DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 26 oktober 2016(*)
”Begäran om förhandsavgörande – Otillbörliga affärsmetoder – Direktiv 2005/29/EG – Artiklarna 6 och 7 – Reklam för ett satellit-tv-abonnemang – Abonnemangspris som utöver den månatliga avgiften för abonnemanget omfattar en avgift som ska betalas varje halvår för det kort som är nödvändigt för att avkoda sändningarna – Priset som ska betalas varje halvår har utelämnats eller har angetts på ett mindre iögonfallande sätt än priset för den månatliga avgiften – Vilseledande handling – Vilseledande underlåtenhet – Införlivande av en bestämmelse i ett direktiv har enbart skett i förarbetena till den nationella lagen om införlivande och inte i själva lagtexten”
I mål C‑611/14,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Retten i Glostrup (Domstolen i Glostrup, Danmark) genom beslut av den 1 december 2014, som inkom till domstolen den 23 december 2014, i brottmålet mot
Canal Digital Danmark A/S,
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden J. L. da Cruz Vilaça samt domarna M. Berger, A. Borg Barthet (referent), E. Levits och F. Biltgen,
generaladvokat: Y. Bot,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Canal Digital Danmark A/S, genom M. Hopp, advokat,
– Danmarks regering, genom C. Thorning och M. Søndahl Wolff, båda i egenskap av ombud,
– Tysklands regering, genom T. Henze och J. Kemper, båda i egenskap av ombud,
– Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av F. Urbani Neri, avvocato dello Stato,
– Österrikes regering, genom G. Eberhard, i egenskap av ombud,
– Finlands regering, genom H. Leppo, i egenskap av ombud,
– Norges regering, genom T. Skjeie och I. Jansen, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom M. Clausen och D. Roussanov, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).
2 Begäran har framställts i ett brottmål mot Canal Digital Danmark A/S (nedan kallat Canal Digital) och avser detta bolags marknadsföring av abonnemang på tv-programpaket.
Tillämpliga bestämmelser
Direktiv 2005/29
3 I skälen 5, 6, 11, 12, 14 och 18 i direktiv 2005/29 anges följande:
”(5) I brist på enhetliga regler på gemenskapsnivå kan, mot bakgrund av Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis, hinder för etableringsfrihet eller för fri rörlighet för varor och tjänster över gränserna motiveras så länge syftet är att gagna erkända mål av allmänt intresse och så länge hindren står i proportion till dessa mål. Mot bakgrund av gemenskapens mål enligt fördragets och sekundärrättens bestämmelser om fri rörlighet, gemenskapens sekundärlagstiftning och i enlighet med kommissionens politik om kommersiella meddelanden – se kommissionens meddelande om uppföljning av grönboken om affärskommunikation på den inre marknaden – bör sådana hinder undanröjas. De kan bara undanröjas genom att det på gemenskapsnivå införs enhetliga regler som medför hög konsumentskyddsnivå och genom att vissa rättsliga begrepp klargörs på gemenskapsnivå i den omfattning som krävs för att den inre marknaden skall fungera väl och för att uppfylla kravet på rättssäkerhet.
(6) Genom detta direktiv tillnärmas därför medlemsstaternas lagstiftning om otillbörliga affärsmetoder, inklusive otillbörlig reklam, som direkt skadar konsumenternas ekonomiska intressen och därigenom indirekt skadar legitima konkurrenters ekonomiska intressen. …
…
(11) Den höga grad av konvergens som uppnås genom detta direktivs bestämmelser om tillnärmning av nationella bestämmelser innebär hög gemensam konsumentskyddsnivå. Genom detta direktiv fastställs ett enda generellt förbud mot de otillbörliga affärsmetoder som snedvrider konsumentens ekonomiska beteende. …
(12) Harmoniseringen medför att rättssäkerheten kommer att öka avsevärt för både konsumenter och näringsidkare. Både konsumenter och näringsidkare kommer att kunna förlita sig på en enda rättslig ram, grundad på tydligt definierade rättsliga begrepp som reglerar alla aspekter av otillbörliga affärsmetoder inom hela EU. Resultatet blir att de hinder avlägsnas som är följden av splittrade bestämmelser om otillbörliga affärsmetoder som skadar konsumentens ekonomiska intressen och att en inre marknad kan upprättas på området.
…
(14) Det är önskvärt att till vilseledande affärsmetoder räkna sådana metoder, inklusive vilseledande reklam, som genom att vilseleda konsumenten hindrar denne från att fatta ett välgrundat och därmed effektivt beslut. I detta direktiv klassificeras, i enlighet med medlemsstaters lagar och bestämmelser om vilseledande reklam, vilseledande metoder i två kategorier, nämligen vilseledande handlingar och vilseledande underlåtenhet. Vad gäller underlåtenhet fastställs i detta direktiv ett begränsat antal viktiga upplysningar som konsumenten behöver för att kunna fatta ett välgrundat affärsbeslut. Dessa upplysningar måste inte ges i all reklam, utan bara vid köperbjudanden från näringsidkaren, vilket är ett i direktivet tydligt definierat begrepp. Den strategi med fullständig harmonisering som valts för detta direktiv innebär inte ett hinder för medlemsstaterna att i nationell lag ange de viktigaste särdragen hos bestämda produkter, t.ex. samlarföremål eller elektriska varor, om ett utelämnande av sådan information skulle vara väsentligt vid ett köperbjudande … .
…
(18) Det är på sin plats att skydda alla konsumenter från otillbörliga affärsmetoder … I enlighet med proportionalitetsprincipen, och för att det skydd som direktivet innebär faktiskt skall kunna förverkligas, utgår detta direktiv från genomsnittskonsumenten som är normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst, med beaktande av sociala, kulturella och språkliga faktorer och i enlighet med domstolens tolkning … Begreppet genomsnittskonsument är inte ett statistiskt begrepp. De nationella domstolarna och myndigheterna måste använda sitt eget omdöme, med beaktande av domstolens rättspraxis, när de fastställer genomsnittskonsumentens typiska reaktion i ett givet fall.”
