DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 28 mars 2012

Mål F–19/10

Letizia Marsili

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Allmänt uttagningsprov – Beslut att inte uppta sökanden i förteckningen över godkända sökande – Bedömning av det muntliga provet – Uttagningskommitténs sammansättning”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Letizia Marsili för det första yrkar ogiltigförklaring av uttagningskommitténs beslut att inte ta upp hennes namn i förteckningen över godkända sökande för uttagningsprovet EPSO/AST/51/08.

Avgörande:      Talan ogillas. Letizia Marsili ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningsprov på grundval av meriter och prov – Förfarande vid uttagningsprov och provens innehåll – Uttagningskommitténs utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)

2.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Bedömning av sökandenas lämplighet – Uttagningskommitténs utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 5)

3.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Avslag av en ansökan – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Iakttagande av kravet på att arbetet ska vara hemligt

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25, bilaga III, artikel 6)

4.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Sammansättning – Jämn könsfördelning

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 3, femte stycket)

1.      Uttagningskommittén förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer hur ett uttagningsprov skall gå till och det detaljerade innehållet i föreskrivna prov. Unionsdomstolarna kan således endast ändra de närmare föreskrifterna för proven i den mån det är nödvändigt för att säkerställa att sökandena behandlas lika och att urvalet sker på objektiva grunder. Det ankommer inte heller på gemenskapens domstolar att underkänna det detaljerade innehållet i ett delprov, förutom om detta avviker från vad som anges i meddelandet om uttagningsprov eller är oförenligt med delprovets eller uttagningsprovets syfte.

I fråga om kriterier som inte avser särskilda kunskaper som den sökande måste ha, utan om sådana egenskaper som ”motivation”, ”anpassningsförmåga” eller ”kreativitet” och som den sökande måste visa prov på, kan den sökandes egenskaper bedömas med hänsyn till dennes beteende och uttalanden under det muntliga provet, utan att någon fråga ställs som har ett direkt eller uttryckligt samband med de aktuella egenskaperna.

Den omständigheten att någon fråga inte ställs som har ett direkt och uppenbart samband med att sådana egenskaper uppvisas kan, även om det skulle styrkas, inte utvisa att uttagningskommittén inte har haft möjlighet att göra en bedömning av de ovannämnda egenskaperna.

(se punkterna 20, 23 och 24)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 7 februari 2002, Felix mot kommissionen, T‑193/00, punkt 35

Personaldomstolen: 5 maj 2010, Schopphoven mot kommissionen, F‑48/09, punkt 31

2.      Personaldomstolens prövningsrätt omfattar inte bedömningar som en uttagningskommitté gör vid utvärderingen av provdeltagarnas kunskaper och lämplighet.

Dessutom görs en jämförande bedömning av provdeltagarnas prestationer i samband med ett uttagningsprov. Även om det skulle styrkas att en sökande verkligen uppvisar de egenskaper som anges i meddelandet om uttagningsprov, är det därför inte möjligt att styrka att uttagningskommitténs bedömning är behäftad med ett uppenbart fel.

Uttagningskommittén har i ett uttagningsprov ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller bedömningen av proven och uttagningskommittéernas överläggningar kan prövas av domstol endast vid uppenbart åsidosättande av reglerna för kommitténs arbete.

(se punkterna 39, 42 och 52)

Hänvisning till

Domstolen: 9 oktober 1974, Campogrande m.fl. mot kommissionen, C‑112/73, C‑144/73 och C‑145/73, punkt 53; 16 juni 1987, Kolivas mot kommissionen, C‑40/86, punkt 11; 4 juli 1996, parlamentet mot Innamorati, C-254/95 P, punkt 32

Personaldomstolen: 11 september 2008, Coto Moreno mot kommissionen, F‑127/07, punkt 33 och där angiven rättspraxis

3.      Skyldigheten att motivera ett beslut som går någon emot, såsom en uttagningskommittés beslut beträffande en sökande, har till syfte att dels förse den berörda personen med nödvändiga upplysningar för att kunna avgöra om beslutet är grundat eller inte, dels göra det möjligt för unionsdomstolen att göra sin prövning.

