DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)
den 6 mars 2013 (*)
”Personalmål – Tillfälligt anställd – Uppsägning av ett avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd – Legitimt skäl”
I mål F‑41/12,
angående en talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a,
Séverine Scheefer, tidigare tillfälligt anställd vid Europaparlamentet, Luxemburg (Luxemburg), företrädd av advokaterna R. Adam och P. Ketter,
sökande,
mot
Europaparlamentet, företrätt av V. Montebello-Demogeot och M. Ecker, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (tredje avdelningen),
sammansatt av ordföranden S. Van Raepenbusch (referent) samt domarna I. Boruta och R. Barents,
justitiesekreterare: handläggaren J. Tomac,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 10 oktober 2012,
följande
Dom
1 Séverine Scheefer har, genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 21 mars 2012, väckt förevarande talan och yrkat att personaldomstolen ska dels ogiltigförklara Europaparlamentets beslut av den 20 juni 2011 att säga upp hennes avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd, dels förplikta Europaparlamentet att utge skadestånd.
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) föreskrivs följande:
”Ett annat förfarande än uttagningsförfarandet kan tillämpas av tillsättningsmyndigheten för rekrytering av högre tjänstemän (generaldirektörer eller motsvarande i lönegraderna AD 16 eller AD 15, och direktörer eller motsvarande i lönegraderna AD 15 eller AD 14) och, i undantagsfall, även för tjänster som kräver särskilda kvalifikationer.”
3 Artikel 2 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda) har följande lydelse:
”I dessa anställningsvillkor avses med tillfälligt anställd
a) den som är anställd på en tjänst som är upptagen i den tjänsteförteckning som är bifogad varje institutions budgetavsnitt och som den budgetansvariga myndigheten har klassificerat som tillfällig,
…”
4 I artikel 47 i anställningsvillkoren för övriga anställda föreskrivs följande:
”Förutom vid dödsfall skall tillfälligt anställdas anställning upphöra i följande fall:
…
c) om anställningsavtalet gäller tills vidare
i) vid utgången av den uppsägningstid som anges i avtalet; uppsägningstiden får inte vara kortare än en månad för varje fullgjort tjänsteår, dock minst tre månader och högst tio månader. Uppsägningstiden får dock inte börja löpa under en mammaledighet eller sjukledighet, såvida sjukledigheten inte överstiger tre månader. Den skall dessutom skjutas upp tills vidare under en mammaledighet eller sjukledighet inom de ovan angivna gränserna.
…”
5 Genom rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43) genomfördes ramavtalet om visstidsarbete som ingicks den 18 mars 1999 mellan de allmänna branschövergripande organisationerna (nedan kallat ramavtalet).
6 I klausul 3 i ramavtalet föreskrivs följande:
”I detta avtal avses med
1. visstids[ans]tälld: en person som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som ingåtts direkt mellan en arbetsgivare och en arbetstagare och vars längd fastställts på grundval av objektiva kriterier som att det gäller fram till ett visst datum, till dess en viss uppgift har utförts eller med anledning av en särskild händelse.
…”
7 I artikel 7.2–7.4 i de interna bestämmelserna angående rekrytering av tjänstemän och övriga anställda, vilka antogs av parlamentets presidium den 3 maj 2004 (nedan kallade de interna bestämmelserna), föreskrivs följande:
”2. Utan att det påverkar de bestämmelser som är tillämpliga på tjänstemän ska tillfälligt anställda rekryteras i lämplig ordning bland dem som klarat ett uttagningsprov eller ett uttagningsförfarande enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna ...
3. Om det inte finns godkända sökande ska tillfälligt anställda rekryteras
– när det gäller tillfälligt anställda som avses i artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda, efter att ha valts ut av en ad hoc-kommitté i vilken en av ledamöterna har utsetts av personalkommittén,
– när det gäller tillfälligt anställda som avses i artikel 2 b i anställningsvillkoren för övriga anställda, efter yttrande från den partssammansatta kommittén.
4. Trots ovanstående bestämmelser kan tillfälligt anställda som avses i artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda rekryteras enligt det förfarande som föreskrivs i punkt 3 andra strecksatsen i denna artikel, om rekryteringen i fråga endast syftar till tillfällig tillsättning av tjänster i väntan på att de tillsätts i enlighet med bestämmelserna i punkt 3 första strecksatsen i denna artikel.”
Bakgrund till tvisten
8 Genom ett avtal som undertecknades av parlamentet och Séverine Scheefer den 29 mars respektive den 4 april 2006 anställde parlamentet Séverine Scheefer som tillfälligt anställd enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda för perioden den 1 april 2006–31 mars 2007 och förordnade henne att tjänstgöra som läkare vid läkarmottagningen i Luxemburg (Luxemburg).
9 Genom tilläggsavtal av den 23 februari 2007 och den 26 mars 2008 förlängdes Séverine Scheefers avtal till och med den 31 mars 2009.
10 Efter det att parlamentets generalsekreterare hade blivit tillfrågad av Séverine Scheefer om hennes möjlighet att fortsätta att arbeta vid institutionens läkarmottagning som tillsvidareanställd, svarade denne henne, den 12 februari 2009, att det inte fanns någon sådan möjlighet och bekräftade att hennes avtal faktiskt skulle upphöra den 31 mars 2009.
11 I dom av den 13 april 2011 i mål F‑105/09, Scheefer mot parlamentet (nedan kallad domen i målet Scheefer), ogiltigförklarade personaldomstolen beslutet i skrivelsen av den 12 februari 2009. I denna dom fann nämligen personaldomstolen att Séverine Scheefers avtal, med hänsyn till artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, skulle anses ha förnyats två gånger, så att det andra tilläggsavtalet av den 26 mars 2008 automatiskt skulle omkvalificeras till ett avtal om tillsvidareanställning i enlighet med lagstiftarens vilja, med följden att den förfallodag som fastställdes i detta tilläggsavtal inte medförde att den berörda personens anställning upphörde.
