Airlines AG, Wien, inledningsvis företrätt av advokaterna H.-J. Niemeyer, H. Ehlers och M. Rosenberg, därefter av advokaterna H.-J. Niemeyer, H. Ehlers och C. Kovács,

Österreichische Industrieholding AG, Wien, företrätt av advokaterna T. Zivny, P. Lewisch och H. Kristoferitsch,

intervenienter,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2010/137/EG av den 28 augusti 2009 om statligt stöd C 6/09 (ex N 663/08) – Österrike Austrian Airlines – Omstruktureringsplan (EUT L 59, 2010, s. 1), i vilket det omstruktureringsstöd som Republiken Österrike beviljade företagsgruppen Austrian Airlines inom ramen för Lufthansakoncernens övertagande av den förstnämnda företagsgruppen fastställdes vara förenligt med den gemensamma marknaden, med förbehåll för vissa villkor, meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen),

sammansatt av ordföranden D. Gratsias samt domarna M. Kancheva (referent) och C. Wetter,

justitiesekreterare: handläggaren K. Andová,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 juni 2014,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1        Företagsgruppen Austrian Airlines (nedan kallad Austrian Airlines) består av tre företag: Austrian Airlines Österreichische Luftverkehrs AG, ett flygbolag med ett flygtrafiknav som grundades år 1957, Tiroler Luftfahrt GesmbH, ett regionalt dotterbolag som grundades år 1978, och Lauda Air Luftfahrt GmbH, ett charterbolag som grundades år 1979. Austrian Airlines är ett lufttrafikföretag med säte i Wien (Österrike) och med knutpunkter vid Wiens internationella flygplats och Innsbrucks (Österrike) flygplats. Austrian Airlines är medlem i Star Alliance. Republiken Österrike innehade 41,56 procent av aktierna i Austrian Airlines genom det statliga holdingbolaget Österreichische Industrieholding AG (nedan kallat ÖIAG) och var som sådan majoritetsägare i Austrian Airlines.

2        Sökandebolaget, Niki Luftfahrt GmbH, är ett bolag bildat enligt österrikisk rätt, med säte i Wien, som driver ett flygbolag som går under benämningen ”FlyNiki” eller ”Niki”. Verksamheten bedrivs från Wien, Linz (Österrike), Salzburg (Österrike), Graz (Österrike) och Innsbruck. Från dessa städer utgår flygningar till bland annat hela Europa och Nordafrika. Vid den tidpunkt då talan väcktes ägdes sökandebolaget till 76 procent av Privatstiftung Lauda (den privata stiftelsen Lauda) och till 24 procent av Tysklands näst största flygbolag Air Berlin.

3        Austrian Airlines har sedan flera år allvarliga ekonomiska svårigheter. Med beaktande av dessa svårigheter gav Österrikes förbundsregering den 12 augusti 2008 ÖIAG ett privatiseringsuppdrag varigenom det fick rätt att sälja alla sina aktier i Austrian Airlines. Den 29 oktober 2008 förlängdes uppdraget fram till den 31 december 2008.

4        Den 13 augusti 2008 offentliggjorde ÖIAG tillkännagivanden i österrikiska och internationella tidningar, genom vilka potentiella investerare inbjöds att anmäla intresse att köpa ÖIAG:s aktier i Austrian Airlines. Anbudsgivarna kunde lämna in en intresseanmälan fram till den 24 augusti 2008. Sammanlagt tolv investerare anmälde sitt intresse.

5        Den 28 augusti 2008 underrättades de potentiella investerarna om att en plan för övertagandet skulle läggas fram senast den 12 september 2008. Planen skulle innehålla information om anbudsgivaren, en strategisk plan för Austrian Airlines, ett förslag på transaktionsstruktur, information om den planerade finansieringen samt några ytterligare upplysningar om avtalsinnehållet (försäkringar, garantier). Endast tre planer för övertagande lämnades in, av Air France-KLM, Deutsche Lufthansa AG (nedan kallat Lufthansa) respektive den ryska transportören S7.

6        Den 16 september 2008 uppmanades de tre företag som hade kommit in med var sin plan för övertagande att lämna in sina slutliga anbud, utan uppgift om priset, senast den 21 oktober 2008, och sina slutliga anbud, med uppgift om priset, senast den 24 oktober 2008.

7        Den 21 oktober 2008 inkom Lufthansa som enda företag med ett anbud inklusive ett avtal och en strategisk plan utan uppgift om pris, i enlighet med vad som hade begärts. Den 24 oktober 2008 ingav Lufthansa ett bindande anbud med uppgift om det pris som företaget var berett att betala för ÖIAG:s aktier i Austrian Airlines.

8        I anbudet angavs följande:

–        Lufthansa betalar ett pris på 366 268,75 euro till ÖIAG.

–        ÖIAG tilldelas en skuldförbindelse, vilken kan ge rätt till ytterligare betalning av högst 162 miljoner för det fall Austrian Airlines åter blir lönsamt.

–        ÖIAG betalar genom en värdepapperiseringsstruktur en subvention på 500 miljoner euro vilken ska användas för att öka Austrian Airlines kapital.

9        Vad avser skuldförbindelsen föreskrevs att ÖIAG tre år efter den avslutade försäljningen eller senast efter framläggandet av den ekonomiska redovisningen för den period som slutade den 31 december 2011 skulle motta en kompletterande betalning av högst 162 miljoner euro.

10      ÖIAG:s aktier i Austrian Airlines skulle förvärvas av Österreichische Luftverkehrs-Holding-GmbH, vilket ägdes till 49,8 procent av Österreichische Luftverkehrs-Beteiligungs-GmbH, som helt tillhörde Lufthansa, och till 50,2 procent av Österreichische Luftverkehrs-Privatstiftung, en stiftelse bildad med österrikisk rätt och vars grundare är Österreichische Luftverkehrs-Beteiligungs.

11      Samtidigt som denna transaktion genomfördes, skulle Österreichische Luftverkehrs-Holding GmbH förvärva samtliga övriga aktier i Austrian Airlines genom ett anbud om övertagande eller tvångsinlösen (squeeze out), för att säkerställa ett innehav av samtliga aktier i det sistnämnda bolaget.

12      Transaktionen godkändes den 3 december 2008 av tillsynsorganet för Lufthansa och den 5 december 2008 av tillsynsorganet för ÖIAG.

13      Den 21 december 2008 informerade Republiken Österrike Europeiska gemenskapernas kommission om de åtgärder som hade vidtagits med anledning av den planerade försäljningen av medlemsstatens aktier i Austrian Airlines.

14      Samtidigt underrättade Republiken Österrike, den 19 december 2008, kommissionen om sitt beslut att bevilja Austrian Airlines undsättningsstöd i form av en 100-procentig borgensförbindelse för att göra det möjligt för den sistnämnda att erhålla en lånefinansiering på 200 miljoner euro.

15      Genom beslut av den 19 januari 2009 om statligt stöd NN 72/08, Austrian Airlines – undsättningsstöd, godkände kommission detta undsättningsstöd i form av en borgensförbindelse, vilket skulle upphöra när kommissionen hade antagit ett slutgiltigt beslut om det stöd som hade anmälts inom ramen för försäljningsförfarandet eller den plan för omstrukturering som hade framlagts av de österrikiska myndigheterna.

16      Genom skrivelse av den 11 februari 2009 meddelade kommissionen Republiken Österrike sitt beslut att inleda det formella granskningsförfarandet beträffande statligt stöd som föreskrivs i artikel 88.2 EG med avseende på de åtgärder som Republiken Österrike hade redogjort för och som föranleddes av medlemsstatens beslut att avyttra alla sina aktier i Austrian Airlines.

17      Den 11 mars 2009 lämnade Republiken Österrike sina synpunkter på beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet till kommissionen.

18      Samma dag publicerades beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet i Europeiska unionens officiella tidning och de berörda parterna uppmanades att inkomma med synpunkter (EUT C 57, 2009, s. 8).

19      I detta beslut preciserade kommissionen inledningsvis att den skulle undersöka huruvida det pris som Lufthansa hade betalat för ÖIAG:s aktier i Austrian Airlines var ett marknadspris. Kommissionen hyste tvivel om huruvida försäljningen skett helt öppet, överblickbart och förutsättningslöst. Kommissionen hyste även tvivel beträffande värdet av skuldförbindelsen. Om det pris som hade betalats för Austrian Airlines inte var ett marknadspris, måste skillnaden mellan det erlagda priset och marknadspriset betraktas som statligt stöd.

20      Kommissionen bedömde vidare att det var nödvändigt att undersöka Republiken Österrikes påstående att det pris som betalats av Lufthansa inte utgjorde statligt stöd, eftersom varje alternativt scenario skulle ha medfört högre kostnader för ÖIAG.

21      Republiken Österrike hade överlämnat en omstruktureringsplan för det fall kommissionen skulle komma fram till att den anmälda åtgärden utgjorde statligt stöd. Kommissionen preciserade sålunda slutligen att det var nödvändigt att undersöka huruvida nämnda plan var förenlig med institutionens meddelande av den 1 oktober 2004 om gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EUT C 244, s. 2) (nedan kallade 2004 års riktlinjer) och dess meddelande av den 10 december 1994 om tillämpningen av artiklarna [87 EG] och [88 EG] samt artikel 61 i EES-avtalet på statligt stöd till flygsektorn (EGT C 350, s. 5) (nedan kallat 1994 års riktlinjer inom flygsektorn).

22      Kommissionen mottog de berördas synpunkter, däribland sökandebolagets, och överlämnade dem till Republiken Österrike den 15 april 2009.

23      Republiken Österrike överlämnade sina synpunkter på de berördas anmärkningar till kommissionen den 8 maj 2009.

24      Samma dag underrättades kommissionen om en plan för koncentration genom vilken Lufthansa skulle få fullständig kontroll över Austrian Airlines.

25      På begäran av Republiken Österrike ägde möten rum den 7 och den 18 maj 2009 om privatiseringen av Austrian Airlines. I anslutning till dessa möten överlämnades den 22 maj och den 18 juni 2009 kompletterande upplysningar, vilka hade begärts av kommissionen.

26      Den 28 augusti 2009 antog kommissionen beslut 2010/137/EG, Statligt stöd C 6/2009 (ex N 663/08) – Österrike Austrian Airlines – Omstruktureringsplan (EUT L 59, s. 1), i vilket det omstruktureringsstöd som Republiken Österrike hade beviljat Austrian Airlines förklarades vara förenligt med den gemensamma marknaden, med förbehåll för vissa villkor (nedan kallat det angripna beslutet).

27      Efter det att kommissionen hade uppmanat Republiken Österrike att – i enlighet med artikel 25 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88] i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 om anpassning av vissa förordningar och beslut när det gäller fri rörlighet för varor, fri rörlighet för personer, bolagsrätt, konkurrenspolitik, jordbruk (även veterinär och fytosanitär lagstiftning), transportpolitik, beskattning, statistik, energi, miljö, samarbete i rättsliga och inrikes frågor, tullunion, yttre förbindelser, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och institutioner, med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning (EUT L 363, s. 1) – meddela kommissionen vilka upplysningar den ansåg omfattades av tystnadsplikten, offentliggjorde kommissionen den 9 mars 2010, i enlighet med artikel 26.3 i samma förordning, en icke-konfidentiell version av det angripna beslutet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

28      Den 28 augusti 2009 antog kommissionen också beslut K(2009) 6690 slutlig (ärende COMP/M.5440 – Lufthansa/Austrian Airlines), i vilket den företagskoncentration genom vilken Lufthansa förvärvade fullständig kontroll över företagsgruppen Austrian förklarades vara förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet, under förutsättning att de åtaganden som föreslagits genomfördes. En sammanfattning av beslutet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (EUT 2010, C 16, s. 11) (nedan kallat beslutet att godkänna koncentrationen).

29      I det angripna beslutet bedömde kommissionen att det pris som Lufthansa betalade ÖIAG för dess aktier i Austrian Airlines innebar ett negativt pris, med avseende på skillnaden mellan, å ena sidan, den subvention som hade utbetalts till förmån för Austrian Airlines och, å andra sidan, skuldförbindelsen och det belopp som hade betalats för förvärvet av ÖIAG:s aktier. Efter att ha undersökt värdet av ÖIAG:s aktier i Austrian Airlines kom kommissionen fram till att det negativa pris som Lufthansa hade föreslagit var ett marknadspris och följaktligen inte kunde anses utgöra stöd till förmån för Lufthansa.

30      Kommissionen erinrade emellertid om att när ett företag säljs av staten till ett negativt pris är försäljningen till marknadspris inte ett tillräckligt kriterium för att konstatera att staten har agerat som en privat investerare och att inga statliga stöd har beviljats. En sådan privat investerare måste nämligen jämföra det negativa marknadspriset med de kostnader som är förknippade med alternativen. I förevarande fall bedömde kommissionen att Austrian Airlines konkurs, vilken inte skulle ha kostat staten någonting, hade varit ett förmånligare alternativ för staten än försäljningen av statens aktier i bolaget till ett negativt pris. Kommissionen bedömde följaktligen att hela beloppet för det negativa priset skulle betraktas som statliga medel som hade beviljats Austrian Airlines och att beviljandet av dessa tillgångar, för vilket staten ansvarade, till ett företag som konkurrerade med andra lufttrafikföretag inom gemenskapen skadade gemenskapshandeln och därmed utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

31      Efter att ha undersökt stödet bedömde kommissionen att det var förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c EG, med förbehåll för vissa villkor och såvitt den omstruktureringsplan som hade meddelats kommissionen genomfördes fullt ut.