4 Artikel 1 i direktiv 2005/29 har följande lydelse:
”Syftet med detta är att bidra till att den inre marknaden fungerar korrekt och att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå genom att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar avseende otillbörliga affärsmetoder som skadar konsumenternas ekonomiska intressen.”
5 I artikel 2 i detta direktiv föreskrivs följande:
”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
…
c) produkt: alla typer av varor och tjänster …
d) affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter (nedan även kallade affärsmetoder): en näringsidkares handling, underlåtenhet, beteende, företrädande eller kommersiella meddelande (inklusive reklam och saluföring) i direkt relation till marknadsföring, försäljning eller leverans av en produkt till en konsument.
e) att avsevärt snedvrida konsumentens ekonomiska beteende: att använda en affärsmetod i syfte att i märkbar mån försämra konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat beslut och därmed få konsumenten att fatta ett annat affärsbeslut än vad som annars skulle ha varit fallet.
…
i) köperbjudande: kommersiellt meddelande som beskriver en produkts egenskaper och pris, på ett sätt som är lämpligt för den typ av kommersiellt meddelande det gäller, och på så sätt gör det möjligt för en kund att köpa produkten.
…
k) affärsbeslut: ett beslut som fattas av en konsument om huruvida, hur och under vilka förutsättningar en produkt skall köpas, om hela eller delar av köpesumman skall betalas, om produkten skall behållas eller överlåtas eller om en avtalsenlig rättighet i samband med produkten skall utnyttjas oavsett om konsumenten beslutar att handla eller att avstå från att handla.”
6 Artikel 5 i direktiv 2005/29 har följande lydelse:
”1. Otillbörliga affärsmetoder skall vara förbjudna.
2. En affärsmetod skall vara otillbörlig om den
a) strider mot god yrkessed,
och
b) innebär, eller sannolikt kommer att innebära, avsevärd snedvridning av det ekonomiska beteendet i förhållande till produkten hos den genomsnittskonsument som affärsmetoden riktar sig till eller som nås av metoden, eller den genomsnittliga gruppmedlemmen om affärsmetoden riktar sig till en viss konsumentgrupp.
…
4. Affärsmetoder skall anses otillbörliga om de
a) är vilseledande enligt artiklarna 6 och 7,
…”
7 I artikel 6, med rubriken ”Vilseledande handlingar”, i direktiv 2005/29 föreskrivs följande:
”1. En affärsmetod skall anses vara vilseledande om den inbegriper oriktig information och således är falsk eller om den på något sätt, även genom den allmänna utformningen – även om informationen är korrekt i sak – vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda genomsnittskonsumenten i ett eller flera av följande avseenden, samt i endera fallet medför eller sannolikt kommer att medföra att denne fattar ett affärsbeslut som han annars inte skulle ha fattat:
…
d) Priset eller hur priset beräknas, eller förekomsten av särskilda prisfördelar.
…”
8 Artikel 7, med rubriken ”Vilseledande underlåtenhet” i direktiv 2005/29 har följande lydelse:
”1. En affärsmetod skall anses vara vilseledande om den, i sitt sammanhang och med beaktande av alla dess särdrag och omständigheterna kring den samt av kommunikationsmediets begränsningar, innebär att näringsidkaren underlåter att lämna väsentlig information som genomsnittskonsumenten, beroende på sammanhanget, behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut och därigenom medför, eller sannolikt kommer att medföra, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat.
2. Det skall även anses vara vilseledande underlåtenhet om en näringsidkare, med hänsyn till de omständigheter som beskrivs i punkt 1, döljer sådan väsentlig information som avses i den punkten eller ger sådan information på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller olämpligt sätt, eller inte anger affärsmetodens kommersiella syfte om detta inte redan framgår av sammanhanget och när något av dessa fall innebär, eller sannolikt kommer att innebära, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat.
3. När det kommunikationsmedium som används för affärsmetoden medför begränsningar av utrymme eller tid, skall dessa begränsningar och de åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att på annat sätt delge konsumenterna informationen tas i beaktande för att avgöra huruvida information har utelämnats.
4. Vid ett köperbjudande skall följande information anses som väsentlig, om den inte framgår av sammanhanget:
a) Produktens utmärkande egenskaper i den omfattning som är lämplig för mediet och produkten.
b) Näringsidkarens geografiska adress och identitet, till exempel företagsnamn och, där så är tillämpligt, geografisk adress och identitet för den näringsidkare på vars uppdrag han agerar.
c) Priset inklusive skatter eller, om produktens art innebär att priset rimligen inte kan beräknas i förväg, det sätt på vilket priset beräknats och alla eventuella ytterligare kostnader för frakt, leverans eller porto eller, om dessa rimligen inte kan beräknas i förväg, uppgift om att sådana ytterligare kostnader kan tillkomma.
d) Närmare villkor för betalning, leverans, fullgörande och hantering av reklamationer, om de avviker från de krav god yrkessed innebär.
e) Uppgift om ånger- eller hävningsrätt för produkter och transaktioner för vilka det finns en sådan rätt.
5. Informationskrav som avser kommersiella meddelanden inklusive reklam eller marknadsföring och som har fastställts i gemenskapslagstiftningen – en icke uttömmande förteckning över denna lagstiftning återfinns i bilaga II – skall betraktas som väsentliga.”
