TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

den 9 september 2020 (*)

”Jordbruk – Förordning (EU) nr 1308/2013 – Ursprungsbeteckningar i vinsektorn – Märkning av vin – Angivande av ett druvsortsnamn som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning – Förbud – Undantag – Delegerad förordning (EU) 2017/1353 – Upptagande av druvsortsnamnet ’Teran’ i förteckningen i del A i bilaga XV till förordning (EG) nr 607/2009 – Retroaktiv verkan från det datum då Republiken Kroatien anslöt sig till unionen – Den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ’Teran’ – Rättssäkerhet – Berättigade förväntningar – Proportionalitet – Rätt till egendom – Akten om villkoren för Kroatiens anslutning till Europeiska unionen – Interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning – Institutionell jämvikt”

I mål T‑626/17,

Republiken Slovenien, företrädd av V. Klemenc och T. Mihelič Žitko, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten R. Knaak,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av B. Eggers, I. Galindo Martín och B. Rous Demiri, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Republiken Kroatien, företrädd av G. Vidović Mesarek, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten I. Ćuk,

intervenient,

angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1353 av den 19 maj 2017 om ändring av förordning (EG) nr 607/2009 vad gäller vilka druvsortsnamn och synonymer för dessa som får förekomma i märkningen av vin (EUT L 190, 2017, s. 5),

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna J. Schwarcz, L. Madise, C. Iliopoulos och I. Reine (referent),

justitiesekreterare: handläggaren S. Bukšek Tomac,

efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 3 december 2019,

följande

Dom

I.      Tillämpliga bestämmelser

A.      Allmänna bestämmelser om skydd för ursprungsbeteckningar i vinsektorn

1.      Förordningarna nr 479/2008 och nr 1234/2007

1        I rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, 2008, s. 1), föreskrevs följande i artikel 51, vilken blev tillämplig den 1 augusti 2009 och avsåg vinbeteckningar som var skyddade enligt tidigare förordningar:

”1. De vinbeteckningar som är skyddade enligt artiklarna 51 och 54 i förordning (EG) nr 1493/1999 … ska automatiskt vara skyddade enligt den här förordningen. Kommissionen ska föra in dem i det register som avses i artikel 46 i den här förordningen.

4. …

Det får, på kommissionens initiativ och i enlighet med förfarandet i artikel 113.2 [i förordningen], till och med den 31 december 2014 fattas beslut om att dra in det skydd för befintliga skyddade vinbeteckningar som avses i punkt 1 om de inte uppfyller villkoren i artikel 34 [i denna förordning].”

2        Förordning nr 479/2008 upphävdes genom rådets förordning (EG) nr 491/2009 av den 25 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 154, 2009, s. 1). I samband med detta infogades bestämmelserna i förordning nr 479/2008, vilka endast avsåg vinsektorn, i förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (EUT L 299, 2007, s. 1).

3        Bestämmelserna i artikel 51.1 och 51.4 i förordning nr 479/2008 återgavs därvid i artikel 118s.1 och 118s.4 i förordning nr 1234/2007.

2.      Förordning nr 1308/2013

4        Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671) är tillämplig från och med den 1 januari 2014.

5        Bestämmelserna om skydd för befintliga vinbeteckningar i artikel 118s.1 och 118s.4 i förordning nr 1234/2007 återges på följande sätt i artikel 107 i förordning nr 1308/2013:

”1. De vinnamn som avses i artiklarna 51 och 54 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 … ska automatiskt vara skyddade enligt den här förordningen. Kommissionen ska föra in dem i det [elektroniska registret E‑Bacchus] som avses i artikel 104 i den här förordningen.

3. … Kommissionen får på eget initiativ, till och med den 31 december 2014, anta genomförandeakter för att dra in det skydd för befintliga skyddade vinnamn som avses i punkt 1 i denna artikel om de inte uppfyller villkoren i artikel 93 [i denna förordning] …”

B.      Bestämmelser om användningen av ett druvsortsnamn som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning i märkningen av vin

1.      Förordning nr 753/2002

6        Genom kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter (EGT L 118, 2002, s. 1), i den lydelse som var i kraft fram till den 1 augusti 2009, hade en särskild ordning inrättats för märkning av viner. I artikel 19.1 c i denna förordning föreskrevs följande:

”1. Namnet på olika druvsorter som används för framställning av bordsviner med geografisk beteckning eller kvalitetsviner [framställda inom specificerade områden (kvalitetsviner fso)], eller synonymer för dessa, får anges i märkningen av de berörda vinerna, under förutsättning att

c) namnet på en sort eller någon av dess synonymer inte omfattar en geografisk beteckning som används för att ange ett kvalitetsvin fso …”

7        Från förbudet mot märkning föreskrevs emellertid ett särskilt undantag i artikel 19.2 b i förordning nr 753/2002, vilken hade följande lydelse:

”2. Genom undantag från punkt 1 c [i artikel 19 i förordning nr 753/2002]

b) får namnen på druvsorterna och synonymerna till dessa som anges i bilaga II [till förordningen] användas enligt de nationella villkor eller villkor i gemenskapen som gäller den dag då den här förordningen träder i kraft”.

2.      Förordningarna nr 479/2008, nr 1234/2007 och nr 1308/2013

8        I artikel 42.3 i förordning nr 479/2008 föreskrevs följande:

”Innehåller eller består namnet på en druvsort av en skyddad ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning, får det inte användas för märkning av produkter som omfattas av denna förordning, om inte annat föreskrivs i kommissionens tillämpningsföreskrifter.”

9        I artikel 118j.3 i förordning nr 1234/2007 återgavs bestämmelserna i artikel 42.3 i förordning nr 479/2008. I den lydelse som var tillämplig den 1 juli 2013 föreskrevs följande:

”Innehåller eller består namnet på en druvsort av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning, får det inte användas för märkning av produkter som omfattas av denna förordning, om inte annat föreskrivs i kommissionens tillämpningsföreskrifter.”

10      I artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013, som har ersatt förordning nr 1234/2007 från och med den 1 januari 2014, anges numera följande:

”Om namnet på en druvsort innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning, får det inte användas för märkning av jordbruksprodukter.

För att ta hänsyn till befintlig märkningspraxis ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 [i förordning nr 1308/2013] för att fastställa undantag från denna regel.”

11      Genom artikel 227 i förordning nr 1308/2013 ges Europeiska kommissionen befogenhet att anta delegerade akter med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

12      I artikel 232.1 andra stycket i förordning nr 1308/2013 föreskrivs att denna förordning ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

3.      Förordning nr 607/2009

13      I artikel 62.3 i kommissionens förordning (EG) nr 607/2009 av den 14 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för förordning nr 479/2008 när det gäller skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, traditionella uttryck, märkning och presentation av vissa vinprodukter (EUT L 193, 2009, s. 60), i den lydelse som är tillämplig på förevarande tvist, föreskrevs följande:

”Genom undantag från artikel 42.3 i förordning (EG) nr 479/2008 får namnen på druvsorterna och synonymerna till dessa i del A i bilaga XV till denna förordning, som består av eller innehåller en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, endast anges i märkningen av en produkt med skyddad ursprungsbeteckning … om de var tillåtna enligt de gällande gemenskapsreglerna den 11 maj 2002 eller vid datumet för medlemsstaternas anslutning, beroende på vilket som inträffat sist.”

14      Del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 innehöll en förteckning över druvsorter och synonymer till dessa som fick förekomma i märkningen av viner i enlighet med artikel 62.3 i denna förordning.

15      Förordning nr 607/2009 har upphävts genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 av den 17 oktober 2018 om komplettering av förordning nr 1308/2013 vad gäller ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn, invändningsförfarandet, begränsningar i fråga om användning, ändringar av produktspecifikationer, avregistrering av skydd samt märkning och presentation (EUT L 9, 2019, s. 2). Bestämmelserna i artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 återges i artikel 50.3 i förordning 2019/33. Del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 återfinns numera i bilaga IV till förordning 2019/33.

C.      Bestämmelser om märkning som har antagits till följd av Republiken Kroatiens anslutning till unionen

1.      Genomförandeförordning nr 753/2013

16      Till följd av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen den 1 juli 2013 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) nr 753/2013 av den 2 augusti 2013 om ändring av förordning nr 607/2009 (EUT L 210, 2013, s. 21).

17      Skälen 2, 3 och 5 i genomförandeförordning nr 753/2013 har följande lydelse:

”(2) Den vinlagstiftning som var tillämplig i Kroatien före anslutningen till Europeiska unionen innehåller inga bestämmelser om skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar eller om märkning av vinprodukter som motsvarar bestämmelserna i unionsrätten, särskilt de som anges i kommissionens förordning (EG) nr 607/2009. För att göra det möjligt för ekonomiska aktörer i Kroatien att fortsätta marknadsföra produkter som är framställda i enlighet med de bestämmelser som var tillämpliga i Kroatien före anslutningen till unionen, bör dessa aktörer beviljas möjligheten att avyttra lagren av vinprodukter som är framställda i enlighet med bestämmelserna som var tillämpliga före anslutningen.

(3) Inför anslutningen den 1 juli 2013 begärde Kroatien, i enlighet med artikel 62.3 i förordning (EG) nr 607/2009, att namnen på druvsorterna Alicante Bouschet, Burgundac crni, Burgundac sivi, Burgundac bijeli, Borgonja istarska och Frankovka, som traditionellt används för marknadsföring av vin som framställs i landets territorium, och som innehåller eller utgör en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning inom unionen, skulle få fortsätta att användas på etiketterna på kroatiska viner med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning. Efter en kontroll visar det sig att namnet Kroatien med verkan från anslutningsdatum bör tas upp, i bilaga XV, del A, i ovannämnda förordning med avseende på de druvsortsnamn som omfattas av denna begäran.

(5) Förordning (EG) nr 607/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.”

18      I artikel 1 i genomförandeförordning nr 753/2013 anges att viner som har framställts i Kroatien till och med den 30 juni 2013, som är förenliga med de bestämmelser som var tillämpliga det datumet i Kroatien, dels får marknadsföras till dess att lagren är uttömda, dels får märkas i enlighet med de bestämmelser som var tillämpliga i Kroatien den 30 juni 2013. I denna artikel föreskrivs även att namnet Kroatien ska tas upp i bilaga XV till förordning nr 607/2009 med avseende på de druvsortsnamn som omfattas av begäran från denna stat, med verkan från och med det datum då Republiken Kroatien anslöt sig till unionen.

2.      Den angripna förordningen

19      Den 19 maj 2017 antog kommissionen delegerad förordning (EU) 2017/1353 om ändring av förordning nr 607/2009 vad gäller vilka druvsortsnamn och synonymer för dessa som får förekomma i märkningen av vin (EUT L 190, 2017, s. 5) (nedan kallad den angripna förordningen). I skälen 2–5 i denna förordning anges följande:

”(2) Inför anslutningen till unionen den 1 juli 2013 begärde [Republiken] Kroatien att landets förteckning över erkända druvsorter för vinframställning skulle tas upp i förteckningen över druvsorter för vinframställning som omfattas av en geografisk beteckning och som får anges i märkningen på vin, vilken då ingick i bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 och som nu finns i bilaga XV till kommissionens förordning (EG) nr 607/2009. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1234/2007 svarade kommissionen [Republiken] Kroatien att den nationella sortförteckningen inte behöver godkännas på EU-nivå och att varje medlemsstat får fatta beslut om sin egen förteckning. Kommissionen svarade också [Republiken] Kroatien att i linje med den praxis som tillämpats vid tidigare anslutningar och framför allt i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1429/2004, genom vilken bilaga II till förordning (EG) nr 753/2002 ändras, skulle införandet av kroatiska druvsortsnamn i bilaga XV till förordning (EG) nr 607/2009 komma att göras efter anslutningen. På grundval av detta drog [Republiken] Kroatien tillbaka den aktuella begäran från sin förhandlingsposition.

(3) Bilaga XV till förordning (EG) nr 607/2009 har ändrats genom kommissionens förordning (EU) nr 753/2013 så att bilagan även omfattar druvsortsnamn som använts traditionellt vid saluföring av vin som framställts på Kroatiens territorium och som innehåller eller utgör en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning som är skyddade i unionen; syftet med detta var att se till att sådana namn kan fortsätta att ingå i märkningen av kroatiska viner som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning. Av hänsyn till hur viktig frågan är för [Republiken] Slovenien fördes druvsortsnamnet ’Teran’, vilket är en homonym till den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ’Teran’ (SUB-SI‑A1581), inte in i förordningen i väntan på att förhandlingarna mellan [Republiken] Kroatien och [Republiken] Slovenien skulle avslutas.

(4) [Republiken] Kroatien har begränsat sin begäran om att få använda druvsortsnamnet ’Teran’ till att endast gälla användning avseende viner som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ’Hrvatska Istra’ (PDO-HR-A1652). Trots att begäran begränsats geografiskt och trots att kommissionen ställt sig bakom detta har det visat sig omöjligt att nå en kompromiss mellan [Republiken] Kroatien och [Republiken] Slovenien.

(5) Eftersom ingen lösning har hittats, trots kommissionens ansträngningar för att närma [Republiken] Kroatiens och [Republiken] Sloveniens ståndpunkter, har kommissionen gått igenom den information som den förfogar över avseende rådande märkningspraxis vad gäller druvsorten ’Teran’ och konstaterar att druvsorten i fråga bör föras in i del A i bilaga XV till förordning (EG) nr 607/2009 för användning i samband med den skyddade ursprungsbeteckningen ’Hrvatska Istra’.”

20      Av skäl 8 i den angripna förordningen framgår även att den bör ha retroaktiv verkan från och med det datum då Republiken Kroatien anslöt sig till unionen, det vill säga den 1 juli 2013, och detta av följande skäl:

”Införandet av [Republiken] Kroatien i del A i bilaga XV till förordning (EG) nr 607/2009 med avseende på användningen av druvsortsnamnet ’Teran’ bör gälla från och med det datum då [Republiken] Kroatien anslöt sig till unionen, dvs. den 1 juli 2013, eftersom [Republiken] Kroatiens begäran lämnades in före det datumet och då rådande praxis vid anslutningen var att druvsortsnamnet ’Teran’ traditionellt användes för saluföring av viner som framställts på [Republiken] Kroatiens territorium och då antagandet av denna förordning endast fördröjts i väntan på ett förhandlingsresultat. Av samma skäl bör det antas en övergångsbestämmelse för viner som framställts före denna förordnings ikraftträdande.”