32      Det angripna beslutets artikeldel har följande lydelse:

”Artikel 1

Det omstruktureringsstöd som beviljats av Österrike till förmån för Austrian Airlines är förenligt med den gemensamma marknaden med förbehåll för de i artikel 2 nämnda villkoren och skyldigheterna enligt artikel 87.3 c … EG …, såvitt den omstruktureringsplan som meddelats kommissionen genomförs fullt ut.

Artikel 2

1.      Österrike ska vidta nödvändiga åtgärder så att Austrian Airlines minskar sin totala kapacitet i antalet erbjudna personkilometrar med 15 procent före utgången av 2010 jämfört med nivån i januari 2008. I anslutning till detta ska Austrian Airlines kapacitetsökning begränsas till genomsnittet för den ökningstakt som fastställs för de flygbolag som är medlemmar i Association of European Airlines. Denna övre gräns gäller till utgången av 2015 eller till dess att Austrian Airlines uppnår en balanserad EBIT (brytpunkt), om detta sker tidigare.

2.      Österrike ska vidta nödvändiga åtgärder så att Austrian Airlines minskar sin andel i Schedule Coordination Austria GmbH till 25 procent senast den 30 september 2009 och så att vare sig Flughafen Wien AG eller någon part som domineras av Austrian Airlines eller Flughafen Wien AG innehar en majoritet i Schedule Coordination Austria efter denna omstruktureringsprocess.

3. Österrike ska vidta nödvändiga åtgärder för att villkoren i koncentrationsbeslutet i ärendet COMP/M.5440 – Lufthansa/Austrian Airlines ska uppfyllas.

4.      Österrike ska säga upp de bilaterala luftfartsavtal som inte följer klausulen om gemenskapsbenämningen, eller omförhandla dessa enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 847/2004. Österrike ska informera kommissionen om de åtgärder som landet har vidtagit för att garantera dessa avtals förenlighet med gemenskapsrätten när det gäller erkännandet av gemenskapsbenämningen.

5.      Österrike ska senast den 31 december 2009 överlämna en rapport till kommissionen om framstegen och förvaltningen i samband med omstruktureringsplanen, samt om de åtgärder genom vilka Austrian Airlines andelar i Schedule Coordination Austria GmbH ska minskas. Österrike ska senast den 31 april 2010 meddela de åtgärder som vidtagits för verkställande av artikel 2.4. Österrike ska till kommissionen överlämna årliga rapporter om omstruktureringsplanens genomförande samt om kapacitetsökningstakten varje år fram till 2015.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Österrike.”

 Förfarandet

33      Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 21 december 2009, väckte sökandebolaget förevarande talan med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF.

34      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 23 april 2010, ansökte Republiken Österrike om att få intervenera i detta mål till stöd för kommissionens yrkanden. Genom beslut av den 15 juni 2010 tillät ordföranden på tribunalens sjätte avdelning Republiken Österrike att intervenera.

35      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 27 april 2010, ansökte Lufthansa och Austrian Airlines om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

36      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 7 maj 2010, ansökte ÖIAG om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

37      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 30 augusti 2010, inkom Republiken Österrike med sin interventionsinlaga.

38      Med hänsyn till att sammansättningen av tribunalens avdelningar hade ändrats, förordnades referenten att tjänstgöra på sjunde avdelningen. Förevarande mål tilldelades följaktligen den avdelningen den 27 september 2010.

39      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 18 oktober 2010, inkom sökandebolaget med synpunkter på Republiken Österrikes interventionsinlaga.

40      Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 11 november 2010, inkom kommissionen och Republiken Österrike med synpunkter på begäran om åtgärder för processledning respektive för bevisupptagning som sökandebolaget hade framställt i sina synpunkter på Republiken Österrikes interventionsinlaga.

41      Genom beslut av den 29 november 2010 tillät ordföranden på tribunalens sjunde avdelning Lufthansa, Austrian Airlines och ÖIAG att intervenera.

42      Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 14 februari 2011, inkom Lufthansa, Austrian Airlines och ÖIAG med interventionsinlagor.

43      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 13 maj 2011, inkom sökandebolaget med synpunkter på Lufthansas, Austrian Airlines och ÖIAG:s interventionsinlagor.

44      Med hänsyn till att sammansättningen av tribunalens avdelningar hade ändrats, förordnades referenten att tjänstgöra på första avdelningen. Förevarande mål tilldelades följaktligen den avdelningen den 16 maj 2012.

45      Genom beslut av den 10 juli 2012 om en åtgärd för processledning avseende företeende av handlingar ålade tribunalen – efter att ha konstaterat, för det första, att kommissionen bestred att vissa av sökandebolagets argument kunde tas upp till sakprövning då de grundade sig på utförliga uppgifter som inte fanns med i den icke-konfidentiella versionen av det angripna beslutet, vilken hade offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, för det andra att sökandebolaget hade bifogat den icke-konfidentiella versionen av det angripna beslutet till sin ansökan och, för det tredje, att de uppgifter som hade strukits ur den icke-konfidentiella versionen av det angripna beslutet var nödvändiga för att förstå beslutet och därmed även för att avgöra tvisten – kommissionen att, på grundval av artiklarna 65 b, 66.1 och 67.3 andra stycket i tribunalens rättegångsregler, förete den fullständiga versionen av det angripna beslutet, såsom det hade delgetts mottagaren Republiken Österrike. I beslutet preciserades att den fullständiga versionen av det angripna beslutet inte skulle delges sökandebolaget eller någon av de andra parterna i förfarandet, med undantag för Republiken Österrike som redan hade mottagit det, i detta skede av förfarandet. Kommissionen efterkom denna begäran den 25 juli 2012.

46      Den 11 juli 2012 anmodade tribunalen, med stöd av artikel 64 i rättegångsreglerna, sökandebolaget att precisera huruvida det hade haft tillgång till den fullständiga versionen av det angripna beslutet, såsom det hade delgetts Republiken Österrike. Sökandebolaget besvarade denna fråga jakande den 26 juli 2012.

47      Den 18 februari 2013 begärde tribunalen flera upplysningar av parterna inom ramen för de åtgärder för processledning som avses i artikel 64.3 b och c i rättegångsreglerna.

48      Till att börja med anmodade tribunalen – efter att ha konstaterat att de utförliga uppgifterna i ansökan, vilka inte fanns med i den version av det angripna beslutet som hade offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, fanns med i den fullständiga versionen av detta beslut och att sökandebolaget hade bekräftat att det hade haft tillgång till den fullständiga versionen av det angripna beslutet när det förberedde sin talan – kommissionen att komplettera sitt försvar och att yttra sig över samtliga grunder, anmärkningar och argument som hade utvecklats i nämnda ansökan och som den inte redan hade tagit ställning till med anledning av att den, genom att göra detta, skulle åsidosätta den tystnadsplikt som föreskrivs i artikel 339 FEUF.

49      Därefter uppmanade tribunalen kommissionen att ange huruvida, och i vilken mån, sekretessen för samtliga uppgifter i den fullständiga versionen av det angripna beslutet kunde hävas med avseende på sökandebolaget och andra parter i förfarandet för prövningen av förevarande tvist. För det fall kommissionen önskade behålla sekretessen för samtliga dessa upplysningar uppmanades den att ange skälen för detta med avseende på varje enskild sekretessbelagd upplysning för att göra det möjligt för tribunalen att anta ett beslut i detta avseende med stöd av artikel 67.3 andra stycket i rättegångsreglerna.

50      Slutligen anmodade tribunalen också intervenienterna att yttra sig över sekretessen för den fullständiga versionen av det angripna beslutet.

51      Republiken Österrike och ÖIAG svarade på denna åtgärd för processledning den 14 respektive den 18 mars 2013. Kommissionen, Austrian Airlines och Lufthansa svarade den 19 mars 2013.

52      Då kommissionen i sitt svar av den 19 mars 2013, såsom skäl för att behålla sekretessen för den fullständiga versionen av det angripna beslutet, endast hänvisade till Republiken Österrikes beslut att inte upphäva sekretessen för nämnda beslut, anmodade tribunal den 18 juli 2013, på grundval av artikel 64.3 a och b i rättegångsreglerna, kommissionen att för varje enskild sekretessbelagd upplysning i den fullständiga versionen av det angripna beslutet ange skälen för att den hade accepterat Republiken Österrikes begäran om sekretess, och precisera vilka kriterier som har tillämpats för att fastställa att det rör sig om upplysningar som kan omfattas av tystnadsplikten, i bland annat den mening som avses i kommissionens meddelande K(2003) 4582 av den 1 december 2003 om tystnadsplikt vid beslut om statligt stöd (EUT C 297, s. 6). Kommissionen svarade på denna åtgärd för processledning den 19 september 2013.

53      Med hänsyn till att sammansättningen av tribunalens avdelningar hade ändrats, förordnades referenten att tjänstgöra på åttonde avdelningen. Förevarande mål tilldelades följaktligen den avdelningen den 1 oktober 2013.

54      Den 14 november 2013 beslutade tribunalen, efter att ha undersökt kommissionens och intervenienternas argument avseende sekretessen för upplysningarna i den fullständiga versionen av det angripna beslutet, att återförvisa detta till kommissionen, och den antog en ny åtgärd för processledning genom vilken den anmodade kommissionen att förete en ny version av det angripna beslutet, i vilken endast de sekretessbelagda upplysningar som inte omnämndes i sökandebolagets yttranden doldes, så att den kunde delges övriga parter i förfarandet.

55      Genom skrivelse av den 3 december 2013 vägrade kommissionen att rätta sig efter denna åtgärd för processledning. Kommissionen ansåg inte att den var skyldig att sammanställa en ny version av det angripna beslutet, bland annat med anledning av att tribunalen hade återförvisat den fullständiga sekretessbelagda versionen av det angripna beslutet till institutionen och inte hade bestritt att kommissionens beslut att stryka vissa upplysningar i den officiella icke-konfidentiella versionen av det angripna beslutet var välgrundat.

56      Genom beslut av den 27 januari 2014 ålade tribunalen kommissionen att förete en version av det angripna beslutet i vilken endast de sekretessbelagda upplysningar som inte omnämndes i sökandebolagets yttranden skulle döljas samt bestämde att denna handling, efter överlämnandet och fram till förhandlingen, skulle kunna konsulteras vid tribunalens kansli av sökandebolagets ombud samt Republiken Österrikes, ÖIAG:s, Lufthansas och Austrian Airlines ombud. Handlingen fick inte kopieras. Kommissionen efterkom denna åtgärd för processledning den 13 februari 2014.

57      Den 11 mars 2014 beslutade tribunalen, efter att ha hört parterna, att hålla den muntliga förhandlingen inom stängda dörrar. Den muntliga förhandlingen ägde rum den 25 juni 2014.

 Parternas yrkanden

58      Sökandebolaget har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

59      Kommissionen har, med stöd av Republiken Österrike, ÖIAG, Lufthansa och Austrian Airlines, yrkat att tribunalen ska

–        i första hand avvisa talan, i vart fall till viss del, och i andra hand ogilla talan, samt

–        förplikta sökandebolaget att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

1.     Upptagande till sakprövning

 Den omständigheten att originalexemplaret av ansökan inte har undertecknats

60      I sitt svaromål har kommissionen gjort gällande att då den ansökan som översändes till den inte hade undertecknats uppfyllde den inte kraven i artikel 43.1 i rättegångsreglerna och kunde följaktligen inte tas upp till sakprövning. Vid förhandlingen den 25 juni 2014 drog kommissionen likväl tillbaka denna invändning om rättegångshinder som svar på en fråga från tribunalen om de följder som kommissionen drog av skrivelsen från tribunalens kansli av den 14 april 2010, genom vilken den sistnämnda bekräftade att sökandebolagets ombud hade skrivit under originalexemplaret av ansökan.

 Sökandebolagets användning av upplysningar som inte fanns med i den version av det angripna beslutet som hade offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, men som fanns med i den version av det angripna beslutet som hade delgetts Republiken Österrike

61      Utan att formellt framställa en invändning om rättegångshinder, i den mening som avses i artikel 114 i rättegångsreglerna, har kommissionen gjort gällande att ansökan till viss del inte kan upptas till sakprövning, eftersom den innehåller påståenden avseende vissa upplysningar, på grundval av vilka kommissionen enligt sökandebolaget felaktigt drog slutsatsen att det aktuella stödet var förenligt med den gemensamma marknaden och vilka inte fanns med i den version av det angripna beslutet som hade offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, vilken hade bifogats ansökan.

62      Enligt kommissionen kan institutionen omöjligt ta ställning till dessa påståenden utan att åsidosätta den tystnadsplikt som föreskrivs i artikel 339 FEUF. Denna omständighet innebär att kommissionens rätt att försvara sig begränsas, med den följden att ansökan delvis ska avvisas på grundval av artikel 44.1 c i rättegångsreglerna, i den mån som det i ansökan hänvisas till dessa upplysningar.