Dansk rätt
9 Direktiv 2005/29 införlivades i dansk rätt genom lov nr. 1547 om ændring af lov om markedsføring (Gennemførelse af direktivet om urimelig handelspraksis, kontrolundersøgelser m.v.) (lag nr 1547 om ändring av marknadsföringslagen (som införlivade direktivet om otillbörliga affärsmetoder, kontroller med mera)) av den 20 december 2006 (nedan kallad lag om ändring av marknadsföringslagen).
10 I 3 § markedsføringsloven (marknadsföringslagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, (nedan kallad marknadsföringslagen) föreskrivs följande:
”En näringsidkare får inte använda vilseledande eller felaktiga uppgifter eller underlåta att lämna väsentlig information, om detta är ägnat att påtagligt snedvrida konsumenters eller andra näringsidkares ekonomiska beteende på marknaden.
Marknadsföring som till innehåll, form eller använt tillvägagångsätt är vilseledande, aggressiv eller utsätter konsumenter eller näringsidkare för en otillbörlig påverkan och som är ägnad att snedvrida deras ekonomiska beteende är inte tillåten.
Det ska kunna dokumenteras att angivna faktiska omständigheter är korrekta.
Ministern med ansvar för näringsliv och tillväxt ska fastställa närmare bestämmelser för särskilda specifika marknadsföringsformer som alltid ska anses vara otillbörliga i förhållande till konsument enligt unionsrätten.”
11 I förarbetena till lag L 2 av den 4 oktober 2006 som ligger till grund för antagandet av lagen om ändring av marknadsföringslagen anges följande:
”Artiklarna 6–9 i [direktivet om otillbörliga affärsmetoder] ska inarbetas i en ny lydelse av den gällande bestämmelsen om vilseledande och otillbörlig marknadsföring i 3 § samt i en ny bestämmelse, som införlivar direktivets krav på information vid köperbjudande till konsument.”
12 Av förarbetena till lagförslaget avseende 3 § första stycket, som ledde till den nya lydelsen av 3 § första stycket i marknadsföringslagen, framgår följande:
”Underlåtenheten kan bestå i att näringsidkaren undanhåller väsentlig information eller utformar den på ett oklart, oförståeligt, tvetydigt eller i övrigt olämpligt sätt. Vid bedömningen av om det är frågan om en väsentlig underlåtenhet ska dock beaktas det sammanhang som marknadsföringen ingår i, inbegripet alla omständigheter och bland annat begränsningar som är knutna till det kommunikationsmedium som använts. Det ska även tas hänsyn till eventuella åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att tillhandahålla informationen i andra former för marknadsföring. Det förekommer emellertid viktig information som det alltid är vilseledande att underlåta att lämna även vid reklam i medier med begränsningar i tid eller rum. Den slutliga bedömningen av om en överträdelse föreligger ska, liksom tidigare, vila på en konkret bedömning av den ifrågavarande marknadsföringen.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
13 Canal Digital är ett företag som är etablerat i Danmark och som tillhandahåller tv-program till konsument, bland annat tv-programpaket.
14 Åtal väcktes mot detta bolag vid Retten i Glostrup (Domstolen i Glostrup, Danmark) för att hösten 2009 vid sex tillfällen under en reklamkampanj för abonnemang ha åsidosatt bland annat 3 § första stycket marknadsföringslagen.
15 Enligt den hänskjutande domstolen skedde marknadsföringen i två reklaminslag på tv och i tre webbannonser (så kallade banners) på internet, bland annat på Canal Digitals webbplats.
16 Priset för tv-abonnemangen bestod av ett månatligt pris på 99 danska kronor (DKK) (cirka 13,30 EUR) eller 149 DKK (cirka 20 euro) och ett belopp på 389 DKK (cirka 52,30 EUR) att erlägga varje halvår i ”kortavgift”.
17 I de två reklaminslagen på tv och på internet angavs det månatliga priset muntligt under inslaget och visades i en cirkel samt i en text längst ned på skärmen. Informationen om den kortavgift som skulle betalas varje halvår nämndes inte muntligen i reklaminslaget. Det belopp som skulle erläggas i kortavgift varje halvår angavs i text längst ned på skärmen. Texten angav även det totalbelopp som konsumenten skulle betala för abonnemanget under det första året (nedan kallad bindningsperioden). Totalpriset som konsumenten skulle betala för abonnemanget under bindningsperioden, inbegripet den kortavgift som skulle betalas varje halvår, visades även det i en cirkel på skärmen med mindre bokstäver än de som angav det månatliga priset, men nämndes inte muntligen i reklamen. Texten om halvårsvis kortavgift och det totalpris som skulle betalas under bindningsperioden, vilken visades med mindre skrift längst ned på skärmen, visades under längre tid än cirkeln, under cirka sex sekunder. I reklaminslaget med priset 99 DKK angavs det månatliga priset i cirkeln med skrift som var cirka fyra gånger större än texten längst ned på skärmen. Sistnämnda text var vit och delar av den, bland annat den del som avsåg den kortavgift som skulle betalas varje halvår, visades på en ljus bakgrund. I reklaminslaget med priset 149 DKK angavs månadspriset i cirkeln med bokstäver som var cirka 1,5 gånger större än texten längst ned på skärmen. Texten längst ned på skärmen var vit på en blå och grön bakgrund.
18 I den ena av de tre webbannonserna angavs det månatliga priset på 99 DKK i en cirkel. Cirkeln innehöll dessutom det totalpris som konsumenten skulle betala under bindningsperioden med mindre skrift. Den kortavgift som skulle betalas varje halvår angavs inte. Genom att klicka på webbannonsen kunde konsumenten finna närmare upplysningar om abonnemanget, inbegripet information om kortavgiften.
19 I de två övriga webbannonserna angavs enbart det månatliga priset på 99 DKK. Genom att klicka på webbannonsen kunde konsumenten komma in på Canal Digitals webbplats, där konsumenten kunde finna närmare upplysningar om abonnemanget, inbegripet information om den kortavgift som skulle betalas varje halvår.