12 Under tiden hade parlamentet, den 18 oktober 2007, offentliggjort meddelande om rekrytering nr PE/95/S, i vilket det tillkännagavs att det skulle genomföras ett urvalsförfarande på grundval av meriter och prov för rekrytering av en tillfälligt anställd handläggare/läkare och för att upprätta en förteckning över godkända sökande bestående av de fyra bästa sökande (EUT C 244 A, 2007, s. 5) (nedan kallat urvalsförfarandet PE/95/S). Séverine Scheefer hade anmält sig som sökande till urvalsförfarandet, men hennes ansökan hade avslagits den 28 januari 2008 med motiveringen att hon inte hade den erfarenhet som krävdes. Den förteckning över godkända sökande som upprättades efter detta förfarande hade fastställts den 16 maj 2008 och två läkare hade rekryterats, den ena den 1 maj 2009 och den andra den 1 juni 2009.
13 Parlamentet informerade Séverine Scheefer den 24 maj 2011 om att hennes avtal som tillfälligt anställd till följd av domen i målet Scheefer hade omvandlats till ett avtal om tillsvidareanställning, vilket innebar att upphörandet av hennes anställning den 31 mars 2009 var ogiltigt och vilket gav henne rätt att få sin lön utbetald från och med den 1 april 2009, med avdrag för de ersättningar som utgått i stället för lön, vilka nämndes i domen, och som hon hade erhållit sedan det datumet.
14 Séverine Scheefer informerade särskilt parlamentet, genom skrivelse av den 14 juni 2011, om att hon stod till dess förfogande för att återuppta sitt arbete snarast möjligt.
15 Parlamentets generalsekreterare meddelade Séverine Scheefer genom skrivelse av den 20 juni 2011 att parlamentet sade upp hennes avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd på grund av att ”[hennes] anställning inte längre [var] motiverad med hänsyn till att [det] numera ha[de] tillgång till en förteckning över godkända sökande som uppfyll[de] kraven i artikel 7.2 i de interna bestämmelserna ... och att alla lediga tjänster som förtroendeläkare med tjänsteplacering i Luxemburg ha[de] tillsatts på grundval av denna förteckning”.
16 Med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, som enligt artikel 46 i anställningsvillkoren för övriga anställda är tillämplig på tillfälligt anställda, ingav Séverine Scheefer den 5 augusti 2011 ett klagomål avseende beslutet om uppsägning i den skrivelse som nämnts i föregående punkt. Den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal avslog detta klagomål genom beslut av den 21 december 2011.
Parternas yrkanden
17 Séverine Scheefer har yrkat att personaldomstolen ska
– förklara att talan kan tas upp till sakprövning och bifalla denna, och följaktligen
– i första hand, ogiltigförklara beslutet om uppsägning i skrivelsen från parlamentets generalsekreterare av den 20 juni 2011, ”med alla de följder, även ekonomiska, som detta medför”,
– i den mån det behövs, ogiltigförklara beslutet av den 21 december 2011 att avslå hennes klagomål,
– ”följaktligen fastställa hennes ändrade tjänsteplacering vid parlamentet”,
– i andra hand, förplikta parlamentet att till henne betala dels 288 000 euro, i skadestånd för den ekonomiska skada som hon lidit, ”motsvarande 36 månadslöner … utan att det påverkar det exakta belopp som ska beräknas med beaktande av nödvändiga justeringar .., eller det belopp som ska fastställas av personaldomstolen i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono) eller genom expertutlåtande”, dels 15 000 euro i skadestånd för den ideella skada som hon har lidit, och
– förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.
18 Parlamentet har yrkat att personaldomstolen ska
– ogilla talan, och
– förplikta Séverine Scheefer att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att avslå klagomålet, samt yrkandet om föreläggande
19 Séverine Scheefer har genom olika yrkanden begärt att parlamentets beslut av den 21 december 2011 att avslå hennes klagomål ska ogiltigförklaras.
20 Personaldomstolen erinrar om att enligt fast rättspraxis får yrkanden om ogiltigförklaring som formellt riktas mot ett beslut om avslag på ett klagomål, för det fall beslutet saknar självständigt innehåll, till följd att den rättsakt som är föremål för klagomålet prövas av personaldomstolen (domstolens dom av den 17 januari 1989 i mål 293/87, Vainker mot parlamentet, punkt 8, och domen i det ovannämnda målet Scheefer, punkt 21). Beslutet av den 21 december 2011 att avslå klagomålet fastställer i förevarande fall det ursprungliga beslutet i skrivelsen av den 20 juni 2011 att säga upp Séverine Scheefers avtal om tillsvidareanställning, genom att ge ytterligare klargöranden med hänsyn till nämnda klagomål. I ett sådant fall är det lagenligheten av det ursprungliga beslutet som går någon emot som ska prövas, med beaktande av den motivering som framgår vid en jämförelse mellan det ursprungliga beslutet och beslutet att avslå klagomålet. Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att avslå klagomålet saknar följaktligen självständigt innehåll, och det ska anses att talan formellt riktas mot beslutet i skrivelsen av den 20 juni 2011 (nedan kallat det angripna beslutet), såsom det har preciserats genom beslutet av den 21 december 2011 att avslå klagomålet (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 10 juni 2004 i mål T‑258/01, Eveillard mot kommissionen, punkterna 31 och 32).