63      Kommissionen har dessutom gjort gällande att den omständigheten att sökandebolaget kom över de aktuella upplysningarna på ett sätt som inte är korrekt också medför att ansökan delvis ska avvisas, i den mån den innehåller nämnda upplysningar. Att inte konstatera att ansökan till viss del inte kan tas upp till sakprövning är enligt kommissionen detsamma som att godkänna det sätt på vilket sökandebolaget fick tillgång till upplysningarna i fråga och att uppmuntra till dessa metoder. Detta skulle kunna skada näringsidkarnas förtroende för skyddet av sekretessbelagda upplysningar som de kan tänkas lämna till kommissionen inom ramen för förfarandet för granskning av statligt stöd, med den följden att de blir mindre benägna att lämna sådana upplysningar till kommissionen i framtiden. Detta skulle göra förfarandena för granskning av statliga stöd mindre effektiva.

64      Vad för det första gäller kommissionens resonemang om att artikel 44.1 c i rättegångsreglerna har åsidosatts är det inte övertygande.

65      Det ska nämligen erinras om att enligt fast rättspraxis ska varje ansökan som inges till tribunalen, enligt artikel 44.1 c i rättegångsreglerna, innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och tribunalen ska kunna utöva sin kontroll. I syfte att säkerställa rättssäkerheten och en god rättskipning krävs det sålunda att de väsentliga, faktiska och rättsliga, omständigheter som en talan grundas på, åtminstone kort men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan (beslut av den 28 april 1993, De Hoe/kommissionen, T‑85/92, REG, EU:T:1993:39, punkt 20, och beslut av den 11 juli 2005, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen, T‑294/04, REG, EU:T:2005:280, punkt 23).

66      Kommissionen har emellertid inte gjort gällande att redogörelsen för grunderna i ansökan brister på något sätt i fråga om klarhet och precision, utan har endast anfört att den inte kunde bemöta sökandebolagets argument på grund av en lagstadgad skyldighet. Kommissionen har följaktligen inte visat att formföreskrifterna i artikel 44.1 c i rättegångsreglerna har åsidosatts, på ett sådant sätt att ansökan inte kan tas upp till sakprövning i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 65 ovan.

67      För övrigt kan kommissionens resonemang om att dess rätt till försvar har åsidosatts, vilket institutionen grundar på att det inte var möjligt att bemöta sökandebolagets argument på grundval av upplysningar som inte fanns med i den offentliggjorda versionen av det angripna beslutet, inte godtas.

68      En fysisk eller juridisk person som enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får väcka talan mot en sådan akt som avses i första stycket i denna bestämmelse kan nämligen utan begränsning åberopa samtliga grunder som anges i andra stycket i samma artikel.

69      Varje begränsning av en sådan sökandes rätt att åberopa de grunder för ogiltigförklaring som han eller hon anser är lämpliga måste följaktligen, med beaktande av att en sådan begränsning också skulle begränsa rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, föreskrivas i unionslagstiftningen, i den mening som avses i artikel 52.1 i samma stadga och uppfylla kraven i sistnämnda bestämmelse. Närmare bestämt måste begränsningar, med beaktande av proportionalitetsprincipen, vara nödvändiga och faktiskt svara mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

70      Det ska erinras om att det i artikel 339 FEUF, vilken kommissionen har åberopat till stöd för invändningen om rättegångshinder, föreskrivs att kommissionen är förpliktad att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden. Det erinras om denna skyldighet i artikel 24 i förordning nr 659/1999 med avseende på upplysningar som har inhämtats med stöd av denna förordning. Enligt denna bestämmelse är inte bara kommissionen, utan även medlemsstaterna, deras tjänstemän och övriga anställda, inbegripet oberoende experter som utnämnts av kommissionen, skyldiga att respektera tystnadsplikten. I artikel 25 i förordning nr 659/1999 preciseras att kommissionen ska delge den berörda medlemsstaten beslut som fattas enligt kapitlen II–V och VII i denna förordning utan dröjsmål och ge den senare tillfälle att meddela kommissionen vilka upplysningar den anser skall omfattas av tystnadsplikt. Dessutom har kommissionen, i sitt meddelande K(2003) 4582 (se punkt 52 ovan) angett hur en begäran från en medlemsstat, i egenskap av mottagare av beslutet om statligt stöd, om att delar av beslutet skall omfattas av tystnadsplikt och således inte röjas när beslutet offentliggörs, ska behandlas.

71      Det ska noteras att varken artikel 339 FEUF eller artikel 24 i förordning nr 659/1999 uttryckligen anger att grunder som avser delar i det beslut som utgör föremål för talan, vilka har dolts i den version av beslutet som har offentliggjorts och vilka en sökande endast kan ha tagit del av genom tillgång, utan kommissionens tillstånd, till den fullständiga sekretessbelagda versionen av samma beslut, ska avvisas.

72      Även om det antogs att dessa bestämmelser skulle kunna tolkas på detta sätt, konstaterar tribunalen att de inte är tillämpliga under förevarande omständigheter.

73      Det följer nämligen av kommissionens svar av den 19 september 2013 på en åtgärd för processledning av tribunalen att kommissionen, den 31 augusti 2009, delgav Republiken Österrike det angripna beslutet och samtidigt uppmanade medlemsstaten att inom 15 arbetsdagar ange vilka upplysningar i beslutet som den ansåg omfattades av sekretess och således inte skulle offentliggöras. I en skrivelse av den 18 september 2009 bad Republiken Österrike kommissionen att dölja vissa upplysningar i det angripna beslutet med anledning av att de var konfidentiella. I en skrivelse av den 29 september 2009 till Republiken Österrike underrättade kommissionen medlemsstaten om att institutionen inte till fullo kunde tillmötesgå medlemsstatens önskemål och översände en provisorisk censurerad version av det angripna beslutet med en anhållan om att medlemsstaten skulle godkänna den inom 5 arbetsdagar. Genom skrivelse av den 2 oktober 2009 meddelade Republiken Österrike att den i princip godkände den version av det angripna beslutet som kommissionen hade översänt. Medlemsstaten begärde likväl än en gång att upplysningarna i skälen 61 och 63 i det angripna beslutet skulle avlägsnas och lade fram kompletterande skäl för att det var motiverat att sekretessbelägga dessa upplysningar. Efter en förnyad prövning av de skäl som Republiken Österrike hade anfört, avlägsnade kommissionen de berörda upplysningarna i skälen 61 och 63 i det angripna beslutet och delgav berörda tredje parter, inklusive sökandebolaget, beslutet (nedan kallat den offentliga versionen av det angripna beslutet) samt offentliggjorde det på sin webbplats den 13 oktober 2009. Den offentliga versionen av det angripna beslutet offentliggjordes därefter i Europeiska unionens officiella tidning den 9 mars 2010.

74      I likhet med kommissionen konstaterade tribunalen emellertid att sökandebolaget i ansökan hade framfört argument som grundade sig på upplysningar vilka, trots att de uppgavs finnas med i det angripna beslutet, inte fanns med i den offentliga versionen av det angripna beslutet, vilken hade bifogats ansökan. Tribunal konstaterade dessutom att det, i den offentliga versionen av det angripna beslutet, i de skäl till vilka sökandebolaget hänvisade såsom stöd för sina påståenden avseende upplysningarna i fråga, angavs att vissa upplysningar hade avlägsnats med anledning av att de var konfidentiella.

75      De upplysningar i ansökan som avses här rör storleken på det egna bidrag som Austrian Airlines ensamt svarade för och den procentuella andel av omstruktureringskostnaderna som detta bidrag ska representera, en uppskattning av Austrian Airlines framtida verksamhetsförluster, storleken på Lufthansas egna bidrag, den sammanlagda storleken på Lufthansas och Austrian Airlines egna bidrag och omstruktureringskostnadernas storlek för det fall Lufthansas övertagande av Austrian Airlines verksamhetsförluster och bidrag för att minska Austrian Airlines skuldsättningsgrad inte skulle anses utgöra ett bidrag till omstruktureringskostnaderna.

76      Dessa upplysningar gällde även vissa åtgärder i omstruktureringsplanen, optimeringen av handeln mellan vissa länder, den procentuella kapacitetsminskningen åren 2008 och 2009 på Austrian Airlines reguljära flygningar och charterflygningar, det antal flygplan som Austrian Airlines skulle inneha år 2011, samt det antal och den typ av flygplan som Austrian Airlines skulle använda, hur dessa flygplan skulle förvärvas och vid vilken tidpunkt de skulle tas i bruk.

77      I detta skede kunde tribunalen, i avsaknad av den fullständiga versionen av det angripna beslutet, inte kontrollera huruvida sökandebolagets påståenden avseende innehållet i detsamma var sanningsenliga.

78      Dessa påståenden grundade sig emellertid på upplysningar som föreföll ha relevans för avgörandet av målet, i den mån som sökandebolaget bland annat till stöd för sin talan hade gjort gällande ett åsidosättande av de regler som är tillämpliga på statligt stöd. Detta åsidosättande bestod i att stödmottagarens bidrag till omstruktureringsplanen var otillräckligt, avsaknaden av en faktisk omstruktureringsplan och den omständigheten att de kompenserande åtgärderna för att avhjälpa den snedvridning av konkurrensen som det statliga stödet i fråga skapar var bristfälliga.

79      Kommissionen skulle för övrigt, genom att besvara de av sökandebolagets argument som grundade sig på dessa upplysningar, kunna kullkasta, om än implicit, sökandebolagets påståenden avseende innehållet i den fullständiga versionen av det angripna beslutet och därmed åsidosätta den tystnadsplikt som avses i artikel 339 FEUF.

80      Med beaktande av att upplysningarna i fråga är av vikt för avgörandet av målet ålade tribunalen kommissionen att inkomma med den fullständiga versionen av det angripna beslutet, samtidigt som den preciserade att denna version inte i detta skede av förfarandet skulle delges sökandebolaget eller intervenienterna, med undantag för Republiken Österrike, för att tribunalen skulle kunna kontrollera huruvida de upplysningar som omnämndes i ansökan och som inte fanns med i den offentliga versionen av det angripna beslutet verkligen överensstämde med upplysningarna i den fullständiga versionen av det angripna beslutet. Kommissionen svarade på denna åtgärd för processledning genom att inkomma med den fullständiga versionen av det angripna beslutet. Tribunal kunde därefter konstatera att sökandebolagets påståenden avseende innehållet i den fullständiga versionen av det angripna beslutet verkligen stämde.

81      Samtidigt anmodade tribunalen, genom en åtgärd för processledning, sökandebolaget att ange huruvida det hade haft tillgång till den fullständiga versionen av det angripna beslutet. Sökandebolaget uppgav att dess advokater hade haft tillgång till dessa handlingar när de förberedde talan.

82      Under dessa omständigheter bedömde tribunalen att kommissionens skyldighet att, i förhållande till sökandebolaget, iaktta tystnadsplikten hade förlorat sin mening med avseende på de upplysningar i ansökan som inte förekom i den offentliga versionen av det angripna beslutet, men fanns med i den fullständiga versionen av det angripna beslutet, då dessa upplysningar redan var kända av sökandebolaget.

83      Med beaktande av dessa upplysningars natur hade skyldigheten även förlorat sin mening i förhållande till intervenienterna. Det ska nämligen erinras om att Republiken Österrike mottog den fullständiga versionen av det angripna beslutet och att medlemsstaten på så sätt fick kännedom om innehållet i denna handling. Vad avser risken för att tystnadsplikten ska åsidosättas i förhållande till de andra intervenienterna ska det noteras att ÖIAG, Austrian Airlines och Lufthansa av allt att döma kände till upplysningarna i fråga, vilka rörde kostnaden för omstruktureringen av Austrian Airlines, Austrian Airlines och Lufthansas bidrag till kostnaden för denna omstrukturering, Austrian Airlines framtida verksamhetsförluster och innehållet i omstruktureringsplanen. För det fall kommissionen var osäker i detta avseende ankom det enligt tribunalen på kommissionen att begära att ansökan skulle sekretessbeläggas i förhållande till intervenienterna. Kommissionen framställde inte någon sådan begäran.

84      Det var mot bakgrund av dessa omständigheter som tribunalen, genom en åtgärd för processledning, anmodade kommissionen att ta ställning till samtliga anmärkningar, argument och grunder som den inte redan hade tagit ställning till med anledning av att den inte kunde göra detta utan att åsidosätta artikel 339 FEUF. Kommissionen efterkom tribunalens uppmaning genom att inge ett kompletterande svaromål den 19 mars 2013.

85      Med beaktande av att den fullständiga versionen av det angripna beslutet också innehöll upplysningar som hade avlägsnats ur den offentliga versionen av det angripna beslutet med anledning av att de var sekretessbelagda och som inte omnämndes i ansökan samt att osäkerhet rådde med avseende på om sökandebolaget faktiskt hade haft tillgång till hela den fullständiga versionen av det angripna beslutet, trots sökandebolagets svar på tribunalens fråga härom, frågade tribunalen kommissionen om det var möjligt att upphäva sekretessen med avseende på samtliga upplysningar i den fullständiga versionen av det angripna beslutet i förevarande mål. Tribunalen uppmanade också intervenienterna att yttra sig över sekretesskyddet av den fullständiga versionen av det angripna beslutet.

