Language of document : ECLI:EU:C:2021:752

BESLUT AV DOMSTOLENS VICE ORDFÖRANDE

den 20 september 2021 (*)

”Interimistiskt förfarande – Artikel 279 FEUF – Miljö – Utvinning av brunkol i ett dagbrott – Brunkolsgruva i Turów (Polen) – Verkställighet har inte skett – Ändrade förhållanden – Föreligger inte – Vite”

I mål C‑121/21 R,

angående en talan om interimistiska åtgärder enligt artikel 279 FEUF, som väckts den 7 juni 2021,

Republiken Tjeckien, företrädd av M. Smolek, J. Vláčil och L. Dvořáková, samtliga i egenskap av ombud,

sökande,

med stöd av:

Europeiska kommissionen, företrädd av K. Herrmann, M. Van Hoof, G. Gattinara och M. Noll-Ehlers, samtliga i egenskap av ombud,

intervenient,

mot

Republiken Polen, företrädd av B. Majczyna, i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

DOMSTOLENS VICE ORDFÖRANDE

efter att ha hört generaladvokaten P. Pikamäe,

följande

Beslut

1        Republiken Tjeckien har i sin ansökan om interimistiska åtgärder yrkat att domstolen ska förplikta Republiken Polen att betala ett dagligt vite på 5 miljoner euro till Europeiska unionens budget för underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt beslut av domstolens vice ordförande av den 21 maj 2021, Tjeckien/Polen (C‑121/21 R, EU:C:2021:420, nedan kallat beslutet av den 21 maj 2021).

2        Begäran har framställts i ett mål om fördragsbrott enligt artikel 259 FEUF. Talan om fördragsbrott väcktes av Republiken Tjeckien den 26 februari 2021 med yrkande om att domstolen ska fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt

–        artikel 4.1 och 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 (EUT L 124, 2014, s. 1) (nedan kallat MKB-direktivet), jämförd med artiklarna 4.4–4.6, 5.1, 5.2 samt 6–9 i detta direktiv, genom att tillåta en fortsatt utvinning av brunkol för en period på sex år utan att göra en miljökonsekvensbedömning,

–        artiklarna 6.2–6.7, 7.5, 8, 9 och 11.1 i MKB-direktivet, genom att göra det möjligt att utesluta den berörda allmänheten från förfarandet för beviljande av tillstånd att bedriva utvinningsverksamhet,

–        artikel 11.1 i MKB-direktivet, genom att slå fast att det beslut som regiondirektören för miljöskydd i Wrocław (Polen) meddelade den 21 januari 2020 om de miljökrav som ställs med avseende på projektet att fortsätta utvinningen av brunkolsfyndigheter i Turów (Polen) till och med år 2044 (nedan kallat MKB-beslutet) är omedelbart verkställbart,

–        artikel 4.1 a ii och 4.1 b ii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 2000, s. 1), genom att inte i MKB-beslutet inkludera ett eventuellt förfarande för det fall undantag inte beviljas för de berörda vattenförekomsterna enligt artikel 4.5 i detta direktiv,

–        artiklarna 6.2–6.7, 7.1, 7.2, 7.5 och 8 i MKB-direktivet, genom att inte tillåta deltagande av den berörda allmänheten och Republiken Tjeckien i det förfarande som utmynnade i det beslut som meddelades av Republiken Polens klimatminister den 20 mars 2020 om ändring av tillstånd nr 65/94 att utvinna brunkol vid dagbrottet i Turów, genom vilket tillstånd för utvinning av brunkol i denna gruva förlängdes med sex år (nedan kallat tillståndet för brunkolsutvinning fram till år 2026),

–        artikel 9.1 och 9.2 i MKB-direktivet, genom att inte offentliggöra tillståndet för brunkolsutvinning fram till år 2026 och genom att inte underrätta Republiken Tjeckien om detta på ett begripligt sätt,

–        artikel 11.1 i MKB-direktivet, genom att inte tillåta domstolsprövning av tillståndet för brunkolsutvinning fram till år 2026,

–        artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 2003, s. 26), genom att inte offentliggöra tillståndet för brunkolsutvinning fram till år 2026,

–        principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU, genom att inte lämna fullständiga uppgifter om förfarandet för beviljande av tillstånd för brunkolsutvinning fram till år 2026,

–        artikel 2.1 i MKB-direktivet, jämförd med artikel 4.1 i samma direktiv, genom att inte i tillräcklig utsträckning beakta MKB-beslutet i tillståndet för brunkolsutvinning fram till år 2026, och

–        artikel 8a.1 b i MKB-direktivet, genom att inte i tillräcklig utsträckning fastställa samtliga miljökrav i tillståndet för brunkolsutvinning fram till år 2026.

