Mål C165/16

Toufik Lounes

mot

Secretary of State for the Home Department

(begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court))

”Begäran om förhandsavgörande – Unionsmedborgarskap – Artikel 21 FEUF – Direktiv 2004/38/EG – Förmånstagare – Dubbelt medborgarskap – Unionsmedborgare som förvärvat medborgarskap i den mottagande medlemsstaten och samtidigt behållit sitt ursprungliga medborgarskap – Uppehållsrätt i denna medlemsstat för en tredjelandsmedborgare som är medlem av unionsmedborgarens familj”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 november 2017

1.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – Förmånstagare – Familjemedlemmar, vilka är tredjelandsmedborgare, till en unionsmedborgare som uppehåller sig i den medlemsstat som unionsmedborgaren är medborgare i – Omfattas inte – Unionsmedborgare som förvärvat medborgarskap i den mottagande medlemsstaten och samtidigt behållit sitt ursprungliga medborgarskap – Saknar betydelse

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 3.1, 7.1 och 16.1)

2.        Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Familjemedlemmar, vilka är tredjelandsmedborgare, till en unionsmedborgare som uppehåller sig i den mottagande medlemsstaten – Unionsmedborgare som förvärvat medborgarskap i den mottagande medlemsstaten och samtidigt behållit sitt ursprungliga medborgarskap – Härledd uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten – Villkor

(Artikel 21.1 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 7.1 och 16.1)

1.      Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, ska tolkas så, att i en situation där en medborgare i Europeiska unionen använder sin rätt till fri rörlighet och reser till och uppehåller sig i en annan medlemsstat än den som vederbörande är medborgare i enligt artikel 7.1 eller artikel 16.1 i detta direktiv och därefter förvärvar medborgarskap i denna medlemsstat samtidigt som han eller hon behåller sitt ursprungliga medborgarskap och sedan, flera år senare, gifter sig med en tredjelandsmedborgare och fortsätter att vara bosatt i den nämnda medlemsstaten med denne tredjelandsmedborgare, har denne tredjelandsmedborgare inte någon härledd uppehållsrätt i den aktuella medlemsstaten på grundval av bestämmelserna i det nämnda direktivet.

I artikel 3.1 i direktivet anges nämligen att rättigheterna enligt direktivet ska omfatta alla unionsmedborgare – vilka följaktligen är förmånstagare till rättigheterna enligt direktivet – som reser till eller uppehåller sig i en ”annan medlemsstat än den de själva är medborgare i” samt de familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2.2 i direktivet som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren (dom av den 12 mars 2014, O. och B., C‑456/12, EU:C:2014:135, punkt 38).

Även om direktivet har som syfte att underlätta och stärka utövandet av unionsmedborgarnas rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier är det dock – såsom framgår av artikel 1 a – villkoren för utövandet av denna rätt som regleras i direktivet (dom av den 5 maj 2011, McCarthy, C‑434/09, EU:C:2011:277, punkt 33, och dom av den 12 mars 2014, O. och B., C‑456/12, EU:C:2014:135, punkt 41). Domstolen har således slagit fast att då det följer av en princip inom folkrätten att en medlemsstat inte får neka sina egna medborgare rätt att vistas inom det egna territoriet eller tillträde till detta och att medborgarna således har en ovillkorlig rätt att uppehålla sig där, reglerar direktivet följaktligen inte villkoren för en unionsmedborgares vistelse i den medlemsstat där han eller hon är medborgare.

Domstolen finner under dessa omständigheter att direktiv 2004/38 inte längre är tillämpligt på Perla Nerea Garcia Ormazabals situation sedan hon blivit medborgare i Förenade kungariket genom naturalisation. Bedömningen ändras inte av att Perla Nerea Garcia Ormazabal har använt sin rätt till fri rörlighet då hon reste till och nu uppehåller sig i Förenade kungariket och samtidigt behållit sitt spanska medborgarskap utöver sitt brittiska medborgarskap. Oavsett dessa två omständigheter förhåller det sig nämligen så, att alltsedan Perla Nerea Garcia Ormazabal förvärvade detta medborgarskap uppehåller hon sig inte längre i ”en annan medlemsstat än den [hon] är medborgare i” i den mening som avses i artikel 3.1 i detta direktiv och omfattas följaktligen inte heller längre av begreppet ”förmånstagare” till direktivet enligt denna bestämmelse.