21 Séverine Scheefer har även yrkat att personaldomstolen ska ”fastställa hennes ändrade tjänsteplacering ... vid parlamentet”.
22 Ovannämnda yrkande ska anses syfta till att personaldomstolen ska ålägga administrationen att låta Séverine Scheefer återinträda i tjänst vid parlamentet, för att verkställa en eventuell ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Det ankommer dock inte på personaldomstolen, inom ramen för en talan som väckts enligt artikel 46 i anställningsvillkoren för övriga anställda och artikel 91 i tjänsteföreskrifterna, att rikta förelägganden till Europeiska unionens institutioner. När en rättsakt ogiltigförklaras är den berörda institutionen enligt artikel 266 FEUF nämligen skyldig att själv vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen (förstainstansrättens dom av den 4 maj 2005 i mål T-398/03, Castets mot kommissionen, punkt 19).
23 Härav följer att yrkandet om föreläggande ska avvisas.
Yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet
24 Séverine Scheefer har åberopat följande tre grunder:
– Den första grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten och av kravet på insyn.
– Som andra grund har det gjorts gällande att det saknades rättslig grund, att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning, att ”artiklarna 2, 3, 8, 29 och 47 i anställningsvillkoren för övriga anställda” åsidosattes, och att det förekom maktmissbruk.
– Den tredje grunden avser åsidosättande av omsorgsplikten, rättsmissbruk och åsidosättande av principerna om god förvaltningssed och om ärligt fullgörande av avtalsförpliktelser.
Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och av kravet på insyn
25 Séverine Scheefer har gjort gällande att varje beslut att ensidigt säga upp tillsvidareanställningen för en tillfälligt anställd ska motiveras. Hon har vidare framhållit att det angripna beslutet fattades efter domen i målet Scheefer, strax efter parlamentets skrivelse av den 24 maj 2011, vilken bekräftade att upphörandet av hennes anställning den 31 mars 2009 var ogiltigt, och efter muntliga försäkringar om att hon snabbt skulle återfå sin tjänst. Séverine Scheefer har slutligen påpekat att hennes överordnade, trots de särskilda omständigheterna i förevarande fall, inte anordnade något möte för att förklara uppsägningen för henne.
26 I ett sådant sammanhang borde motiveringen av det angripna beslutet, enligt vilken hennes tillsvidareanställning inte längre var motiverad sedan alla lediga läkartjänster i Luxemburg hade tillsatts med sökande som hade godkänts vid urvalsförfarandet PE/95/S och som uppfyllde kraven i artikel 7.2 i de interna bestämmelserna, ha utvecklats närmare. I det angripna beslutet har parlamentet ”över huvud taget inte nämnt ... detaljerna” kring dessa rekryteringar, särskilt vad gäller datumen och formen för dessa. Vidare beaktade inte parlamentet den omständigheten att Séverine Scheefer ”(sedan den 31 mars 2008) hade en tillsvidareanställning” och tillräcklig erfarenhet för att göra anspråk på en av de aktuella tjänsterna.
27 Personaldomstolen framhåller i det avseendet att det angripna beslutet har följande lydelse:
”… Enligt artikel 7.2 i de interna bestämmelserna ... ska tillfälligt anställda som avses i artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda rekryteras bland dem som klarat ett uttagningsprov eller ett uttagningsförfarande enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna. Ni anställdes, från och med den 1 april 2006, som tillfälligt anställd enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda, enligt det extraordinära förfarande som avses i punkt 4 i samma artikel [7 i de interna bestämmelserna], för att avhjälpa bristen på sökande som klarat ett uttagningsprov eller ett annat uttagningsförfarande.
Därefter anordnade parlamentet emellertid urvalsförfarandet … PE/95/S … Det kan konstateras att Ni inte godkändes vid detta förfarande, då er ansökan inte kunde prövas på grund av att ni vid den tidpunkten inte hade den yrkeserfarenhet som krävdes enligt meddelandet om lediga tjänster.
I punkt 58 in fine i [domen i målet Scheefer] erinrade personaldomstolen ... om att ett avtal om tillsvidareanställning när som helst kan avslutas av legitima skäl och med iakttagande av den uppsägningstid som föreskrivs i artikel 47 c led i) i anställningsvillkoren för övriga anställda.
Under dessa omständigheter säger parlamentet upp ert avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd på grund av att er anställning inte längre är motiverad med hänsyn till att parlamentet numera har tillgång till en förteckning över godkända sökande som uppfyller kraven i artikel 7.2 i de interna bestämmelserna ... och att alla lediga tjänster som förtroendeläkare ... i Luxemburg har tillsatts på grundval av denna förteckning.
…”
28 En sådan motivering framstår som tillräcklig, även med beaktande av den särskilda situation som Séverine Scheefer har påstått att hon befann sig i, eftersom det av denna klart och tydligt framgår varför hennes avtal som tillfälligt anställd sades upp.