20 Det sista fallet för vilket åtal väckts avser Canal Digitals hemsida. Här marknadsfördes abonnemangen under rubriken ”Danmarks billigaste digitala tv-paket med HDTV”. I anslutning till nämnda text fanns en cirkel i vilken priset, 99 DKK, angavs. Där angavs även, med mindre tecken, det totalpris konsumenten skulle betala under bindningsperioden. Den halvårsvisa kortavgiften nämndes en bit längre ned på sidan och med en annan och mindre skrift nämndes liksom, ännu längre ner, under rubriken ”Villkor för erbjudandet”. På samma plats framgick även det totalpris som konsumenten skulle betala under bindningsperioden, inklusive kortavgiften.
21 I samtliga sex ovannämnda fall har åtal väckts mot Canal Digital vid den hänskjutande domstolen för överträdelse av 3 § första stycket marknadsföringslagen. Det har gjorts gällande att bolaget inte tillräckligt klart hade upplyst konsumenterna om att utöver månadsabonnemanget på 99 DKK eller 149 DKK skulle även betalas en kortavgift på 389 DKK varje halvår.
22 Den hänskjutande domstolen – som har påpekat att bestämmelserna i artikel 7.1 och 7.3 i direktiv 2005/29 inte har återgetts i marknadsföringslagen utan enbart nämnts i förarbetena till denna lag – hyser tvivel om huruvida lagen är i överensstämmelse med nämnda direktiv.
23 Mot bakgrund av att Retten i Glostrup (Domstolen i Glostrup, Danmark) bland annat anser att det nationella målet ger upphov till tvivel om hur artiklarna 6 och 7 i direktiv 2005/29 ska tolkas, beslutade den att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Ska [direktiv 2005/29] tolkas så, att det utgör hinder för en nationell ordning såsom den i 3 § [marknadsföringslagen], vilken förbjuder vilseledande affärsmetoder, inbegripet vid köperbjudanden, men som varken i 3 § eller i någon annan bestämmelse i lagen nämner de begränsningar som följer av artikel 7.1 i direktivet – som innebär att det ska beaktas om affärsmetoden innebär att näringsidkaren underlåter att lämna väsentlig information som genomsnittskonsumenten, beroende på sammanhanget, behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut – och följer det av artikel 7.3 att det ska beaktas att det kommunikationsmedium som använts medför begränsningar av utrymme eller tid?
2) Ska artikel 6 i direktiv [2005/29] tolkas så, att det – i situationer där en näringsidkare har valt att prissätta ett löpande abonnemang så, att konsumenten både ska betala en löpande avgift varje månad och en löpande avgift varje halvår – skulle kunna anses vara en vilseledande handling om avgiften per månad särskilt framhävs i marknadsföringen medan avgiften per halvår helt utelämnas eller enbart anges på ett mindre iögonfallande sätt?
3) Ska artikel 7 i direktiv [2005/29] tolkas så, att det – i situationer där en näringsidkare har valt att prissätta ett löpande abonnemang så, att det ska betalas en löpande avgift varje månad och en löpande avgift varje halvår – skulle kunna vara en vilseledande underlåtenhet enligt artikel 7 i direktivet om avgiften per månad särskilt framhävs i marknadsföringen medan avgiften per halvår helt utelämnas eller enbart anges på ett mindre iögonfallande sätt?
4) Ska det vid bedömningen av om en affärsmetod är vilseledande i en situation som den som har beskrivits i frågorna 2 och 3 beaktas om affärsmetoden
a) anger totalpriset för abonnemanget under bindningsperioden, inklusive avgiften per halvår
och/eller
b) sker via annonser eller reklaminslag på internet, där det hänvisas till näringsidkarens webbplats och där avgiften per halvår och/eller totalpriset för abonnemanget, inklusive avgiften per halvår, framgår?
5) Har det någon betydelse för svaret på frågorna 2 och 3 om marknadsföringen sker i reklaminslag på tv?
6) Innehåller artikel 7.4 i direktiv [2005/29] en uttömmande uppräkning av vilken information som är väsentlig vid ett köperbjudande?
7) Om fråga 6 besvaras jakande: Utesluter artikel 7.4 i direktiv [2005/29] att ett köperbjudande som anger det totalpris som en konsument ska betala för ett abonnemang under det första året abonnemanget löper (bindningsperioden) skulle kunna anses som en vilseledande affärsmetod enligt artikel 7.1 och 7.2 eller artikel 6 i direktivet, exempelvis om det lämnas ytterligare information om vissa – men inte alla – delelement i produktens pris?
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
24 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 7.1 och 7.3 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att det vid bedömningen av om en affärsmetod ska anses vara vilseledande ska beaktas det sammanhang som nämnda praxis ingår i, bland annat de begränsningar av utrymme eller tid som det kommunikationsmedium som använts innebär, även om ett sådant krav inte uttryckligen framgår av den ifrågavarande nationella lagstiftningens ordalydelse.
25 Domstolen erinrar om att direktiv 2005/29, i enlighet med skälen 5 och 6 samt artikel 1 i detsamma, syftar till att upprätta enhetliga regler om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter, för att bidra till att den inre marknaden fungerar väl och att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå (dom av den 23 april 2009, VTB-VAB och Galatea, C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244, punkt 51).
26 Direktivet innebär således en fullständig harmonisering av dessa bestämmelser på unionsnivå. Såsom uttryckligen föreskrivs i artikel 4 i direktivet får medlemsstaterna således inte vidta åtgärder som är mer restriktiva än vad som föreskrivs i direktivet, även om detta skulle ske i syfte att säkerställa en högre konsumentskyddsnivå (dom av den 23 april 2009, VTB-VAB och Galatea, C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244, punkt 52).