21      I enlighet med artikel 1 i den angripna förordningen har ytterligare en rad, nämligen rad 55, lagts till i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009, i vilken det anges att namnet ”Teran” får anges som druvsort i märkningen på viner framställda i Kroatien, men endast avseende ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra” (PDO-HR-A 1652) och på villkor att ”Hrvatska Istra” och ”Teran” anges tillsammans och att namnet ”Teran” anges i en mindre teckenstorlek än ”Hrvatska Istra”.

22      I artikel 2 i den angripna förordningen föreskrivs dock följande övergångsbestämmelse:

”Viner med den skyddade ursprungsbeteckningen ’Hrvatska Istra’ (PDO-HR-A1652), som har framställts före den dag då denna förordning träder i kraft i enlighet med tillämplig lagstiftning får saluföras tills lagren är tömda, även om de inte uppfyller de märkningskrav som anges på rad 55 i del A av bilaga XV till förordning (EG) nr 607/2009, vilken läggs till genom artikel 1 i denna förordning.”

23      I artikel 3 första stycket i den angripna förordningen föreskrivs att den träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, det vill säga den 21 juli 2017. I andra stycket i denna artikel föreskrivs dock att den angripna förordningen ska tillämpas från och med den 1 juli 2013.

II.    Bakgrund till tvisten

A.      Republiken Sloveniens anslutning till unionen och den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”

24      Republiken Slovenien anslöt sig till unionen den 1 maj 2004.

25      Till följd av denna anslutning antog kommissionen förordning (EG) nr 1429/2004 av den 9 augusti 2004 om ändring av förordning nr 753/2002 (EUT L 236, 2004, s. 11). Enligt artikel 3 i förordning nr 1429/2004 var förordningen tillämplig retroaktivt från det datum då Republiken Slovenien anslöt sig till unionen.

26      I enlighet med bilaga II till förordning nr 1429/2004 togs olika druvsortsnamn som omfattar en geografisk beteckning och som kan förekomma i märkningen av viner upp i den förteckning som avses i artikel 19.2 i förordning nr 753/2002 med avseende på Republiken Slovenien. Vad gäller namnet ”Teran” togs detta, med avseende på Republiken Slovenien, upp i förteckningen över ”kompletterande traditionella benämningar” i unionen, det vill säga förteckningen över termer som i producentmedlemsstaterna traditionellt används för att beteckna viner och som avser en produktions-, framställnings-, eller lagringsmetod, kvalitet, färg eller typ av plats, eller en historisk händelse som är förknippad med vinet i fråga, och som enligt respektive producentmedlemsstats lagstiftning får användas för att beteckna viner som framställts i den egna medlemsstaten. Den kompletterande traditionella benämningen ”Teran” angavs således på vin från Kras, som ett ”kvalitetsvin framställt inom specificerade områden” (kvalitetsvin fso).

27      Den 17 februari 2006 offentliggjorde kommissionen i enlighet med artikel 54.5 i förordning nr 1493/1999 en uppdaterad förteckning över kvalitetsviner fso i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 41, 2006, s. 1), vilken hade upprättats på basen av uppgifter som lämnats av medlemsstaterna. I förteckningen anges namnet ”Kras, teran” för Slovenien.

28      Genom ett e-postmeddelande av den 7 juli 2009 sände Republiken Slovenien en ny nationell förteckning över sina kvalitetsviner fso till kommissionen, i vilken namnen ”Teran, Kras” och ”Kras” denna gång fanns med. Denna nya förteckning, som avspeglade situationen i Slovenien den 31 juli 2009, offentliggjordes i EUT den 8 augusti 2009 (EUT C 187, 2009, s. 1). I enlighet med artikel 51.1 i förordning nr 479/2008 erhöll namnen på denna förteckning automatiskt skydd enligt den nya förordningen. Det ankom dock på Republiken Slovenien att till kommissionen inge den tekniska dokumentationen och de nationella besluten om godkännande av dessa namn.

29      Den 6 december 2011 lämnade Republiken Slovenien in den tekniska dokumentation som avses i artikel 118c i förordning nr 1234/2007 (som motsvarar artikel 35 i förordning nr 479/2008) avseende vinnamnet ”Teran” till kommissionen, för att detta namn skulle godkännas som skyddad ursprungsbeteckning (SUB) i den mening som avses i artikel 118b i denna förordning.

30      Den 17 december 2014 uppmanade kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling, i sitt meddelande C(2014) 9593 final som riktades till kommissionen, kommissionskollegiet att godkänna resultaten av den granskning som generaldirektoratet (GD) för jordbruk och landsbygdsutveckling hade utfört av den tekniska dokumentation avseende befintliga vinnamn som hade inkommit till kommissionen i enlighet med artikel 118s.2 i förordning nr 1234/2007 (som motsvarar artikel 51 i förordning nr 479/2008). Det slovenska namnet ”Teran” fanns med i förteckningen över de befintliga vinnamn för vilka skydd i egenskap av skyddad ursprungsbeteckning bekräftades. I en fotnot angavs dock att Republiken Sloveniens användning av namnet ”Teran” inte påverkade de kroatiska producenternas rätt att använda detta namn för att beteckna en druvsort i enlighet med den delegerade akt som kommissionen avsåg att anta i enlighet med artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013.

B.      Druvsortsnamnet ”Teran” i Kroatien

31      Den 8 september 2008 lämnade Republiken Kroatien in sin förhandlingsposition inför sin anslutning till unionen. På sidan 51 i denna handling, i kapitel 11 om jordbruket, begärde Republiken Kroatien bland annat att ”[d]en nationella förteckningen över erkända druvsorter [skulle] tas upp i förteckningen över druvsorter och synonymer till dessa som omfattar en geografisk beteckning och som får förekomma i märkningen av viner, till vilken det hänvisas i bilaga II till kommissionens förordning nr 753/2002”.

32      Den 28 januari 2011 angav Republiken Kroatien genom ett tillägg till sin förhandlingsposition avseende kapitel 11, vilket hade rubriken ”Jordbruk och landsbygdsutveckling”, att den ville dra tillbaka den begäran som avses i punkt 31 ovan. Republiken Kroatien betonade att den hade förstått att den nationella förteckningen över druvsorter och synonymer till dessa som omfattar en geografisk beteckning och som får förekomma i märkningen av viner skulle upprättas av medlemsstaten själv i enlighet med kraven i förordning nr 1234/2007 och att en förteckning över dessa druvsorter skulle upprättas av kommissionen i enlighet med artikel 62.4 i förordning nr 607/2009.

33      I gemensam ståndpunkt AD 12–11 av den 15 april 2011 avseende kapitel 11 om jordbruk och landsbygdsutveckling påpekade unionen att Republiken Kroatien hade ”avstått från sin begäran om att den nationella förteckningen över erkända druvsorter sk[ulle] tas upp i förteckningen över druvsorter och synonymer till dessa som omfattar en geografisk beteckning och som får förekomma i märkningen av viner, till vilken det hänvisas i artikel 62.4 i förordning nr 607/2009”.

C.      Förfarandet för antagande av den angripna förordningen

34      I en skrivelse till kommissionen daterad den 13 maj 2013 delgav Republiken Kroatien sina farhågor beträffande huruvida druvsortsnamnet ”Teran” fortfarande skulle kunna användas i märkningen av kroatiska viner efter anslutningen till unionen den 1 juli 2013, på grund av att detta namn redan hade registrerats som en slovensk skyddad ursprungsbeteckning. Republiken Kroatien begärde därför att kommissionen skulle finna en lösning som tillfredsställde alla berörda parter. Republiken Kroatien uppmanade kommissionen att på nytt granska ställningen för den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”.

35      Genom en andra skrivelse som sändes till kommissionen samma dag lämnade Republiken Kroatien in ett förslag till ändring av förteckning A i bilaga XV till förordning nr 607/2009. Detta förslag omfattade inte namnet ”Teran”.

36      Genom skrivelse av den 5 juli 2013 svarade kommissionen Republiken Kroatien att registreringen av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” var en känslig fråga som var föremål för en noggrann granskning vid kommissionens avdelningar.

37      Genom skrivelse av den 16 april 2014 till kommissionen framförde Republiken Kroatien ännu en gång sina farhågor beträffande huruvida det var otillåtet att använda namnet ”Teran” i märkningen av kroatiska viner på grund av att det fanns en slovensk skyddad ursprungsbeteckning med samma namn. Republiken Kroatien föreslog att namnet ”Teran” skulle tas upp i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009. Republiken Kroatien angav även att eftersom kommissionen hade föreslagit att man skulle hitta en förhandlingslösning med Republiken Slovenien, hade ett möte mellan de kroatiska och slovenska ministrarna hållits den 11 februari 2014.

38      Kommissionen utarbetade ett utkast till delegerad förordning i syfte att ändra del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 så att druvsortnamnet ”Teran” togs upp i den. Detta utkast, som ursprungligen skulle ha diskuterats vid mötet i medlemsstaternas expertgrupp GREX WINE den 8 september 2014, drogs slutligen tillbaka från dagordningen för mötet.

39      I en skrivelse av den 11 november 2014 tackade Republiken Slovenien kommissionen för det bilaterala möte som hade hållits mellan dem rörande frågan om ”Teranviner”. Republiken Slovenien tillade att denna fråga var av avgörande betydelse för dess vinproducenter och att man i Slovenien hade varit mycket förvånade över att få veta att kommissionen utarbetat ett utkast till delegerad förordning i syfte att tillåta Republiken Kroatien att använda detta namn i märkningen av sina viner, med beaktande av de förklaringar om det motsatta som kommissionen offentligt hade uttalat i april 2013.

40      Den 4 december 2014 svarade kommissionen Republiken Slovenien att den slovenska beteckningen ”Teran” visserligen var skyddad, men att Republiken Kroatien hade tagit upp frågan om användningen av druvsortsnamnet ”Teran” under förhandlingarna inför anslutningen till unionen, att Republiken Kroatien inte hade haft möjlighet att motsätta sig registreringen av namnet ”Teran” som slovensk skyddad ursprungsbeteckning och att kommissionen enligt gällande lagstiftning hade rätt att föreskriva undantag från det absoluta skyddet för skyddade ursprungsbeteckningar.

41      Därefter hölls flera möten och flera skrivelser utväxlades mellan kommissionen och Republiken Slovenien.

42      Utkastet till delegerad förordning, vilket syftade till att tillåta Republiken Kroatien att använda namnet ”Teran” i märkningen av sina viner, diskuterades i expertgruppen GREX WINE den 24 januari 2017. Republiken Slovenien och Republiken Kroatien lade fram sina synpunkter vid mötet.

43      Det utkast till delegerad förordning som anges i punkt 42 ovan fanns publicerat på kommissionens portal ”Bättre lagstiftning” under perioden den 17 mars–14 april 2017. Olika parter, bland annat slovenska producenter och en sammanslutning för slovenska vinproducenter, lämnade synpunkter på utkastet till förordning.

44      Den 19 maj 2017 antog kommissionen den angripna förordningen.

III. Förfarandet och parternas yrkanden

45      Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 15 september 2017 väckte Republiken Slovenien förevarande talan.

46      Kommissionen inkom med sitt svaromål till tribunalens kansli den 4 december 2017.

47      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 29 december 2017 ansökte Republiken Kroatien om att få intervenera i målet till stöd för kommissionens yrkanden.

48      Republiken Slovenien ingav sin replik till tribunalens kansli den 23 februari 2018.

49      Genom beslut av den 1 mars 2018 tillät ordföranden på tribunalens fjärde avdelning Republiken Kroatien att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

50      Kommissionen ingav sin duplik till tribunalens kansli den 16 maj 2018.

51      Republiken Kroatien ingav sin interventionsinlaga till tribunalens kansli den 16 maj 2018.

52      Republiken Slovenien inkom med yttrande över interventionsinlagan till tribunalens kansli den 26 juli 2018.

53      Kommissionen inkom inte med något yttrande över interventionsinlagan.

54      Genom skrivelse av den 3 augusti 2018 meddelade Republiken Slovenien att den önskade yttra sig vid förhandlingen.

55      Med tillämpning av artikel 28 i tribunalens rättegångsregler och på förslag av fjärde avdelningen beslutade tribunalen att hänskjuta målet till en avdelning i utökad sammansättning.

56      På förslag av referenten beslutade tribunalen att inleda den muntliga delen av förfarandet.

57      Genom skrivelse från kansliet av den 10 oktober 2019 ställde tribunalen, i enlighet med bestämmelserna om processledning, frågor till parterna som skulle besvaras skriftligen före förhandlingen. Parterna svarade på frågorna inom de angivna fristerna.

58      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 3 december 2019.

59      Republiken Slovenien har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara den angripna förordningen i dess helhet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

60      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta Republiken Slovenien att ersätta rättegångskostnaderna.

61      Republiken Kroatien har yrkat att tribunalen ska ogilla talan.

IV.    Rättslig bedömning

62      Till stöd för sin talan har Republiken Slovenien åberopat följande åtta grunder:

–        Den första grunden avser åsidosättande av artikel 232 i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 100.3 andra stycket i denna förordning.

–        Som andra grund har det gjorts gällande att rättssäkerhetsprincipen, principen om iakttagande av förvärvade rättigheter, principen om skydd för berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen har åsidosatts.

–        Den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 1 i protokoll nr 1 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen).

–        Såvitt avser den fjärde grunden har det gjorts gällande att artikel 41 i akten om villkoren för Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen har åsidosatts, eftersom det i den angripna förordningen föreskrivs en övergångsperiod för saluföring av vin som framställts före den 1 juli 2013.

–        Den femte grunden avser åsidosättande av artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, med beaktande av den innebörd som de grundläggande principerna i unionsrätten samt artikel 17 i stadgan och artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen ger denna artikel.

–        Som sjätte grund har det gjorts gällande att artikel 13.2 FEU och artikel 290 FEUF har åsidosatts, i den del som kommissionen har överskridit gränserna för sin befogenhet enligt fördragen att anta delegerade akter.

–        Den sjunde grunden avser åsidosättande av artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 och artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, jämförda med artiklarna 4.3 och 49.2 FEU, i den del som Republiken Kroatien före anslutningen till unionen inte ingav någon begäran om att druvsortsnamnet ”Teran” skulle tas upp i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 och Republiken Slovenien inte informerades om någon sådan begäran i samband med anslutningsförhandlingarna.

–        Den åttonde grunden avser åsidosättande av punkt V.28 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 2016, s. 1) (nedan kallat det interinstitutionella avtalet) och punkt II.7 i den gemensamma överenskommelsen mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om delegerade akter (nedan kallad den gemensamma överenskommelsen) samt åsidosättande av principen om institutionell jämvikt.

