DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)
den 15 maj 2008 (*)
”Fördragsbrott – Direktiv 2004/48/EG – Säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter – Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen”
I mål C‑341/07,
angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 20 juli 2007,
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av W. Wils och P. Dejmek, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
sökande,
mot
Konungariket Sverige, företrätt av A. Kruse, i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden L. Bay Larsen samt domarna P. Kūris och C. Toader (referent),
generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,
justitiesekreterare: R. Grass,
efter det skriftliga förfarandet,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen ska fastställa att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45, och rättelse i EUT L 195, s. 16) (nedan kallat direktivet), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om detta.
2 Såsom framgår av artikel 1 i direktivet syftar detta till att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning avseende de åtgärder, förfaranden och sanktioner som är nödvändiga för att säkerställa skyddet för de immateriella rättigheter som omfattas av direktivet.
3 I artikel 20.1 första stycket i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 29 april 2006 och att de genast ska underrätta kommissionen om detta.
Det administrativa förfarandet
4 Eftersom kommissionen inte erhöll någon underrättelse avseende huruvida Konungariket Sverige hade antagit nödvändiga bestämmelser för att säkerställa direktivets införlivande med dess nationella rätt, inledde den ett fördragsbrottsförfarande enligt artikel 226 EG.
5 Kommissionen riktade genom skrivelse av den 1 juni 2006 en formell underrättelse till Konungariket Sverige med en anmodan att inkomma med yttrande avseende de åtgärder som vidtagits för att säkerställa införlivandet av direktivet. Medlemsstaten uppgav i sitt svar av den 24 juli 2006 att införlivandeprocessen pågick, att en departementspromemoria höll på att upprättas och att en proposition skulle underställas den svenska riksdagen under våren 2007.
6 Kommissionen lät sig inte övertygas av detta svar utan avgav den 18 oktober 2006 ett motiverat yttrande i vilket den uppmanade Konungariket Sverige att vidta nödvändiga åtgärder för att följa direktivet inom en tidsfrist på två månader från delgivningen av yttrandet.
7 Medlemsstaten svarade genom skrivelse av den 6 december 2006, i vilken den uppgav att en proposition innehållande de lagändringar som var nödvändiga för att den skulle uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet skulle komma att överlämnas till den svenska riksdagen under våren 2007.
8 Då kommissionen inte hade tillgång till några andra uppgifter som tydde på att nödvändiga åtgärder för att införliva direktivet med den svenska rättsordningen hade vidtagits väckte den förevarande talan.
Talan
9 Kommissionen har i sin ansökan gjort gällande att Konungariket Sverige vid tidpunkten för väckandet av talan ännu inte hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa införlivandet av direktivet med dess nationella rättsordning, eller att det i vart fall inte hade underrättat kommissionen om detta.
10 Konungariket Sverige har i sitt svaromål inte bestritt att det inte har antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att till fullo följa direktivet. Medlemsstaten har emellertid förklarat att flera bestämmelser i den nationella lagstiftningen till stora delar överensstämmer med direktivet. Den har dessutom åberopat svårigheter med att införliva artikel 8 i direktivet. Nämnda medlemsstat har i detta avseende hänvisat till de tolkningsfrågor som ställdes i det mål som gav upphov till dom av den 29 januari 2008 i mål C-275/06, Promusicae (REG 2008, s. I-0000).
11 Domstolen konstaterar att alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa införlivandet av direktivet med den svenska rättsordningen inte hade vidtagits vid utgången av den frist som angivits i det motiverade yttrandet, eftersom Konungariket Sverige inte har bestritt frånvaron av sådana åtgärder och inte heller inkommit med någon uppgift avseende nationella bestämmelser om införlivande av direktivet.
12 Vad gäller den fråga som lyfts fram av Konungariket Sverige om tolkningen av artikel 8 i direktivet, erinrar domstolen om att en medlemsstat enligt fast rättspraxis inte med framgång kan åberopa svårigheter som har samband med tolkningen av ett direktiv för att uppskjuta införlivandet av detsamma till efter utgången av den föreskrivna tidsfristen (dom av den 20 mars 2003 i mål C-135/01, kommissionen mot Tyskland, REG 2003, s. I‑2837, punkt 25 och däri nämnd rättspraxis).
13 Av vad som anförts följer att kommissionens talan ska bifallas.
14 Det ska följaktligen fastställas att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta alla de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detsamma.
Rättegångskostnader
15 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Sverige ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Sverige har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:
1) Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta alla de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.
2) Konungariket Sverige ska ersätta rättegångskostnaderna.
Underskrifter