27 Domstolen erinrar vidare om att artikel 7.1 och 7.3 i direktiv 2005/29 utgör ramen för bedömningen av en affärsmetod, då det anges i artikeln att det sammanhang som nämnda affärsmetod ingår i samt kommunikationsmediets begränsningar av utrymme och tid ska beaktas för att bedöma om affärsmetoden ska anses utgöra vilseledande handlingar eller vilseledande underlåtenhet.
28 En nationell lagstiftning enligt vilken det för att bedöma om en affärsmetod ska anses utgöra vilseledande underlåtenhet i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 2005/29 inte ska beaktas det sammanhang som affärsmetoden ingår i, bland annat de begränsningar i utrymme eller tid som det kommunikationsmedium som används för affärsmetoden innebär och de åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att delge konsumenterna informationen – uppfyller inte de krav som fastställts i detta direktiv.
29 Den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet nämner förvisso inte uttryckligen att det vid bedömningen av den berörda affärsmetoden ska beaktas det sammanhang som denna affärsmetod ingår i och mer specifikt de villkor och de begränsningar som är hänförliga till det kommunikationsmedium som använts, men den hänskjutande domstolen har påpekat att förarbetena till den lag som införlivar direktiv 2005/29 hänvisar till ett sådant krav. Den danska regeringen har härvidlag under det skriftliga förfarandet gjort gällande att förarbeten har en särskild status i Danmarks och de nordeuropeiska ländernas rättstradition, då domstolar och myndigheter fäster stort avseende vid dessa förarbeten när de ska tolka en rättsakt.
30 Domstolen erinrar härvidlag om att medlemsstaternas skyldighet enligt ett direktiv att uppnå det resultat som föreskrivs i detta samt deras förpliktelse enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 andra stycket FEU att vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att denna skyldighet fullgörs, åligger alla myndigheter i medlemsstaterna, även domstolarna inom ramen för deras behörighet (se, bland annat, dom av den 10 april 1984, von Colson och Kamann, 14/83, EU:C:1984:153, punkt 26, dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 51 och dom av den 19 april 2016, DI, C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 30).
31 Det ankommer nämligen särskilt på de nationella domstolarna att säkerställa det rättsliga skydd som enskilda tillerkänns enligt unionsbestämmelserna och att garantera att dessa bestämmelser ges full verkan (dom av den 8 september 2011, Rosado Santana, C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 52).
32 Vid tillämpningen av nationell rätt, och särskilt bestämmelser i en nationell lagstiftning som specifikt har införts för att genomföra ett direktiv, är den nationella domstolen skyldig att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte för att uppnå det resultat som avses i direktivet och iaktta artikel 288 tredje stycket FEUF (dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 113 och där angiven rättspraxis, och dom av den 19 april 2016, DI, C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 31).
33 Kravet på en direktivkonform tolkning av nationell rätt följer av det i EU-fördraget upprättade systemet som sådant, eftersom det möjliggör för den nationella domstolen att inom ramen för sin behörighet säkerställa att unionsrätten ges full verkan när den avgör den vid denna domstol anhängiggjorda tvisten (dom av den 5oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 114).
34 När den hänskjutande domstolen vid avgörandet av ett mål såsom förevarande nationella mål, vilket faller inom tillämpningsområdet för direktiv 2005/29 och grundas på faktiska omständigheter som hänför sig till tiden efter utgången av fristen för införlivande av direktivet, tillämpar bestämmelser i nationell rätt som särskilt är avsedda för att införliva detta direktiv, ankommer det således på denna domstol att i den utsträckning det är möjligt tolka dessa bestämmelser på ett sådant sätt att de kan få en tillämpning som överensstämmer med direktivets mål (dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 117, och dom av den 19 april 2016, DI, C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 31).
35 Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 7.1 och 7.3 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att det vid bedömningen av om en affärsmetod ska anses utgöra vilseledande underlåtenhet ska beaktas det sammanhang som denna affärsmetod ingår i, bland annat begränsningarna som det kommunikationsmedium som använts innebär, begränsningar av utrymme eller tid som detta medium medför samt de åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att delge konsumenterna informationen på andra sätt, även om detta krav inte uttryckligen framgår av ordalydelsen i den ifrågavarande nationella lagstiftningen.
Den andra frågan
36 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 6.1 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att det i situationer där en näringsidkare har valt att prissätta ett löpande abonnemang så, att konsumenten både ska betala en löpande avgift varje månad och en löpande avgift varje halvår skulle kunna anses vara en vilseledande handling om priset per månad särskilt framhävs i marknadsföringen medan avgiften per halvår helt utelämnas eller enbart anges på ett mindre iögonfallande sätt.
37 Enligt artikel 6.1 i direktiv 2005/29 ska en affärsmetod anses vara vilseledande om den på något sätt, även genom sin allmänna utformning, vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda genomsnittskonsumenten i ett eller flera av de avseenden som anges i bestämmelsen, bland vilka ingår priset eller hur priset beräknas, och som medför eller sannolikt kommer att medföra att denne fattar ett affärsbeslut som han annars inte skulle ha fattat.
38 Det framgår av denna bestämmelses ordalydelse att de omständigheter som ska föreligga för att det ska vara fråga om en vilseledande affärsmetod, vilka anges i denna bestämmelse, i huvudsak har utformats med ett konsumentperspektiv, då det är konsumenten som de otillbörliga affärsmetoderna riktar sig till (dom av den 19september 2013, CHS Tour Services, C‑435/11, EU:C:2013:574, punkt 43).
39 Domstolen erinrar härvidlag om att bedömningskriteriet är en genomsnittskonsument, som är en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst person med beaktande av sociala, kulturella och språkliga faktorer (dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige, C‑122/10, EU:C:2011:299, punkt 22). Det ska tilläggas att, såsom framgår av skäl 18 i direktiv 2005/29, begreppet genomsnittskonsument inte är ett statistiskt begrepp och att nationella domstolar och myndigheter måste använda sitt eget omdöme när de fastställer genomsnittskonsumentens typiska reaktion i ett givet fall.