A.      Den första grunden: Åsidosättande av artikel 232 i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 100.3 andra stycket i denna förordning

63      Republiken Slovenien har för det första betonat att enligt artikel 232 i förordning nr 1308/2013 blev artikel 100.3 andra stycket i denna förordning, vilken utgör den rättsliga grunden för den angripna förordningen, inte tillämplig förrän den 1 januari 2014. Av artikel 3 i den angripna förordningen framgår dock att denna ska tillämpas från och med den 1 juli 2013, det vill säga före det datum då den förordning på grundval av vilken den har antagits blev tillämplig. Genom att ge den angripna förordningen en retroaktiv verkan som omfattar en period innan förordning nr 1308/2013 trädde i kraft eller ens existerade har kommissionen följaktligen överskridit gränserna för den befogenhet som föreskrivs i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 232 i denna förordning.

64      Republiken Slovenien har för det andra hävdat att enligt artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 måste upptagandet av namnet ”Teran” i del A i bilaga XV till denna förordning godkännas enligt de unionsregler som gällde vid datumet för Republiken Kroatiens anslutning, det vill säga den 1 juli 2013. Den 1 juli 2013 hade förordning nr 1308/2013, som utgör den rättsliga grunden för antagandet av den angripna förordningen, dock inte ännu trätt i kraft. De tillämpliga bestämmelserna vid det datumet utgjordes således av bestämmelserna i förordning nr 1234/2007, särskilt artikel 118j, som inte längre är tillämplig från den 1 januari 2014. Enligt Republiken Slovenien kan förordning nr 1308/2013 följaktligen inte anses vara en förordning som var gällande vid tidpunkten för Republiken Kroatiens anslutning till unionen i den mening som avses i artikel 62.3 i förordning nr 607/2009.

65      Kommissionen har bestritt Republiken Sloveniens argument.

1.      Huruvida artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 232 i denna förordning, har åsidosatts

66      Tribunalen konstaterar att den angripna förordningen antogs den 19 maj 2017 och trädde i kraft samma dag som den offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, det vill säga den 21 juli 2017. I artikel 3 i denna förordning föreskrivs dock att den ska tillämpas retroaktivt från och med den 1 juli 2013. Som Republiken Slovenien har betonat, är detta datum tidigare än det datum då förordning nr 1308/2013 – som utgör den rättsliga grunden för den angripna förordningen – blev tillämplig, det vill säga den 1 januari 2014.

67      Det ska således prövas om kommissionen, såsom Republiken Slovenien har hävdat, har överskridit de befogenheter som den tilldelats genom artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 232 i denna förordning, eftersom dessa bestämmelser inte ger kommissionen möjlighet att retroaktivt utöva den delegerade befogenhet som föreskrivs i dessa bestämmelser.

68      Enligt fast rättspraxis ska materiella bestämmelser, för att garantera att rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar iakttas, tolkas så, att de endast avser förhållanden som har uppstått innan dessa bestämmelser trädde i kraft, i den mån det tydligt framgår av deras ordalydelse, ändamål eller systematik att de ska ha en sådan verkan (dom av den 24 september 2002, Falck och Acciaierie di Bolzano/kommissionen, C‑74/00 P och C‑75/00 P, EU:C:2002:524, punkt 119, och dom av den 19 juni 2015, Italien/kommissionen, T‑358/11, EU:T:2015:394, punkt 112).

69      I förevarande fall framgår det av artikel 232 i förordning nr 1308/2013 att artikel 100.3 andra stycket i samma förordning inte blev tillämplig förrän den 1 januari 2014. Inte i något skäl eller någon annan bestämmelse i denna förordning anges att sistnämnda bestämmelse ska ha verkan från ett annat datum än det som följer av artikel 232 i nämnda förordning. Även om det av artikel 100.3 andra stycket i denna förordning framgår att denna bestämmelse syftar till att skydda befintlig märkningspraxis, innebär den inte på något sätt att sådan praxis kunde skyddas redan innan det datum då de delegerade befogenheterna i fråga blev tillämpliga. I detta sammanhang kan det inte anses att den befogenhet som kommissionen tilldelats genom artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 ger denna tillåtelse att använda sig av sina delegerade befogenheter för att bevilja ett undantag som omfattar en period före den 1 januari 2014.

70      Genom att grunda sig på den befogenhet som föreskrivs i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, för att mellan den 1 juli 2013 och den 1 januari 2014 bevilja det undantag i fråga om märkning som föreskrivs i den angripna förordningen, tillämpade kommissionen således artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 retroaktivt på ett sätt som inte föreskrivs i denna förordning.

71      Det ska emellertid också prövas huruvida en sådan retroaktiv tillämpning av den delegerade befogenhet som föreskrivs i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 behäftar den angripna förordningen med ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter som innebär att den ska ogiltigförklaras vad gäller dess verkan före den 1 januari 2014 (se, analogt, dom av den 19 juni 2015, Italien/kommissionen, T‑358/11, EU:T:2015:394, punkt 121).

72      Det ska härvidlag påpekas att bestämmelserna i artikel 42.3 i förordning nr 479/2008, som det framgår av punkt 2 ovan, infogades i förordning nr 1234/2007 och därvid ersattes av artikel 118j.3 i förordning nr 1234/2007, som var tillämplig vid tidpunkten för Republiken Kroatiens anslutning till unionen. I dessa bestämmelser föreskrevs redan en liknande regel som i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, det vill säga att ett druvsortsnamn som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning och som inte anges i bilagan till den relevanta förordningen inte får användas i märkningen av viner, utom om kommissionen antar bestämmelser som föreskriver annat. Således har det inte införts en ny befogenhet för kommissionen genom artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, utan det finns en direkt kontinuitet mellan denna artikel och artikel 118j.3 i förordning nr 1234/2007, vilken var i kraft och tillämplig vid det datum då Republiken Kroatien anslöt sig till unionen, den 1 juli 2013.

73      Av artikel 230 i förordning nr 1308/2013 framgår även att hänvisningar till förordning nr 1234/2007 ska anses som hänvisningar till förordning nr 1308/2013 och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga XIV till denna förordning. I denna jämförelsetabell anges att artikel 118j i förordning nr 1234/2007 motsvarar artikel 100 i förordning nr 1308/2013.

74      Som svar på en fråga som ställdes genom en åtgärd för processledning har parterna dessutom medgett att det inte finns någon väsentlig skillnad mellan de befogenheter som kommissionen tilldelats genom artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 och de som följde av artikel 118j.3 i förordning nr 1234/2007.

75      Artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 har visserligen det särdraget att kommissionen uttryckligen åläggs att ta hänsyn till befintlig märkningspraxis. Det kan emellertid inte på grund av denna precisering anses att den befogenhet som kommissionen tilldelats genom denna bestämmelse på något grundläggande sätt skiljer sig från den som föreskrevs i artikel 42.3 i förordning nr 479/2008 och därefter i artikel 118j.3 i förordning nr 1234/2007, eftersom den endast syftar till att förtydliga denna befogenhet genom att kommissionen åläggs att ta hänsyn till befintlig märkningspraxis. Genom denna precisering ges därtill de producenter vilkas produkter omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning en ökad garanti för att kommissionens beslut inte kommer att antas på godtycklig grund, utan att arten eller omfattningen av den befogenhet som lagstiftaren tilldelat kommissionen för den skull ändras.

76      Det är för övrigt ostridigt mellan parterna att det fanns en befintlig märkningspraxis avseende druvsortsnamnet ”Teran” i Kroatien vid tidpunkten för dess anslutning till unionen. Detta konstaterande förändras inte, oavsett om man tillämpar förordning nr 1234/2007 eller förordning nr 1308/2013.

77      Även om kommissionen har tillämpat artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 retroaktivt på ett sätt som inte föreskrivits av lagstiftaren, har den följaktligen inte, vad gäller perioden mellan den 1 juli 2013 och den 1 januari 2014, använt sig av en ny befogenhet till förmån för Republiken Kroatien som Republiken Slovenien inte kände till. Det har dessutom inte bestritts att om kommissionen hade kunnat grunda sig på artikel 118j i förordning nr 1234/2007 för att anta den angripna förordningen, skulle den ha kommit fram till samma resultat, det vill säga undantag hade beviljats för märkningen av kroatiska viner från och med Republiken Kroatiens anslutning till unionen.

78      Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den första grundens första del.

2.      Huruvida artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, jämförd med artiklarna 100.3 andra stycket och 232 i förordning nr 1308/2013, har åsidosatts

79      Vad gäller artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 ska det erinras om att enligt denna bestämmelse får namnen på druvsorterna och synonymerna till dessa i del A i bilaga XV till denna förordning, som består av eller innehåller en skyddad ursprungsbeteckning, endast anges i märkningen av en produkt med skyddad ursprungsbeteckning om de var tillåtna enligt de gällande unionsreglerna, i förevarande fall de unionsregler som gällde vid det datum då Republiken Kroatien anslöt sig till unionen.

80      Det ska således prövas huruvida artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, jämförd med artiklarna 100.3 andra stycket och 232 i förordning nr 1308/2013, såsom Republiken Slovenien har gjort gällande, hindrade kommissionen från att grunda sig på artikel 100.3 andra stycket i sistnämnda förordning, vilken är tillämplig från och med den 1 januari 2014, när den antog den angripna förordningen.

81      Tribunalen konstaterar härvidlag för det första att eftersom inget annat framgår av ordalydelsen i artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, omfattar de ”gällande [unions]reglerna” som avses i denna bestämmelse oundvikligen reglerna om kommissionens befogenhet i artikel 118j.3 i förordning nr 1234/2007, men även reglerna i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013.

82      Även om det är riktigt att förordning nr 1308/2013 inte ännu hade trätt i kraft eller ens hade antagits vid tidpunkten för Republiken Kroatiens anslutning till unionen den 1 juli 2013, föreskrevs det, som det framgår av punkt 72 ovan, redan vid den tidpunkten, i artikel 118j.3 i förordning nr 1234/2007, en uttrycklig befogenhet för kommissionen som gav den möjlighet att anta undantag i fråga om märkning och som inte innebar någon väsentlig skillnad jämfört med den befogenhet som föreskrivs i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013.

83      Genom att anta den angripna förordningen på grundval av artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 tillämpade kommissionen således inte en materiell bestämmelse som skiljer sig från den som var i kraft vid tidpunkten för Republiken Kroatiens anslutning till unionen, vilket Slovenien självt har medgett i sina svar på åtgärderna för processledning.

84      Vidare har Republiken Slovenien inte hänvisat till någon annan bestämmelse som var i kraft den 1 juli 2013 och som kommissionen felaktigt ska ha underlåtit att beakta vid antagandet av den angripna förordningen. Republiken Slovenien har inte heller gjort gällande att kommissionen, vid bedömningen av den befintliga märkningspraxisen avseende namnet ”Teran” i denna stat, inte kunde utgå från situationen det datum då Republiken Kroatien anslöt sig till unionen.

85      Tribunalen konstaterar för det andra att av fast rättspraxis följer att den bestämmelse som utgör den rättsliga grunden för en rättsakt och som ger unionsinstitutionen befogenhet att anta rättsakten i fråga måste vara i kraft vid den tidpunkt då rättsakten antas (dom av den 4 april 2000, kommissionen/rådet, C‑269/97, EU:C:2000:183, punkt 45, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2009, ThyssenKrupp Stainless/kommissionen, T‑24/07, EU:T:2009:236, punkt 74).

86      Den dag då den angripna förordningen antogs, den 19 maj 2017, utgjordes de gällande bestämmelserna av bestämmelserna i förordning nr 1308/2013. På detta datum kunde kommissionen således inte längre grunda den angripna förordningen på artikel 118j i förordning nr 1234/2007, eftersom denna hade upphävts och således inte längre var i kraft. Den enda rättsliga grund med stöd av vilken kommissionen kunde anta den angripna förordningen var följaktligen artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, utan att kommissionen hade något som helst utrymme för skönsmässig bedömning i detta hänseende (se, analogt, dom av den 21 november 2012, Spanien/kommissionen, T‑76/11, EU:T:2012:613, punkterna 31 och 32).

87      För det tredje ger artikel 118j i förordning nr 1234/2007 och artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 kommissionen befogenhet att, så snart en skyddad ursprungsbeteckning har registrerats eller är tillämplig, anta undantag i fråga om märkningen för att möjliggöra en fredlig samexistens mellan den skyddade ursprungsbeteckningen och befintlig märkningspraxis. I dessa bestämmelser föreskrivs dessutom inte någon uttrycklig tidsmässig begränsning för kommissionens åtgärder.

88      Tribunalen konstaterar att kommissionen i förevarande fall inte kunde anta den angripna förordningen innan Republiken Kroatien hade anslutit sig till unionen, eftersom den inte hade någon geografisk befogenhet (ratione loci) att anta en sådan förordning före det datumet. Genom att anta den angripna förordningen med retroaktiv verkan från det datum då Republiken Kroatien anslöt sig till unionen utgick kommissionen från situationen vid den tidpunkt då frågan om samexistens mellan den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” och den kroatiska märkningspraxisen konkret började uppkomma, det vill säga tidpunkten för Republiken Kroatiens anslutning. Med beaktande av omständigheterna i förevarande fall handlade kommissionen således i överensstämmelse med systematiken och ordalydelsen i bestämmelserna i fråga.

89      Invändningen avseende att kommissionen har åsidosatt artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, jämförd med artiklarna 100.3 andra stycket och 232 i förordning nr 1308/2013, ska således ogillas.

90      Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den första grunden.

B.      Den andra grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, principen om iakttagande av förvärvade rättigheter, principen om skydd för berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen

91      Republiken Slovenien har gjort gällande att kommissionen, genom att ge den angripna förordningen en retroaktiv verkan med nästan fyra år, har åsidosatt för det första rättssäkerhetsprincipen och principen att ingen får bestrida sina egna medgivanden (nemo potest venire contra factum proprium), för det andra principen om iakttagande av förvärvade rättigheter och principen om skydd för berättigade förväntningar och för det tredje proportionalitetsprincipen. Inom ramen för denna grund har Republiken Slovenien även gjort gällande att artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013 och artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 har åsidosatts.

92      Det framgår nämligen inte av vare sig bestämmelserna i förordning nr 607/2009 eller bestämmelserna i förordning nr 1308/2013 att lagstiftaren hade för avsikt att tillerkänna det undantag som föreskrivs i artikel 100.3 andra stycket i nämnda förordning en retroaktiv verkan på ett sådant sätt och under sådana omständigheter som föreskrivs i den angripna förordningen. Vidare utgör det grundläggandet rättssäkerhetskravet hinder för att kommissionen på obestämd tid kan dröja med att utöva sina befogenheter. Antagandet av den angripna förordningen mer än fyra år efter det att Republiken Kroatien anslöt sig till unionen avviker dessutom märkbart från den praxis som kommissionen tillämpat vid tidigare anslutningar och har skadat de slovenska vinproducenternas berättigade förväntningar, vilka grundade sig på flera uttalanden som kommissionens avdelningar gjort från och med 2013. Republiken Slovenien har i detta sammanhang föreslagit att tribunalen som vittne ska höra A, som är tjänsteman vid det slovenska jordbruksministeriet. Slutligen har kommissionen genom att anta den angripna förordningen med retroaktiv verkan skadat alla de inspektionsförfaranden som genomförts i Republiken Slovenien mot de ansvariga för intrång i den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”.

