Language of document : ECLI:EU:C:2004:808

Arrêt de la Cour

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 16 december 2004 (1)


”Fördragsbrott – Fiske – Bevarande och förvaltning av resurser – Åtgärder för kontroll av fiskeverksamhet”

I mål C-271/02,angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 24 juli 2002,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrätt av T. van Rijn och C. Tufvesson, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Konungariket Sverige, företrädd av A. Kruse och A. Falk, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)



sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J.-P. Puissochet (referent), S. von Bahr, U. Lõhmus och A. Ó Caoimh,

generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,
justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av det skriftliga förfarandet,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande



Dom



1
Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall fastställa att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 9.2 i rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk (EGT L 389, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 4, s. 154) och enligt artiklarna 2, 21.1, 21.2 och 31 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 261, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118) genom att

inte fastställa närmare bestämmelser för fördelningen av de kvoter som tilldelats Sverige för fiskesäsongerna 1995 och 1996,

inte se till att gemenskapslagstiftningen i bevarandefrågor följs genom kontroll av fisket, genom lämplig inspektion av landningar och registrering av fångster samt genom vidtagande av förvaltnings- eller straffrättsliga åtgärder mot befälhavaren eller annan ansvarig, och

inte tillfälligt förbjuda fiske från fiskefartyg som för dess flagg eller som är registrerade i staten när de kvoter som tilldelats Sverige för fiskesäsongerna 1995 och 1996 ansetts vara uttömda.


Tillämpliga bestämmelser

2
Syftet med förordning nr 3760/92 är, såsom anges i artikel 2, att fastställa en ram för bevarandet och skyddet av resurserna inom fiske och vattenbruk.

3
Artikel 9.2 i förordning nr 3760/92 har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall varje år underrätta kommissionen om de kriterier som de tillämpat vid fördelningen av de disponibla fångstmängder som tilldelats dem i enlighet med gemenskapsrätten och den gemensamma fiskeripolitiken och om de närmare bestämmelser som de tillämpat vid utnyttjandet av dem.”

4
Genom förordning nr 2847/93 åläggs medlemsstaterna särskilda skyldigheter i fråga om inspektion och kontroll av fiskeverksamhet, förvaltning av kvoter, reglering och stopp av fiskeverksamhet samt sanktionsåtgärder för det fall gällande bestämmelser har åsidosatts.

5
Artikel 2 i nämnda förordning har följande lydelse:

”1.    För att säkerställa att alla gällande föreskrifter om åtgärder för bevarande och kontroll följs skall varje medlemsstat inom sitt territorium och de marina farvatten som lyder under dess överhöghet eller jurisdiktion övervaka fisket och den därmed förbundna verksamheten. Medlemsstaten skall inspektera fiskefartygen och undersöka all verksamhet rörande landning, försäljning, transport och lagring av fisk samt registrering av landningar och försäljning, och kan på så sätt granska tillämpningen av denna förordning.

3.      Varje medlemsstat skall kontrollera sina fartygs verksamhet utanför gemenskapens fiskezon, om en sådan kontroll krävs för att säkerställa att de gemenskapsbestämmelser som gäller i dessa farvatten efterlevs.”

6
Artikel 21.1 och 21.2 i samma förordning har följande lydelse:

”1.    Alla fångster ur ett kvoterat bestånd eller en kvoterad grupp av bestånd, som tas av gemenskapens fiskefartyg skall skrivas av från den kvot som tilldelats flaggmedlemsstaten för gällande bestånd eller grupp av bestånd, oberoende av landningsplatsen.

2.      Varje medlemsstat skall fastställa ett datum när fångsterna ur ett kvoterat bestånd eller en kvoterad grupp av bestånd, som tagits av sådana fiskefartyg som för dess flagg eller är registrerade i den staten skall anses ha förbrukat den kvot som den tilldelats för detta bestånd eller denna grupp av bestånd. Från detta datum skall den tills vidare förbjuda nämnda fartyg att fiska ur detta bestånd eller denna grupp av bestånd och att bevara ombord, omlasta och landa fisk som fångats efter detta datum, och fastställa ett datum fram till vilket det är tillåtet att lasta om och landa fångster eller lämna in de senaste fångstdeklarationerna. Denna åtgärd skall omgående anmälas till kommissionen, som sedan skall informera de övriga medlemsstaterna om den.”