40 Härav följer att för att bedöma om en affärsmetod såsom den i det nationella målet vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda genomsnittskonsumenten avseende priset, ankommer det på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter avgöra om det berörda kommersiella meddelandet ger genomsnittskonsumenten intrycket att priset är attraktivt, vilket i slutändan visar sig vara vilseledande.
41 Under sådana omständigheter som i det nationella målet ska bland annat beaktas den omständigheten att erbjudanden om tv-kanaler kännetecknas av en uppsjö av förslag och kombinationer, som i allmänhet är ytterst strukturerade, såväl vad beträffar kostnader och innehåll, med följd att upplysningarna blir mycket svåröverskådliga, vilket kan förvirra konsumenten.
42 Det ska preciseras att artikel 6.1 i direktiv 2005/29 i motsats till artikel 7.1 och 7.3 i direktivet inte innehåller någon hänvisning till begränsningar i utrymme eller tid som avser det kommunikationsmedium som använts. Slutsatsen är således att den tidsbegränsning som kan gälla för vissa kommunikationsmedier, såsom reklaminslag på tv, inte ska beaktas vid bedömningen av om en affärsmetod är vilseledande enligt artikel 6.1 i direktivet.
43 När priset på en produkt i den mening som avses i artikel 2 c i direktiv 2005/29 består av flera delar, av vilka den ena betonas särskilt i marknadsföringen medan den andra, som emellertid utgör en oundviklig och förutsägbar del av priset, helt utelämnas eller enbart anges på ett mindre iögonfallande sätt, ska det särskilt bedömas om denna presentation kan medföra en felaktig uppfattning av erbjudandet i dess helhet.
44 Så skulle bland annat vara fallet om genomsnittskonsumenten kan ges det felaktiga intrycket att han eller hon har erbjudits ett särskilt förmånligt pris till följd av att vederbörande felaktigt kunde tro att han eller hon enbart skulle betala ett av de element som ingår i priset, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
45 Enligt ordalydelsen i artikel 6.1 i direktiv 2005/29 ska den berörda affärsmetoden för övrigt medföra eller sannolikt komma att medföra att genomsnittskonsumenten ”fattar ett affärsbeslut som han annars inte skulle ha fattat”.
46 Domstolen erinrar härvidlag om att priset, principiellt, är ett avgörande element i genomsnittskonsumentens överväganden, när denne ska fatta ett affärsbeslut.
47 När priset är uppdelat i flera delar är det vid bedömningen av om den berörda affärsmetoden sannolikt kan medföra att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som han annars inte skulle ha fattat bland annat relevant att den del som utelämnats eller utformats på ett mindre iögonfallande sätt utgör en icke obetydlig del av totalpriset.
48 Vad beträffar den omständigheten att totalpriset för abonnemanget avseende bindningsperioden har angetts, ankommer det på den hänskjutande domstolen att pröva om den allmänna utformningen av den berörda affärsmetoden, och särskilt den allmänna utformningen av totalpriset för abonnemanget, faktiskt möjliggjorde för genomsnittskonsumenten att fatta ett välgrundat affärsbeslut eller om det berörda kommersiella meddelandet, sett som en helhet, i det nationella målet tvärtemot var av sådant slag att den kunde medföra en felaktig uppfattning av erbjudandet. Det ska särskilt prövas om genomsnittskonsumenten hade förstått att tecknandet av ett abonnemang även omfattade andra kostnader än det månatliga priset.
49 Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter ska den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 6.1 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att en affärsmetod som består i att dela upp priset på en produkt i flera delar och att framhäva en av dessa ska kvalificeras som vilseledande när denna affärsmetod kan ge genomsnittskonsumenten det felaktiga intrycket att han eller hon erbjuds ett förmånligt pris eller kan medföra att vederbörande fattar ett affärsbeslut som han eller hon annars inte skulle ha fattat, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva med beaktade av samtliga relevanta omständigheter i det nationella målet. Mot bakgrund av artikel 6.1 i direktivet kan emellertid de tidsbegränsningar som kan gälla för vissa kommunikationsmedier, såsom reklaminslag på tv, inte beaktas vid bedömningen av om en affärsmetod är vilseledande.
Den tredje frågan
50 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 7 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att det – i situationer där en näringsidkare har valt att prissätta ett löpande abonnemang så, att konsumenten både ska betala en löpande avgift varje månad och en löpande avgift varje halvår – skulle kunna anses vara en vilseledande underlåtenhet om priset per månad särskilt framhävs i marknadsföringen medan avgiften per halvår helt utelämnas eller enbart anges på ett mindre iögonfallande sätt.
51 Domstolen påpekar inledningsvis att det i artikel 7 i direktiv 2005/29 görs en åtskillnad mellan köperbjudanden, som definieras i artikel 2 i) i direktivet, och andra affärsmetoder. Även om samtliga affärsmetoder, inbegripet köperbjudanden, omfattas av bestämmelserna i artikel 7.1–7.3 och 7.5 är det endast affärsmetoder som kvalificeras som köperbjudanden som omfattas av artikel 7.4 i direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige, C‑122/10, EU:C:2011:299, punkt 24).
52 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva om de berörda kommersiella meddelandena kan kvalificeras som köperbjudanden i den mening som avses i artikel 2 i) i direktiv 2005/29, då det preciserats att ett kommersiellt meddelande inte behöver erbjuda en faktisk möjlighet att köpa produkten eller förekomma i anslutning till en sådan möjlighet för att kunna kvalificeras som ett köperbjudande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige, C‑122/10, EU:C:2011:299, punkt 32).