3        Genom beslutet av den 21 maj 2021 ålade domstolens vice ordförande Republiken Polen att omedelbart upphöra med brunkolsutvinningen i gruvan i Turów (Polen) fram till dess att det har meddelats slutlig dom i mål C‑121/21.

4        Republiken Tjeckien anser att Republiken Polen inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt detta beslut och har därför ingett förevarande ansökan om interimistiska åtgärder med yrkande om att Republiken Polen ska förpliktas att betala ett löpande dagligt vite på 5 miljoner euro till unionens budget på grund av att den medlemsstaten underlåtit att uppfylla sina skyldigheter.

5        I ett skriftligt yttrande av den 29 juni 2021 yrkade Republiken Polen att nämnda ansökan skulle avslås. Denna medlemsstat har dessutom ansökt om att målet ska prövas av domstolens stora avdelning och att parterna ska höras muntligen.

6        Genom särskild handling som inkom till domstolens kansli samma dag framställde Republiken Polen en ansökan med stöd av artikel 163 i domstolens rättegångsregler om att beslutet av den 21 maj 2021 ska upphävas. Denna medlemsstat ansökte dessutom om att detta mål skulle prövas av domstolens stora avdelning och att parterna skulle höras muntligen.

 Republiken Polens ansökan om att beslutet av den 21 maj 2021 ska upphävas

 Republiken Polens ansökan om att målet ska hänskjutas till domstolens stora avdelning och att ett muntligt hörande av parterna ska anordnas

7        Republiken Polen anser att ansökan om upphävande av beslutet av den 21 maj 2021 ska prövas av domstolens stora avdelning, med hänsyn till att de intressen som rör miljön, människors hälsa och liv samt säkerhet som skulle hotas om den interimistiska åtgärd som är i fråga i beslutet av den 21 maj 2021 bibehölls är känsliga och mycket viktiga.

8        Republiken Polen anser dessutom att målets komplexitet kräver att det förordnas om ett muntligt hörande av parterna för att ett beslut ska kunna antas med anledning av ansökan.

9        Det ska för det första erinras om att enligt artikel 161.1 i rättegångsreglerna, jämförd med artikel 1 i domstolens beslut 2012/671/EU av den 23 oktober 2012 om domstolens vice ordförandes dömande uppgifter (EUT L 300, 2012, s. 47), ska domstolens vice ordförande antingen själv besluta med anledning av ansökan om uppskov med verkställigheten eller om interimistiska åtgärder eller omgående hänskjuta sådana ansökningar till domstolen.

10      Enligt dessa bestämmelser har således domstolens vice ordförande tilldelats behörighet att besluta med anledning av ansökningar om interimistiska åtgärder. Domstolens vice ordförande kan emellertid, när den anser att särskilda omständigheter kräver att ansökan hänskjuts till en dömande sammansättning, hänskjuta ansökan till domstolen.

11      Av detta följer att det endast ankommer på domstolens vice ordförande att, från fall till fall, bedöma huruvida de ansökningar om interimistiska åtgärder som vederbörande har att ta ställning till kräver ett hänskjutande till domstolen för tilldelning till en dömande sammansättning.

12      I förevarande fall innehåller inte Republiken Polens ansökan om att beslutet av den 21 maj 2021 ska upphävas några uppgifter av sådant slag att det krävs att ansökan tilldelas en dömande sammansättning, varför det saknas anledning att hänskjuta ansökan till domstolen.