7
Av artikel 31 i samma förordning framgår följande:

”1.    Medlemsstaterna skall se till att lämpliga åtgärder vidtas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer, även sådana förvaltnings- eller straffrättsliga åtgärder som överensstämmer med nationell lagstiftning, när det, särskilt efter en kontroll eller inspektion som utförts enligt denna förordning, står klart att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser inte följts.

2.      De rättsliga åtgärder som vidtas med stöd av punkt 1 skall vara av sådan art att de i enlighet med tillämpliga bestämmelser i den nationella lagstiftningen effektivt berövar de ansvariga det ekonomiska utbytet av överträdelsen eller framkallar effekter som står i proportion till överträdelsens allvar, i syfte att avskräcka från ytterligare överträdelser av samma slag.”


Det administrativa förfarandet

8
Efter att ha konstaterat att Konungariket Sverige vid flera tillfällen hade överskridit de fångstkvoter för fisk som hade tilldelats denna medlemsstat för fiskesäsongerna 1995 och 1996 och att de svenska myndigheterna inte hade vidtagit lämpliga åtgärder för att undvika dessa överskridanden, sände kommissionen i enlighet med artikel 226 EG den 22 mars 1999 en formell underrättelse till den svenska regeringen.

9
Den svenska regeringen medgav, i sitt svar av den 26 maj 1999, merparten av de överträdelser som hade påtalats av kommissionen. Den svenska regeringen uppgav att överträdelserna berodde på de svårigheter som den nationella myndigheten ställdes inför efter Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

10
Kommissionen ansåg inte att de förklaringar som de svenska myndigheterna hade lämnat var tillfredsställande och sände därför den 20 februari 2001 ett motiverat yttrande, i vilket den vidhöll nästan alla sina anmärkningar, samtidigt som den inte längre gjorde gällande de anmärkningar som avsåg överfiske av blåvitling i zonerna IIa och IV år 1995 och av vitlinglyra i samma zoner åren 1995 och 1996.

11
De svenska myndigheterna besvarade det motiverade yttrandet i skrivelse av den 17 april 2001.

12
Kommissionen ansåg emellertid att dessa svar fortfarande var otillfredsställande. Den beslutade därför att föra ärendet vidare till domstolen genom att väcka denna talan.


Talan

Huruvida det har fastställts närmare bestämmelser för fördelning av de kvoter som tilldelats Konungariket Sverige för fiskesäsongerna 1995 och 1996 samt huruvida erforderlig kontroll utövats

Parternas argumentation

13
Enligt kommissionen har Konungariket Sverige inte fastställt närmare bestämmelser för fördelningen av de kvoter som tilldelats denna medlemsstat för fiskesäsongerna 1995 och 1996. Skrivelsen av den 18 december 1995, i vilken de svenska myndigheterna hävdar att de har uppfyllt sin skyldighet enligt artikel 9.2 i förordning nr 3760/92, innehåller endast en allmän beskrivning av föreskrifter om registrering av fiskefartyg och om nationell fiskereglering innanför tolvmilsgränsen, däremot innehåller den inte de kriterier som tillämpats vid fördelningen av de disponibla fångstmängderna.

14
Att Konungariket Sverige har åsidosatt sina skyldigheter bekräftas av det betydande överfiske som skett vad gäller de fiskarter och de mängder som anges i bilaga 5 till ansökan. De kvoter som tilldelats denna medlemsstat överskreds således för åren 1995 och 1996. Det förekom närmare bestämt tio fall av överfiske under år 1995 och elva fall av överfiske under år 1996.