29 I synnerhet har Séverine Scheefer utan framgång klandrat parlamentet för att det inte beaktade den omständigheten att hon hade en tillsvidareanställning och tillräcklig yrkeserfarenhet för att göra anspråk på en av de lediga läkartjänsterna. Parlamentet framhöll nämligen, både i det angripna beslutet och i beslutet att avslå klagomålet, att Séverine Scheefer hade anställts undantagsvis för att avhjälpa situationen med otillsatta läkartjänster och bristen på sökande som kunde rekryteras i enlighet med de interna bestämmelserna. Parlamentet nämnde även att det just hade anordnat urvalsförfarandet PE/95/S för att tillsätta dessa lediga tjänster och att Séverine Scheefer inte hade godkänts vid detta förfarande, eftersom hennes ansökan hade bedömts inte kunna prövas. Det ska erinras om att en motivering kan vara underförstådd, under förutsättning att den ger dem som berörs av beslutet möjlighet att få kännedom om skälen för det omtvistade beslutet och den behöriga domstolen tillräckligt underlag för att utföra sin prövning (se domstolens dom av den 8 februari 2007 i mål C‑3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen, punkt 46; se, analogt, förstainstansrättens dom av den 9 juli 2008 i mål T‑304/06, Reber mot harmoniseringsbyrån – Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli (Mozart), punkt 55, och tribunalens dom av den 13 april 2011 i mål T‑262/09, Safariland mot harmoniseringsbyrån – DEF-TEC Defense Technology (FIRST DEFENSE AEROSOL PEPPER PROJECTOR), punkt 92). Parlamentet kan inte bortse från det urvalsförfarande som nämnts ovan i punkt 27 i förevarande dom och de överväganden som anges i det angripna beslutet är följaktligen i sig tillräckliga, då de på ett indirekt men likväl tydligt sätt utesluter möjligheten att låta Séverine Scheefers anställning på en av de aktuella tjänsterna fortgå, oavsett avtalets art och hennes yrkeserfarenhet.
30 Det angripna beslutet kan inte heller anses bristfälligt på grund av att ”[p]arlamentet över huvud taget inte nämn[de] ... detaljerna kring anställningarna” av läkare på de lediga tjänsterna, särskilt vad gäller de exakta datumen för anställningarna och formen för dessa. Som Séverine Scheefer själv har angett, rör det sig endast om detaljer. Följaktligen var parlamentet inte skyldigt att nämna dessa i det angripna beslutet. En motivering är nämligen tillräcklig om den anger de faktiska omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutets systematik, vilket innebär att administrationen inte är tvungen att ange skälen till sina skäl (personaldomstolens dom av den 29 september 2011 i mål F‑80/10, AJ mot kommissionen, punkt 117). Vidare framhöll parlamentet i beslutet att avslå klagomålet att ”samtliga tjänster som förtroendeläkare är tillsatta sedan den 1 juni 2009”.
31 Vidare ska det erinras om att påstådda brister i motiveringen kan avhjälpas genom förklaringar som lämnas under förfarandet vid personaldomstolen. I förevarande fall angav parlamentet i sitt svaromål att en första läkare hade rekryterats den 1 maj 2009 och den andra läkaren den 1 juni 2009 inom ramen för avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd. För övrigt påpekade Séverine Scheefer själv vid förhandlingen att samtliga skäl som påstods saknas fanns angivna i detta svaromål.
32 Slutligen klandrar Séverine Scheefer, likaså utan framgång, parlamentet för att det inte höll något möte med henne före antagandet av det angripa beslutet. I rättspraxis har det visserligen slagits fast att skyldigheten att ange skälen till en rättsakt som går någon emot har iakttagits när den berörde på ett korrekt sätt har informerats om skälen vid möten med sina överordnade (personaldomstolens dom av den 26 oktober 2006 i mål F‑1/05, Landgren mot ETF, punkt 79). Denna rättspraxis har dock endast till syfte att visa på en omständighet som kompenserar en brist i motiveringen, men innebär inte, vilket Séverine Scheefer tycks antyda, något krav på ett föregående möte med de överordnade som en del av motiveringsskyldigheten eller kravet på insyn, när uppsägningshandlingen, såsom i förevarande fall, är tillräckligt motiverad.
33 Talan kan således inte bifallas såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden: Avsaknad av rättslig grund, uppenbart oriktig bedömning, åsidosättande av artiklarna 2, 3, 8, 29 och 47 i anställningsvillkoren för övriga anställda och maktmissbruk
34 Det framgår av rubriken till och de utförliga redogörelserna för den andra grunden att denna grund kan delas upp i tre delgrunder som ska prövas i tur och ordning. Det framgår dessutom av samma utförliga redogörelser att hänvisningen till artikel 29 i anställningsvillkoren för övriga anställda uppenbarligen beror på ett förbiseende, eftersom denna artikel är helt ovidkommande för tvisten då den behandlar bidrag vid ett barns födelse och Séverine Scheefer inte har anfört något specifikt argument som avser denna artikel. Det ska därför anses att hon snarare har åberopat artikel 29 i tjänsteföreskrifterna, i den mån artikel 7 i de interna bestämmelserna hänvisar till denna.
– Den andra grundens första del: Avsaknad av rättslig grund
35 Séverine Scheefer anser att parlamentet inte kunde åberopa en ”’ekonomisk’ anledning”, nämligen att samtliga läkartjänster hade tillsatts, eftersom detta skäl varken föreskrivs i anställningsvillkoren för övriga anställda eller i hennes avtal som ett legitimt skäl för att säga upp en tillsvidareanställning.
36 Personaldomstolen erinrar om att artikel 47 c i anställningsvillkoren för övriga anställda ger den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid uppsägning av tillsvidareanställningen för en tillfälligt anställd (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 8 september 2009 i mål T‑404/06 P, ETF mot Landgren, punkt 162 och där angiven rättspraxis, och tribunalens dom av den 7 juli 2011 i mål T‑283/08 P, Longinidis mot Cedefop, punkt 84).