86      Efter att ha prövat kommissionens och intervenienternas argument till stöd för att sekretessen inte skulle upphävas med avseende på den fullständiga versionen av det angripna beslutet återförvisade tribunalen beslutet till kommissionen och uppmanade den sistnämnda, genom en ny åtgärd för processledning, att ta fram en ny version av det angripna beslutet i vilken endast de sekretessbelagda upplysningar som inte omnämndes i sökandebolagets yttranden doldes, så att den kunde delges övriga parter i förfarandet. Kommissionen vägrade ta fram nämnda handling. Tribunalen antog då ett beslut om bevisupptagning den 27 januari 2014, vilket kommissionen rättade sig efter den 13 februari 2014.

87      För att säkerställa att upplysningarna i fråga förblev sekretessbelagda i förhållande till tredje män beslutade tribunalen dessutom, efter att ha hört parterna, att hålla förhandlingen inom stängda dörrar.

88      Det ska noteras att kommission på en fråga från tribunalen under förhandlingen svarade att den, trots att förhandlingen hölls inom stängda dörrar, fortfarande ansåg sig vara bunden av tystnadsplikten och att ansökan därför delvis skulle avvisas med anledning av att den inte till fullo lät kommissionen utöva sin rätt att försvara sig.

89      Tribunalen anser likväl, med beaktande av de överväganden som det redogjorts för ovan, att kommissionen i förevarande fall inte med framgång kan göra gällande att dess rätt till försvar åsidosätts genom att det är omöjligt att bemöta sökandebolaget argument utan att åsidosätta tystnadsplikten.

90      Kommissionens invändning om rättgångshinder, vilken grundar sig på att det inte är möjligt att bemöta de argument som grundar sig på upplysningar vilka bara finns med i den fullständiga versionen av det angripna beslutet ska således underkännas.

91      Vad för det andra avser kommissionens argument att ansökan delvis ska avvisas med anledning av att den innehåller upplysningar vilka sökandebolaget har kommit över på ett sätt som inte är korrekt, är inte heller detta övertygande.

92      Till stöd för detta argument har kommissionen nämligen endast gjort gällande att den omständigheten att sökandebolaget i förfarandet vid tribunalen får använda upplysningar som det har inhämtat på ett sätt som inte är korrekt, kan skada systemet för kontroll av statligt stöd inom Europeiska unionen, i den mån det kan avskräcka näringsidkare från att anförtro kommissionen sekretessbelagda upplysningar inom ramen för förfarandet för granskning av statligt stöd.

93      Även om dessa överväganden skulle antas vara korrekta, utgör de inte omständigheter som motiverar att en ansökan som ingetts med stöd av artikel 263 FEUF avisas i enlighet med den rättspraxis som avser artikel 44 i rättegångsreglerna, vilken tas upp under punkt 65 ovan. I brist på uttryckliga bestämmelser om att grunder som avser sekretessbelagda upplysningar i ett beslut om statligt stöd inte kan tas upp till sakprövning, saknar de allmänna överväganden som har åberopats av kommissionen relevans.

94      Det stämmer i och för sig att sökandebolaget, såsom kommissionen har anfört, hade möjlighet att begära att kommissionen skulle ge det tillgång till den fullständiga versionen av det angripna beslutet på de villkor som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43). Alternativt hade sökandebolaget, såsom Republiken Österrike och Lufthansa har gjort gällande, i ansökan kunnat bestrida strykningen av vissa upplysningar i den offentliga versionen av det angripna beslutet med anledning av att de var sekretessbelagda och begära att tribunalen antog en åtgärd för processledning för att erhålla den fullständiga versionen.

95      Det ska likväl noteras att sökandebolaget, till skillnad från kommissionen och Republiken Österrike, inte är bunden av den tystnadsplikt som avses i artikel 339 FEUF och artikel 24 i förordning nr 659/1999.

96      I den mån sökandebolaget redan hade haft tillgång till upplysningarna i den fullständiga versionen av det angripna beslutet, fanns det inget som tvingade det att använda något av de rättsmedel som avses i punkt 94 ovan.

97      Sökandebolaget kunde nämligen också, såsom det gjorde, nöja sig med att i sin ansökan ta upp påståenden som avser innehållet i den fullständiga versionen av det angripna beslutet.

98      Under dessa omständigheter anser tribunalen att det, med beaktande av att påståendena i fråga grundar sig på upplysningar som har avgörande betydelse för tvistens lösning, ankommer på tribunalen att kontrollera huruvida nämnda påståenden är korrekta, genom att kräva att den fullständiga versionen av det angripna beslutet företes.

99      Av detta följer att kommissionens invändning om rättegångshinder, avseende den omständigheten att ansökan innehåller upplysningar som endast finns med i den fullständiga versionen av det angripna beslutet, också ska avslås.

2.     Prövning i sak

100    Sökandebolaget har anfört tre grunder till stöd för sin talan. Den första grunden gäller ett åsidosättande av bestämmelser i EUF-fördraget. Den andra grunden gäller ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Den tredje grunden gäller maktmissbruk.

101    Tribunal anser att det är lämpligt att börja med att undersöka den andra grunden om ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

 Den andra grunden om ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten

102    Den andra grunden som har anförts av sökandebolaget består av två delar. Den första delgrunden rör bristande motivering avseende de kompenserande åtgärdernas tillräcklighet. Den andra delgrunden rör bristande motivering avseende iakttagandet av principen om engångsstöd.

 Den andra grundens första del om bristande motivering avseende de kompenserande åtgärdernas tillräcklighet med beaktande av situationen på de berörda marknaderna

103    Sökandebolaget har i sak dels gjort gällande att det angripna beslutet inte innehåller någon hänvisning till situationen på den marknad som kunde påverkas av att det aktuella stödet beviljades, dels att det angripna beslutet inte innehåller någon motivering avseende de kompenserande åtgärdernas tillräcklighet. Dessa åtgärder infördes genom beslutet med anledning av situationen på nämnda marknad.

104    Det ska erinras om att motiveringsskyldigheten utgör en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är välgrundad, vilken ska hänföras till frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende. De anmärkningar och argument som syftar till att ifrågasätta huruvida denna rättsakt är välgrundad är således verkningslösa inom ramen för en grund som avser bristfällig eller otillräcklig motivering (dom av den 22 mars 2001, Frankrike/kommissionen, C‑17/99, REG, EU:C:2001:178, punkterna 35–38, och dom av den 15 juni 2005, Corsica Ferries France/kommissionen, T‑349/03, REG, EU:T:2005:221, punkterna 52 och 59, se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 april 2006, Schmitz-Gotha Fahrzeugwerke/kommissionen, T‑17/03, REG, EU:T:2006:109, punkterna 70 och 71).

105    Det ska även erinras om att räckvidden av motiveringsskyldigheten är beroende av den ifrågavarande rättsaktens beskaffenhet och det sammanhang i vilket den har antagits. Motiveringen ska på ett klart och otvetydigt sätt återge det resonemang som förts av den institution som är upphovsman till rättsakten, så att unionsdomstolen ges möjlighet att pröva lagenligheten och berörda parter kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden så att de kan försvara sina rättigheter och kontrollera huruvida beslutet är välgrundat. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området (dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, REG 1998, EU:C:1998:154, punkt 63, och dom av den 3 mars 2010, Freistaat Sachsen/kommissionen, T‑102/07 och T‑120/07, REU, EU:T:2010:62, punkt 180).

106    Kommissionen är i synnerhet inte skyldig att ta ställning till vart och ett av de argument som åberopats av de berörda. Det räcker att kommissionen redogör för de omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutets systematik (dom av den 1 juli 2008, Chronopost och La Poste/UFEX m.fl., C‑341/06 P och C‑342/06 P, REG, EU:C:2008:375, punkt 96, och dom Freistaat Sachsen m.fl./kommissionen, punkt 105 ovan, EU:T:2010:62, punkt 180).

107    Vad för det första avser den påstådda avsaknaden av upplysningar om situationen på den marknad som kan påverkas av att det aktuella stödet beviljas, ska det erinras om att iakttagandet av den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 296 FEUF ska bedömas med beaktande av det sammanhang i vilket detta beslut antogs. Det ska härvid noteras att det angripna beslutet antogs samma dag som beslutet att godkänna koncentrationen mellan Lufthansa och Austrian Airlines, i vilket kommissionen hade undersökt just effekterna av denna koncentration på marknaden. Det följer dessutom av skäl 316 i det angripna beslutet att kommissionen bedömde att marknadssituationen i föreliggande fall krävde en ytterligare kapacitetsminskning utöver de som redan föreskrevs i omstruktureringsplanen. Vidare följer av skälen 322 och 324 i det angripna beslutet att omstruktureringsplanen vilade på antagandet att marknadsutvecklingen skulle vända under 2010, vilket motiverade en kapacitetsökning för Austrian Airlines som var begränsad till den genomsnittligt fastställda tillväxttakten för de europeiska flygbolagen fram till utgången av 2015 eller fram till den tidpunkt då Austrian Airlines nådde en break even-punkt.

108    Av detta följer att, tvärtemot vad sökandebolaget har gjort gällande, det i det angripna beslutet inte helt saknas upplysningar om situationen på den marknad som kunde påverkas av att det aktuella stödet beviljades.

109    Vad för det andra avser den bristande motiveringen i det angripna beslutet med avseende på tillräckligheten av de kompenserande åtgärder som vidtogs genom nämnda beslut med beaktande av marknadssituationen, ska det erinras om de argument som sökandebolaget har anfört till stöd för detta påstående.

110    Sökandebolaget har sålunda gjort gällande, såväl i ansökan som i repliken, att kommissionen genom att ange att det aktuella stödet är förenligt möjliggör en förstärkning av det konkurrensbegränsande agerande som Lufthansa och Austrian Airlines gjort sig skyldiga till genom sitt samarbete sedan år 2006, att de konkurrensbegränsande effekterna av beviljandet av stödet inte kan lindras genom de kompenserande åtgärderna, att det angripna beslutet inte föreskriver någon kompenserande åtgärd avseende marknaden för förbindelser mellan Österrike och Östeuropa samt mellan Österike och Mellanöstern, på vilken Austrian Airlines har en dominerande ställning och, slutligen, att det angripna beslutet inte föreskriver några kompenserande åtgärder för att bekämpa den illojala prispolitik som förs av Lufthansa och Austrian Airlines.

111    Oberoende av rubriken till denna grund följer det således av formuleringen av sökandebolagets argument, såväl i ansökan som i repliken, att dessa i själva verket syftar till att ifrågasätta kommissionens bedömning av det aktuella stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. Dessa argument ska undersökas inom ramen för den första grundens tredje del, rörande omstruktureringsplanens och de kompenserande åtgärdernas otillräcklighet. Såsom det erinras om i punkt 104 ovan är sådana argument emellertid verkningslösa inom ramen för en grund avseende bristfällig eller otillräcklig motivering.

112    Härav följer att talan inte kan bifallas på den andra grundens första del.

 Den andra grundens andra del om bristande motivering avseende iakttagandet av principen om engångsstöd

113    Sökandebolaget har i sak klandrat kommissionen för att den i det angripna beslutet inte tog ställning till det stora antal stöd som Austrian Airlines hade mottagit tidigare och vilkas existens sökandebolaget anser sig ha bevisat i sitt klagomål samt för att den bedömde att de aktuella stöden inte stred mot principen om engångsstöd.

114    Det ska i detta hänseende för det första erinras om att, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 106 ovan, vilken avser beslut som antagits med stöd av artikel 87.3 EG, är kommissionen inte skyldig att ta ställning till vart och ett av de argument som åberopats av de berörda. Det räcker att kommissionen redogör för de omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutets systematik (dom Chronopost och La Poste/UFEX m.fl., punkt 106 ovan, EU:C:2008:375, punkt 96, och dom Freistaat Sachsen m.fl./kommissionen, punkt 105 ovan, EU:T:2010:62, punkt 180).

115    Det ska emellertid också erinras om att engångsvillkoret spelar en mycket viktig roll vid bedömningen av om omstruktureringsstöd är förenligt med den gemensamma marknaden, såsom framgår av punkt 72 i 2004 års riktlinjer, vilka är tillämpliga i förevarande fall.

116    Det ska emellertid konstateras att kommissionen faktiskt tog ställning till huruvida detta villkor hade iakttagits i förevarande fall genom att i skäl 339 i det angripna beslutet ange att vare sig Austrian Airlines eller något annat företag inom företagsgruppen tidigare hade erhållit omstruktureringsstöd.

117    Sökandebolaget kan följaktligen inte med framgång göra gällande att kommissionen åsidosatte motiveringsskyldigheten genom att inte utförligt ta ställning i det angripna beslutet till samtliga argument som sökandebolaget hade anfört i det administrativa förfarandet för att visa att Austrian Airlines tidigare hade mottagit olagliga stöd.

118    Vad för övrigt avser anmärkningen om att kommissionen felaktigt bedömde att beviljandet av stöden i fråga inte stred mot principen om engångsstöd, konstaterar tribunalen att kommissionens bedömning i sak ifrågasätts genom denna anmärkning, vilket gör den verkningslös inom ramen för grunden om felaktig eller bristfällig motivering, i enlighet med den rättspraxis som det erinras om i punkt 104 ovan.

119    Härav följer att talan inte kan bifallas på den andra grundens andra del. Den andra grunden ska därmed avslås i sin helhet.

