Överklagande ingett den 23 februari 2021 av Maen Haikal av den dom som tribunalen meddelade den 16 december 2020 i mål T-189/19, Maen Haikal mot Europeiska unionens råd

(Mål C-113/21 P)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Klagande: Maen Haikal (ombud: S. Koev, advokat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

förklara att förevarande överklagande kan tas upp till prövning och bifalla det i dess helhet samt förklara att det finns fog för samtliga grunder som åberopats till stöd för överklagandet,

upphäva den överklagade domen av tribunalen i dess helhet,

ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 av den 21 januari 2019 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, i den del dessa beslut rör Maen Haikal,

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2019/851 av den 21 januari 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/20122 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, i den del dessa förordningar rör Maen Haikal,

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2019/806 av den 17 maj 2019 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, i den del det rör Maen Haikal,

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2019/7983 av den 17 maj 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, i den del denna förordning rör Maen Haikal,

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta alla klagandens rättegångskostnader, kostnader, avgifter och andra utgifter han haft i samband med sitt försvar.

Grunder och huvudargument

1. Felaktig rättstillämpning, i och med att tribunalen fann att rådets tillämpning av presumtionen avseende en ledande affärsmän med verksamhet i Syrien var korrekt, trots att det saknas rättslig grund för denna presumtion och denna inte står i proportion till det lagenliga syfte som eftersträvas.

2. Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – (Artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).

3. Åsidosättande av bevisreglerna, med hänsyn till att det saknades bevis med avseende på tillämpningen av nämnda presumtion och med avseende på underlåtenheten att tillämpa artiklarna 27.3 och 28.3 i beslut 2013/255, i dess lydelse enligt beslut 2015/1836.

4. Oriktig bedömning, vilket stöds av rådets rättsakter, genom vilka klagandens namn ströks från sanktionsförteckningen.

____________

1 EUT L 18 I, 2019, s. 4.

2 EUT L 16, 2012, s. 1.

3 EUT L 132, 2019, s. 1.