15
Den svenska regeringen anser att Konungariket Sverige inte har underlåtit att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 9.2 i förordning nr 3760/92. Enligt den svenska regeringen är medlemsstaterna enligt denna bestämmelse endast skyldiga att underrätta kommissionen om grunderna för fördelningen av de fiskekvoter som har tilldelats och om de övriga bestämmelser om fiske som tillämpats under året.

16
Såsom framgår av den svenska regeringens skrivelse av den 18 december 1995 hade Konungariket Sverige under den aktuella perioden ett fullt utbyggt system med bland annat yrkesfiskelicenser, fartygstillstånd och särskilda tillstånd som reglerar fiskarnas tillträde till fiskemöjligheterna. Den svenska regeringen anser att den genom att underrätta kommissionen om detta har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 9.2.

17
Den svenska regeringen har dessutom hävdat att det förhållandet att det har förekommit överfiske inte i sig visar att det saknats regler på området.

Domstolens bedömning

18
Enligt artikel 9.2 i förordning nr 3760/92 ankommer det på medlemsstaterna att fastställa de kriterier som skall tillämpas vid fördelningen av de disponibla fångstmängder som tilldelats dem och de närmare bestämmelser som skall tillämpas vid utnyttjandet av dem. I detta hänseende föreskrivs, i artikel 2 i förordning nr 2847/93, en skyldighet för medlemsstaterna att vidta de kontrollåtgärder som är ägnade att säkerställa att alla gemenskapsbestämmelser om bevarande och förvaltning av fiskeresurserna följs.

19
Konungariket Sverige kan således inte med fog hävda att medlemsstaterna enligt artikel 9.2 i förordning nr 3760/92 endast är skyldiga att underrätta kommissionen om grunderna för fördelningen av de fiskekvoter som har tilldelats och om de övriga bestämmelser om fiske som tillämpats under året. Det följer av denna bestämmelse, jämförd med övriga bestämmelser i förordningen, att medlemsstaterna är skyldiga att se till att dessa kvoter inte överskrids.

20
Av de 21 fall av överfiske som har påtalats av kommissionen har Konungariket Sverige endast bestridit det fall som avser fiske av makrill under år 1996 i zon IIa – Norges zon N 62° – och där fisken landades i en dansk hamn.

21
Det förefaller nämligen som om den rapport som upprättats på grundval av anmälningar från Konungariket Danmark om fångster av makrill, en rapport som upprättats eller som tillkännagivits först år 2002, för att korrigera en tidigare rapport, det vill säga sex år efter den påtalade landningen, inte med tillfredsställande säkerhet kan bekräfta riktigheten av den anmärkning avseende överfiske som Konungariket Sverige har klandrats för beträffande detta bestånd.

22
Även om det sistnämnda omtvistade fallet inte är styrkt, följer det av de åtskilliga fall i vilka det är ostridigt att kvoter har överskridits och av det förhållandet att den situation som dessa fall ger uttryck för har förelegat under båda de aktuella åren att överfisket måste vara en följd dels av att det saknats lämpliga föreskrifter för användningen av fiskekvoterna, dels av att den berörda medlemsstaten har underlåtit att uppfylla sina kontrollskyldigheter (dom av den 1 februari 2001 i mål C‑333/99, kommissionen mot Frankrike, REG 2001, s. I‑1025, punkt 35, samt av den 14 november 2002 i mål C‑454/99, kommissionen mot Förenade kungariket, REG 2002, s. I‑10323, punkt 31, och i mål C‑140/00, kommissionen mot Förenade kungariket, REG 2002, s. I‑10379, punkt 40).

23
Domstolen konstaterar följaktligen att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 9.2 i förordning nr 3760/92 och artikel 2 i förordning nr 2847/93 genom att, för åren 1995 och 1996, inte fastställa lämpliga bestämmelser för användningen av de kvoter som tilldelats denna medlemsstat och inte utföra de inspektioner och andra kontroller som krävs enligt de gemenskapsförordningar som är tillämpliga.