37 Ur den synvinkeln, och som svar på parlamentets argument att artikel 7.4 i de interna bestämmelserna förhindrade parlamentet att ingå ett tillsvidareavtal även om det var lämpligt att garantera kontinuiteten hos de tjänster som tillhandahålls vid läkarmottagningen i Luxemburg, slog personaldomstolen fast, i domen i målet Scheefer, att denna artikel ”inte [förbjöd] användningen av tillsvidareavtal, eftersom en tillfällig anställning såsom i förevarande fall kan sträcka sig över en ej fastställbar period utan att avtalet ger den anställde den säkerhet som en utnämning till tjänsteman ger, [då ju] avtalet kan avslutas av legitima skäl och med en uppsägningstid i enlighet med artikel 47 c [led] i) i anställningsvillkoren [för övriga anställda]” (domen i målet Scheefer, punkt 56).
38 Vad beträffar frågan, huruvida den omständigheten att samtliga lediga läkartjänster vid parlamentets läkarmottagning i Luxemburg hade tillsatts, kunde utgöra ett legitimt skäl för uppsägning i förevarande fall, ska det påpekas att en anställd som, i likhet med Séverine Scheefer, har anställts med stöd av artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda är ”anställd på en tjänst som är upptagen i den tjänsteförteckning som är bifogad varje institutions budgetavsnitt och som den budgetansvariga myndigheten har klassificerat som tillfällig”.
39 Det skäl som avser en ”’ekonomisk’ anledning”, såsom Séverine Scheefer har beskrivit det, det vill säga bristen på lediga tjänster i den tjänsteförteckning som är bifogad institutionens budget, utgör följaktligen ett legitimt skäl med hänsyn till vilket parlamentet kunde anta det angripna beslutet med stöd av artikel 47 c led i) i anställningsvillkoren för övriga anställda.
40 Talan kan således inte bifallas såvitt avser den andra grundens första del.
– Den andra grundens andra del: En uppenbart oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning till följd av att artiklarna 2, 3, 8 och 47 i anställningsvillkoren för övriga anställda och artikel 29 i tjänsteföreskrifterna åsidosattes
41 Séverine Scheefer anser att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning i det angripna beslutet, genom att artiklarna 2, 3, 8 och 47 i anställningsvillkoren för övriga anställda och artikel 29 i tjänsteföreskrifterna åsidosattes i beslutet. Enligt henne försökte parlamentet kringgå anställningsvillkoren för övriga anställda genom att rättsstridigt låta henne omfattas av flera tidsbegränsade anställningsavtal som tillfälligt anställd, och i enlighet med principen att ingen kan åberopa eget rättsstridigt handlande till sitt försvar, kan parlamentet inte stödja sig på detta förfarande för att motivera det angripna beslutet. Närmare bestämt kan inte skälet att det saknades lediga läkartjänster, vilket motiverade hennes uppsägning, bedömas utan beaktande av omständigheterna i det aktuella fallet och särskilt den omständigheten att personaldomstolen i domen i målet Scheefer konstaterade att hennes tidsbegränsade anställningsavtal som tillfälligt anställd hade omvandlats till ett avtal om tillsvidareanställning med verkan från ”den 31 mars 2008”. Om parlamentet hade följt anställningsvillkoren för övriga anställda, skulle det enligt Séverine Scheefer redan vid detta datum ha ingått ett avtal om tillsvidareanställning och därefter ha tilldelat henne en ledig läkartjänst. En sådan tillsättning skulle för övrigt ha varit förenlig med tjänstens intresse med hänsyn till den erfarenhet som Séverine Scheefer hade skaffat sig vid institutionen. Det argument som angavs i beslutet att avslå klagomålet, nämligen att Séverine Scheefer inte hade förts upp på förteckningen över dem som hade klarat urvalsförfarandet PE/95/S, så att det var omöjligt att låta hennes anställning fortgå, kan slutligen inte prövas, eftersom det framfördes för första gången efter det angripna beslutet. Argumentet är även felaktigt, eftersom det i förevarande fall finns anledning att kritisera, inte det faktum att hon inte var uppförd på förteckningen över dem som godkänts vid urvalsförfarandet PE/95/S, utan den omständigheten att parlamentet har åberopat att det helt saknades lediga läkartjänster vid läkarmottagningen i Luxemburg utan att nämna att avsaknaden av lediga tjänster hade orsakats av parlamentets eget rättsstridiga handlande.
42 Personaldomstolen noterar dock att parlamentet – genom att i det angripna beslutet konstatera att ”[Séverine Scheefers] anställning inte längre [var] motiverad med hänsyn till att [det] numera ha[de] tillgång till en förteckning över godkända sökande som uppfyll[de] kraven i artikel 7.2 i de interna bestämmelserna ... och att alla lediga tjänster som förtroendeläkare ... i Luxemburg ha[de] tillsatts på grundval av denna förteckning” – inte åberopade ”eget rättsstridigt handlande” till sitt försvar, utan det grundade sig på en objektiv omständighet, fristående från den rättsstridighet som det hade gjort sig skyldigt till genom att förnya Séverine Scheefers avtal, genom tilläggsavtalet av den 26 mars 2008, endast för en tidsbegränsad period.
43 Det skäl enligt vilket det var omöjligt för parlamentet att behålla Séverine Scheefer på hennes tjänst på grund av att hon inte hade godkänts vid urvalsförfarandet PE/95/S, då hennes ansökan hade avslagits på grund av otillräcklig yrkeserfarenhet, kan prövas och är heller inte felaktigt.
44 Detta skäl kan prövas, eftersom administrationen – i det rättsmedelssystem som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, till vilka det hänvisas i artikel 46 i anställningsvillkoren för övriga anställda, och med hänsyn till den föränderliga karaktären av det administrativa förfarande som införts genom dess artiklar – kan vara tvungen, när den avslår ett klagomål, att komplettera eller rentav ändra de skäl som legat till grund för dess antagande av den omtvistade rättsakten (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 9 december 2009 i mål T‑377/08 P, kommissionen mot Birkhoff, punkterna 55–60, och personaldomstolens dom av den 13 april 2011 i mål F‑30/09, Chaouch mot kommissionen, punkt 35).