13      Vad för det andra gäller ansökan om att parterna ska höras muntligt, ska det erinras om att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder är ensam behörig att bedöma huruvida en sådan ansökan är relevant i förhållande till tvistens föremål och behovet av klargörande från parterna för att kunna avgöra tvisten (se, analogt, beslut av den 3 mars 2020, kommissionen/Polen, C‑791/19 R, ej publicerat, EU:C:2020:147, punkt 9 och där angiven rättspraxis).

14      I förevarande fall innehåller handlingarna i målet tillräckliga uppgifter för att målet ska kunna avgöras. Det är därför inte nödvändigt att anordna ett muntligt hörande av parterna.

 Prövning i sak

 Argument

15      Till stöd för sin ansökan har Republiken Polen för det första gjort gällande att de analyser som gjorts för att verkställa beslutet av den 21 maj 2021 har visat att den omständigheten att brunkolsutvinning i gruvan i Turów upphör, med nödvändighet medför att verksamheten i kraftverket i Turów avbryts permanent. Enligt denna medlemsstat kan inte kraftverket, med hänsyn till dess tekniska utformning, åter sättas i gång efter det att verksamheten i alla dess energianläggningar har avbrutits. Republiken Polen har dessutom angett att tekniska och logistiska hinder samt miljökrav inte gör det möjligt att förbränna brunkol från andra dagbrott i detta kraftverk. Sådana omständigheter beaktades inte i beslutet av den 21 maj 2021.

16      För det andra har Republiken Polen gjort gällande att den omständigheten att verksamheten för utvinning av brunkol i gruvan i Turów avbryts skulle kunna medföra risker för miljön och säkerheten, såsom uppkomst av sättningar i marken som skulle kunna leda till att dräneringssystemet förstörs eller att sistnämnda system eller antifiltreringsskärmen skadas.

17      Republiken Polen har för det tredje gjort gällande att det är nödvändigt att fortsätta med brunkolsutvinning för att säkra gruvan i Turów. Det är således inte möjligt att garantera jordens och sluttningarnas stabilitet med beaktande av de negativa konsekvenser som följer av infiltration av regnvatten och grundvatten utan att fortsätta att bedriva sådan verksamhet.

18      Republiken Polen har för det fjärde gjort gällande att den omständigheten att brunkolsutvinning i gruvan i Turów upphör inte gör det möjligt att förhindra en sänkning av grundvattennivån i Tjeckien. Enligt denna medlemsstat kan avbrottet i denna verksamhet under förfarandet rörande huvudsaken inte bidra till en förbättring av vattenförsörjningen i Tjeckien.

19      Republiken Polen har för det femte gjort gällande att den omständigheten att nämnda verksamhet avbryts även kan medföra en verklig risk för säkerheten i det polska och det europeiska elenergisystemet. Ett driftsstopp som inträffade den 17 maj 2021 i kraftverket i Rogowiec (Polen) visade att ett avbrott i nämnda utvinningsverksamhet skulle medföra en ökad risk för det polska elnätets säkerhet.

20      Republiken Polen har slutligen, för det sjätte, gjort gällande att den omständigheten att utvinningen av brunkol i gruvan i Turów upphör kan leda till ett avbrott i distributionen av värme och dricksvatten i Bogatynia (Polen) och i Zgorzelec (Polen), vilket skulle hota invånarnas hälsa i dessa områden.

 Bedömning

21      Det ska inledningsvis erinras om att enligt artikel 162.1 i rättegångsreglerna kan ett beslut om interimistiska åtgärder inte överklagas.

22      Enligt artikel 163 i rättegångsreglerna får på ansökan av en part däremot ett beslut om interimistiska åtgärder när som helst ändras eller upphävas med hänsyn till ändrade förhållanden. Begreppet ändrade förhållanden avser bland annat uppkomsten av varje faktisk eller juridisk omständighet som kan innebära ett ifrågasättande av den bedömning som domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder har gjort av de villkor som ska vara uppfyllda för att uppskov med verkställigheten eller den interimistiska åtgärden ska beviljas.

23      Det ska således prövas om de omständigheter som Republiken Polen har åberopat till stöd för sin ansökan som ingetts enligt artikel 163 i rättegångsreglerna utgör ”ändrade förhållanden” i den mening som avses i den artikeln.