Huruvida fisket stoppades för sent

Parternas argument

24
Kommissionen har gjort gällande att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att inte, eller för sent, tillfälligt förbjuda fiske när de kvoter som tilldelats för fiskesäsongerna 1995 och 1996 var uttömda, i strid med artikel 21.2 i förordning nr 2847/93.

25
Konungariket Sverige har inte bestridit kommissionens yrkanden i detta avseende, med undantag av fiske av torsk under år 1996 i zon IIId i Estlands respektive Lettlands vatten. I de sistnämnda fallen hade de svenska myndigheterna meddelat förbud den 1 och den 6 februari 1996, även om dessa beslut inte följdes.

26
Kommissionen anser att Konungariket Sveriges bestridande saknar grund, eftersom det är ostridigt att kvoter har överskridits och eftersom medlemsstaterna är skyldiga att i tid, redan innan kvoterna har uttömts, införa tvingande bestämmelser för att tillfälligt förbjuda allt fiske (domarna av den 14 november 2002 i de ovannämnda målen kommissionen mot Förenade kungariket, punkterna 36–38, och kommissionen mot Förenade kungariket, punkt 46).

Domstolens bedömning

27
Enligt artikel 21.2 i förordning nr 2847/93 är medlemsstaterna skyldiga att innan kvoterna har uttömts införa tvingande bestämmelser om tillfälligt förbud för allt fiske. Enligt dessa bestämmelser skall medlemsstaterna i tid vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att kvoterna i fråga överskrids, för att säkerställa iakttagandet av de kvoter som de tilldelats i syfte att bevara fiskeresurserna (domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Frankrike, punkt 44, och av den 14 november 2002 i de ovannämnda målen C‑454/99, kommissionen mot Förenade kungariket, punkt 38, och C‑140/00, kommissionen mot Förenade kungariket, punkt 49).

28
Vad beträffar fiske av torsk i zon IIId i Estlands respektive Lettlands vatten, har kommissionen inte visat att Konungariket Sverige under år 1996 skulle ha meddelat förbuden avseende detta bestånd för sent. Kommissionen har nämligen grundat sig på en rapport i vilken det konstateras att överfiske har förekommit från och med april månad nämnda år, medan förbuden anmäldes under februari månad samma år. Kommissionen har inte bestridit att ifrågavarande överskridanden av kvoter, där överskridandena understeg 30 ton, har kunnat äga rum mellan månaderna februari och april.

29
Domstolen konstaterar emellertid att Konungariket Sverige, som har medgett att fiskeförbud för övriga bestånd inte har meddelats eller har meddelats för sent, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 21.2 i förordning nr 2847/93 genom att inte vidta effektiva åtgärder för att förhindra att kvoterna överskrids.

Avsaknaden av förvaltnings- eller straffrättsliga åtgärder, däribland åtal

30
Konungariket Sverige har medgett att det för fiskesäsongerna 1995 och 1996 inte har väckts något åtal eller vidtagits någon sanktionsåtgärd med anledning av överfisket. Domstolen konstaterar följaktligen att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 31 i förordning nr 2847/93.


Rättegångskostnader

31
Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Sverige skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Sverige i väsentliga delar har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.




På dessa grunder beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande dom:

1)
Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 9.2 i rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk och enligt artiklarna 2, 21.1, 21.2 och 31 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken, genom att för åren 1995 och 1996

inte fastställa lämpliga bestämmelser för användningen av de kvoter som tilldelats denna medlemsstat och inte utföra de inspektioner och andra kontroller som krävs enligt de gemenskapsförordningar som är tillämpliga,

inte vidta effektiva åtgärder för att förhindra att kvoterna överskrids, och

inte vidta de förvaltnings- eller straffrättsliga åtgärder som Konungariket Sverige är skyldigt att vidta mot de fartygsbefäl som har åsidosatt nämnda förordningar eller mot varje annan person som är ansvarig för ett sådant åsidosättande

2)
Konungariket Sverige skall ersätta rättegångskostnaderna.


Underskrifter.


1
Rättegångsspråk: svenska.