Vad gäller beslut som fattats av en uttagningskommitté ska denna motiveringsskyldighet vägas mot den skyldighet att uppfylla de sekretesskrav som omgärdar uttagningskommitténs arbete enligt artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna.

Denna sekretess har införts i syfte att garantera att uttagningskommittéerna är oberoende och att de utför sitt arbete på ett objektivt sätt, genom att de skyddas från yttre inblandning och påtryckningar, oavsett om dessa härrör från unionens administration, från sökandena eller från utomstående. Att denna sekretess iakttas utgör således hinder för att såväl uppgifter om de individuella ledamöternas ställningstaganden som uppgifter rörande personliga bedömningar angående sökandena lämnas ut.

När de sökandes lämplighet bedöms är uttagningskommitténs arbete framförallt av jämförande art och omfattas därför av den sekretess som hör till detta arbete.

Med hänsyn till att det är nödvändigt att väga motiveringsskyldigheten i ett beslut som går någon emot mot den sekretess som hör till uttagningskommitténs arbete utgör en underrättelse om de provresultat som har erhållits i olika delprov en tillräcklig motivering av uttagningskommitténs beslut.

Genom en sådan underrättelse förfördelas inte de sökande som uteslutits från urvalsförfarandet och personaldomstolen får möjlighet att göra en lämplig prövning för detta slags tvist.

(se punkterna 47–52)

Hänvisning till

Domstolen i det ovannämnda målet Campogrande m.fl. mot kommissionen, punkt 53; 26 november 1981, Michel mot parlamentet, C‑195/80, punkt 22, det ovannämnda målet parlamentet mot Innamorati, punkterna 23, 24, 28, 31 och 32, det ovannämnda målet Kolivas mot kommissionen, punkt 11

4.      I bilaga III i tjänsteföreskrifterna och särskilt i artikel 3 i dessa om uttagningskommitténs sammansättning föreskrivs inte någon möjlighet att utse suppleanter även om det anges i rättspraxis att sådana kan utses av administrationen. I denna bilaga avses således i princip uttagningskommittéer som består av ordinarie ledamöter. Detta hindrar emellertid inte att de ovannämnda bestämmelserna analogt kan tillämpas även på suppleanter.

Uttrycket ”en uttagningskommitté består av fler än fyra ledamöter” i artikel 3 femte stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna ska förstås så, att det är en uttagningskommitté som består av fler än fyra ordinarie ledamöter som avses.

En suppleant i en uttagningskommitté kan nämligen uttala sig om förmågan hos en sökande som gör det muntliga provet endast om denne suppleant ersätter en ordinarie ledamot som är frånvarande. Det antal personer som har rösträtt i en uttagningskommitté får nämligen inte överstiga antalet ordinarie ledamöter. Att suppleanter utses innebär således inte att antalet ledamöter i uttagningskommittén ändras.

Det är för övrigt inte möjligt att gör en analog tillämpning av uttrycket ”en uttagningskommitté består av fler än fyra ledamöter” på suppleanter, eftersom det i varje uttagningsprov måste fastställas en nivå från vilken bestämmelsen i artikel 3 femte stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna ska tillämpas.

För att kontrollera att bestämmelsen i artikel 3 femte stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna har följts, ska emellertid i princip endast uttagningskommitténs ordinarie ledamöter beaktas, eftersom det normalt sett är deras uppgift att delta i det faktiska genomförandet av proven. Att denna bestämmelse iakttas ska kontrolleras när förteckningen över uttagningskommitténs ledamöter publiceras och inte under den tid proven pågår.

(se punkterna 83–86, 88 och 91)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 mars 2008, Giannini mot kommissionen, T-100/04, punkt 207; 13 oktober 2008, Neophytou mot kommissionen, T-43/07 P, punkt 53,

Personaldomstolen: 23 november 2010, Bartha mot kommissionen, F-50/08, punkterna 39 och 41