 Den första grunden, om ett åsidosättande av bestämmelserna i EG-fördraget

120    Sökandebolagets första grund består av fyra delar. Den första delen avser en uppenbart oriktig bedömning av stödmottagarens identitet och rätt till stöd. Den andra delen avser den omständigheten att stödmottagrens bidrag till omstruktureringsplanen var otillräckligt. Den tredje delen avser omstruktureringsplanens och de kompenserande åtgärdernas otillräcklighet. Den fjärde delen avser ett åsidosättande av artikel 43 EG.

 Den första grundens första del, om en uppenbart oriktig bedömning av stödmottagarens identitet och rätt till stöd

121    Sökandebolaget har i sak klandrat kommissionen för att ha gjort en uppenbart oriktig bedömning av stödmottagarens identitet. Det är inte Austrian Airlines som är stödmottagare, utan Lufthansa. Detta misstag som gjordes inledningsvis har enligt sökandebolaget påverkat det angripna beslutets lagenlighet, i den mån Lufthansa inte var ett företag i svårigheter och således inte hade rätt till det aktuella omstruktureringsstödet. Sökandebolaget har dessutom anfört att även om Austrian Airlines faktiskt var mottagare av det aktuella stödet uppfyllde det företaget inte heller villkoren för att ha rätt till stöd.

122    Vad för det första avser anmärkningen om att kommissionen misstog sig med avseende på stödmottagarens identitet, ska det erinras om att för att en åtgärd ska betecknas som stöd, i den mening som avses i artikel 87.1 EG, krävs enligt fast rättspraxis att samtliga villkor som avses i denna bestämmelse är uppfyllda. För det första måste det röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra måste åtgärden kunna påverka handeln mellan medlemsstater. För det tredje ska stödet innebära en fördel för mottagaren genom att gynna vissa företag eller viss produktion. För det fjärde ska det snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg, C‑280/00, REG, EU:C:2003:415, punkterna 74 och 75, och dom av den 22 februari 2006, Le Levant 001 m.fl./kommissionen, T‑34/02, REG, EU:T:2006:59, punkt 110).

123    Det ska erinras om att tillhandahållande av varor eller tjänster till förmånliga villkor, enligt fast rättspraxis, kan utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 februari 1988, Kwekerij van der Kooy m.fl./kommissionen, 67/85, 68/85 och 70/85, REG, EU:C:1988:38, punkterna 28 och 29, dom av den 20 november 2003, GEMO, C‑126/01, REG 2003, EU:C:2003:622, punkt 29, och dom av den 1 juli 2010, Italien/kommissionen, T‑53/08, REU, EU:T:2010:267, punkt 59).

124    En tillämpning av denna princip på ett offentligt organs försäljning av en tillgång till en privatperson innebär att det bland annat måste fastställas huruvida försäljningspriset för tillgången motsvarar marknadspriset såtillvida att det motsvarar det pris som skulle ha kunnat erhållas från förvärvaren på normala marknadsmässiga villkor (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 2004, Valmont/kommissionen, T‑274/01, REG, EU:T:2004:266, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Det är i enlighet med detta nödvändigt för kommissionen att tillämpa kriteriet avseende en privat investerare i en marknadsekonomi för att bedöma om det pris som den presumerade mottagaren av stödet betalade motsvarar det pris som en privat investerare skulle ha betalat, om denne handlade under normala konkurrensförhållanden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 september 2010, kommissionen/Scott, C‑290/07 P, REU, EU:C:2010:480, punkt 68, och dom av den 16 december 2010, Seydaland Vereinigte Agrarbetriebe, C‑239/09, REU, EU:C:2010:778, punkt 34 och där angiven rättspraxis). Den konkreta tillämpningen av detta kriterium innebär i allmänhet en komplex ekonomisk bedömning (dom kommissionen/Scott, se ovan, EU:C:2010:480, punkt 68).

125    Vad avser räckvidden och typen av domstolsprövningen ska det också erinras om att begreppet statligt stöd, såsom det definieras i fördraget, är av juridisk beskaffenhet och ska tolkas utifrån objektiva kriterier. Av denna anledning ska unionsdomstolen, i princip och med beaktande av såväl de konkreta omständigheterna i målet som den tekniska eller komplicerade karaktären på de bedömningar som kommissionen har gjort, utöva en fullständig kontroll i frågor som avser huruvida en åtgärd faller inom tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 maj 2000, Frankrike/Ladbroke Racing och kommissionen, C‑83/98 P, REG, EU:C:2000:248, punkt 25, och dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen, C‑487/06 P, REG, EU:C:2008:757, punkt 111). Unionsdomstolen ska emellertid inte bara pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits (se dom kommissionen/Scott, punkt 124 ovan, EU:C:2010:480, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

126    Det ankommer emellertid inte på unionsdomstolen att i samband med denna prövning ersätta den ekonomiska bedömning som gjorts av kommissionen med sin egen bedömning. Den prövning som unionsdomstolarna företar av kommissionens komplicerade ekonomiska bedömningar är en begränsad prövning som endast består i en kontroll av att reglerna för handläggning och motivering har följts, att uppgifterna om de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att det inte gjorts en uppenbart oriktig bedömning och att det inte förekommit maktmissbruk (se dom kommissionen/Scott, punkt 124 ovan, EU:C:2010:480, punkt 66 och där angiven rättspraxis, och dom av den 17 december 2008, Ryanair/kommissionen, T‑196/04, REG, EU:T:2008:585, punkt 41).

127    Det ska dessutom preciseras att lagenligheten av ett beslut av kommissionen avseende statligt stöd ska bedömas mot bakgrund av den information som kommissionen kunde ha tillgång till när den antog beslutet (dom av den 10 juli 1986, Belgien/kommissionen, 234/84, REG, EU:C:1986:302, punkt 16, dom av den 14 september 2004, Spanien/kommissionen, C‑276/02, REG, EU:C:2004:521, punkt 31, och dom Valmont/kommissionen, punkt 124 ovan, EU:T:2004:266, punkt 38). Det följer särskilt härav att, eftersom begreppet statligt stöd avser en objektiv situation som bedöms vid den tidpunkt då kommissionen fattar sitt beslut, det är de bedömningar som har gjorts vid denna tidpunkt som ska beaktas vid domstolsprövningen (dom Chronopost och La Poste/UFEX m.fl., punkt 106 ovan, EU:C:2008:375, punkt 144).

128    Det är med beaktande av dessa principer som tribunalen ska pröva huruvida kommissionen i förevarande fall gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den slog fast att det var Austrian Airlines, och inte Lufthansa, som mottog det aktuella stödet.

129    I förevarande fall har sökandebolaget i sak gjort gällande att den aktuella subventionen om 500 miljoner euro utgjorde statligt stöd till Lufthansa. Till stöd härför har det anfört att nämnda subvention motsvarade det pris som säljaren, det vill säga ÖIAG, betalade köparen, det vill säga Lufthansa, för att överta negativa tillgångar. Detta bekräftas av den omständigheten att subventionen först betalades ut till Suriba Beteiligungsverwaltungs GmbH (nedan kallat Suriba), ett bolag som helt ägs av Lufthansa, innan det överfördes till Austrian Airlines, som in fine kom att utgöra Lufthansas helägda dotterbolag. Utbetalningen av denna subvention var emellertid ett mindre förmånligt alternativ för staten än vad Austrian Airlines konkurs skulle ha varit.

130    I detta hänseende ska noteras att det följer av Lufthansas anbud för att förvärva Republiken Österrikes aktier i Austrian Airlines att utbetalningen av en statlig subvention om 500 miljoner euro till förmån för Austrian Airlines utgjorde ett villkor för detta förvärv, precis som att Lufthansa skulle betala ÖIAG en köpeskilling på 366 268,75 euro och att en skuldförbindelse som kunde ge upphov till ytterligare en utbetalning på upp till 162 miljoner euro skulle utfärdas, vilket innebär att denna subvention kan anses utgöra en negativ del av det pris som Republiken Österrike har accepterat för att sälja sina aktier i Austrian Airlines.

131    Denna analys av försäljningspriset gjordes av kommissionen i det angripna beslutet och sökandebolaget har inte formellt invänt mot den.

132    Det ska även noteras att kommissionen, i det angripna beslutet, efter att ha undersökt marknadsvillkoren fastställde att det pris som Lufthansa hade erbjudit för Republiken Österrikes aktier i Austrian Airlines motsvarade marknadspriset, vilket sökandebolaget inte har bestritt i förevarande talan.

133    När ett företag som har mottagit stöd säljs till marknadspris (det vill säga till det högsta pris som en privat investerare hade varit beredd att betala under normala konkurrensvillkor för detta företag i dess aktuella situation, särskilt efter erhållande av statligt stöd), ska enligt fast rättspraxis stödelementet anses ha värderats till marknadspris och ha inkluderats i priset. Under sådana förhållanden kan inte köparen anses ha erhållit en fördel jämfört med andra aktörer på marknaden (se, analogt, dom av den 20 september 2001, Banks, C‑390/98, REG, EU:C:2001:456, punkt 77).

134    Av detta följer att sökandebolaget inte har visat på vilket sätt kommissionen skulle ha gjort en uppenbart oriktig bedömning när den i det angripna beslutet fastställde att Austrian Airlines hade mottagit stödet i fråga.

135    Denna slutsats påverkas inte av sökandebolagets argument att det inte hade varit nödvändigt att betala ut den statliga subventionen om Austrian Airlines hade köpts av en annan näringsidkare, eller ens om Austrian Airlines hade kunnat fortsätta driva sin verksamhet på ett oberoende sätt efter det att en alternativ omstruktureringsplan, vilken påstås ha hållits hemlig av Republiken Österrike, hade satts i verket.

136    Genom detta argument görs nämligen gällande att Republiken Österrike inte agerade som en privat investerare i en marknadsekonomi när den accepterade ett anbud som inkluderade en negativ del om 500 miljoner euro för sina aktier i Austrian Airlines.

137    Detta är emellertid just vad kommissionen fastställde i det angripna beslutet genom att bedöma att alternativet att Austrian Airlines gick i konkurs hade varit förmånligare för staten, då det inte skulle ha påfört staten några kostnader, än en försäljning av Austrian Airlines som krävde att en statlig subvention på 500 miljoner euro betalades ut till företaget. Det var på grundval av detta konstaterade som kommissionen i det angripna beslutet bedömde att den statliga subventionen skulle anses utgöra statligt stöd, i den mening som avses i artikel 87.1 EG, vilket Republiken Österrike hade beviljat Austrian Airlines.

138    Denna slutsats påverkas inte heller av sökandebolagets argument att Austrian Airlines inte mottog den statliga subventionen då ÖIAG:s utbetalning av densamma till Suriba, som är ett dotterbolag till Lufthansa, inte åtföljdes av en ökning av Austrian Airlines aktiekapital. Det följer förvisso av bestämmelserna i Bundesgesetz über die Übertragung von Bundesbeteiligungen in das Eigentum der ÖIAG (tysk lag om överföring av federala investeringar i ÖIAG), av den 23 oktober 2009 (BGB1. I, 87/1998), att det ekonomiska stödet om 500 miljoner euro ska göra det möjligt att öka den sistnämndas kapital. Det anges dock inte att denna åtgärd nödvändigtvis ska bestå i en ökning av aktiekapitalet. Såsom kommissionen med rätta har gjort gällande är syftet med denna åtgärd att förbättra Austrian Airlines skuldsättningsgrad genom att öka bolagets egna tillgångar. Det följer emellertid av handlingarna i målet att Austrian Airlines egna tillgångar faktiskt ökade genom sammanslagningen med Suriba.

139    Med beaktande av övervägandena ovan kan tribunalen inte godta sökandebolagets argument att Lufthansa in fine kom i åtnjutande av den aktuella subventionen genom att direkt eller indirekt förvärva samtliga aktier i Austrian Airlines, då det inte har bestritts att den statliga subventionen utgjorde en del av det negativa försäljningspris som Lufthansa betalade för Austrian Airlines och att detta försäljningspris motsvarade marknadspriset.

140    Under dessa omständigheter konstaterar tribunalen att frågan huruvida Lufthansa är ett företag som är berättigat till stöd i den mening som avses i 2004 års riktlinjer inte är relevant.

141    Vad för det andra avser anmärkningen att kommissionen i det angripna beslutet felaktigt bedömde att Austrian Airlines var ett företag som var berättigat till omstruktureringsstöd, konstaterar tribunalen att en sådan anmärkning rör kommissionens bedömning inom ramen för tillämpningen av artikel 87.3 c EG.

142    Det är här lämpligt att erinra om de lagbestämmelser som är tillämpliga på kontrollen av beviljandet av omstruktureringsstöd.

143    För det första kan det, enligt artikel 87.3 c EG, anses vara förenligt med den gemensamma marknaden att bevilja stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

144    Kommissionen har enligt fast rättspraxis ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 87.3 c EG. Utövandet av denna befogenhet innefattar komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar som ska göras i ett gemenskapssammanhang (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 februari 1987, Deufil/kommissionen, 310/85, REG, EU:C:1987:96, punkt 18, dom av den 29 april 2004, Italien/kommissionen, C‑372/97, REG, EU:C:2004:234, punkt 83, och dom Corsica Ferries France/kommissionen, punkt 104 ovan, EU:T:2005:221, punkt 137).