45 I det angripna beslutet hade parlamentet redan påmint Séverine Scheefer om att hon hade anställts ”enligt det extraordinära förfarande” som avses i artikel 7 i de interna bestämmelserna ”för att avhjälpa bristen på sökande som klarat ett uttagningsprov eller ett annat uttagningsförfarande”, och att hon inte hade godkänts vid urvalsförfarandet PE/95/S som anordnats för att tillsätta de lediga läkartjänsterna. I det sammanhanget har den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal, i beslutet att avslå klagomålet, endast närmare förtydligat denna påminnelse genom att framhålla att ”det under dessa omständigheter var omöjligt för parlamentet att anställa henne utan att åsidosätta principen om likabehandling av de sökande”.
46 Detta skäl är inte heller felaktigt, eftersom det faktiskt framgår av artikel 7.2 och 7.3 i de interna bestämmelserna att tillfälligt anställda som anställts enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda kan anställas varaktigt, om det inte finns några som klarat uttagningsprov, endast efter ett urvalsprov. Trots att det aktuella anställningsförfarandet inte föreskrivs i anställningsvillkoren för övriga anställda, ska det anses utgöra en integrerad del av de formkrav som parlamentet ska iaktta, som arbetsgivare eller framtida arbetsgivare (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 28 januari 1992 i mål T‑45/90, Speybrouck mot parlamentet, punkt 68). Det var än mer nödvändigt för parlamentet att tillämpa detta förfarande, eftersom det skulle likabehandla de sökande i urvalsförfarandet PE/95/S, särskilt de som godkänts vid detta urvalsförfarande och som – till följd därav – var behöriga att inneha de lediga läkartjänsterna vid läkarmottagningen i Luxemburg. Trots att Séverine Scheefers avtal hade omvandlats till ett avtal om tillsvidareanställning redan den 26 mars 2008, till följd av artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, var parlamentet, som hade inlett urvalsförfarandet PE/95/S redan den 18 oktober 2007, i princip tvunget att rekrytera inte bara den läkare som anställdes den 1 maj 2009 för att tillsätta en första ledig tjänst, utan även den läkare som anställdes den 1 juni 2009 för att inneha en andra ledig tjänst, bland dem som hade klarat urvalsförfarandet PE/95/S. Även om ovannämnda urvalsförfarande hade anordnats ”för rekrytering av en tillfälligt anställd handläggare[/]läkare”, föreskrevs det även i det meddelande som tillkännagav detta förfarande att det skulle upprättas en förteckning över godkända sökande bestående av de fyra bästa sökande.
47 Härav följer att, till skillnad från vad Séverine Scheefer har hävdat, den omständigheten att hon inte var uppförd på förteckningen över dem som hade godkänts vid urvalsförfarandet PE/95/S och inte kunde göra anspråk på att anställas enligt artikel 7.2 eller 7.3 första strecksatsen i de interna bestämmelserna på en av de tjänster som skulle tillsättas utgjorde en avgörande omständighet som parlamentet inte kunde bortse från, oavsett dess tidigare fel vad gäller kvalificeringen av hennes avtal från och med den 26 mars 2008.
48 Vidare får en institution säga upp tillsvidareanställningen för en tillfälligt anställd av det skälet att vederbörande, såsom i förevarande fall, inte har förts upp på förteckningen över dem som har klarat ett uttagningsprov eller ett annat urvalsprov (se förstainstansrättens dom av den 5 december 2002 i mål T‑70/00, Hoyer mot kommissionen, punkt 44).
49 De argument som Séverine Scheefer anförde vid förhandlingen påverkar inte vad som fastslagits ovan.
50 Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda har visserligen företräde framför de interna bestämmelserna, men artikel 7 i de interna bestämmelserna strider inte mot någon av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren för övriga anställda genom att föreskriva att tillfälligt anställda ska rekryteras bland dem som klarat ett uttagningsprov eller ett urvalsförfarande och att en sökande som inte uppfyller dessa formella krav endast i undantagsfall och tillfälligt kan anställas som tillfälligt anställd.
51 Séverine Scheefer har dock påpekat att hon fick en tillsvidareanställning till följd av artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda efter tilläggsavtalet av den 26 mars 2008, vid en tidpunkt då det redan hade konstaterats, sedan den 28 januari 2008, att hon inte fick delta i urvalsförfarandet PE/95/S. Genom att i det sammanhanget göra gällande att en tillsvidareanställning ger den anställde viss anställningstrygghet och att en visstidsanställning, enligt klausul 3 i ramavtalet, tvärtom har till syfte att tillsätta en tjänst bland annat i avvaktan på en särskild händelse, har Séverine Scheefer hävdat att den tillsvidareanställning som hon då hade inte kunde ha till syfte att tillfälligt tillsätta en läkartjänst. och att de villkor för rekrytering som föreskrivs i artikel 7 i de interna bestämmelserna inte längre kunde göras gällande gentemot henne.
52 Det är riktigt att enligt klausul 3.1 i ramavtalet kan längden på ett avtal fastställas inte bara på grundval av kriteriet ”att det gäller fram till ett visst datum”, utan även på grundval av kriteriet ”[att det upphör] med anledning av en särskild händelse” (se personaldomstolens dom av den 15 september 2011 i mål F‑102/09, Bennett m.fl. mot harmoniseringsbyrån, punkt 85). Det är även riktigt att rekryteringen av dem som hade godkänts vid urvalsförfarandet PE/95/S utgjorde en ”särskild händelse”. I väntan på denna händelse var det motiverat att det ingicks, inte flera tidsbegränsade anställningsavtal som alla hade en bestämd förfallodag, utan ett tidsbegränsat anställningsavtal vars förfallodag skulle infalla vid denna rekrytering. Som angetts ovan i punkt 37 hade personaldomstolen för övrigt redan erinrat om denna möjlighet i punkt 56 i domen i målet Scheefer.