24      I detta avseende konstateras för det första att de argument som Republiken Polen har anfört i punkterna 15–19 i förevarande beslut i huvudsak endast utgör en upprepning eller en utveckling av argument som denna medlemsstat har framfört i sitt skriftliga yttrande över Republiken Tjeckiens ansökan om interimistiska åtgärder av den 26 februari 2021. Sådana argument kan följaktligen inte anses utgöra ändrade förhållanden i den mening som avses i artikel 163 i rättegångsreglerna och ska följaktligen underkännas.

25      Vad för det andra gäller Republiken Polens argument i punkt 20 i förevarande beslut, räcker det att konstatera att denna medlemsstat inte har styrkt att den omständigheten att utvinning av brunkol i gruvan i Turów upphör skulle innebära en verklig risk för att värme- och dricksvattenförsörjningen i Bogatynia och Zgorzelec äventyras. Dessa påståenden kan följaktligen inte heller anses utgöra ändrade förhållanden i den mening som avses i nämnda artikel 163 och föranleder inte någon annan bedömning än den som återfinns i beslutet av den 21 maj 2021.

26      Under dessa omständigheter ska Republiken Polens ansökan om upphävande av beslutet av den 21 maj 2021 avslås.

 Republiken Tjeckiens yrkande om betalning av löpande vite

 Republiken Polens ansökan om att målet ska hänskjutas till domstolens stora avdelning och att ett muntligt hörande av parterna ska anordnas

27      Republiken Polen anser, med hänsyn till de interimistiska åtgärder som förordnats genom beslutet av den 21 maj 2021, att Republiken Tjeckiens ansökan om löpande vite ska prövas av domstolens stora avdelning. Republiken Polen har vidare gjort gällande att ett beslut om att förelägga en medlemsstat ett löpande vite inte ska antas av en ensamdomare.

28      Republiken Polen anser dessutom att målets komplexitet kräver att det förordnas om ett muntligt hörande av parterna för att ett beslut ska kunna antas med anledning av ansökan.

29      Det ska erinras om att såsom följer av punkterna 9–13 ovan kan domstolens vice ordförande hänskjuta ett mål till domstolen för tilldelning av målet till en dömande sammansättning.

30      Eftersom Republiken Tjeckiens ansökan om löpande vite i förevarande fall inte innehåller några uppgifter av sådant slag att det krävs att målet tilldelas en dömande sammansättning, saknas det anledning att hänskjuta denna ansökan till domstolen.

31      Såsom följer av punkt 13 i förevarande beslut kan domstolen med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder anordna ett muntligt hörande av parterna när den anser att detta är nödvändigt för att kunna anta ett beslut med anledning av den aktuella ansökan.

32      Eftersom handlingarna i målet innehåller tillräckliga uppgifter för att beslut ska kunna antas med anledning av ansökan, är det inte nödvändigt att anordna ett muntligt hörande av parterna.

 Upptagande till prövning

33      Republiken Polen har gjort gällande att Republiken Tjeckiens ansökan om löpande vite inte kan tas upp till prövning, eftersom det i ett interimistiskt förfarande endast är kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, som kan inge en ansökan om att en medlemsstat ska föreläggas löpande vite.

34      Det ska härvidlag erinras om att en part i det system med rättsmedel som inrättats genom fördraget i enlighet med artikel 278 FEUF inte bara kan ansöka om uppskov med verkställigheten av den angripna rättsakten i sak, utan även åberopa artikel 279 FEUF för att ansöka om interimistiska åtgärder. Enligt sistnämnda bestämmelse kan domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder meddela den andra parten de interimistiska förelägganden som framstår som lämpliga (beslut av den 20 november 2017, kommissionen/Polen, C‑441/17 R, EU:C:2017:877, punkt 96).

35      Enligt artikel 279 FEUF får domstolen följaktligen föreskriva de interimistiska åtgärder som den finner nödvändiga för att säkerställa att det slutliga avgörandet får full verkan (beslut av den 20 november 2017, kommissionen/Polen, C‑441/17 R, EU:C:2017:877, punkt 97).