93      Vad gäller påståendet om åsidosättande av proportionalitetsprincipen har Republiken Slovenien inte anfört några särskilda argument. Mot bakgrund av punkt 28 och följande punkter i ansökan till tribunalen ska detta påstående därför förstås så, att Republiken Slovenien har gjort gällande att kommissionen har gått utöver vad som är nödvändigt genom att ge den angripna förordningen en retroaktiv verkan med nästan fyra år.

94      Kommissionen har med stöd av Republiken Kroatien tillbakavisat Republiken Sloveniens argument.

1.      Huruvida rättssäkerhetsprincipen, principen om iakttagande av förvärvade rättigheter och principen om skydd för berättigade förväntningar samt artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013 och artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 har åsidosatts

95      Tribunalen erinrar inledningsvis om att rättssäkerhetsprincipen kräver dels att den rättsliga regleringen ska vara klar och tydlig, dels att den enskilde kan förutse hur den kommer att tillämpas (dom av den 10 september 2009, Plantanol, C‑201/08, EU:C:2009:539, punkt 46).

96      Principen om skydd för berättigade förväntningar har å sin sida definierats som en rätt som tillkommer varje person som befinner sig i en situation där administrationen har väckt grundade förhoppningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 1983, Mavridis/parlamentet, 289/81, EU:C:1983:142, punkt 21, och dom av den 26 juni 1990, Sofrimport/kommissionen, C‑152/88, EU:C:1990:259, punkt 26). Denna princip kan även åberopas av stater (dom av den 26 juni 2012, Polen/kommissionen, C‑335/09 P, EU:C:2012:385, punkterna 180 och 181, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2009, kommissionen/Spanien, C‑562/07, EU:C:2009:614, punkterna 18–20).

97      Av rättspraxis framgår att ingen kan åberopa ett åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar om administration inte gett några tydliga försäkringar (se dom av den 18 januari 2000, Mehibas Dordtselaan/kommissionen, T‑290/97, EU:T:2000:8, punkt 59 och där angiven rättspraxis, och dom av den 9 juli 2003, Cheil Jedang/kommissionen, T‑220/00, EU:T:2003:193, punkt 33).

98      Vidare kan en ekonomisk aktör inte göra gällande vare sig en förvärvad rättighet eller berättigade förväntningar som grundas på att rådande förhållanden ska bestå när dessa kan ändras genom beslut av unionsinstitutionerna inom deras utrymme för skönsmässig bedömning (dom av den 5 oktober 1994, Tyskland/rådet, C‑280/93, EU:C:1994:367, punkt 80).

99      Vad särskilt gäller en unionsrättsakts retroaktiva verkan ska det påpekas att rättssäkerhetsprincipen i princip utgör hinder för att det fastställs att en unionsrättsakt ska börja gälla från en tidpunkt före dess offentliggörande. Detta förbud är emellertid inte absolut och undantag kan medges, om det krävs med hänsyn till det eftersträvade målet och om berörda personers berättigade förväntningar vederbörligen beaktas (dom av den 24 september 2002, Falck och Acciaierie di Bolzano/kommissionen, C‑74/00 P och C‑75/00 P, EU:C:2002:524, punkt 119, och dom av den 10 november 2010, harmoniseringskontoret/Simões Dos Santos, T‑260/09 P, EU:T:2010:461, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

100    Mot bakgrund av dessa principer ska det prövas huruvida kommissionen, genom att ge den angripna förordningen en retroaktiv verkan med nästan fyra år, har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om iakttagande av förvärvade rättigheter för de slovenska vinproducenter vilkas produkter omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” samt bestämmelserna i förordning nr 607/2009 och förordning nr 1308/2013. Vart och ett av de argument som Republiken Slovenien har åberopat ska härvidlag prövas, det vill säga för det första att bestämmelserna i förordning nr 607/2009 och förordning nr 1308/2013 inte möjliggör en retroaktiv verkan på det sätt och under de omständigheter som föreskrivs i den angripna förordningen, för det andra att kommissionen med hänsyn till rättssäkerhetsprincipen inte på obestämd tid kunde dröja med att utöva sina befogenheter, för det tredje att kommissionen har avvikit från den praxis som tillämpats vid tidigare anslutningar och har skadat de slovenska producenternas berättigade förväntningar och för det fjärde att kommissionen har skadat alla de inspektionsförfaranden som genomförts i Republiken Slovenien mot de ansvariga för intrång i den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”.

a)      Invändningen avseende att artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013 och artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 har åsidosatts

101    De argument som Republiken Slovenien har anfört avseende åsidosättande av artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013 och artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 samt åsidosättande av den skyldighet som dessa bestämmelser ålägger kommissionen, att vidta åtgärder så snart som möjligt efter det att en stat har anslutit sig till unionen, syftar till att visa att dessa bestämmelser innehåller en tidsgräns för kommissionens åtgärder.

102    Tribunalen konstaterar att i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 föreskrivs endast att hänsyn ska tas till befintlig märkningspraxis i syfte att bevilja undantag. I artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 hänvisas till de gällande unionsreglerna vid datumet för den berörda medlemsstatens anslutning.

103    För att anta ett undantag i fråga om märkning krävs således att det har konstaterats att det finns en befintlig märkningspraxis som i förekommande fall ska upprätthållas. Märkningspraxisen måste således föreligga vid det datum då undantaget börjar tillämpas. I det fallet att praxisen såsom i förevarande fall föreligger vid tidpunkten för en medlemsstats anslutning till unionen och riskerar att skada en skyddad ursprungsbeteckning från och med anslutningen, ska kommissionen, om den bedömer att praxisen måste kunna upprätthållas i enlighet med artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, försäkra sig om att märkningspraxisen i fråga föreligger vid tidpunkten för anslutningen, det vill säga vid den tidpunkt då praxisen träder i konflikt med den skyddade ursprungsbeteckningen.

104    I det fallet att ett undantag i fråga om märkning såsom i förevarande fall beviljas vid tidpunkten för en stats anslutning till unionen måste kommissionen följaktligen, enligt artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, utgå från situationen vid tidpunkten för anslutningen för att bedöma huruvida en befintlig märkningspraxis föreligger, och inte från situationen vid en senare tidpunkt, och måste följa de regler som är gällande vid det datumet. Av ordalydelsen i dessa båda bestämmelser går det dock inte att sluta sig till att de ålägger kommissionen en bestämd tidsfrist vid antagandet av ett undantag för märkningen av vin, eftersom ingen sådan tidsfrist anges i dem.

105    Däremot innehåller artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 och artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 ingen rättslig grund som gör det möjligt för kommissionen att anta en delegerad förordning såsom den angripna förordningen innan en stat har anslutit sig till unionen. Kommissionen har ingen geografisk befogenhet (ratione loci) enligt dessa bestämmelser när staten i fråga är ett tredjeland. Av detta följer att när beviljandet av ett undantag i fråga om märkning genom en delegerad förordning är kopplat till en stats anslutning, måste kommissionen nödvändigtvis invänta anslutningsdatumet innan den kan inleda förfarandet för antagande av en delegerad förordning i enlighet med artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013. Med beaktande av att det vid utövandet av delegeringen i enlighet med artikel 227 i förordning nr 1308/2013 är nödvändigt att följa det förfarande som föreskrivs i artikel 290 FEUF för antagandet av delegerade akter, kan ett sådant förfarande ta längre eller kortare tid beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.

106    Förevarande invändning avseende att artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013 och artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 innehåller en tidsgräns är följaktligen ogrundad.

107    Den omständigheten att en tidsfrist inte uttryckligen föreskrivs i de bestämmelser som är tillämpliga på antagandet av en delegerad förordning i vilken ett undantag i fråga om märkning föreskrivs betyder dock inte att kommissionen kan underlåta att iaktta de allmänna principer som gäller för unionsinstitutionernas handlande i tiden, bland annat skyldigheten att iaktta principen om en rimlig tidsfrist samt rättssäkerhetsprincipen, principen om iakttagande av förvärvade rättigheter och principen om skydd för berättigade förväntningar. Mot denna bakgrund ska Republiken Sloveniens övriga invändningar också prövas.

b)      Invändningen avseende att kommissionen dröjde alltför länge med att utöva sina befogenheter

108    Även om ingen tidsfrist föreskrivs utgör det grundläggande rättssäkerhetskravet, som Republiken Slovenien har gjort gällande, hinder för att kommissionen på obestämd tid dröjer med att utöva sin befogenhet (dom av den 15 januari 2013, Spanien/kommissionen, T‑54/11, EU:T:2013:10, punkt 29).

109    Det ska därför undersökas hur förfarandet för antagande av den angripna förordningen genomfördes och i vilken mån omständigheterna i förevarande fall kunde motivera förfarandets längd.

110    Som det framgår av punkterna 31 och 32 ovan hade Republiken Kroatien i sin förhandlingsposition av den 8 september 2008 begärt att den nationella förteckningen över erkända druvsorter skulle tas upp i förteckningen över druvsorter och synonymer till dessa som omfattar en geografisk beteckning och som får förekomma i märkningen av viner. Republiken Kroatien drog därefter tillbaka denna begäran den 28 januari 2011 i tillägget till sin förhandlingsposition, av det skälet att denna förteckning skulle upprättas av kommissionen efter anslutningen till unionen.

111    Som det anges i punkt 29 ovan var det först den 6 december 2011, det vill säga efter det att Republiken Kroatien hade dragit tillbaka den begäran som anges i punkt 110 ovan, som Republiken Slovenien ingav den tekniska dokumentation som avses i artikel 118c i förordning nr 1234/2007 (som motsvarar artikel 35 i förordning nr 479/2008) avseende vinnamnet ”Teran” som sådant till kommissionen, för att detta namn skulle godkännas som skyddad ursprungsbeteckning i den mening som avses i artikel 118b i denna förordning. Före det datumet angavs namnet ”Teran”, som det framgår av punkterna 27 och 28 ovan, som en kompletterande uppgift tillsammans med namnet ”Kras” i förteckningen över slovenska kvalitetsviner fso, först som ”Kras, teran”, därefter som ”Teran, Kras”.

112    Härvid framgår, för det första, av handlingarna i förevarande mål att Republiken Kroatien senast i en skrivelse av den 13 maj 2013 delgav kommissionen sina farhågor beträffande huruvida druvsortsnamnet ”Teran” fortfarande skulle kunna användas efter anslutningen till unionen. Denna skrivelse föranledde en omfattande skriftväxling samt flera bilaterala möten mellan kommissionen och Republiken Slovenien, vilka hölls bland annat den 24 september, den 11 november och den 4 december 2014, den 26 januari och den 8, 14 och 16 juli 2015 samt i januari 2017.

113    Republiken Slovenien sände flera gånger handlingar och ytterligare uppgifter till kommissionen om den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”. Den 20 januari 2016 lämnade Republiken Slovenien även in skriftliga svar på frågor som kommissionen hade ställt rörande denna skyddade ursprungsbeteckning, märkningspraxisen och unionsbestämmelserna.

114    De omständigheter som anges i punkterna 110–113 ovan visar att kommissionen inte var passiv under den period som föregick antagandet av den angripna förordningen. Av handlingarna i målet framgår inte heller att den dröjde med att inleda diskussionerna med de berörda parterna eller att den försenade diskussionerna. Tvärtom försökte den samla in alla nödvändiga uppgifter och hitta en förhandlingslösning på den problematik som hade tagits upp i Republiken Kroatiens skrivelse av den 13 maj 2013 och som nämns i punkt 112 ovan.

115    För det andra följer det av artikel 107.3 i förordning nr 1308/2013 (som motsvarar artikel 118s.4 i förordning nr 1234/2007) att kommissionen fram till den 31 december 2014 på eget initiativ fick besluta att dra in det skydd som automatiskt beviljats för befintliga vinnamn som medlemsstaterna hade anmält, inbegripet den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”, om dessa inte eller inte längre uppfyllde de villkor för att godkännas som skyddad ursprungsbeteckning som anges i artikel 93 i samma förordning. Eftersom ett undantag i fråga om märkningen vad gällde namnet ”Teran” till förmån för Republiken Kroatien var nödvändigt endast på grund av att det fanns en slovensk skyddad ursprungsbeteckning med samma namn, kunde kommissionen således rättmätigt avvakta utgången av granskningen av de handlingar som Republiken Slovenien hade lämnat in avseende den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” innan den antog den angripna förordningen.

116    För det tredje angav kommissionen i sin skrivelse av den 18 januari 2017 till Republiken Slovenien att den före den 30 juni 2017 ännu skulle fatta ett beslut om den tekniska dokumentationen avseende den kroatiska skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra”, som ju berördes av druvsortsnamnet ”Teran”. Som svar på åtgärderna för processledning har kommissionen angett att i den tekniska dokumentationen avseende denna kroatiska skyddade ursprungsbeteckning föreskrevs uttryckligen att namnet ”Teran” fick anges i märkningen vid saluföringen, på villkor att detta namn angavs tillsammans med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra”. Kommissionen har även preciserat att den, med beaktande av diskussionernas längd och att det inte hade skett någon positiv utveckling i frågan om namnet ”Teran”, endast kunde konstatera att det var omöjligt att nå en överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna och därför beslutade att anta den angripna förordningen och i den ange de villkor för märkningen som föreskrevs i den tekniska dokumentationen avseende den kroatiska skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra”, utan att invänta att den frist som fastställts för granskningen av denna dokumentation skulle löpa ut.

117    För det fjärde förväntade kommissionen sig, som det framgår av skäl 3 i den angripna förordningen, att Republiken Slovenien och Republiken Kroatien skulle finna en förhandlingslösning, vilket slutligen visade sig vara omöjligt trots kommissionens ansträngningar.

118    Av det ovan anförda följer att kommissionen under de fyra åren före antagandet av den angripna förordningen vidtog en aktiv granskning av ärendet avseende namnet ”Teran”, vars känsliga karaktär flera gånger betonades av såväl kommissionen som Republiken Slovenien, och att den inte på obestämd tid dröjde med att utöva sina befogenheter. Som det framgår av punkt 116 ovan föredrog den tvärtom att inte invänta att fristen för granskningen av den tekniska dokumentationen avseende den kroatiska skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra” skulle löpa ut den 30 juni 2017 innan den antog den angripna förordningen.