53 Domstolen erinrar om att det framgår av artikel 7.1 i direktiv 2005/29 att ”[e]n affärsmetod skall anses vara vilseledande om den, i sitt sammanhang och med beaktande av alla dess särdrag och omständigheterna kring den samt av kommunikationsmediets begränsningar, innebär att näringsidkaren underlåter att lämna väsentlig information som genomsnittskonsumenten, beroende på sammanhanget, behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut och därigenom medför, eller sannolikt kommer att medföra, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat”.
54 Enligt artikel 7.2 i direktivet ska det även anses vara en vilseledande underlåtenhet om en näringsidkare döljer sådan väsentlig information som genomsnittskonsumenten behöver eller ger sådan information på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller olämpligt sätt och som innebär, eller sannolikt kommer att innebära, att konsumenten, fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat.
55 Eftersom priset principiellt utgör ett avgörande element i konsumentens överväganden när denne ska fatta ett affärsbeslut ska priset anses vara en nödvändig upplysning för att möjliggöra för konsumenten att fatta ett välgrundat affärsbeslut.
56 Det följer vidare av artikel 7.4 i direktivet att en affärsmetod som kvalificerats som ett köperbjudande ska innehålla viss väsentlig information, vilken räknas upp i denna artikel, som konsumenten behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Om denna information, vari ingår priset, inte lämnas anses ett köperbjudande vara vilseledande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige, C‑122/10, EU:C:2011:299, punkt 24).
57 Som domstolen påpekat i punkt 39 i denna dom, ankommer det på den nationella domstolen att avgöra om de ifrågavarande affärsmetoderna är vilseledande, med beaktande av uppfattningen hos en genomsnittskonsument som är en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst person med beaktande av sociala, kulturella och språkliga faktorer.
58 Den nationella domstolen ska således, såsom framgår av artikel 7.1–7.4 c i direktiv 2005/29 med beaktande av det sammanhang som den ifrågavarande affärsmetoden ingår i, det valda kommunikationsmediet, särskilt dess begränsningar, samt den berörda produktens art och egenskaper, i det enskilda fallet bedöma om utelämnandet av väsentlig information, såsom priset, har medfört eller sannolikt kan medföra att konsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige, C‑122/10, EU:C:2011:299, punkterna 52, 53 och 58).
59 Det ankommer bland annat på den hänskjutande domstolen att pröva om informationen om totalpriset för abonnemanget under bindningsperioden – även om priset, vilket angavs i det kommersiella meddelandet, inte var dolt eller utformat på ett oklart, obegripligt, tvetydligt eller olämpligt sätt – gjorde det svårare för genomsnittskonsumenten att förstå att tecknandet av ett abonnemang omfattade andra kostnader än de som avsåg det månatliga priset och följaktligen hindrade denne att fatta ett välgrundat affärsbeslut.
60 Vad beträffar användandet av ett reklaminslag ska den hänskjutande domstolen beakta den tidsbegränsning som gäller för detta kommunikationsmedium. Domstolen erinrar härvidlag om att det följer av artikel 2 i) i direktivet, om köperbjudanden, att produktens egenskaper ska beskrivas på ett sätt som är lämpligt i förhållande till det kommunikationsmedium som använts. Härav följer att det inte kan krävas att beskrivningen av produkten är lika precis oberoende av formen – radio, tv, elektroniskt eller i pappersform – för det kommersiella meddelandet (se dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige, C‑122/10, EU:C:2011:299, punkt 45). Det ska för övrigt konstateras att den tid som står till konsumentens förfogande för att bedöma de upplysningar som lämnas i ett reklaminslag på tv även den är begränsad.
61 Vad beträffar hänvisningen till näringsidkarens webbplats, där den avgift som ska betalas varje halvår anges, erinrar domstolen om att det följer av artikel 7.3 i direktivet att det för att avgöra huruvida information har utelämnats ska tas i beaktande de begränsningar av utrymme eller tid som det kommunikationsmedium som använts medför och de åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att på annat sätt delge konsumenterna informationen.
62 Såsom framgår av ordalydelsen i artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 2005/29 jämförd med det syfte som eftersträvas med direktivet – att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå – ska emellertid de begränsningar av utrymme och tid som kommunikationsmediet innebär vägas mot den berörda produktens art och egenskaper för att avgöra om det faktiskt är omöjligt för näringsidkaren att lämna den berörda informationen eller att lämna den på ett klart, tydligt, entydigt och lämpligt sätt i det ursprungliga meddelandet.
63 Härav följer att när det med beaktande av den ifrågavarande produktens kärnegenskaper och de begränsningar som gäller för det kommunikationsmedium som använts var omöjligt att lämna samtliga väsentliga upplysningar om denna produkt, får denna affärsmetod nämna enbart vissa av dessa om näringsidkaren i övrigt hänvisar till sin webbplats och denna webbplats innehåller väsentlig information om nämnda produkts egenskaper, pris och övriga villkor i enlighet med de krav som fastställs i artikel 7 i direktiv 2005/29.
64 Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 7 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att en affärsmetod enligt vilken en näringsidkare har valt att fastställa priset på ett abonnemang så, att konsumenten ska betala såväl en avgift varje månad och en avgift varje halvår ska anses vara en vilseledande underlåtenhet när priset på den månatliga avgiften framhävs särskilt i marknadsföringen medan priset för den avgift som ska betalas varje halvår helt har utelämnats eller har angetts på ett mindre iögonfallande sätt, om en sådan underlåtenhet medför att konsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva med beaktande av begränsningarna hos det kommunikationsmedium som använts, produktens art och egenskaper samt andra åtgärder som näringsidkaren faktiskt har vidtagit för att delge konsumenterna väsentlig information om produkten.
