Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 mars 2020 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság - Ungern) – PG mot Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal

(Mål C-406/18)(¹ )

(Begäran om förhandsavgörande – Gemensam politik avseende asyl och subsidiärt skydd – Gemensamma förfaranden för beviljande av internationellt skydd – Direktiv 2013/32/EU – Artikel 46.3 – Full omprövning och prövning av det aktuella behovet – Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätt till ett effektivt rättsmedel – Förstainstansdomstolens befogenheter och skyldigheter – Ingen befogenhet att ändra beslut som fattats av behöriga myndigheter i fråga om internationellt skydd – Nationell lagstiftning som föreskriver en skyldighet att meddela ett avgörande inom 60 dagar)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: PG

Svarande: Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal

Domslut

Artikel 46.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som endast ger domstolarna befogenhet att upphäva beslut från behöriga myndigheter i frågor om internationellt skydd, men inte att ändra dem. Om ärendet återförvisas till den behöriga administrativa myndigheten, så ska emellertid ett nytt beslut fattas inom en kort tidsfrist, och detta beslut måste vara förenligt med den bedömning som gjorts i domen om ogiltigförklaring. När en nationell domstol, efter full omprövning och en prövning av det aktuella behovet, vad avser såväl de faktiska som de rättsliga omständigheter som anförts av den som ansökt om internationellt skydd, har funnit att den berörda sökanden, enligt de kriterier som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet, ska beviljas sådant skydd på den grund som han eller hon åberopat till stöd för sin ansökan, men den administrativa myndigheten därefter antar ett motsatt beslut, utan att anföra att nya omständigheter har uppkommit som motiverar en ny bedömning av sökandens behov av internationellt skydd, så måste nämnda domstol, när den nationella rätten inte ger den några verktyg för att se till att dess avgöranden följs, ändra det beslut som inte följer dess tidigare dom och ersätta detta beträffande ansökan om internationellt skydd med dess eget beslut, och om nödvändigt underlåta att tillämpa nationella bestämmelser som förbjuder den att göra detta.

Artikel 46.3 i direktiv 2013/32, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den domstol som har att pröva ett överklagande av ett beslut om avslag på en ansökan om internationellt skydd måste meddela ett avgörande inom 60 dagar, under förutsättning att domstolen inom en sådan frist kan säkerställa att de materiella bestämmelser och de processuella garantier som sökanden har enligt unionsrätten blir verkningsfulla. I annat fall är nämnda domstol skyldig att underlåta att tillämpa den nationella lagstiftning som fastställer fristen för att meddela dom och, efter utgången av denna frist, meddela sin dom så skyndsamt som möjligt.

____________

(¹ ) EUT C 311, 03.09.2018