119    Republiken Sloveniens invändning avseende att kommissionen dröjde alltför länge med att utöva sina befogenheter ska följaktligen ogillas.

c)      Invändningen avseende att omfattningen av den angripna förordningens retroaktiva verkan var rättsstridig

120    Som det framgår av den rättspraxis som anges i punkt 99 ovan utgör rättssäkerhetsprincipen i princip hinder för att en unionsrättsakt ges retroaktiv verkan. Undantag från detta förbud kan emellertid tillåtas när två kumulativa villkor är uppfyllda, det vill säga för det första att det mål som eftersträvas med den angripna rättsakten kräver att den ges en retroaktiv verkan och för det andra att de berördas berättigade förväntningar vederbörligen beaktas.

121    Det ska således prövas huruvida omfattningen av den angripna förordningens retroaktiva verkan uppfyller de båda villkor som anges i punkt 120.

1)      Det mål som eftersträvas med den angripna förordningen

122    Av rättspraxis framgår att det i skälen till unionsrättsakter som har retroaktiv verkan klart och tydligt ska motiveras varför rättsakten har getts retroaktiv verkan (dom av den 1 april 1993, Diversinte och Iberlacta, C‑260/91 och C‑261/91, EU:C:1993:136, punkt 10). Vidare krävs det att en rättsakt som har retroaktiv verkan är ägnad att uppfylla det eftersträvade målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 1991, Crispoltoni, C‑368/89, EU:C:1991:307, punkt 18).

123    I förevarande fall framgår det av skäl 8 i den angripna förordningen att den gäller från och med det datum då Republiken Kroatien anslöt sig till unionen, det vill säga den 1 juli 2013, eftersom begäran om att druvsortsnamnet ”Teran” skulle tas upp i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 hade lämnats in före det datumet och eftersom det i denna stat fanns en rådande märkningspraxis avseende namnet ”Teran” vid tidpunkten för anslutningen och antagandet av den angripna förordningen endast hade fördröjts i väntan på en förhandlingslösning med Republiken Slovenien.

124    Den angripna förordningen syftar således till att till följd av en begäran som ingetts av Kroatien skydda den märkningspraxis som rådde i Kroatien den 30 juni 2013, vilken praxis för övrigt inte har bestritts. Den är avsedd att reglera konfliktsituationen mellan å ena sidan denna praxis, som då var lagenlig, och å andra sidan de rättigheter som följer av den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”, vilken hade erhållits före det datum då Republiken Kroatien anslöt sig till unionen och från och med vilket konflikten föreligger.

125    Som det påpekas i punkt 105 ovan kunde kommissionen inte anta en delegerad förordning för att bevilja undantag för den kroatiska märkningspraxisen före det datum då Republiken Kroatien anslöt sig till unionen, eftersom den saknar geografisk befogenhet (ratione loci) att anta en sådan rättsakt med avseende på ett tredjeland.

126    Som det anges i punkt 103 ovan framgår det dessutom av artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 att kommissionen, som inte kunde inleda förfarandet för antagande av den angripna förordningen innan Republiken Kroatien hade anslutit sig till unionen, måste utgå från situationen vid tidpunkten för Republiken Kroatiens anslutning till unionen, och inte från situationen vid en senare tidpunkt, när den bedömde huruvida det fanns en befintlig nationell märkningspraxis som kunde bli föremål för undantag från de allmänna unionsreglerna om märkning.

127    Med beaktande av att frågan om namnet ”Teran” är av en känslig karaktär för de båda berörda staterna kunde kommissionen med rätta försöka hitta en förhandlingslösning mellan dem från det att konflikten i fråga uppkom den 1 juli 2013, vilket krävde en viss tid. Som det konstateras i punkt 118 ovan vidtog kommissionen en aktiv granskning av ärendet avseende namnet ”Teran” från detta datum fram till dess att den angripna förordningen antogs.

128    Det är dessutom ostridigt mellan parterna att artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 syftar just till att ge kommissionen en möjlighet att föreskriva undantag för att möjliggöra fortsatt användning av befintlig märkningspraxis efter det att en stat anslutit sig till unionen. Som Republiken Slovenien själv har medgett i sina svar på åtgärderna för processledning var en sådan retroaktiv verkan nödvändig på grund av behovet av kontinuitet i den lagenliga märkningspraxisen, vilket innebär att artikel 3 andra stycket i den angripna förordningen inte ensam kan ogiltigförklaras utan att förordningens sakinnehåll ändras.

129    Att i detta sammanhang ålägga kommissionen att utgå från situationen vid tidpunkten för en stats anslutning till unionen när den bedömer huruvida det finns en särskild befintlig märkningspraxis, utan att ge den möjlighet att från och med anslutningsdatumet retroaktivt tillämpa undantag för denna samma märkningspraxis, trots att den rättsligt och materiellt inte har möjlighet att anta en förordning samma dag som staten i fråga ansluter sig till unionen, skulle innebära att den delegerade befogenhet som föreskrivs i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 förlorade all ändamålsenlig verkan.

130    Det ska följaktligen konstateras att det mål som eftersträvades med den angripna förordningen var av ett allmänintresse som gjorde det nödvändigt att ge den en sådan retroaktiv verkan som föreskrivs i artikel 3 i denna förordning.

2)      Huruvida de slovenska vinproducenternas berättigade förväntningar har beaktats

131    Vad gäller huruvida de slovenska vinproducenternas berättigade förväntningar har beaktats ska det enligt den rättspraxis som anges i punkt 96 ovan prövas huruvida kommissionen har väckt grundade förhoppningar hos dessa om att Republiken Kroatien inte kommer att beviljas undantag med retroaktiv verkan vad gäller angivandet av namnet ”Teran” i märkningen av viner som framställs i Kroatien. Det ska härvidlag erinras om att tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter (se dom av den 22 november 2018, Portugal/kommissionen, T‑31/17, EU:T:2018:830, punkt 86 och där angiven rättspraxis) som härrör från en behörig och tillförlitlig källa (dom av den 9 mars 2018, Portugal/kommissionen, T‑462/16, ej publicerad, EU:T:2018:127, punkt 20) utgör en sådan försäkran, oavsett i vilken form de har lämnats.

132    För att visa att kommissionen har skapat berättigade förväntningar hos de slovenska vinproducenterna har Republiken Slovenien främst hänvisat till antagandet av genomförandeförordning nr 753/2013, i vilken undantag i fråga om märkning föreskrevs till förmån för Republiken Kroatien några månader efter dess anslutning till unionen, och ett uttalande av den 22 april 2013 från B, pressekreterare hos kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling, om att inga kroatiska viner skulle kunna saluföras med användning av namnet ”Teran”. Republiken Slovenien har också grundat sig på att Republiken Kroatien inte hade begärt att namnet ”Teran” skulle tas upp i förteckningen i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009.

133    Vad för det första gäller genomförandeförordning nr 753/2013, vilken antogs kort efter Republiken Kroatiens anslutning till unionen, framgår det faktiskt av skäl 3 och artikel 1.2 i denna förordning att del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 skulle ändras till följd av en begäran från Republiken Kroatien och att denna ändring inte avsåg namnet ”Teran”. Av genomförandeförordning nr 753/2013 framgår emellertid inte på något sätt att Republiken Kroatiens begäran var uttömmande och att kommissionen genom att anta denna förordning bekräftade för de slovenska vinproducenterna att Republiken Kroatien inte kunde beviljas några andra undantag i fråga om märkning. Det kan således inte vara frågan om att principen att ingen får bestrida sina egna medgivanden (nemo potest venire contra factum proprium) har åsidosatts i detta sammanhang.

134    Den påstått tydliga tolkning av artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 som Republiken Slovenien har anfört, enligt vilken varje undantag måste antas vid tidpunkten för anslutningen, härrör inte från kommissionen själv. Handlingarna i målet innehåller ingen bevisning för att kommissionen vid Republiken Kroatiens anslutning till unionen offentligt instämde i Republiken Sloveniens tolkning och således avsåg att avslå varje begäran om undantag i fråga om märkningen vad gällde namnet ”Teran”.

135    Vad vidare gäller påståendet att Republiken Kroatien inte hade lämnat in någon begäran om att namnet ”Teran” skulle tas upp i förteckningen i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 och att det inte fördes några förhandlingar på denna punkt före anslutningen, kan sådana omständigheter, för det fallet att de kan styrkas, inte betraktas som en tydlig försäkran som härrör från kommissionen eller som en situation som kommissionen själv tidigare har skapat.

136    Det ska tilläggas att som det framgår av punkt 111 ovan var det först den 6 december 2011 som Republiken Slovenien ingav den tekniska dokumentation som avses i artikel 118c i förordning nr 1234/2007 (som motsvarar artikel 35 i förordning nr 479/2008) avseende vinnamnet ”Teran” som sådant till kommissionen, för att detta namn skulle godkännas som skyddad ursprungsbeteckning i den mening som avses i artikel 118b i denna förordning. Före det datumet angavs namnet ”Teran”, som det framgår av punkterna 28 och 29 ovan, som en kompletterande uppgift tillsammans med namnet ”Kras” i förteckningen över slovenska kvalitetsviner fso, först som ”Kras, teran”, därefter som ”Teran, Kras”.

137    Av handlingarna i förevarande mål framgår vidare att det hölls ett möte mellan den slovenska och den kroatiska jordbruksministern den 22 april 2013, det vill säga efter det att den tekniska dokumentation avseende det slovenska namnet ”Teran” som anges i punkt 136 ovan hade ingetts och innan Republiken Kroatien anslöt sig till unionen. Av mötesprotokollet, vilket är bifogat i bilaga 6 till Republiken Kroatiens interventionsinlaga, framgår att detta bilaterala möte syftade till att föra en diskussion om frågan rörande ”Teranviner” och om en eventuell gemensam lösning som kunde göra det möjligt för kroatiska vinproducenter att fortsätta att använda namnet ”Teran” på sina viner efter den 1 juli 2013, trots den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen med samma namn. Efter detta möte kunde Republiken Slovenien således inte vara omedveten om att Republiken Kroatien ville skydda sin märkningspraxis efter anslutningen till unionen.

138    Med beaktande av Republiken Kroatiens förhandlingsposition från 2008 och tillägget till den av den 28 september 2011, i vilket Republiken Kroatien angav att den förväntade sig att frågan om eventuella undantag i fråga om märkningen skulle regleras efter dess anslutning till unionen, kunde Republiken Slovenien dessutom inte vara omedveten om möjligheten att kommissionen skulle använda sin befogenhet enligt artikel 118j i förordning nr 1234/2007, därefter artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, för att bevilja sådana undantag. Detta gäller särskilt med avseende på namnet ”Teran”, som Republiken Kroatien uttryckligen tog upp vid det möte som anges i punkt 137 ovan.

139    Vad slutligen gäller uttalandet av den 22 april 2013 från B, pressekreterare hos kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling, om att inga kroatiska viner skulle kunna saluföras med användning av namnet ”Teran”, ska det konstateras att detta uttalande kortfattat återgavs i en artikel i den kroatiska tidningen HRT som publicerades den 23 april 2013. Även under antagandet att ett sådant uttalande kommer från en källa som anses ha tillstånd att företräda kommissionen kan det dock inte ensamt utgöra ”tydliga och samstämmiga” försäkranden som härrör från kommissionen.

140    Detta uttalande dementerades dessutom senare när kommissionen, efter att ha fått kännedom om Republiken Kroatiens farhågor beträffande användningen av namnet ”Teran” och efter att ha undersökt den rådande situationen och olika möjliga alternativ, överlämnade ett utkast till förordning till medlemsstaterna inför mötet i expertgruppen GREX WINE den 8 september 2014. Från denna tidpunkt, det vill säga långt innan den tidsfrist som anges i punkt 115 ovan löpte ut den 31 december 2014, kunde det således inte längre vara frågan om tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkranden från kommissionen om att den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” skulle fortsätta att åtnjuta ett ”absolut skydd”.

141    Till detta kommer den omständigheten att kommissionen, som den har påpekat, enligt artikel 118s i förordning nr 1234/2007, nu artikel 107.3 i förordning nr 1308/2013, fram till den 31 december 2014 kunde besluta att dra in det skydd som dittills beviljats för automatiskt skyddade namn, om den konstaterade att namnen inte uppfyllde de kriterier för skyddade ursprungsbeteckningar som föreskrevs först i artikel 118b i förordning nr 1234/2007 och nu i artikel 93 i förordning nr 1308/2013. Republiken Slovenien kan inte göra gällande att kommissionen inte hade något skäl att dra in det skydd som beviljats för namnet ”Teran”. Eftersom det inte finns någon bevisning för att kommissionen uttryckligen gav Republiken Slovenien en sådan försäkran, kan en sådan subjektiv uppfattning nämligen inte jämställas med en tydlig och ovillkorlig försäkran från kommissionen.

142    Republiken Slovenien har följaktligen inte visat att kommissionen skapade berättigade förväntningar hos de slovenska vinproducenterna på att den angripna förordningen inte skulle antas.

143    Vad särskilt gäller den angripna förordningens retroaktiva verkan ska det för övrigt konstateras att Republiken Slovenien en kort tid efter sin anslutning till unionen den 1 maj 2004 själv beviljades undantag i fråga om märkning genom förordning nr 1429/2004 som antogs den 9 augusti 2004. Som det framgår av artikel 3 i denna förordning föreskrevs redan i denna förordning att de beviljade undantagen skulle tillämpas med retroaktiv verkan från och med dagen för Republiken Sloveniens anslutning.

144    Som Republiken Slovenien har angett i punkterna 53 och 54 i ansökan till tribunalen antog kommissionen dessutom också två förordningar till följd av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till unionen den 1 januari 2007, genom vilka dessa stater med retroaktiv verkan beviljades undantag i fråga om märkning. Det rörde sig dels om kommissionens förordning (EG) nr 382/2007 av den 4 april 2007 om ändring av förordning nr 753/2002 (EUT L 95, 2007, s. 12), vilken var tillämplig från och med den 1 april 2007, dels kommissionens förordning (EG) nr 1207/2007 av den 16 oktober 2007 om ändring av förordning nr 753/2002 (EUT L 272, 2007, s. 23), vilken var tillämplig från och med den 1 juli 2007.

145    Det kan således inte konstateras att kommissionen gav de slovenska vinproducenterna tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkranden om att Republiken Kroatien inte med retroaktiv verkan skulle beviljas undantag i fråga om märkningen vad gällde namnet ”Teran”, även om denna retroaktiva verkan är längre än den som föreskrivs i de övriga förordningar som anges i punkterna 143 och 144 ovan.