Med hänsyn till den rättspraxis som domstolen erinrat om i punkterna 32 och 37 ovan omfattas inte heller hennes make, Toufik Lounes, som är tredjelandsmedborgare, av detta begrepp och kan således inte komma i åtnjutande av någon härledd uppehållsrätt i Förenade kungariket med stöd av samma direktiv.

(se punkterna 34, 36, 37, 42, 43, 44 och 62 samt domslutet)

2.      Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, ska tolkas så, att i en situation där en medborgare i Europeiska unionen använder sin rätt till fri rörlighet och reser till och uppehåller sig i en annan medlemsstat än den som vederbörande är medborgare i enligt artikel 7.1 eller artikel 16.1 i detta direktiv och därefter förvärvar medborgarskap i denna medlemsstat samtidigt som han eller hon behåller sitt ursprungliga medborgarskap och sedan, flera år senare, gifter sig med en tredjelandsmedborgare och fortsätter att vara bosatt i den nämnda medlemsstaten med denne tredjelandsmedborgare, har denne tredjelandsmedborgare inte någon härledd uppehållsrätt i den aktuella medlemsstaten på grundval av bestämmelserna i det nämnda direktivet. Nämnde tredjelandsmedborgare kan dock komma i åtnjutande av en sådan uppehållsrätt enligt artikel 21.1 FEUF på villkor som inte får vara strängare än dem som föreskrivs i direktiv 2004/38 för att bevilja en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, en sådan rätt, i en situation där unionsmedborgaren har utövat sin rätt till fri rörlighet genom att bosätta sig i en annan medlemsstat än den som han eller hon är medborgare i.

Domstolen påpekar i förevarande fall att till skillnad från vad Förenade kungarikets regering har gjort gällande kan situationen för en medborgare i en medlemsstat, såsom Perla Nerea Garcia Ormazabal Ormazabal, som utövat sin rätt till fri rörlighet genom att resa till och uppehålla sig lagligen på en annan medlemsstats territorium inte likställas med en rent inhemsk situation redan av den anledningen att unionsmedborgaren under sin vistelse har förvärvat medborgarskap i den mottagande medlemsstaten utöver sitt ursprungliga medborgarskap.

De rättigheter som medlemsstaternas medborgare ges i artikel 21.1 FEUF inbegriper en rätt till ett normalt familjeliv i den mottagande medlemsstaten, med sina familjemedlemmar vid sin sida (se, analogt, dom av den 25 juli 2008, Metock m.fl., C‑127/08, EU:C:2008:449, punkt 62). Det förhållandet att en medborgare i en medlemsstat, som rest till och uppehållit sig i en annan medlemsstat, därefter utöver sitt ursprungliga medborgarskap förvärvar medborgarskap i sistnämnda medlemsstat medför inte att han eller hon fråntas nämnda rättighet, vid äventyr att den ändamålsenliga verkan av artikel 21.1 FEUF annars undergrävs.

Den ändamålsenliga verkan av de rättigheter som en unionsmedborgare ges enligt artikel 21.1 FEUF kräver att en medborgare som befinner sig i en sådan situation som Perla Nerea Garcia Ormazabal måste kunna fortsätta att åtnjuta sina rättigheter enligt den nämnda bestämmelsen i den mottagande medlemsstaten, efter att ha förvärvat medborgarskap i den medlemsstaten utöver sitt ursprungliga medborgarskap. Nämnda ändamålsenliga verkan kräver i synnerhet att den berörde unionsmedborgaren kan leva familjeliv med sin make som är tredjelandsmedborgare, genom att maken ges en härledd uppehållsrätt.

(se punkterna 49, 52, 53, 60 och 62 samt domslutet)