Mål C‑155/09

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Grekland

”Fördragsbrott – Artiklarna 12 EG, 18 EG, 39 EG och 43 EG – Artiklarna 4, 28 och 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet – Skattelagstiftning – Villkor för befrielse från stämpelskatt vid ett första förvärv av fast egendom – Undantag från skatteplikt gäller enbart personer som är bosatta inom medlemsstaten och grekiska medborgare som inte är bosatta inom denna vid tidpunkten för förvärvet”

Sammanfattning av domen

1.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Stämpelskatt vid förvärv av fast egendom

(Artiklarna 18 EG, 39 EG och 43 EG; EES-avtalet, artiklarna 28 och 31)

2.        Unionsmedborgarskap – Likabehandling – Diskriminering på grund av nationalitet – Förbud – Nationell skatt vid förvärv av fast egendom

(Artiklarna 12 EG, 18 EG, 39 EG och 43 EG; EES-avtalet, artiklarna 4, 28 och 31)

1.        En medlemsstat som endast medger personer som är fast bosatta i landet befrielse från stämpelskatt, medan personer som inte är bosatta där men som avser att i framtiden bosätta sig där inte medges denna befrielse, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 18 EG, 39 EG och 43 EG, samt artiklarna 28 och 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Reglerna om likabehandling förbjuder inte bara öppen diskriminering på grund av nationalitet, utan även all dold diskriminering som, genom tillämpning av andra särskiljningskriterier, i praktiken leder till samma resultat. Så är fallet då det i en bestämmelse föreskrivs att det ska göras en åtskillnad grundad på kriteriet avseende bosättnings- eller vistelseort, eftersom detta riskerar att till största delen vara till förfång för medborgare från andra medlemsstater till följd av att de som inte är bosatta eller vistas i en viss medlemsstat vanligtvis inte är medborgare i denna medlemsstat. Ett sådant bosättningskriterium är inte av sådan beskaffenhet att det rättfärdigas av de mål som medlemsstaten har åberopat, nämligen att underlätta förvärv av en första bostad, förhindra all fastighetsspekulation och understödja medel- och underklasserna. Kriteriet är inte heller nödvändigt för att motverka skattefusk eller förebygga missbruk bestående av att ändamålet för skattelättnaden kringgås.

(se punkterna 45, 46, 59 och 63 samt punkt 1 i domslutet)

2.        En medlemsstat som endast medger grekiska medborgare eller personer med grekiskt ursprung befrielse, under vissa omständigheter, från stämpelskatt, vid förvärv av en första bostad i denna medlemsstat, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 12 EG, 39 EG och 43 EG, samt artiklarna 4, 28 och 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Denna särbehandling av nationella medborgare i förhållande till medborgare i andra medlemsstater med avsikt att bosätta sig i den ifrågavarande medlemsstaten, som uttryckligen och enbart beror på nationalitet, utgör sådan direkt diskriminering som är förbjuden enligt de ovannämnda bestämmelserna. Målen att underlätta för emigranter från den ifrågavarande medlemsstaten och för personer med sådant nationellt ursprung att förvärva en första bostad för att uppmuntra dem att återvända till medlemsstaten mot bakgrund av att denna har upplevt en väsentlig befolkningsminskning på grund av en omfattande utvandring, samt syftet att bevara anknytningen mellan dessa emigranter och deras hemland, innebär inte att sakliga omständigheter, oberoende av de skattskyldigas nationalitet, som motiverar en sådan diskriminering som den som följer av ifrågavarande skattebefrielse, kan anses föreligga i den mån dessa endast har sin grund i de skattskyldigas nationalitet.

(se punkterna 69–71 och 75 samt punkt 1 i domslutet)