146    Som det framgår av punkt 130 ovan var det med beaktande av omständigheterna i förevarande fall dessutom nödvändigt att den angripna förordningen gavs en retroaktiv verkan, vilket Republiken Slovenien själv har medgett.

147    Utan att det är nödvändigt att höra det vittne som Republiken Slovenien har föreslagit konstaterar tribunalen följaktligen att Republiken Slovenien inte har visat att den angripna förordningens bestämmelser om en retroaktiv verkan och denna verkans omfattning har skadat de slovenska vinproducenternas berättigade förväntningar.

d)      Invändningen avseende att de inspektionsförfaranden som genomförts i Slovenien mot de ansvariga för intrång i den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” har skadats

148    Vad gäller den skada som ska ha orsakats de inspektionsförfaranden som genomförts i Slovenien mot de ansvariga för intrång i den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”, framgår det av handlingarna i förevarande mål att de slovenska myndigheterna genomförde olika inspektioner mellan 2013 och 2016, till följd av vilka böter kunde påföras på grund av att namnet ”Teran” var angivet på vinflaskor från Republiken Kroatien.

149    Med beaktande av vad som anförts i punkterna 133–145 ovan kunde de slovenska myndigheterna emellertid inte vara omedvetna om vare sig den omständigheten att frågan om Republiken Kroatiens användning av namnet ”Teran” fortfarande inte hade avgjorts eller den omständigheten att kommissionen från och med september 2014 hade för avsikt att anta en sådan förordning som den angripna förordningen.

150    Kommissionen kan i detta sammanhang inte kritiseras för att ha åsidosatt rättssäkerhetsprincipen eller de slovenska myndigheternas berättigade förväntningar vad gäller inspektioner som kommissionen inte själv har vare sig ålagt eller beslutat om.

e)      Invändningen avseende att förvärvade rättigheter inte har iakttagits

151    Som det framgår av punkt 141 ovan kunde kommissionen enligt artikel 118s i förordning nr 1234/2007, nu artikel 107.3 i förordning nr 1308/2013, fram till den 31 december 2014 besluta att dra in det skydd som beviljats för den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”, om den konstaterade att denna beteckning inte uppfyllde kriterierna för en skyddad ursprungsbeteckning. Med beaktande av den rättspraxis som anges i punkt 98 ovan och det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har enligt artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 när det gäller att anta undantag i fråga om märkning kan Republiken Slovenien inte göra gällande att kravet på iakttagande av förvärvade rättigheter har åsidosatts i förevarande fall.

152    Republiken Sloveniens invändningar avseende att förvärvade rättigheter inte har iakttagits ska följaktligen också ogillas.

153    Av punkterna 101–152 ovan följer således att samtliga de invändningar som Republiken Slovenien har framställt avseende att rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om iakttagande av förvärvade rättigheter har åsidosatts ska ogillas.

2.      Huruvida proportionalitetsprincipen har åsidosatts

154    Tribunalen erinrar om att enligt fast rättspraxis ska det, i syfte att avgöra om en bestämmelse överensstämmer med proportionalitetsprincipen, kontrolleras att de medel som föreskrivs i bestämmelsen gör det möjligt att uppnå det åsyftade målet och att dessa medel inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet (dom av den 22 november 2001, Nederländerna/rådet, C‑301/97, EU:C:2001:621, punkt 131, se även dom av den 15 mars 2006, Italien/kommissionen, T‑226/04, ej publicerad, EU:T:2006:85, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

155    Som det anges i punkt 124 ovan syftar den angripna förordningen i förevarande fall till att skydda den lagenliga märkningspraxis som rådde i Kroatien den 30 juni 2013 och till att reglera konflikten mellan denna praxis och skyddet för den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”.

156    Eftersom kommissionen, som det anges i bland annat punkt 105 ovan, inte kunde inleda förfarandet för antagande av den angripna förordningen innan Republiken Kroatien hade anslutit sig till unionen, eftersom den saknade geografisk befogenhet (ratione loci) att göra detta, var det, som det konstateras i punkt 130 ovan, nödvändigt att ge den angripna förordningen retroaktiv verkan för att säkerställa ett skydd för den befintliga märkningspraxisen i Kroatien från och med den 1 juli 2013.

157    Skyddet för den befintliga märkningspraxisen i Kroatien vid tidpunkten för Kroatiens anslutning till unionen kunde inte ha säkerställts, om den angripna förordningens retroaktiva verkan hade begränsats till endast några månader och inte hade omfattat hela perioden från det att Republiken Kroatien anslöt sig till unionen fram till dess att förordningen i fråga antogs. Den retroaktiva verkan sträcker sig följaktligen över flera år, vilket förvisso är ganska exceptionellt, men en kortare retroaktiv verkan skulle inte ha gjort det möjligt att uppnå det eftersträvade målet.

158    Den utsträckta retroaktiva verkan i förevarande fall kan dessutom tillskrivas ärendets särskilt känsliga karaktär, vilken påpekas i punkt 118 ovan, och de utdragna förhandlingar som kommissionen genomförde för att nå en uppgörelse i godo mellan de berörda medlemsstaterna. Som det konstateras i punkt 114 ovan var kommissionen inte passiv under den långa period som föregick antagandet av den angripna förordningen. Det har inte heller visats att den dröjde med att inleda diskussionerna med de berörda parterna eller att den försenade diskussionerna. Tvärtom försökte den samla in alla nödvändiga uppgifter och hitta en förhandlingslösning mellan de berörda parterna, och detta från den tidpunkt då den fick geografisk befogenhet (ratione loci) att tillämpa artikel 118j i förordning nr 1234/2007, nu artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, det vill säga från och med Republiken Kroatiens anslutning till unionen.

159    Den angripna förordningens retroaktiva verkan gör det således, trots dess omfattning, möjligt att uppnå det eftersträvade målet och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

160    Republiken Sloveniens argument avseende att proportionalitetsprincipen har åsidosatts ska därför underkännas.

161    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den andra grunden.

C.      Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 17 i stadgan och artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen

162    Republiken Slovenien har gjort gällande att kommissionen genom att anta den angripna förordningen gjorde ett oproportionerligt intrång i de slovenska vinproducenternas immateriella och kommersiella rättigheter och således i deras grundläggande rätt till egendom, vilken skyddas genom artikel 17 i stadgan och artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen. Republiken Slovenien har anfört flera argument till stöd för denna grund.

163    För det första utgör de kroatiska producenternas användning av druvsortsnamnet ”Teran”, till skillnad från den immateriella rätt till egendom som är knuten till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”, inte en äganderätt i den mening som avses i artikel 17 i stadgan eller artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen. Kommissionen har således gjort en avvägning mellan två rättsliga intressen som absolut inte är likvärdiga.

164    För det andra skapar de kroatiska vinproducenternas användning av druvsortsnamnet ”Teran”, som är en perfekt homonym till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”, en risk för att konsumenterna lätt vilseleds, vilket visas av bland annat domen av den 21 januari 2016, Viiniverla (C‑75/15, EU:C:2016:35), och av antagandet av kommissionens förordning (EG) nr 1166/2009 av den 30 november 2009 om ändring och rättelse av kommissionens förordning (EG) nr 606/2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning nr 479/2008 beträffande kategorier av vinprodukter, oenologiska metoder och restriktioner som ska tillämpas på dessa (EUT L 314, 2009, s. 27). En sådan användning av namnet ”Teran” strider även mot artikel 100.1 och 100.2 i förordning nr 1308/2013 och ger de kroatiska producenterna möjlighet att på ett orättmätigt sätt dra fördel av den slovenska skyddade ursprungsbeteckningens renommé. Därtill kan den angripna förordningen leda till att den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” töms på sitt innehåll till den grad att den tillskrivs generiska egenskaper, i strid med det uttryckliga förbudet i artikel 103.3 i förordning nr 1308/2013, och därigenom fråntas sitt skydd.

165    För det tredje går den angripna förordningen utöver vad som är rimligt och nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas med bestämmelserna om skyddade ursprungsbeteckningar, eftersom de kroatiska producenterna kan använda en synonym till namnet ”Teran”, det vill säga namnet ”istrijanac”. Republiken Slovenien har härvidlag hänvisat till domen av den 12 maj 2005, Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia och ERSA (C‑347/03, EU:C:2005:285). Den angripna förordningen kan även orsaka de slovenska vinproducenterna betydande ekonomisk skada.

166    Republiken Slovenien har tillagt att enligt artikel 100.3 första stycket i förordning nr 1308/2013 tillåts inte automatiskt undantag för all befintlig märkningspraxis, vilket visas av kommissionens egen praxis avseende bland annat de kroatiska druvsortsnamnen Barbera och Portugizac samt Montepulciano. Republiken Slovenien anser att kommissionen har åsidosatt den allmänna principen om likabehandling, eftersom den har behandlat lika situationer olika.

167    För det fjärde utgör antagandet av den angripna förordningen nästan fyra år efter Republiken Kroatiens anslutning till unionen ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Kommissionen har dessutom handlat inkonsekvent i förhållande till sin tidigare praxis i likadana situationer och det finns inget objektivt skäl till denna skillnad i synsätt.

168    Republiken Slovenien har för det femte även gjort gällande att för att kommissionen ska ha möjlighet att föreskriva undantag vid en ny medlemsstats anslutning till unionen krävs ett godkännande från den medlemsstat vilkas produkter omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen i fråga, som det framgår av artikel 49 andra stycket FEU. Kommissionen måste åtminstone beakta den berörda statens synpunkter innan den antar en delegerad akt.

169    Kommissionen har med stöd av Republiken Kroatien tillbakavisat Republiken Sloveniens argument.

1.      Erinran om principer

170    Rätten till egendom utgör en grundläggande rättighet som stadfästs i artikel 17 i stadgan. Denna rättighet är emellertid inte en absolut rättighet. Som det framgår av artikel 52.1 i stadgan kan rätten till egendom nämligen inskränkas, under förutsättning att inskränkningarna är föreskrivna i lag, att de faktiskt tillgodoser de allmänintressen som eftersträvas av unionen och att de, mot bakgrund av det eftersträvade målet, inte medför ett oproportionerligt och oacceptabelt ingrepp som påverkar själva innehållet i den på detta sätt garanterade rättigheten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB, C‑8/15 P till C‑10/15 P, EU:C:2016:701, punkt 70).

171    Vad gäller domstolsprövningen av huruvida proportionalitetsprincipen har iakttagits har domstolen medgett att unionslagstiftaren vid utövandet av sina befogenheter har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på områden inom vilka unionslagstiftaren ställs inför val av politisk, ekonomisk eller social art och därvid måste göra komplicerade bedömningar. Detta gäller särskilt inom den gemensamma jordbrukspolitiken, som är ett område där unionslagstiftaren har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning som motsvarar det politiska ansvar som tilldelats lagstiftaren enligt artiklarna 40–43 FEUF (dom av den 17 mars 2011, AJD Tuna, C‑221/09, EU:C:2011:153, punkt 80, och dom av den 14 mars 2013, Agrargenossenschaft Neuzelle, C‑545/11, EU:C:2013:169, punkt 43).

172    Detta stora utrymme för skönsmässig bedömning är dessutom inte förbehållet lagstiftaren. Det har nämligen fastslagits att rådet inom området för den gemensamma jordbrukspolitiken kan behöva tilldela kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (se beslut av den 22 mars 2010, SPM/rådet och kommissionen, C‑39/09 P, ej publicerat, EU:C:2010:157, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

173    Med beaktande av den omständigheten att kommissionen i förevarande fall har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid beaktandet av befintlig märkningspraxis, som det framgår av punkterna 171 och 172 ovan, kan lagenligheten av en rättsakt på detta område endast påverkas om rättsakten är uppenbart olämplig, i förhållande till det syfte som kommissionen avser att eftersträva (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 1994, SMW Winzersekt, C‑306/93, EU:C:1994:407, punkt 21, och dom av den 2 juli 2009, Bavaria och Bavaria Italia, C‑343/07, EU:C:2009:415, punkt 81). Det enda kriterium som ska tillämpas i detta sammanhang är således inte huruvida den åtgärd som kommissionen har vidtagit var den enda eller bästa möjliga, utan huruvida den var uppenbart olämplig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juli 2011, Beneo-Orafti, C‑150/10, EU:C:2011:507, punkt 77, och dom av den 28 juli 2011, Agrana Zucker, C‑309/10, EU:C:2011:531, punkt 44).

174    En sådan begränsad prövning innebär dock inte att unionsdomstolarna är förhindrade att genomföra en grundlig prövning av de angripna åtgärderna för att fastställa huruvida de är proportionerliga. Unionsdomstolarna ska härvidlag bland annat säkerställa att den berörda unionsinstitutionen har tagit största möjliga hänsyn till samtliga förevarande intressen, utöver det huvudsakliga målet som eftersträvas (dom av den 12 juli 2012, Association Kokopelli, C‑59/11, EU:C:2012:447, punkt 40, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 2001, Jippes m.fl., C‑189/01, EU:C:2001:420, punkt 85), och att intressena för de personer som påverkas negativt vederbörligen har beaktats i detta sammanhang (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 1997, Affish, C‑183/95, EU:C:1997:373, punkt 43).

2.      Tillämpning i förevarande fall

175    I den angripna förordningen föreskrivs ett undantag för kroatiska viner från förbudet mot att ange druvsortsnamnet ”Teran” i märkningen. Denna förordning syftar således inte till att hindra all saluföring av viner med den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” och än mindre till att avskaffa denna beteckning. Däremot har kommissionen utvidgat den grupp av personer som har rätt att använda namnet ”Teran” i märkningen av sina viner, så att den inbegriper kroatiska vinproducenter. I denna mening har kommissionen begränsat omfattningen av det skydd som följer av den rätt till egendom som beviljats de producenter vilkas produkter omfattas av den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”, eftersom dessa producenter på grund av den angripna förordningen har förlorat monopolet på att använda namnet ”Teran” i märkningen av sina viner.

176    Det ska i detta sammanhang prövas huruvida de villkor som uppställts i den rättspraxis som anges i punkterna 170–173 ovan har iakttagits.

177    Det har inte bestritts att det ifrågavarande undantaget i fråga om märkning föreskrivs i en kommissionens delegerade förordning, vilken har antagits på grundval av den delegering som föreskrivs i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013. Villkoret att intrånget i rätten till egendom måste vara föreskrivet i lag är således uppfyllt i förevarande fall. Detta har för övrigt inte bestritts av parterna.