145    Kommissionen kan dessutom fastställa vägledande regler för hur den ska utöva sin befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar genom att anta sådana rättsakter som riktlinjerna för företag i svårigheter, förutsatt att de innehåller bestämmelser om den inriktning som institutionen avser att följa och att de inte avviker från normerna i fördraget (se dom av den 30 januari 2002, Keller och Keller Meccanica/kommissionen, T‑35/99, REG, EU:T:2002:19, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

146    Vad avser begreppet omstruktureringsstöd ska här noteras att det av punkterna 16 och 17 i 2004 års riktlinjer i sak framgår att kommissionen anser att syftet med ett sådant stöd är att återupprätta ett företags långsiktiga lönsamhet, till skillnad från undsättningsstöd som utgörs av ett tillfälligt stöd och som avser åtgärder som ska genomföras omgående.

147    För det andra framgår det av fast rättspraxis att domstolsprövningen av hur kommissionen utövat sin befogenhet att enligt artikel 87.3 c EG göra en skönsmässig bedömning ska begränsas till en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att de uppgifter om faktiska omständigheter som har lagts till grund för det ifrågasatta beslutet är materiellt riktiga, att det inte skett någon felaktig rättstillämpning, att bedömningen av de faktiska omständigheterna inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 februari 2003, Spanien/kommissionen, C‑409/00, REG, EU:C:2003:92, punkt 93, och dom Corsica Ferries France/kommissionen, punkt 104 ovan, EU:T:2005:221, punkt 138 och där angiven rättspraxis). Det ankommer däremot inte på tribunalen att ersätta beslutsfattarens ekonomiska bedömning med sin egen (dom av den 25 juni 1998, British Airways m.fl./kommissionen, T‑371/94 och T‑394/94, REG, EU:T:1998:140, punkt 79, och dom Corsica Ferries France/kommissionen, punkt 104 ovan, EU:T:2005:221, punkt 138).

148    Det ankommer vidare på tribunalen att bedöma om de krav som kommissionen har ålagt sig själv i nämnda riktlinjer är uppfyllda (se, för ett liknande resonemang, dom Keller och Keller Meccanica/kommissionen, punkt 145 ovan, EU:T:2002:19, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

149    Det ankommer däremot inte på gemenskapsdomstolen att ta kommissionens roll och att i dess ställe utföra en undersökning som denna inte vid något tillfälle utfört och att bedöma vilka slutsatser kommissionen skulle ha dragit av en sådan undersökning (dom av den 1 juli 2008, Deutsche Post/kommissionen, T‑266/02, REG, EU:T:2008:235, punkt 95, se, för ett liknande resonemang, dom Valmont/kommissionen, punkt 124 ovan, EU:T:2004:266, punkt 136).

150    Det är med beaktande av dessa principer som anmärkningen – att det var felaktigt av kommissionen att, i det angripna beslutet, bedöma att Austrian Airlines var ett företag som var berättigat till omstruktureringsstöd i den mån som det inom en mycket nära framtid skulle köpas upp av Lufthansa och det sistnämnda bolaget själv kunde åtgärda Austrian Airlines svårigheter – ska undersökas.

151    I punkt 13 i 2004 års riktlinjer, vilken ingår i den del av riktlinjerna där kommissionen preciserar begreppet företag i svårigheter, anges följande:

”Ett företag som ingår i eller håller på att tas över av en koncern är i princip inte berättigat till stöd till undsättning och omstrukturering, förutom om det kan visas att det endast är det berörda företaget som är i svårigheter och att svårigheterna inte är en följd av en godtycklig kostnadsfördelning inom koncernen och att företagets svårigheter är så allvarliga att de inte kan åtgärdas inom koncernen …”

152    Tribunalen ska således först pröva huruvida Austrian Airlines, vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, ingick i en koncern eller kunde betecknas som företag som tas över av en koncern, i den mening som avses i punkt 13 i 2004 års riktlinjer, innan den, vid behov, undersöker huruvida Lufthansa kunde åtgärda de svårigheter som Austrian Airlines stod inför.

153    I detta hänseende ska noteras att, i motsats till vad sökandebolaget har gjort gällande, innebar inte ÖIAG:s accepterande av Lufthansas anbud för att överta Austrian Airlines, vilket lämnades den 5 december 2008, att Austrian Airlines redan tillhörde Lufthansa vid denna tidpunkt. Den faktiska överlåtelsen av ÖIAG:s aktier i Austrian Airlines till Lufthansa var nämligen fortfarande villkorad av kommissionens tillstånd, vilket lämnades först senare, den 28 augusti 2009, genom beslutet om att godkänna koncentrationen.

154    I förevarande fall har sökandebolaget för övrigt, vid förhandlingen, medgett att övertagandet av Austrian Airlines, det vill säga Lufthansas övertagande av ÖIAG:s aktier i Austrian Airlines, den 5 december 2008 fortfarande var villkorat av utbetalningen av den aktuella subventionen, vilken i sin tur var villkorad av ett tillstånd från kommissionen.

155    Utbetalningen av den aktuella subventionen kunde emellertid inte beaktas isolerat från andra omständigheter då den ingick i det negativa försäljningspris som Lufthansa hade erbjudit sig att betala och som ÖIAG hade accepterat.

156    Betalningen av det negativa priset, och därmed överföringen till Lufthansa av ÖIAG:s aktier i Austrian Airlines, var således alltjämt uppskjuten i väntan på att den aktuella subventionen skulle utbetalas.

157    Tribunalen konstaterar därmed att Austrian Airlines vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet ännu inte ingick i Lufthansakoncernen.

158    Därmed uppkommer frågan huruvida Austrian Airlines, vid denna tidpunkt, kunde anses utgöra ett företag som hade tagits över av en koncern, i den mening som avses i punkt 13 i 2004 års riktlinjer.

159    Det ska erinras om att en av de principer som uppställs i punkt 13 i 2004 års riktlinjer består i ett förbud mot att ett företag i svårigheter som ingår i en koncern beviljas stöd till undsättning eller omstrukturering, när det inte endast är det berörda företaget som är i svårigheter och svårigheterna är en följd av en godtycklig kostnadsfördelning inom koncernen eller företagets svårigheter kan åtgärdas inom koncernen. Syftet med detta förbud är således att hindra en koncern från att låta en stat stå för kostnaderna för en omstruktureringsplan för ett av företagen som ingår i koncernen, när detta företag är i svårigheter och koncernen själv har förorsakat dessa svårigheter eller har de medel som krävs för att själv åtgärda dem.

160    Syftet med att utvidga förbudet mot att motta stöd till undsättning eller till omstrukturering så att det också omfattar företag i svårigheter som har ”tagits över” av en koncern är att undvika att en koncern kringgår detta förbud genom att dra nytta av den omständigheten att ett företag som det håller på att köpa upp ännu inte formellt tillhör koncernen vid tidpunkten för utbetalningen av omstruktureringsstödet till det uppköpta företaget.

161    En sådan situation är emellertid inte jämförbar med situationen i förevarande mål, i vilken statens utbetalning av den aktuella subventionen till Austrian Airlines, såsom har preciserats i punkt 130 ovan, utgör en negativ del av det pris som Lufthansa betalat ÖIAG för Austrian Airlines.

162    Tribunalen konstaterar följaktligen att kommissionen inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fastställde att villkoren för att tillämpa punkt 13 i 2004 års riktlinjer inte var uppfyllda i förevarande fall.

163    Talan kan således inte vinna bifall på den första grundens första del. Det är därvid inte nödvändigt att pröva huruvida Lufthansa, vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, kunde åtgärda Austrian Airlines svårigheter.

 Den första grundens andra del, om att stödmottagarens eget bidrag till omstruktureringsplanen är otillräckligt

164    Sökandebolaget har i sak gjort gällande att kommissionen felaktigt bedömde att stödmottagarens egna bidrag var lämpligt med beaktande av punkt 43 i 2004 års riktlinjer.

165    I punkt 43 i 2004 års riktlinjer föreskrivs följande:

”Stödbeloppet och stödnivån skall begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till de finansiella resurserna hos företaget, aktieägarna eller den företagsgrupp som företaget tillhör. Vid sådana bedömningar kommer allt krisstöd som tidigare beviljats att beaktas. Därför skall de stödmottagande företagen i väsentlig utsträckning bidra till omstruktureringen med egna medel, inbegripet genom försäljning av tillgångar som inte är oundgängliga för företagets överlevnad, eller genom extern finansiering på marknadsmässiga villkor. Ett sådant bidrag är ett tecken på att marknaden tror på att lönsamheten verkligen kan återställas. Sådana bidrag skall vara reella, dvs. faktiska, exklusive alla väntade vinster såsom kassaflöden och de skall vara så stora som möjligt.”

166    Av bland annat punkt 44 i 2004 års riktlinjer följer att kommissionen normalt bedömer att bidrag från stödmottagaren om 50 procent är lämpliga för stora företag.

167    Av skäl 307 i den version av det angripna beslutet som kommissionen företedde som svar på tribunalens beslut av den 27 januari 2014, om en åtgärd för bevisupptagning, framgår dessutom följande:

”Utifrån ovanstående grunder har kommissionen kommit till slutsatsen att de totala omstruktureringskostnaderna kommer att uppgå till omkring 1 405 milj. euro (eller 1 048 milj. euro i den händelse att Lufthansa inte minskar Austrian Airlines skuldnivå med 357 milj. euro), varvid det egna bidraget (som gemensamt eller enskilt erläggs av Austrian Airlines och/eller Lufthansa) uppgår till 905 milj. euro (eller 548 milj. euro). Detta motsvarar 64 procent (eller 52 procent) av omstruktureringskostnaderna. Kommissionen kan därmed dra slutsatsen att kravet på ett tillräckligt eget bidrag till omstruktureringskostnaderna är uppfyllt.”

168    Det är med beaktande av dessa omständigheter som sökandebolagets argument ska besvaras.

169    Vad för det första avser sökandebolagets argument att endast stödmottagarens bidrag från dess egna tillgångar ska beaktas vid kontrollen av om bidraget till omstruktureringsplanen var lämpligt, konstaterar tribunalen att det följer av punkt 43 i 2004 års riktlinjer att det stödmottagande företaget kan bidra till omstruktureringen genom extern finansiering på marknadsmässiga villkor.

170    Vad för det andra avser sökandebolagets argument om att Lufthansas bidrag inte utgör extern finansiering i den mening som avses i punkt 43 i 2004 års riktlinjer, av den anledningen att om Lufthansa inte hade stått i begrepp att ta över Austrian Airlines vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet hade det inte kunnat anses utgöra en extern investerare och att Lufthansa varken ställde finansiella eller icke-finansiella tillgångar till Austrian Airlines förfogande som skulle användas för omstruktureringen av det sistnämnda företaget, kan detta inte godtas.

171    Till att börja med saknar nämligen den omständigheten att Austrian Airlines inte utgjorde ett företag som tas över av en koncern i den mening som avses i punkt 13 i 2004 års riktlinjer, såsom konstateras i punkt 162 ovan, betydelse vad anbelangar det faktum att Lufthansa vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet faktiskt utgjorde en privat investerare vars anbud, utöver en utbetalning av 366 268,75 euro och beviljande av en skuldförbindelse som kunde uppgå till 162 miljoner euro, omfattade betalning av ett negativt pris som bestod i att Republiken Österrike utbetalade ett omstruktureringsstöd till förmån för Austrian Airlines, en omstrukturering i vilken Lufthansa åtog sig att delta inom ramen för den omstruktureringsplan som hade lagts fram av kommissionen.

172    Vidare följer det av själva lydelsen av punkt 43 i 2004 års riktlinjer att dessa inte kräver att den externa finansieringen består i penningmedel eller sakvärden. Kommissionen kunde således, i skälen 303 och 304 i det angripna beslutet, bedöma att sådan extern finansiering bland annat kunde bestå i övertagande av verksamhetsförluster eller sådana kostnader som en koncentration som regel för med sig, utan att göra sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.

173    Slutligen följer det av skäl 302 i det angripna beslutet att kommissionen bedömde att den skuldminskning för Austrian Airlines som Lufthansa genomförde endast kunde anses utgöra ett eget bidrag i den mån som den bestod i ett kapitaltillskott och inte enbart i ett övertagande av skulder. Syftet är emellertid att säkerställa en verklig skuldminskning för Austrian Airlines och inte att kräva att Lufthansas bidrag nödvändigtvis består i en utbetalning av penningmedel.

174    Vad för det tredje avser sökandebolagets argument att Lufthansas övertagande av Austrian Airlines verksamhetsförluster under perioden 2009–2013 i vilket fall som helst inte kan anses utgöra ett bidrag till omstruktureringen av Austrian Airlines, då det inte rör sig om ett reellt bidrag, eftersom nämnda förluster ännu inte har realiserats och kan vara mindre omfattande än vad man trott och eftersom övertagandet av dessa framtida verksamhetsförluster inte, såsom kommissionen har gjort gällande, kan jämföras med en utbetalning av ett kontantbidrag till omstruktureringen, kan inte heller detta godtas då det grundar sig på ett felaktigt antagande.

175    Det följer nämligen av skälen 302 och 303 i det angripna beslutet att, i motsats till vad sökandebolaget har gjort gällande, är det inte övertagandet av eventuella verksamhetsförluster som kommissionen har jämfört med en utbetalning av ett kontantbidrag till omstruktureringen, utan Lufthansas eventuella kapitaltillskott till Austrian Airlines för att minska den sistnämndas skuldsättningsgrad.

