DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 19 september 2013

Mål F‑83/08

Johan Gheysens

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Kontraktsanställd för övriga uppgifter – Anställningsvillkor – Tjänstegrupp – Överensstämmelse mellan typen av arbetsuppgifter och tjänstegrupperna – Anställningens varaktighet”

Saken:      Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Johan Gheysens har yrkat ogiltigförklaring av det beslut varigenom den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal för Europeiska unionens råd (nedan kallad anställningsmyndigheten) placerade honom i tjänstegrupp III, lönegrad 11, första löneklassen och tidsbegränsade hans anställningsavtal till två år.

Avgörande:      Beslutet från Europeiska unionens råd om anställning av Johan Gheysens ogiltigförklaras i den del det fastställs att han ska placeras i funktionsgrupp III. Talan ogillas i övrigt. Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av Johan Gheysens rättegångskostnader. Johan Gheysens ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Utvärdering av arbetsuppgifter som kan omfattas av olika tjänstegrupper – Utrymme för skönsmässig bedömning för den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal – Domstolsprövning – Gränser

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 80.2)

2.      Tjänstemän – Extraanställda och kontraktsanställda – Rekrytering – Ingående av ett avtal om vikariat för en fast tjänst – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 1a.1; anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2–5, 51, 53 och 88)

1.      Enligt artikel 80.1 i anställningsvillkoren för övriga anställda delas kontraktsanställda in i fyra tjänstegrupper beroende på vilka arbetsuppgifter de ska utföra. I artikel 80.2 anges varje tjänstegrupps arbetsuppgifter. Artikel 80.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda är bindande för den myndighet som har behörighet att sluta anställningsavtal, men institutionerna har i bestämmelsen förbehållits ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Artikel 80.3 i anställningsvillkoren för övriga anställda har till syfte att avgränsa detta utrymme för skönsmässig bedömning. I denna bestämmelse föreskrivs att varje institution, efter att ha hört kommittén för tjänsteföreskrifterna, får fastställa befogenheter för varje typ av arbetsuppgifter. Mot bakgrund av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som unionens institutioner, organ och byråer har vid utvärderingen av de arbetsuppgifter som kan omfattas av de olika tjänstegrupper som avses i artikel 80.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda måste personaldomstolens prövning av fördelningen av dessa arbetsuppgifter mellan nämnda tjänstegrupper vara begränsad till frågan huruvida den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal har hållit sig inom rimliga gränser och inte har använt sin befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar på ett uppenbart felaktigt sätt. För att administrationen ska kunna anses ha gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning som gör att ett beslut som har fattats på grundval av denna bedömning ska ogiltigförklaras måste den bevisning som det ankommer på sökanden att inge vara sådan att administrationens bedömningar förlorar sin trovärdighet.

Vid bedömningen av huruvida den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal, med beaktande av de arbetsuppgifter som en anställd hade att utföra, gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den placerade honom eller henne i en viss tjänstegrupp ska det fastställas huruvida nämnda arbetsuppgifter omfattades av den aktuella tjänstegruppen. Eftersom placeringen av den kontraktsanställda sker vid ingående av anställningsavtalet ska det tas hänsyn till alla arbetsuppgifter som vederbörande skulle utföra under sin anställning och inte bara de arbetsuppgifter som han eller hon rent faktiskt har utfört i ett sådant fall då den avtalsslutande institutionen av någon anledning inte har anförtrott honom eller henne vissa arbetsuppgifter under anställningsavtalets giltighetstid.

(se punkterna 29–31 och 33–35)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 4 oktober 2007, de la Cruz m.fl. mot Osha, F‑32/06, punkt 64; 24 april 2008, Dalmasso mot kommissionen, F‑61/05, punkt 53; 13 juni 2012, Macchia mot kommissionen, F‑63/11, punkt 49 och där angiven rättspraxis, överklagad till Europeiska unionens tribunal, mål T‑368/12 P

2.      En jämförelse av artikel 1a.1 i tjänsteföreskrifterna och artiklarna 2−5 i anställningsvillkoren för övriga anställda visar vidare att institutionernas fasta tjänster i princip ska innehas av tjänstemän och endast i undantagsfall kan innehas av andra anställda. Även om det i artikel 2 b och d i anställningsvillkoren för övriga anställda uttryckligen anges att tillfälligt anställda får anställas på fasta tjänster, får detta således bara ske tillfälligt. Vidare föreskrivs det i artikel 3 b och artikel 3b första stycket led b i anställningsvillkoren för övriga anställda att extraanställda och kontraktsanställda för övriga uppgifter får anställas för att ersätta vissa tjänstemän eller tillfälligt anställda som innehar en fast tjänst, efter det att möjligheterna att tillsätta tjänsterna med tjänstemän inom institutionen har undersökts. Enligt artiklarna 51 och 53 i anställningsvillkoren för övriga anställda samt artikel 88 i dessa anställningsvillkor ska anställningsavtal för sådana anställda emellertid ingås för en bestämd tid. Av dessa artiklar framgår även att möjligheterna att förnya anställningsavtalet är begränsade, liksom anställningens varaktighet. Detta gör anställningen tillfällig, vilket överensstämmer med dess syfte, nämligen att ersätta en tjänsteman som under en viss period inte kan tjänstgöra. Det är nämligen endast en tjänsteman som kan inneha en fast tjänst som finns upptagen i en tjänsteförteckning och som inte är av tillfällig karaktär.

(se punkterna 61–64)

Hänvisning till

Tribunalen: 21 september 2011, Adjemian m.fl. mot kommissionen, T‑325/09 P, punkterna 78–80