178    Vad vidare gäller det mål som eftersträvas med den angripna förordningen har det i punkterna 123 och 124 ovan redan påpekats att denna förordning syftar till att skydda den märkningspraxis som rådde i Kroatien den 30 juni 2013 och till att reglera den konflikt som uppkom mellan denna märkningspraxis och den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” när Kroatien anslöt sig till unionen. Detta mål åtföljs av nödvändigheten att förena Republiken Kroatiens och Republiken Sloveniens motstridiga krav och följaktligen de kroatiska och de slovenska producenternas olika intressen. Ett sådant mål, som syftar till att hitta en balans mellan de legitima intressen som tillkommer de producenter vilkas produkter omfattas av den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” och de som tillkommer de kroatiska vinproducenterna, kan anses vara ett legitimt mål av allmänintresse, vilket Republiken Slovenien för övrigt inte har bestritt.

179    När det slutligen gäller huruvida undantaget i fråga är proportionerligt i förhållande till det eftersträvade målet framgår det av skäl 5 i den angripna förordningen att kommissionen inte endast beviljade ett undantag, utan även kontrollerade huruvida det fanns en lagenlig befintlig märkningspraxis i Republiken Kroatien vid tidpunkten för dess anslutning till unionen. Som det anges i skäl 6 i den angripna förordningen förenade kommissionen dessutom det omtvistade undantaget med särskilda villkor just i syfte att beakta Republiken Sloveniens reservationer.

180    För att konsumenterna inte ska vilseledas preciserade kommissionen således att druvsortsnamnet ”Teran” endast får användas i märkningen av kroatiska viner med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra”, på villkor att ”Hrvatska Istra” och ”Teran” anges tillsammans och att namnet ”Teran” anges i en mindre teckenstorlek än den skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra”. Under förhandlingen vid tribunalen angav kommissionen att detta märkningsvillkor är exceptionellt, eftersom särskilda märkningsvillor inte har föreskrivits för någon annan druvsort, och att det antogs just för att beakta Republiken Sloveniens invändningar.

181    I detta sammanhang ska det mot bakgrund av de argument som Republiken Slovenien har anfört prövas huruvida kommissionens handlande var uppenbart oproportionerligt i förhållande till det eftersträvade mål som anges i punkt 178 ovan.

a)      Argumentet att intressena i fråga inte är likvärdiga

182    När det gäller den omständigheten att de kroatiska vinproducenternas intresse av att kunna fortsätta att ange ”Teran” i märkningen av sina viner inte alls är likvärdigt den rättighet som tillkommer de slovenska vinproducenter vilkas produkter omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” och som skyddas i olika lagtexter, anser tribunalen i likhet med kommissionen att denna omständighet redan tillräckligt beaktades av unionslagstiftaren när denne gjorde det politiska valet att anta artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013.

183    Artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 syftar nämligen just till att möjliggöra undantag från det monopol på användning som följer av en skyddad ursprungsbeteckning, när andra intressen föreligger, det vill säga intressen som tillkommer de vinproducenter vilkas produkter inte omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen samt konsumenterna, vilka har varit vana att se vissa uppgifter i märkningen av vinerna från dessa producenter. Det var således lagstiftaren själv som införde möjligheten att föreskriva ett sådant undantag för att göra det möjligt att använda en homonym till en skyddad ursprungsbeteckning, såsom namnet ”Teran”, i märkningen av viner som inte omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen i fråga.

184    Tvärtemot vad Republiken Slovenien har låtit förstå kan den omständigheten att det i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 endast föreskrivs en möjlighet och inte en skyldighet för kommissionen att bevilja undantag, eller också den omständigheten att det är obligatoriskt att ange den skyddade ursprungsbeteckningen i märkningen av viner, men inte den använda druvsorten, inte visa att det undantag som föreskrivs i den angripna förordningen är uppenbart oproportionerligt i förhållande till det mål av allmänintresse som eftersträvas.

b)      Argumentet avseende homonymin mellan druvsortsnamnet ”Teran” och den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”

185    Vad gäller homonymin mellan druvsortsnamnet ”Teran” och den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” framgår det inte av ordalydelsen i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 att en sådan omständighet utesluter varje möjlighet till undantag i fråga om märkning. Det enda villkor som åläggs för beviljande av undantag är att det finns en lagenlig befintlig märkningspraxis vid tidpunkten för den berörda statens anslutning till unionen.

186    Av ordalydelsen i artikel 100.3 första stycket i förordning nr 1308/2013 framgår för övrigt att denna artikel avser den situationen att namnet på en druvsort ”består” av en skyddad ursprungsbeteckning, vilket innebär att homonymi är en situation som förutses i denna bestämmelse.

187    Dessutom gäller det principiella förbud som föreskrivs i artikel 100.1 och 100.2 i förordning nr 1308/2013, vilket Republiken Slovenien har åberopat, endast registrering av ett namn som är helt eller delvis homonymt med ett namn som redan registrerats. Denna situation skiljer sig emellertid från situationen i förevarande fall. Av handlingarna i målet framgår nämligen inte att druvsortsnamnet ”Teran” varit föremål för en ansökan om registrering som en konkurrerande skyddad ursprungsbeteckning till den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen med samma namn.

188    Tribunalen konstaterar vidare att kommissionen i den angripna förordningen särskilt beaktade risken för att konsumenterna kan vilseledas i fråga om kroatiska viner som framställs efter det att förordningen trätt i kraft, eftersom det i denna förordning, som det påpekas i punkt 179 ovan, på ett helt exceptionellt sätt föreskrivs särskilda märkningsvillkor för dessa viner, vilket Republiken Slovenien inte har bestritt. I konsumentledet ska således den kroatiska druvsorten ”Teran” alltid anges tillsammans med den kroatiska skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra” (Kroatiska Istrien), vilken ska anges i en större teckenstorlek än namnet ”Teran”.

189    Vad vidare gäller viner som bär den kroatiska skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra” och som hade framställts innan den angripna förordningen trädde i kraft, är det riktigt att enligt artikel 2 i denna förordning får dessa viner saluföras tills lagren är tömda, utan att de särskilda märkningsvillkor som i denna förordning föreskrivs för vin som framställs efter det att den trätt i kraft, vilka det erinras om i punkt 188 ovan, behöver iakttas. Detta utgör emellertid endast en övergångsordning, som dessutom endast avser viner som bär den kroatiska skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra”. Risken för en eventuell förväxling med viner som bär den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” är således begränsad till vissa viner som framställts under en bestämd period och kommer från en viss region.

190    Som kommissionen har förklarat i sina svar på åtgärderna för processledning var namnet ”Hrvatska Istra” dessutom redan skyddat i Kroatien vid tidpunkten för dess anslutning till unionen. För att behålla skyddet för denna ursprungsbeteckning var Republiken Kroatien, som det framgår av artikel 118s.4 och 118s.5 i förordning nr 1234/2007, skyldig att lämna in teknisk dokumentation som visade att detta namn uppfyllde villkoren i artikel 118b i samma förordning. Kommissionen har, utan att motsägas på denna punkt, angett att av den tekniska dokumentation som Republiken Kroatien lämnade in framgick att det var tillåtet att ange namnet ”Teran” i märkningen av vinet ”Hrvatska Istra” endast på villkor att namnet ”Teran” angavs tillsammans med namnet ”Hrvatska Istra” och i en mindre teckenstorlek än ”Hrvatska Istra”. Med beaktande av dessa befintliga märkningsvillkor är risken för förväxling liten mellan de ”Teranviner” som hade framställts i Kroatien före den dag då den angripna förordningen trädde i kraft och slovenska viner som bär den homonyma skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”, särskilt eftersom denna risk, vad gäller de viner som omfattas av den kritiserade övergångsbestämmelsen, det vill säga viner som framställts mellan juli 2013 och juli 2017, endast kan föreligga med avseende på viner med beteckningen ”Hrvatska Istra”, vilkas märkning inte fullständigt uppfyller kraven i den ovannämnda tekniska dokumentationen.

191    Vad gäller domen av den 21 januari 2016, Viiniverla (C‑75/15, EU:C:2016:35), ska det för övrigt påpekas att den avser tolkningen av artikel 16 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 2008, s. 16). Förutom den omständigheten att denna bestämmelse endast avser ”spritdrycker”, såsom de definieras i artikel 2 i denna förordning, och inte viner, är den avsedd att skydda geografiska beteckningar mot obehörigt bruk, imitation eller anspelning och innehåller ingen möjlighet till undantag i fråga om märkning. Den domen avser således en annan bestämmelse och ett annat sammanhang än förevarande fall.

192    Inte heller kan Republiken Slovenien åberopa domen av den 21 januari 2016, Viiniverla (C‑75/15, EU:C:2016:35), för att visa att de kroatiska vinproducenternas användning av druvsortsnamnet ”Teran” kommer att få omsättningskretsen att i sina tankar göra associationer till varans ursprung, så att dessa producenter således på ett orättmätigt sätt kan dra fördel av renomméet hos den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”. Det är nämligen ostridigt mellan parterna att det i Republiken Kroatien vid denna stats anslutning till unionen fanns en lagenlig märkningspraxis avseende angivandet av namnet ”Teran”, vilket innebär att angivandet av detta namn inte kan betraktas som att en producent drar ”orättmätig” fördel av renomméet hos den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”. Vidare har kommissionen – i motsats till den situation som avsågs i det mål som gav upphov till domen av den 21 januari 2016, Viiniverla (C‑75/15, EU:C:2016:35), där ingen särskild kompletterande uppgift måste anges i märkningen av dryckerna i fråga – i den angripna förordningen beaktat risken för förväxling hos konsumenterna genom att kräva att det i märkningen av kroatiska ”Teranviner” tydligt ska anges att vinet kommer från Kroatiska Istrien (den skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra”).

193    Vad vidare gäller det argument som Republiken Slovenien har anfört avseende förordning nr 1166/2009 konstaterar tribunalen att denna förordning inte syftar till att genomföra artikel 118j i förordning nr 1234/2007 (nu artikel 100 i förordning nr 1308/2013). Tvärtom grundar den sig på artikel 113d.2 och artikel 121 tredje och fjärde stycket i samma förordning, vilka inte avses i förevarande fall.

194    Republiken Slovenien har dessutom inte tillhandahållit några uppgifter som kan visa att omständigheterna kring antagandet av förordning nr 1166/2009 liknade omständigheterna i förevarande fall. Av skäl 2 i denna förordning framgår tvärtom att beslutet att ålägga användningen av ordet ”Glera” i Italien för att beteckna druvsorten i fråga härrörde från de italienska myndigheterna själva. Kommissionen noterade endast nämnda beslut och ändrade förordning nr 606/2009 i enlighet därmed för att undvika en skillnad mellan den italienska lagstiftningen och unionslagstiftningen. I förevarande fall har kommissionen däremot varit tvungen att förena motstridiga nationella intressen och undersöka den befintliga märkningspraxisen i Kroatien.

195    Republiken Slovenien har slutligen inte fog för att hävda att angivandet av druvsortsnamnet ”Teran” på viner från Kroatiska Istrien fråntar den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” allt innehåll till den grad att den blir så generisk att den fråntas sitt skydd.

196    Av artikel 101.1 i förordning nr 1308/2013 framgår visserligen att namn som blivit generiska i unionen inte får skyddas som ursprungsbeteckningar. Denna bestämmelse avser emellertid de villkor som är tillämpliga vid ansökan om skydd för ett namn som skyddad ursprungsbeteckning. Artikel 103 i denna förordning reglerar däremot omfattningen av skyddet för skyddade ursprungsbeteckningar när detta skydd väl har beviljats. Av artikel 101.3 följer således att när ett namn har ansetts uppfylla villkoren för att erhålla ställning som skyddad ursprungsbeteckning i den mening som avses i artikel 93.1 i förordning nr 1308/2013, kan detta namn därefter inte längre förlora ställningen som skyddad ursprungsbeteckning, även om den synes ha fått en generisk karaktär i unionen.

c)      Argumentet att det finns en synonym till namnet ”Teran” och att kommissionen har handlat inkonsekvent

197    Som Republiken Slovenien har påpekat framgår det av bilagorna till Republiken Kroatiens skrivelse till kommissionen av den 13 maj 2013, vilken innehöll en begäran om ändring av förteckningen i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009, att druvsortsnamnet ”Teran” i Kroatien också kan anges med synonymen ”istrijanac”.

198    När kommissionen antog den angripna förordningen beaktade den dock den befintliga märkningspraxisen i Kroatien vid tidpunkten för dess anslutning till unionen, såsom det föreskrivs i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013. Efter en grundlig granskning av ärendet konstaterade den att i denna stat används namnet ”Teran” för att beteckna en druvsort och att det på grund av denna användning skulle göras ett undantag i fråga om märkningen vad gällde detta druvsortsnamn.

199    Av handlingarna i målet framgår dock inte att Republiken Kroatien ingav en liknande begäran avseende användningen av namnet ”istrijanac”. Handlingarna i målet innehåller inte heller några uppgifter som visar att namnet ”istrijanac” faktiskt användes i märkningen i Kroatien vid tidpunkten för dess anslutning till unionen, så att kommissionen borde ha beaktat detta vid antagandet av den angripna förordningen.

200    I domen av den 12 maj 2005, Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia och ERSA (C‑347/03, EU:C:2005:285, punkt 133), vilken avser förbudet mot användning av de italienska druvsortsnamnen ”Tocai friulano” och ”Tocai italico” på grund av förekomsten av den ungerska geografiska beteckningen ”Tokaj”, betonade domstolen visserligen, som motivering till att förbudet i fråga var proportionerligt, att det fanns synonymer som kunde ersätta namnen ”Tocai friulano” och ”Tocai italico”.

201    Den omständigheten att ett förbud mot märkning har fastslagits vara proportionerligt på grund av förekomsten av synonymer innebär emellertid inte att den angripna förordningen, vilken tvärtom syftar till att på grundval av en lagstadgad befogenhet (artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013) tillåta användning av ett druvsortsnamn i märkningen, är oproportionerlig på grund av att det finns synonymer till detta sortnamn. Huruvida den angripna förordningen är oproportionerlig ska nämligen bedömas mot bakgrund av det mål som eftersträvas i förevarande fall, vilket är att ta hänsyn till befintlig märkningspraxis i Kroatien vid tidpunkten för dess anslutning till unionen och att förena två staters motstridiga intressen. Genom att tillåta användningen av druvsortsnamnet ”Teran” på villkor att särskilda märkningsvillkor iakttas har kommissionen inte uppenbart gått utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

202    Vad gäller de alltför omfattande ekonomiska konsekvenser som den angripna förordningen kan få för de slovenska vinproducenterna vilar detta argument, som kommissionen har gjort gällande, på den premiss som Republiken Slovenien har anfört, enligt vilken konsumenterna kommer att vilseledas om det verkliga ursprunget för det kroatiska vin som framställs av druvsorten ”Teran” och kommer att föredra att köpa detta kroatiska vin, som framställs i stora mängder och är billigare än det slovenska vin som har den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”.