176    För övrigt följer det av skäl 295 i det angripna beslutet att kommissionen bedömde att de negativa prognoserna om utvecklingen av Austrian Airlines totala resultat, vilka presenterades i omstruktureringsplanen, grundade sig på realistiska antaganden i fråga om bränslepriser, växelkurser, trafiksituation och marknadsutveckling. Sökandebolaget har emellertid inte framfört något argument som kullkastar trovärdigheten hos dessa antaganden. Sökandebolaget har sålunda inte förklarat på vilket sätt Austrian Airlines framtida verksamhetsförluster skulle kunna bli mindre omfattande än vad som angetts i omstruktureringsplanen.

177    Sökandebolaget har följaktligen inte visat att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning av lämpligheten av Austrian Airlines egna bidrag till finansieringen av omstruktureringsplanen med beaktande av punkt 43 i 2004 års riktlinjer.

178    Talan kan således inte vinna bifall på den första grundens andra del.

 Den första grundens tredje del, om att omstruktureringsplanen och de kompenserande åtgärderna är otillräckliga

179    I den första grundens tredje del har sökandebolaget ifrågasatt lämpligheten av dels de åtgärder vilka föreskrivs i omstruktureringsplanen och som syftar till att göra Austrian Airlines lönsamt igen, dels de kompenserande åtgärder som föreskrivs i det angripna beslutet.

–       Det åtgärder som föreskrivs i omstruktureringsplanen

180    Vad för det första avser sökandebolagets anmärkning om att kommissionen felaktigt bedömde att den omstruktureringsplan som den skulle ta ställning till var förenlig med 2004 års riktlinjer, trots att stödet i fråga endast var avsett för den finansiella omstruktureringen av Austrian Airlines, ska det erinras om att följande anges i punkt 17 i 2004 års riktlinjer:

”En omstrukturering … grundar sig på en realistisk, enhetlig och omfattande plan som syftar till att återställa ett företags långsiktiga lönsamhet. Vanligtvis omfattar den ett eller flera av följande inslag: omorganisation och rationalisering av företagets verksamhet i syfte att göra den effektivare, vilket i allmänhet innebär att företaget avyttrar förlustbringande verksamheter, omstrukturerar de verksamheter vars konkurrenskraft kan återställas samt, ibland, diversifierar och satsar på nya lönsamma verksamheter. Finansiell omstrukturering (kapitaltillskott, skuldminskning) måste oftast åtfölja den fysiska omstruktureringen. Däremot kan en omstrukturering enligt dessa riktlinjer inte begränsa sig till ett finansiellt stöd i syfte att överbrygga tidigare förluster utan att frågan om orsakerna till dessa förluster utreds.”

181    Enligt 2004 års riktlinjer inbegriper en omstrukturering således normalt en fysisk del, i vilken åtgärder för omorganisation och rationalisering av företagets verksamhet föreskrivs, och en finansiell del, vilken bland annat kan bestå i ett kapitaltillskott eller skuldminskning. En omstrukturering kan därmed inte begränsas till finansiellt stöd.

182    I motsats till vad sökandebolaget har gjort gällande innebär detta likväl inte att omstruktureringsstödet nödvändigtvis måste finansiera åtgärder som antagits inom ramen för den fysiska delen av omstruktureringen. Punkt 43 i riktlinjerna ska beaktas. Av denna punkt följer att stödbeloppet ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till företagets finansiella resurser. När ett företag, såsom Austrian Airlines i förevarande fall, har betydande skulder är det emellertid logiskt att huvuddelen av stödet används för skuldminskning, medan stödmottagaren genomför åtgärderna för fysisk omstrukturering med hjälp av sina egna tillgångar och eventuell extern finansiering vilken erhållits på marknadsmässiga villkor.

183    Talan kan således inte vinna bifall på denna anmärkning.

184    Vad för det andra avser sökandebolagets anmärkning om att kommissionen i det angripna beslutet felaktigt bedömde att åtgärderna för omstrukturering av Austrian Airlines skulle ge upphov till synergier i fråga om kostnader och avkastning, då varje koncentration medför sådana synergier, ska det noteras att den sistnämnda omständigheten, för det fall den ska anses vara bevisad, inte visar att dessa åtgärder inte var lämpliga i förevarande fall och att de inte gjorde det möjligt att förbättra Austrian Airlines situation och säkerställa att det blev lönsamt igen, vilket är syftet med varje omstrukturering. Detta argument saknar således verkan.

185    Vad för det tredje avser sökandebolagets anmärkning om att de åtgärder som föreskrivs i omstruktureringsplanen för att minska Austrian Airlines personal inte var kopplade till omstruktureringen av företaget, i den mån som företagets affärsverksamhet inte minskades utan bara övertogs av Lufthansa för att täcka den österrikiska marknaden, ska denna besvaras på samma sätt som föregående anmärkning. Även om detta påstående antas vara korrekt saknar det nämligen betydelse för det faktum att denna åtgärd ska minska Austrian Airlines kostnader och utgör en klassisk åtgärd för att säkerställa att ett företag blir lönsamt igen, vilket, såsom följer av punkt 43 i 2004 års riktlinjer, är syftet med omstruktureringen.

186    Sökandebolaget har för det fjärde kritiserat att kommissionen bedömde att åtgärderna för kostnadssynergier i omstruktureringsplanen var lämpliga trots att nämnda åtgärder grundade sig på en illojal prispolitik genom vilken artiklarna 81 EG och 82 EG åsidosattes.

187    Sökandebolaget ska sålunda, i ett klagomål av den 26 januari 2009 riktat till kommissionen, ha redogjort för Austrian Airlines illojala prispolitik. Vad gäller Lufthansa har sökandebolaget preciserat att denna politik genomförs med hjälp av sådana ramavtal som dem som föreskrivs i programmet ”PartnerPlus Progress 2008/2009”, vilka ingåtts med företagskunder och med stöd av vilka betydande rabatter föreslås på sträckor på vilka Lufthansa har monopol mot att dessa kunder köper flygningar på konkurrensutsatta sträckor, däribland sträckorna mellan Österrike och Tyskland. De avkastningssynergier som uppstår genom att Austrian Airlines integrerats i Lufthansas ramavtal kan inte anses utgöra en del av en omstruktureringsplan för ett företag i svårigheter som mottar statligt stöd, utan att ett åsidosättande av artiklarna 81 EG och 82 EG rättfärdigas. De kompenserande åtgärder som kommissionen föreskriver i det angripna beslutet ger enligt sökandebolaget inget skydd mot ett sådant agerande, och det faktum att andra företag erbjuder ramavtal i vilka olika möjligheter till rabatt ges påverkar inte denna slutsats.

188    Det ska noteras att en sådan anmärkning saknar relevans inom ramen för en talan som väckts mot ett beslut i vilket kommissionen uttalat sig om ett stöds förenlighet med den gemensamma marknaden. Det ankommer på sökandebolaget att, om det anser att Lufthansa och Austrian Airlines genom sin prispolitik åsidosätter artklarna 81 EG och 82 EG, lämna in ett klagomål härom till kommissionen, vilket sökandebolaget för övrigt har gjort med avseende på Austrian Airlines påstådda försök att genom sin prispolitik utestänga sökandebolaget från marknaden. Det ska för övrigt erinras om att lagenligheten av ett beslut av kommissionen avseende statligt stöd, såsom följer av den rättspraxis som anges i punkt 127 ovan, ska bedömas mot bakgrund av den information som kommissionen kunde ha tillgång till när den antog beslutet. Sökandebolaget kan följaktligen inte med framgång åberopa Lufthansas prispolitik med avseende på vilken företaget inte hade ingett något klagomål till kommissionen vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet. Samma sak gäller för Lufthansas och Austrian Airlines prissättning efter antagandet av det angripna beslutet.

189    Vad för det femte avser sökandebolagets anmärkning om att kommissionen felaktigt godkände omstruktureringsplanen i det angripna beslutet, trots att denna innehöll expansionistiska åtgärder i den mån som det, i strid med 1994 års riktlinjer på luftfartsområdet, föreskrevs en kapacitetsökning för Austrian Airlines från år 2010, konstaterar tribunalen att, såsom framgår av det angripna beslutet, begränsningen av Austrian Airlines kapacitet inte utgjorde en åtgärd för omstrukturering utan en kompenserande åtgärd.

190    Det ska för övrigt noteras att det följer av punkt 38.4 i 1994 års riktlinjer på luftfartsområdet att omstruktureringen inte får mynna ut i en ökning av antalet flygplan eller flygstolar på de berörda marknaderna som överstiger tillväxten på marknaderna.

191    Denna begränsning måste emellertid jämkas samman med det mål som fastställs i punkt 38.1 i 1994 års riktlinjer på luftfartsområdet, vilket återges i punkt 38 i 2004 års riktlinjer, nämligen att omstruktureringsplanen ska göra det möjligt att återställa företagets långsiktiga lönsamhet inom en rimlig tidsperiod. Ett sådant mål är emellertid svårt att uppnå om kapaciteten för det företag som erhåller omstruktureringsstöd inte kan växa i samma takt som dess konkurrenters, i synnerhet om det råder snabb tillväxt på marknaden.

192    I förevarande fall framgår det av skäl 322 i det angripna beslutet att omstruktureringsplanen vilade på antagandet att marknadsutvecklingen skulle vända under 2010 och att kapacitetsökningar skulle bli följden.

193    Genom att i artikel 2 i det angripna beslutet föreskriva att Republiken Österrike skulle vidta nödvändiga åtgärder så att Austrian Airlines minskade sin totala kapacitet i antalet erbjudna personkilometrar med 15 procent före utgången av 2010 jämfört med nivån i januari 2008, och genom att begränsa Austrian Airlines kapacitetsökning med avseende på antalet erbjudna personkilometrar till genomsnittet för den ökningstakt som fastställs för de flygbolag som är medlemmar i Association of European Airlines till utgången av 2015 eller till dess att Austrian Airlines uppnådde en brytpunkt, säkerställde kommissionen följaktligen att ökningen av Austrian Airlines kapacitet begränsades samtidigt som möjligheten till en återgång till lönsamhet inom en rimlig tidsperiod bibehölls.

194    Talan kan således inte vinna bifall på denna anmärkning.

195    Vad för det sjätte avser sökandebolagets anmärkning om att kommissionen i det angripna beslutet felaktigt bedömde att minskningen av Austrian Airlines flotta utgjorde en lämplig åtgärd, trots att minskningen av den regionala flottan i vilket fall som helst skulle kompenseras genom förvärv av stora flygplan och genom användning av flygplan avsedda för långdistanssträckor på korta och mellanlånga sträckor för att öka Austrian Airlines kapacitet på denna marknad, konstaterar tribunalen att i den mån kapacitetminskningen i det angripna beslutet av kommissionen har uttryckts i erbjudna personkilometer står det Austrian Airlines fritt att själv besluta hur denna kapacitetsminskning ska reflekteras i sammansättningen av företagets flotta, i den mån som den utgör en del av omstruktureringsplanen, i enlighet med punkt 40 i 2004 års riktlinjer.

196    Talan kan således inte heller vinna bifall på denna anmärkning.

–       De kompenserande åtgärder som föreskrivs i det angripna beslutet

197    Sökandebolaget har för det första i sak klandrat kommissionen för att den bedömde att en åtgärd som minskade kapaciteten med 15 procent jämfört med nivån i januari 2008 utgjorde en lämplig kompenserande åtgärd för att åtgärda den snedvridning av konkurrensen som stödet gav upphov till. Till stöd för denna anmärkning har kommissionen framfört flera argument.

198    Till att börja med har sökandebolaget gjort gällande att en sådan åtgärd i praktiken inte har någon inverkan på Austrian Airlines huvudsakliga marknad, vilken utgörs av marknaden för flygningar på korta och mellanlånga sträckor med avgång och ankomst i Österrike och, i synnerhet, mellan Österrike och Tyskland och mellan Österrike och Östeuropa.

199    Det ska noteras att enligt punkt 40 i 2004 års riktlinjer ska de medgivna kompensationsåtgärderna stå i proportion till företagets relativa inflytande på de marknader där det verkar. De bör sålunda särskilt vidtas på marknader där företaget kommer att ha en betydande position på marknaden efter omstruktureringen.

200    Det följer emellertid av skäl 320 i det angripna beslutet att Austrian Airlines kapacitet i linjetrafiken och för lågprisflygningar minskade under loppet av 2008.

201    Det följer också av skäl 322 i det angripna beslutet att i början av 2009 ledde andra omstruktureringsåtgärder till en ytterligare kapacitetsminskning i linjetrafiken och för chartertrafiken.

202    Det följer således inte av det angripna beslutet att kapacitetsminskningarna åren 2008 och 2009 enbart avsåg Austrian Airlines långdistansflygningar och chartertrafik.

203    Även om de kapacitetsminskningar som tagits upp i det angripna beslutet endast skulle avse långdistansflygningar och chartertrafik är det heller inte orimligt att anta att den ytterligare kapacitetsminskning som föreskrivs i det angripna beslutet skulle ha en bättre chans att påverka andra slags flygningar som erbjuds av Austrian Airlines, inklusive flygningar på korta och mellanlånga sträckor mellan Österrike och Tyskland eller mellan Österrike och Östeuropa.