53 Omkvalificeringen av tilläggsavtalet av den 26 mars 2008 till ett avtal om tillsvidareanställning för att, i enlighet med artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, beivra att parlamentet hade ingått på varandra följande tidsbegränsade anställningsavtal med Séverine Scheefer som hade en bestämd förfallodag, fråntog dock inte parlamentet möjligheten att säga upp detta avtal på de villkor som föreskrivs i artikel 47 c led i) i anställningsvillkoren för övriga anställda. Det ska nämligen erinras om att tillämpningen av tillsvidareavtal inte ger de anställda den säkerhet som en utnämning till tjänsteman ger.
54 Den omständigheten att Séverine Scheefer hade en tillsvidareanställning från och med den 26 mars 2008 kunde än mindre skydda henne mot en uppsägning till följd av rekryteringen av dem som hade klarat urvalsförfarandet PE/95/S, då det vid detta datum förelåg en betydande osäkerhet på grund av att förteckningen över godkända sökande ännu inte hade fastställts och den omständigheten, vilken parlamentet erinrade om vid förhandlingen, att det inte var säkert att de läkare som hade klarat detta urvalsförfarande slutligen skulle tacka ja till en tjänst som innebar att de måste avstå från sin fria yrkesutövning.
55 Talan kan således inte bifallas såvitt avser den andra grundens andra del.
– Den andra grundens tredje del: Maktmissbruk
56 Séverine Scheefer har hävdat att parlamentet använde sin behörighet enligt artikel 47 c led i) i anställningsvillkoren för övriga anställda för att undgå de problem som uppstod till följd av det konstgrepp som det hade använt för att inte ge henne en tillsvidareanställning år 2008.
57 Talan kan inte bifallas såvitt avser den tredje delgrunden, eftersom Séverine Scheefer inte har lagt fram några objektiva, tydliga och samstämmiga uppgifter som visar att parlamentet kringgick syftena med artikel 47 i anställningsvillkoren för övriga anställda.
58 För övrigt har det angetts i punkterna 46 och 47 i förevarande dom att parlamentet, oavsett dess tidigare fel, inte kunde bortse från artikel 7 i dess interna bestämmelser och den omständigheten att Séverine Scheefer inte hade förts upp på förteckningen över godkända sökande efter det att urvalsförfarandet PE/95/S hade avslutats.
59 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas såvitt avser någon del av den andra grunden.
Den tredje grunden: Åsidosättande av omsorgsplikten, rättsmissbruk och åsidosättande av principerna om god förvaltningssed och om ärligt fullgörande av avtalsförpliktelser
60 Séverine Scheefer har gjort gällande att parlamentet varken beaktade hennes intresse eller tjänstens intresse. Parlamentet försökte således inte att hitta en lösning i samförstånd med henne. Utan att ens höra henne åberopade parlamentet, i det angripna beslutet, det konstgrepp som personaldomstolen redan hade underkänt i domen i målet Scheefer. Enligt principen om god förvaltningssed har dock myndigheten skyldighet att beakta samtliga omständigheter som kan påverka dess beslut. Om parlamentet hade iakttagit anställningsvillkoren för övriga anställda och ingått ett avtal om tillsvidareanställning med Séverine Scheefer, skulle det dessutom ha legat i dess eget intresse att behålla henne på tjänsten, eftersom hon inte hade handlat klandervärt utan tvärtom hade skaffat sig viss erfarenhet vid parlamentets läkarmottagning i Luxemburg. Genom att åberopa ett skäl som avsåg ett fel som det själv begått, utan att försöka hitta en rättsligt godtagbar lösning både för institutionen och för Séverine Scheefer, åsidosatte parlamentet dessutom principen om ärligt fullgörande av avtalsförpliktelser och gjorde sig skyldigt till rättsmissbruk.
61 Det har dock slagits fast att den omständigheten att en sökande, som tillfälligt anställd, har innehaft en liknande befattning som den befattning för vilken ett uttagningsprov har anordnats inte hindrar att institutionen beaktar att den berörda personen underkändes på detta uttagningsprov i syfte att säga upp personens avtal (se domen i det ovan i punkt 48 nämnda målet Hoyer mot kommissionen, punkt 47). Ur den synvinkeln ska det även medges att den omständigheten att Séverine Scheefer innehade befattningen som läkare såsom tillfälligt anställd enligt en tillsvidareanställning, som dock var tillfällig, i väntan på resultaten från urvalsförfarandet PE/95/S, inte hindrade parlamentet från att beakta den omständigheten att hon inte fanns med på förteckningen över godkända sökande från detta urvalsförfarande för att säga upp hennes avtal på grund av att samtliga lediga läkartjänster numera hade blivit tillsatta med godkända sökande från detta urvalsförfarande.
62 Artikel 7 i de interna bestämmelserna har till syfte att organisera rekryteringen av tillfälligt anställda till parlamentets avdelningar, genom att för varaktig anställning av dessa uppställa krav på ett urvalsförfarande, med hänsyn till intresset av god förvaltning. Som angetts ovan var parlamentet principiellt bundet av denna bestämmelse och av det faktum att Séverine Scheefer inte hade förts upp på förteckningen över godkända sökande från urvalsförfarandet PE/95/S. Även om parlamentet hade gett Séverine Scheefer en tillsvidareanställning som tillfälligt anställd redan den 26 mars 2008, skulle det följaktligen inte ha kunnat ge henne en ledig läkartjänst utan att åsidosätta principen om likabehandling av sökande i detta urvalsförfarande, till nackdel särskilt för dem som har klarat detta urvalsförfarande.