Den fjärde och den femte frågan
65 Med beaktande av svaret på den andra och den tredje frågan saknas det anledning att besvara den fjärde och den femte frågan.
Den sjätte och den sjunde frågan
66 Den hänskjutande domstolen har ställt den sjätte och den sjunde frågan, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 7.4 i direktiv 2005/29 innehåller en uttömmande uppräkning av den väsentliga information som ska ingå i ett köperbjudande och, i förekommande fall, om denna bestämmelse utesluter att ett sådant erbjudande, i vilket anges abonnemangets totalpris under bindningsperioden, kan kvalificeras som en vilseledande affärsmetod.
67 I artikel 7, som avser vilseledande underlåtenhet, i direktivet föreskrivs i punkt 4 att vid ett köperbjudande ska den information som anges i denna punkt anses väsentlig om den inte redan framgår av sammanhanget.
68 Mot bakgrund av skäl 14 i direktiv 2005/29, i vilket anges att ”[v]ad gäller underlåtenhet fastställs i detta direktiv ett begränsat antal viktiga upplysningar som konsumenten behöver för att kunna fatta ett välgrundat affärsbeslut”, ska artikel 7.4 tolkas så, att den innehåller en uttömmande förteckning över vilken information som ska anses vara väsentlig vid ett köperbjudande.
69 Det finns dock anledning att även beakta artikel 7.3 i direktivet. Enligt den bestämmelsen, som är tillämplig på köperbjudanden, får hänsyn tas till begränsningar av utrymme eller tid som det kommunikationsmedium som används medför och andra åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att delge konsumenterna informationen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige, C‑122/10, EU:C:2011:299, punkterna 66 och 67).
70 Det följer bland annat av denna bestämmelse att omfattningen av den information som ska lämnas rörande priset ska bestämmas utifrån produktens art och egenskaper, men även utifrån det kommunikationsmedium som används för köperbjudandet och med beaktande av den eventuella kompletterande information som näringsidkaren lämnar (dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige, C‑122/10, EU:C:2011:299, punkt 68).
71 Det ska slutligen preciseras att den omständigheten att en näringsidkare i ett köperbjudande lämnar samtliga upplysningar som anges i artikel 7.4 i direktiv 2005/29 inte utesluter att affärsmetoden kan kvalificeras som vilseledande i den mening som avses i artikel 6.1 eller artikel 7.2 i direktivet.
72 Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter ska den sjätte och den sjunde frågan besvaras enligt följande. Artikel 7.4 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att den innehåller en uttömmande uppräkning av den väsentliga information som ska ingå i ett köperbjudande. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om den berörda näringsidkaren har uppfyllt sin informationsskyldighet med beaktande av produktens art och egenskaper men även med beaktande av det kommunikationsmedium som har använts vid köperbjudandet och eventuell kompletterande information som näringsidkaren har lämnat. Den omständigheten att en näringsidkare i ett köperbjudande har lämnat all den information som anges i artikel 7.4 direktivet utesluter inte att erbjudandet kan kvalificeras som en vilseledande affärsmetod i den mening som avses i artikel 6.1 eller artikel 7.2 i direktivet.
Rättegångskostnader
73 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
1) Artikel 7.1 och 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG, och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/77/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) ska tolkas så, att det vid bedömningen av om en affärsmetod ska anses utgöra vilseledande underlåtenhet ska beaktas det sammanhang som denna affärsmetod ingår i, bland annat begränsningarna som det kommunikationsmedium som använts innebär, begränsningar av utrymme eller tid som detta medium medför samt de åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att delge konsumenten informationen på andra sätt, även om detta krav inte uttryckligen framgår av ordalydelsen i den ifrågavarande nationella lagstiftningen.
2) Artikel 6.1 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att en affärsmetod som består i att dela upp priset på en produkt i flera delar och framhäva den ena av dessa ska kvalificeras som vilseledande när denna affärsmetod kan ge genomsnittskonsumenten det felaktiga intrycket att han eller hon erbjuds ett förmånligt pris eller kan medföra att han eller hon fattar ett affärsbeslut som han eller hon annars inte skulle ha fattat, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i det nationella målet. Mot bakgrund av artikel 6.1 i direktivet kan emellertid de tidsbegränsningar som kan gälla för vissa kommunikationsmedier, såsom reklaminslag på tv, inte beaktas vid bedömningen av om en affärsmetod är vilseledande.
3) Artikel 7 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att en affärsmetod, enligt vilken en näringsidkare har valt att fastställa priset på ett abonnemang så, att konsumenten ska betala såväl en avgift varje månad och en avgift varje halvår, ska anses vara en vilseledande underlåtenhet när priset på den månatliga avgiften har framhävts särskilt i marknadsföringen medan priset för den avgift som ska betalas varje halvår helt har utelämnats eller har angetts på ett minde iögonfallande sätt, om en sådan underlåtenhet medför att konsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva med beaktande av begränsningarna hos det kommunikationsmedium som använts, produktens art och egenskaper samt andra åtgärder som näringsidkaren faktiskt har vidtagit för att delge konsumenterna väsentlig information om produkten.
4) Artikel 7.4 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att den innehåller en uttömmande uppräkning av den väsentliga information som ska ingå i ett köperbjudande. Den ankommer på den nationella domstolen att bedöma om den berörda näringsidkaren har uppfyllt sin informationsskyldighet med beaktande av produktens art och egenskaper men även med beaktande av det kommunikationsmedium som har använts vid köperbjudandet och eventuell kompletterande information som näringsidkaren har lämnat. Den omständigheten att en näringsidkare i ett köperbjudande har lämnat all den information som anges i artikel 7.4 i direktivet utesluter inte att köperbjudandet kan kvalificeras som en vilseledande affärsmetod i den mening som avses i artikel 6.1 eller artikel 7.2 i direktivet.
Underskrifter