204    Dessutom ska verkan av åtgärden för kapacitetsminskning också bedömas med beaktande av de åtaganden som gjorts i beslutet om att godkänna koncentrationen. Det följer av skälen 328 och 329 i det angripna beslutet att Lufthansa och Austrian Airlines har åtagit sig att ställa avgångs- och ankomsttider på sträckorna mellan Wien, å ena sidan, och Stuttgart, Köln/Bonn, München, Frankfurt och Bryssel, å andra sidan, till förfogande för att möjliggöra för nya flygbolag att trafikera dessa sträckor.

205    Under dessa omständigheter kan föreskrivandet av en åtgärd för kapacitetsminskning som grundar sig på antalet erbjudna personkilometrar inte anses vara uppenbart olämpligt.

206    Sökandebolaget har vidare gjort gällande att kommissionen, när den fastställde nivån på kapacitetsminskningen till 15 procent, borde ha beaktat nivån på Austrian Airlines kapacitet vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, det vill säga den 28 augusti 2009, och inte i januari 2008. Även om kommissionen hade kunnat beakta kapacitetsminskningar som ägde rum inom ramen för omstruktureringen innan det angripna beslutet antogs kunde den, enligt sökandebolaget, inte beakta kapacitetsminskningar som ägde rum innan Republiken Österrike gav ÖIAG i uppdrag att privatisera Austrian Airlines, det vill säga den 12 augusti 2008. De kapacitetsminskningar som skedde med anledning av omstruktureringen av Austrian Airlines för att privatisera detsamma, en privatisering som låg till grund för beviljandet av det aktuella stödet, har nämligen inget samband med de kapacitetsminskningar som föregick privatiseringen.

207    I detta hänseende ska det noteras att det följer av punkt 40 i 2004 års riktlinjer att minskningstakten måste avgöras från fall till fall och att det faktum att en kapacitetsminskning ägde rum innan stödet beviljades inte utesluter att den beaktas som en kompenserande åtgärd, i den mån den utgör en del av den i omstruktureringsplanen fastställda omstruktureringen av det företag i svårigheter som mottar stöd.

208    Av detta följer, tvärtemot vad sökandebolaget har gjort gällande, att kommission när den fastställde kapacitetsminskningstakten inte var skyldig att enbart beakta kapacitetsnivån vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, utan den kunde beakta kapacitetsminskningar som hade ägt rum tidigare, i den mån de utgjorde en del av den omstrukturering av Austrian Airlines som föreskrevs i den omstruktureringsplan som Republiken Österrike hade delgett kommissionen.

209    Vad för övrigt avser sökandebolagets argument att kommissionen i vilket fall som helst inte kunde beakta kapacitetsminskningar som hade genomförts före den 12 augusti 2008, vilket var det datum då Republiken Österrike gav ÖIAG i uppdrag att privatisera Austrian Airlines, ska det noteras att, såsom tribunalen har erinrat om ovan, möjligheten att beakta åtgärder för kapacitetsminskning vilka ägt rum innan stödet beviljades är beroende av huruvida dessa åtgärder har genomförts inom ramen för omstruktureringen av det företag som mottagit stödet. Det faktum att Republiken Österrike formellt gav ÖIAG privatiseringsuppdraget den 12 augusti 2008 utesluter emellertid inte i sig att kapacitetsminskningar som hade skett från januari 2008 vid förstnämnda tidpunkt kunde anses ingå i den omstrukturering av Austrian Airlines som skedde med anledning av privatiseringen av företaget. Det följer för övrigt av det angripna beslutet att de kapacitetsminskningar som Austrian Airlines genomförde från 2008 inte ingick bland dem som föreskrevs inom planen ”Go4Profit”, vilka genomfördes år 2007 och hade utformats med tanke på en lösning som lät företaget bevara sin självständighet.

210    Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas med avseende på anmärkningen om att den kapacitetsminskning i personkilometer om 15 procent som Austrian Airlines hade ålagts såsom kompenserande åtgärd inte var lämplig.

211    För det andra har sökandebolaget klandrat kommissionen för att den, såsom kompenserande åtgärder, beaktade eventuella försök till omstrukturering, vilka ska ha ägt rum mer än ett år innan stödet i fråga anmäldes.

212    I den mån som detta argument ska förstås så att det avser hänvisningen i det angripna beslutet till åtgärder som genomfördes år 2006 inom ramen för planen ”Go4Profit”, konstaterar tribunalen att det, tvärtemot vad sökandebolaget har låtit förstå, följer av skäl 319 i det angripna beslutet att nämnda plan inte ansågs utgöra en kompenserande åtgärd.

213    Talan kan följaktligen inte vinna bifall på den första grundens tredje del.

 Den första grundens fjärde del, om ett åsidosättande av artikel 43 EG

214    I denna del av den första grunden har sökandebolaget i sak gjort gällande att kommissionen, med hänsyn till rättspraxis, inte kunde fastställa att det aktuella stödet var förenligt med den gemensamma marknaden i den mån som det oupplösligen hängde samman med upprätthållandet av luftfartsrättigheter, vilka hade beviljats med stöd av en nationalitetsklausul som strider mot artikel 43 EG.

215    Det ska erinras om att även om det förfarande som föreskrivs i artiklarna 87 EG och 88 EG ger kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning vid avgörandet om ett statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknadens krav, följer det av fördragets allmänna systematik att detta förfarande aldrig får leda till resultat som strider mot specifika bestämmelser i EG-fördraget (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 1980, kommissionen/Italien, 73/79, REG, EU:C:1980:129, punkt 11, dom av den 19 september 2000, Tyskland/kommissionen, C‑156/98, REG, EU:C:2000:467, punkt 78, och dom av den 31 januari 2001, Weyl Beef Products m.fl./kommissionen, T‑197/97 och T‑198/97, REG, EU:T:2001:28, punkt 75). Detta har också gjorts gällande av sökandebolaget. Denna skyldighet för kommissionen att respektera sammanhanget mellan artiklarna 87 EG och 88 EG och andra bestämmelser i EG‑fördraget är särskilt viktig om dessa andra bestämmelser också har en icke snedvriden konkurrens inom den gemensamma marknaden som mål, såsom i förevarande fall artikel 43 EG, vilken syftar till att skydda etableringsfriheten och den fria konkurrensen mellan ekonomiska aktörer från en medlemsstat som är etablerade i en annan medlemsstat och ekonomiska aktörer i den sistnämnda medlemsstaten. När kommissionen beslutar om ett stöds förenlighet med den gemensamma marknaden får den nämligen inte bortse från risken att enskilda ekonomiska aktörer kan ha en skadlig inverkan på konkurrensen inom den gemensamma marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2010, British Aggregates m.fl./kommissionen, T‑359/04, REU 2010, EU:T:2010:366, punkterna 91 och 92).

216    Det har dessutom slagits fast att närmare bestämmelser om ett stöd som strider mot andra särskilda bestämmelser i EG-fördraget än artiklarna 87 EG och 88 EG kan vara så oupplösligen förbundna med stödets mål att det inte är möjligt att bedöma dem separat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 mars 1977, Iannelli Volpi, 74/76, REG, EU:C:1977:51 och dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen, C‑225/91, REG, EU:C:1993:239, punkt 41).

217    Tribunalen konstaterar likväl att upprätthållandet av Austrian Airlines luftfartsrättigheter i förevarande fall inte utgör närmare bestämmelser om stödet i fråga. Även om upprätthållandet av luftfartsrättigheterna är av intresse för Lufthansa, med anledning av att sådana rättigheter representerar en viktig del av ett flygbolags tillgångar, utgör det nämligen inte alls ett villkor för beviljande av stödet i fråga. Det rör sig snarare om ett villkor för ett framgångsrikt övertagande av Austrian Airlines som gör sig gällande med avseende på varje övertagare, oberoende av huruvida Republiken Österrike var tvungen att betala ett negativt försäljningspris, vilket, i förkommande fall, inkluderade utbetalning av statligt stöd till Austrian Airlines.

218    Under dessa omständigheter kan, tvärtemot vad sökandebolaget har gjort gällande, användandet av ett rättsligt konstgrepp genom att skapa en österrikisk stiftelse för att Austrian Airlines skulle förbli österrikiskt, och de luftfartsrättigheter som bolaget hade getts med stöd av en nationalitetsklausul i bilaterala avtal som hade ingåtts med tredje länder följaktligen skulle skyddas, inte anses vara oupplösligen förbundet med stödet i fråga, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 216 ovan.

219    Kommissionen kan följaktligen inte anses ha åsidosatt artikel 43 EG genom att bedöma att stödet i fråga var förenligt med den gemensamma marknaden.

220    Denna slutsats föregriper för övrigt inte kontrollen av om nationalitetsklausulerna i de bilaterala luftfartsavtal som Republiken Österrike har ingått med tredje länder är lagenliga med beaktande av artikel 43 EG.

221    Det ska noteras att kommissionen i det angripna beslutet ålade Republiken Österrike att säga upp eller omförhandla sådana avtal, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 847/2004 av den 29 april 2004 om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredje länder (EUT L 157, s. 7). Republiken Österrike är för övrigt också, i enlighet med artikel 2 i det angripna beslutet, skyldig att informera kommissionen om de åtgärder som den har vidtagit för att garantera dessa avtals förenlighet med gemenskapsrätten.

222    Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas på den första grundens fjärde del. Den första grunden ska därmed underkännas i sin helhet.

 Den tredje grunden, om maktmissbruk

223    Sökandebolaget har gjort gällande att kommissionen avvek från sina egna riktlinjer vid bedömningen av lämpligheten av Austrian Airlines eget bidrag, omstruktureringsåtgärderna och de kompenserande åtgärderna för att anta det angripna beslutet. Detta innebär att kommissionen gjorde sig skyldig till maktmissbruk.

224    Det ska noteras att även om påståendet att kommissionen avvek från sina egna riktlinjer när den antog det angripna beslutet ansågs vara styrkt, vilket inte är fallet här, skulle det inte innebära att förekomsten av maktmissbruk hade bevisats med beaktande av de villkor som uppställts i rättspraxis.

225    Enligt rättspraxis är ett beslut nämligen endast behäftat med maktmissbruk om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att det har antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra mål än de som angetts (dom av den 6 mars 2002, Diputación Foral de Álava m.fl./kommissionen, T‑92/00 och T‑103/00, REG, EU:T:2002:61, punkt 84, och dom av den 12 september 2007, Olympiaki Aeroporia Ypiresies/kommissionen, T‑68/03, REG, EU:T:2007:253, punkt 484). I förevarande fall ska det noteras att sökandebolaget inte har åberopat något indicium som ger vid handen att kommissionen, av opportunitetsskäl, tillämpade gemenskapsbestämmelserna om statligt stöd synnerligen strikt eller synnerligen släpphänt samt att den inte följde förfarandet och tillämpade gällande kriterier i enlighet med de relevanta bestämmelserna i fördraget och sekundärrätten.

226    Härav följer att talan inte kan bifallas på den tredje grunden.

227    Talan ska följaktligen ogillas i sin helhet.

 Rättegångskostnader

228    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

229    Kommissionen, ÖIAG, Lufthansa och Austrian Airlines har yrkat att sökandebolaget ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökandebolaget har tappat målet, ska kommissionens, ÖIAG:s, Lufthansas och Austrian Airlines yrkande bifallas.

230    Republiken Österrike ska bära sina egna rättegångskostnader i enlighet med artikel 87.4 första stycket i rättegångsreglerna.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Niki Luftfahrt GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen, Österreichische Industrieholding AG, Deutsche Lufthansa AG och Austrian Airlines AG.

3)      Republiken Österrike ska bära sina egna rättegångskostnader.

Gratsias Kancheva Wetter

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 13 maj 2015.

Underskrifter

Innehållsförteckning

Bakgrund till tvisten2

Förfarandet8

Parternas yrkanden11

Rättslig bedömning11

1. Upptagande till sakprövning11

Den omständigheten att originalexemplaret av ansökan inte har undertecknats11

Sökandebolagets användning av upplysningar som inte fanns med i den version av det angripna beslutet som hade offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, men som fanns med i den version av det angripna beslutet som hade delgetts Republiken Österrike12

2. Prövning i sak18

Den andra grunden om ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten19

Den andra grundens första del om bristande motivering avseende de kompenserande åtgärdernas tillräcklighet med beaktande av situationen på de berörda marknaderna19

Den andra grundens andra del om bristande motivering avseende iakttagandet av principen om engångsstöd21

Den första grunden, om ett åsidosättande av bestämmelserna i EG-fördraget22

Den första grundens första del, om en uppenbart oriktig bedömning av stödmottagarens identitet och rätt till stöd22

Den första grundens andra del, om att stödmottagarens egna bidrag till omstruktureringsplanen är otillräckligt29

Den första grundens tredje del, om att omstruktureringsplanen och de kompenserande åtgärderna är otillräckliga32

– Det åtgärder som föreskrivs i omstruktureringsplanen32

– De kompenserande åtgärder som föreskrivs i det angripna beslutet35

Den första grundens fjärde del, om ett åsidosättande av artikel 43 EG37

Den tredje grunden, om maktmissbruk39

Rättegångskostnader40

* Rättegångsspråk: tyska.