36      Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska i synnerhet vara i stånd att säkerställa att föreläggandet riktat mot en part i enlighet med artikel 279 FEUF får full verkan, genom att vidta alla nödvändiga åtgärder för att nämnda part ska rätta sig efter det interimistiska beslutet. En sådan åtgärd kan bland annat bestå i att föreskriva ett vite för det fall den berörda parten inte rättar sig efter nämnda föreläggande (beslut av den 20 november 2017, kommissionen/Polen, C‑441/17 R, EU:C:2017:877, punkt 100).

37      Av det ovan anförda följer att en medlemsstat kan åberopa artikel 279 FEUF för att ansöka om interimistiska åtgärder såsom föreläggande av vite för det fall den berörda parten inte rättar sig efter ett föreläggande som riktats till den med stöd av denna bestämmelse.

38      Under dessa omständigheter kan Republiken Tjeckiens ansökan om att Republiken Polen ska föreläggas att betala löpande vite tas upp till prövning.

 Prövning i sak

 Argument

39      Republiken Tjeckien har yrkat att Republiken Polen ska förpliktas att betala ett dagligt vite på 5 miljoner euro och att detta belopp ska betalas till unionens budget.

40      Republiken Tjeckien har erinrat om att domstolens vice ordförande, genom beslut av den 21 maj 2021, ålade Republiken Polen att omedelbart upphöra med utvinningen av brunkol i gruvan i Turów till dess att slutlig dom meddelas i målet rörande huvudsaken.

41      Enligt Republiken Tjeckien kan denna skyldighet i princip uppfyllas omedelbart, senast inom några dagar. Samma medlemsstat anser även att Republiken Polen inte kan ange något legitimt skäl för att nämnda skyldighet ännu inte har uppfyllts sju dagar efter det att beslutet av den 21 maj 2021 har offentliggjorts. Republiken Tjeckien har påpekat att det bolag som ansvarar för driften av gruvan i Turów redan den 21 maj 2021 avgav en förklaring om att gruvdriften inte skulle avbrytas. Dessutom har Republiken Polens premiärminister avgett en förklaring om detta. Det framgår även av bilder daterade den 30 maj 2021 och av de ljudupptagningar som utfördes den 31 maj och den 1 juni 2021 att brunkolsutvinning i gruvan i Turów fortfarande pågår.

42      Republiken Tjeckien har i detta sammanhang för det första erinrat om att Republiken Polen genom beslutet av den 21 maj 2021 endast åläggs att upphöra med verksamheten för utvinning av brunkol i gruvan i Turów. Följaktligen finns det inget som hindrar Republiken Polen från att bedriva den verksamhet som är nödvändig för att underhålla gruvan eller dess utrustning. För det andra har Republiken Tjeckien understrukit att det inte har visats att det förhållandet att utvinningen av brunkol i gruvan i Turów omedelbart upphör även medför att detsamma måste gälla driften av det kraftverk som försörjs av gruvan. Republiken Polen har under alla omständigheter möjlighet att ålägga andra elkraftverk inom dess territorium att öka sin elproduktion och att dra nytta av den gränsöverskridande elhandeln. För det tredje anser Republiken Tjeckien slutligen att Republiken Polen inte med framgång kan göra gällande att en ytterligare frist är nödvändig för att den ska kunna uppfylla de skyldigheter som följer av beslutet av den 21 maj 2021, när Republiken Polen redan från början vägrat att uppfylla sina skyldigheter och inte har vidtagit några åtgärder för att kunna uppfylla dem.

43      Under dessa omständigheter anser Republiken Tjeckien att föreläggandet av ett skäligt vite gör det möjligt att säkerställa att Republiken Polen iakttar de skyldigheter som följer av beslutet av den 21 maj 2021.