63 Parlamentet har vidare gjort gällandet att det, innan Séverine Scheefer sades upp, i enlighet med omsorgsplikten undersökte om hon kunde få en ändrad tjänsteplacering på en annan läkartjänst vid läkarmottagningen, men att en sådan ändrad tjänsteplacering visat sig var omöjlig på grund av hennes särskilda kvalifikationer. I det avseendet ska det konstateras att Séverine Scheefer faktiskt endast har gjort anspråk på att få behålla sin läkartjänst vid läkarmottagningen i Luxemburg.
64 Séverine Scheefer har även hävdat att parlamentet inte försökte hitta en lösning i samförstånd med henne, och att det sade upp henne utan att ens höra henne, vilket faktiskt är fallet.
65 Sistnämnda kritik tycks sammanfalla med anmärkningen om att omsorgsplikten åsidosattes, vilken personaldomstolen nyss har tagit ställning till.
66 Om det dock antas Séverine Scheefer haft för avsikt att åberopa en anmärkning om att rätten till försvar eller principen om god förvaltningssed åsidosattes på grund av att parlamentet underlät att ge henne tillfälle att framföra sina ståndpunkter, ska det erinras om att rätten att yttra sig kan medföra ogiltigförklaring av det beslut som fattats endast om förfarandet skulle ha kunnat leda till ett annat resultat om denna rätt inte hade åsidosatts (se domstolens dom av den 12 november 1996 i mål C‑294/95 P, Ohja mot kommissionen, punkt 67, förstainstansrättens dom av den 18 januari 2000 i mål T‑290/97, Mehibas Dordtselaan mot kommissionen, punkt 47, och av den 23 april 2002 i mål T‑372/00, Campolargo mot kommissionen, punkt 39, och personaldomstolens dom av den 8 mars 2011 i mål F‑55/09, De Nicola mot EIB, punkt 182, vilken har överklagats till Europeiska unionens tribunal, där överklagandet nu är anhängigt som mål T‑264/11 P). Med hänsyn till artikel 7 i de interna bestämmelserna och skyldigheten att likabehandla de sökande i urvalsförfarandet PE/95/S, med hänsyn till att Séverine Scheefer inte fanns med på den förteckning över godkända sökande som upprättades efter detta förfarande och med hänsyn till den omständigheten att den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal var bunden av antalet tjänster som skulle tillsättas, framgår det inte i förevarande fall att ett annat beslut än det angripna beslutet skulle ha kunnat fattas om Séverine Scheefer hade getts tillfälle att yttra sig.
67 Personaldomstolen finner således att talan inte kan bifallas såvitt avser den tredje grunden. Eftersom talan inte kan bifallas såvitt avser någon av grunderna, ska följaktligen yrkandet om ogiltigförklaring ogillas.
Yrkandet om att personaldomstolen ska ta ställning till alla följder, även ekonomiska, av en ogiltigförklaring av det angripna beslutet och yrkandet om att skadestånd ska utbetalas
68 Séverine Scheefer har yrkat att personaldomstolen med stöd av sin obegränsade behörighet ska återinsätta henne i den situation som hon borde ha befunnit sig i, om det angripna beslutet ogiltigförklaras, nämligen att hon fortfarande var anställd vid parlamentets läkarmottagning i Luxemburg.
69 Om det skulle vara omöjligt att förordna om hennes återinträde, har Séverine Scheefer yrkat att personaldomstolen ska förplikta parlamentet att till henne betala 288 000 euro, motsvarande 36 månadslöner, i skadestånd. Vidare har Séverine Scheefer yrkat att parlamentet ska förpliktas att till henne betala 15 000 euro som ersättning för den ideella skada som hon har lidit. Denna skada har uppkommit till följd av det föga respektfulla sätt på vilket hennes sociala rättigheter hanterades, av känslan att hon har blivit lurad på sina karriärmöjligheter och av den omständigheten att hon var tvungen att väcka en andra talan för att göra gällande sina rättigheter.
70 Dessa yrkanden utgör en vidareutveckling av yrkandena om ogiltigförklaring och ska ogillas till följd av att de sistnämnda yrkandena har ogillats.
71 Även om det antas att Séverine Scheefer, för att motivera ersättningen för ideell skada, har grundat sig på ett agerande av parlamentet som inte utgör beslutsfattande, nämligen påståendet att parlamentet lurade henne på hennes karriärmöjligheter och det föga respektfulla sätt på vilket hennes sociala rättigheter hanterades, finner personaldomstolen att dessa skadeståndsyrkanden ska avvisas på grund av att de inte föregicks av en ansökan som grundade sig på artikel 46 i anställningsvillkoren för övriga anställda och artikel 90 i tjänsteföreskrifterna.
Rättegångskostnader
72 Enligt artikel 87.1 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.2 får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
73 Av domskälen ovan framgår att Séverine Scheefer har tappat målet. Parlamentet har dessutom uttryckligen yrkat att Séverine Scheefer ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom omständigheterna i förevarande mål inte motiverar en tillämpning av bestämmelserna i artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska Séverine Scheefer bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta parlamentets rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
PERSONALDOMSTOLEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Séverine Scheefer ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.
Van Raepenbusch | Boruta | Barents |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 6 mars 2013.
W. Hakenberg | | S. Van Raepenbusch |
Justitiesekreterare | | Ordförande |