44      Republiken Tjeckien har gjort gällande att Republiken Polen avsiktligt har underlåtit att uppfylla alla sina skyldigheter enligt beslutet av den 21 maj 2021 och att den medlemsstaten inte ens delvis har uppfyllt nämnda skyldigheter. Republiken Tjeckien anser att de finansiella kostnader som upphörandet av utvinningsverksamheten i gruvan i Turów medför uppgår till cirka 3 miljarder euro. Om verksamheten med stöd av beslutet av den 21 maj 2021 upphörde under ett helt år, skulle den dagliga finansiella kostnaden uppgå till cirka 8,2 miljoner euro. Republiken Tjeckien anser därför att Republiken Polen ska föreläggas ett löpande vite om ett belopp på 5 miljoner euro per dag, vilket ska läggas till unionens budget.

45      Republiken Polen har för det första påpekat att den efter det att beslutet av den 21 maj 2021 hade meddelats vidtog ett visst antal åtgärder för att fastställa de objektiva villkor under vilka detta beslut kunde verkställas. Det följer av de konsultationer och undersökningar som genomfördes i syfte att verkställa nämnda beslut att ett plötsligt avbrott i verksamheten för brunkolsutvinning i gruvan i Turów skulle innebära en risk för människors liv och hälsa samt för den allmänna säkerheten och miljön.

46      Republiken Polen har för det andra gjort gällande att det vitesbelopp som Republiken Tjeckien har föreslagit, det vill säga 5 miljoner euro per dag, är uppenbart oproportionerligt i förhållande till omständigheterna i målet och inte är förenligt med domstolens praxis på området. Republiken Polen har dessutom hävdat att Republiken Tjeckien har gjort sig skyldig till rättsmissbruk genom att föreslå ett sådant vitesbelopp.

 Bedömning

47      Det ska erinras om att domstolens vice ordförande genom beslutet av den 21 maj 2021 ålade Republiken Polen att omedelbart upphöra med utvinningen av brunkol i gruvan i Turów till dess det har meddelats slutlig dom i mål C‑121/21.

48      Det framgår otvetydigt av handlingarna i målet att Republiken Polen inte har följt detta beslut.

49      Under dessa omständigheter framstår det således som nödvändigt att förstärka effektiviteten av de interimistiska åtgärder som förordnats genom beslutet av den 21 maj 2021, genom att föreskriva att Republiken Polen ska föreläggas löpande vite i syfte att avskräcka denna medlemsstat från att förhala en anpassning av sitt agerande till förevarande beslut.

50      Vad gäller vitesbeloppet ska det framhållas att Republiken Tjeckiens förslag inte kan vara bindande för domstolen med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, då det ankommer på den domstolen att fastställa det vitesbelopp och den form av vite som den anser vara lämpliga för att få Republiken Polen att upphöra med att underlåta att uppfylla sina skyldigheter enligt beslutet av den 21 maj 2021. Det vite som fastställts ska dels anpassas efter omständigheterna, dels stå i proportion till det fastställda fördragsbrottet och medlemsstatens betalningsförmåga (se, analogt, dom av den 12 november 2020, kommissionen/Belgien (Utländsk inkomst av fast egendom), C‑842/19, ej publicerad, EU:C:2020:915, punkterna 63 och 64 och där angiven rättspraxis).

51      Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall och särskilt med hänsyn till att beslutet av den 21 maj 2021 avser interimistiska åtgärder som är nödvändiga för att undvika allvarlig och irreparabel skada på miljön och människors hälsa, ska Republiken Polen förpliktas att till kommissionen betala ett löpande vite till ett belopp om 500 000 euro per dag, från och med den dag då förevarande beslut delges Republiken Polen fram till dess att medlemsstaten följer beslutet av den 21 maj 2021.

Mot denna bakgrund beslutar domstolens vice ordförande följande:

1)      Ansökan om upphävande av domstolens vice ordförandes beslut av den 21 maj 2021, Tjeckien/Polen (C121/21 R, EU:C:2021:420) avslås.

2)      Republiken Polen förpliktas att till Europeiska kommissionen betala ett löpande vite om 500 000 euro per dag, från och med den dag då förevarande beslut delges Republiken Polen fram till dess att medlemsstaten följer domstolens vice ordförandes beslut av den 21 maj 2021, Tjeckien/Polen (C121/21 R, EU:C:2021:420).

3)      Frågan om rättegångskostnader anstår.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: polska.