203    Som det framgår av punkt 188 ovan har kommissionen dock beaktat risken för att konsumenterna kan vilseledas om ursprunget till vinerna i fråga och har föreskrivit särskilda märkningsvillkor som är tillräckliga för att undvika sådana misstag.

204    Av handlingarna i målet framgår i vart fall inte att Republiken Sloveniens katastrofartade förutsägelser kommer att förverkligas. Den omständigheten att Republiken Kroatien har en mycket högre produktionspotential för ”Teranviner” än Republiken Slovenien innebär inte att vinproducenterna i Kroatiska Istrien kommer att överge odlingen av vissa druvsorter till förmån för druvsorten ”Teran” eller kommer att föredra att plantera denna sort hellre än en annan. De siffror över produktion och odlade arealer som Republiken Slovenien har hänvisat till visar visserligen den betydelse som produktionen av ”Teranviner” har i denna stat (för 88 procent av de slovenska producenterna av Teranviner står den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” för mer än hälften av produktionen), men bevisar inte att tillåtelsen att märka det kroatiska vinet med ”Teran” kommer att leda till så stora förluster för de slovenska producenterna.

205    Vad gäller Republiken Sloveniens argument att kommissionen har handlat inkonsekvent, eftersom den har behandlat lika situationer olika, ska det erinras om att den allmänna principen om likabehandling, vilken ingår bland unionens grundläggande principer, innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (dom av den 13 februari 2014, Ungern/kommissionen, C‑31/13 P, EU:C:2014:70, punkt 73). För att fastställa huruvida denna princip har åsidosatts ska det således framför allt prövas om de situationer som avses i förevarande fall är lika.

206    I detta sammanhang framgår det av Republiken Kroatiens skrivelse av den 13 maj 2013 om ändring av förteckningen i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 att denna stat hade begärt att kommissionen skulle ta upp namnen ”Barbera”, ”Montepulciano” och ”Portugizac” i denna förteckning, men trots detta beviljades inte något undantag i fråga om märkningen vad gällde dessa sortnamn i genomförandeförordning nr 753/2013.

207    Enbart denna omständighet räcker emellertid inte för att visa att det, vid tidpunkten för Kroatiens anslutning till unionen, fanns en likadan märkningspraxis i denna stat avseende alla de namn som anges i punkt 206 ovan som för druvsortsnamnet ”Teran”. Handlingarna i målet innehåller ingen bevisning för att så var fallet. Eftersom Republiken Slovenien inte har visat att situationerna var lika, kan den inte kritisera kommissionen för att ha åsidosatt likabehandlingsprincipen i förevarande fall eller för att ha handlat inkonsekvent i detta hänseende.

d)      Argumentet avseende tidsfristen för antagandet av den angripna förordningen

208    Vad gäller påståendet att tidsfristen för antagandet av den angripna förordningen var oproportionerlig anser tribunalen att det argument som Republiken Slovenien har anfört är det samma som det som anförts inom ramen för den andra grunden, avseende att kommissionen rättsstridigt dröjde med att utöva sina befogenheter.

209    Av de skäl som anges i punkterna 112–118 ovan, och med beaktande av ärendets känsliga karaktär, kan kommissionen dock inte kritiseras för att ha tagit nästan fyra år på sig för att behandla ärendet avseende ”Teran”, eller för att ha uppmuntrat en förhandlingslösning mellan parterna.

210    Av det ovan anförda följer att Republiken Slovenien inte har visat att det är uppenbart att kommissionen gjorde ett oproportionerligt intrång i rätten till egendom för de slovenska vinproducenter vilkas produkter omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”. Den tredje grunden ska följaktligen underkännas. Detta konstaterande påverkar dock inte prövningen av Republiken Sloveniens argument som anges i punkt 168 ovan, vilka omfattas av den sjunde grunden och ska prövas inom ramen för den grunden.

D.      Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 41 i anslutningsakten för Republiken Kroatien

211    Republiken Slovenien har betonat att enligt artikel 41 i akten om villkoren för Republiken Kroatiens anslutning och om anpassning av fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 112, 2012, s. 21) (nedan kallad anslutningsakten för Republiken Kroatien) fick eventuella övergångsbestämmelser inom området för den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att underlätta Republiken Kroatiens anslutning till unionen endast antas inom tre år från anslutningsdagen och tillämpningen skulle begränsas till den perioden.

212    Enligt Republiken Slovenien är den övergångsbestämmelse som föreskrivs i artikel 2 i den angripna förordningen, enligt vilken kroatiska viner som har framställts före Republiken Kroatiens anslutning till unionen den 1 juli 2013 får saluföras tills lagren är tömda, även om de inte uppfyller de nya märkningsvillkor som anges i artikel 1 i samma förordning, dock tillämplig under längre tid än de tre år som föreskrivs i artikel 41 i anslutningsakten, på grund av att denna förordning har en retroaktiv verkan med nästan fyra år. Kommissionen har således föreskrivit en ny övergångsperiod för detta vin, mer än tre år efter nämnda anslutning, vilket strider mot artikel 41 i anslutningsakten för Republiken Kroatien.

213    Kommissionen har bestritt Republiken Sloveniens argument.

214    I förevarande fall ska artikel 41 i anslutningsakten för Republiken Kroatien läsas tillsammans med artikel 2 första stycket i anslutningsakten. I sistnämnda bestämmelse föreskrivs att från och med anslutningsdagen ska bestämmelserna i fördragen och i de akter som har antagits av institutionerna före anslutningen vara bindande för Republiken Kroatien och tillämpas i denna stat på de villkor som anges i dessa fördrag och i anslutningsakten i fråga. Av detta följer att Republiken Kroatien från och med sin anslutning till unionen den 1 juli 2013 i princip omfattas av samtliga tillämpliga bestämmelser om märkning av vinprodukter, inbegripet det förbud mot märkning som angavs i artikel 118j.3 i förordning nr 1234/2007 (nu artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013) och den möjlighet till undantag från detta förbud som föreskrevs i artikel 62.3 i förordning nr 607/2009.

215    Det är i detta sammanhang som artikel 41 i anslutningsakten för Republiken Kroatien tillåter att övergångsbestämmelser antas inom området för den gemensamma jordbrukspolitiken, i syfte att underlätta denna stats övergång från sitt tidigare nationella system till unionens system. Övergångsbestämmelserna i fråga är således avsedda att under en begränsad tid medge undantag från de unionsrättsakter som var i kraft den 1 juli 2013 och vilka utan nämnda bestämmelser omedelbart skulle ha varit tillämpliga på Republiken Kroatien vid det datumet.

216    Den övergångsbestämmelse som föreskrivs i artikel 2 i den angripna förordningen faller emellertid inte inom den ram som anges i punkterna 214–215 ovan. Denna bestämmelse syftar nämligen inte till att medge undantag från en förordning som var i kraft vid tidpunkten för Republiken Kroatiens anslutning till unionen, utan till att, i enlighet med den uttryckliga befogenhet som kommissionen tilldelats genom artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, medge undantag från nya märkningskrav som föreskrivs i en förordning som kommissionen antagit efter Kroatiens anslutning.

217    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den fjärde grunden.

E.      Den femte grunden avseende åsidosättande av artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, med beaktande av den innebörd som de grundläggande principerna i unionsrätten samt artikel 17 i stadgan och artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen ger denna bestämmelse, och den sjätte grunden avseende åsidosättande av artikel 13.2 FEU och artikel 290 FEUF

218    Republiken Slovenien har till stöd för sin femte grund gjort gällande att artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 ska vara föremål för en strikt tolkning som är förenlig med de grundläggande principerna i unionsrätten, särskilt rättssäkerhetsprincipen, principen om iakttagande av förvärvade rättigheter, principen om skydd för berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen, samt med artikel 17 i stadgan och artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen. Genom att anta den angripna förordningen, i vilken dessa principer inte iakttas, har kommissionen gått utöver gränserna för den befogenhet som föreskrivs i artikel 100.3 andra stycket i nämnda förordning.

219    Republiken Slovenien har genom den sjätte grunden även hävdat att kommissionen har överskridit sina befogenheter genom att åsidosätta själva sakinnehållet i förordning nr 1308/2013, vars huvudsakliga mål är att skydda producenternas och konsumenternas legitima intressen mot vilseledande samt att skydda den inre marknadens funktion. Kommissionen har således åsidosatt artikel 13 FEU och artikel 290 FEUF.

220    Kommissionen har bestritt Republiken Sloveniens argument och har hänvisat till sina svar inom ramen för de tre första grunderna.

221    Tribunalen konstaterar att Republiken Sloveniens argument avseende iakttagandet av rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för förvärvade rättigheter, principen om skydd för berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen redan har behandlats inom ramen för den andra grunden, i punkterna 95–161 ovan, och därvid har underkänts. I den del den femte grunden sammanfaller med den andra grunden ska den således underkännas och detta av samma skäl som den andra grunden.

222    Vad gäller argumenten avseende åsidosättande av artikel 17 i stadgan och artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen konstaterar tribunalen att dessa argument avser skyddet av konsumenterna mot vilseledande, den fullständiga homonymin mellan den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” och det kroatiska druvsortsnamnet ”Teran” samt förekomsten av synonymen ”istrijanac” för att beteckna denna druvsort. Även dessa argument har dock redan prövats, inom ramen för den tredje grunden i punkterna 185–210 ovan. I den del den femte grunden sammanfaller med den tredje grunden ska den underkännas och detta av samma skäl.

223    Med beaktande av den omständigheten att de argument som har anförts inom ramen för den sjätte grunden till stöd för att artikel 13 FEU och artikel 290 FEUF har åsidosatts sammanfaller med de argument som har anförts inom ramen för den femte grunden ska även dessa underkännas och detta av samma skäl.

224    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den femte och den sjätte grunden.

F.      Den sjunde grunden: Republiken Kroatien ingav inte före sin anslutning till unionen någon begäran om att druvsortsnamnet ”Teran” skulle tas upp i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 och Republiken Slovenien informerades inte om någon sådan begäran i samband med anslutningsförhandlingarna

225    Republiken Slovenien har hävdat att enligt artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 och artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 borde Republiken Kroatien före sin anslutning till unionen ha begärt att druvsortsnamnet ”Teran” skulle tas upp i förteckningen i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009, vilket den inte gjorde. Enligt principen om lojalt samarbete, vilken föreskrivs i artikel 4 FEU, var kommissionen dessutom skyldig att informera Republiken Slovenien om en sådan begäran, för det fallet att den framställts. Med beaktande av den omständigheten att en sådan fråga nödvändigtvis omfattas av förhandlingarna vid en stats anslutning till unionen, borde Republiken Slovenien ha haft valet att godkänna eller vägra upptagandet av druvsortsnamnet ”Teran” i nämnda förteckning, såsom det följer av bland annat artikel 49 andra stycket FEU.

226    Kommissionen har med stöd av Republiken Kroatien bestritt Republiken Sloveniens argument.

227    Vad för det första gäller påståendet om Republiken Kroatiens skyldighet att före sin anslutning till unionen lämna in en begäran om att druvsortsnamnet ”Teran” skulle tas upp i förteckningen i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 (tidigare bilaga II till förordning nr 753/2002) konstaterar tribunalen att Republiken Kroatien i kapitel III.b.3 i förhandlingspositionen från 2008, avseende ”särskilda grödor, viner och spritdrycker”, tydligt angav att den ville att dess nationella förteckning över erkända druvsorter skulle infogas i den befintliga förteckningen över druvsorter och synonymer till dessa som omfattar en geografisk beteckning och som får förekomma i märkningen av viner, vilken ingick i bilaga II till förordning nr 753/2002.

228    Denna begäran drogs visserligen senare tillbaka i tillägget av den 28 september 2011 till Republiken Kroatiens förhandlingsposition. Tillbakadragandet vilade emellertid uttryckligen på premissen att förteckningen över sortnamn som får anges i märkningen av viner inte skulle fastställas inom ramen för anslutningsförhandlingarna, utan senare, på grundval av artikel 62 i förordning nr 607/2009.

229    Tribunalen påpekar dessutom att det var först den 6 december 2011, när den tekniska dokumentation som avses i artikel 118c i förordning nr 1234/2007 ingavs avseende namnet ”Teran”, som Republiken Slovenien för första gången uppgav för kommissionen att namnet ”Teran” som sådant behövde ges skydd som en skyddad ursprungsbeteckning. Vid den tidpunkten hade Europeiska unionens råds beslut av den 5 december 2011 om upptagande av Republiken Kroatien som medlem i Europeiska unionen (EUT L 112, 2012, s. 6), till vilket anslutningsakten för Republiken Kroatien var bifogad, emellertid redan antagits.

230    Det var i detta sammanhang som Republiken Kroatien, i en av de tre skrivelser som sändes till kommissionen den 13 maj 2013 och vilken särskilt avsåg frågan om den slovenska skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”, begärde att kommissionen skulle finna en lämplig lösning för att göra det möjlig för kroatiska vinproducenter att fortsätta att använda druvsortsnamnet ”Teran” i märkningen av sina viner. Även om det inte rörde sig om en uttrycklig begäran om att druvsortsnamnet ”Teran” skulle tas upp i den förteckning som avses i artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, kvarstår dock att Republiken Kroatien uppenbart anmodade kommissionen att ingripa för att finna en lösning avseende möjligheten att använda namnet ”Teran” i märkningen av kroatiska viner.

231    Av ordalydelsen i artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, framgår i vart fall inte att Republiken Kroatien under förhandlingarna om anslutning till unionen var skyldig att lämna in en begäran om undantag för druvsorten ”Teran”.

232    Tvärtom följer det av artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 att beslutet om huruvida ett undantag i fråga om märkning ska beviljas avseende ett druvsortsnamn i en medlemsstat i enlighet med denna bestämmelse uteslutande åligger kommissionen inom ramen för utövandet av delegerade befogenheter. Ett sådant undantag vilar således inte på en överenskommelse mellan medlemsstaterna före anslutningen till unionen, utan på en uttrycklig befogenhet som lagstiftaren har gett kommissionen och som förelåg redan när Republiken Kroatien anslöt sig till unionen (se artikel 118j.3 i förordning nr 1234/2007).

233    Ett beslut om att uppta ett druvsortsnamn i förteckningen i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 utgör således inte i sig ett av ”villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar av fördragen som unionen bygger på, som därigenom blir nödvändiga” (artikel 49 andra stycket FEU), utan utgör helt enkelt en tillämpning av en förordning som ingår i det unionsregelverk till vilket en ny stat ansluter sig.

234    Vad för det andra gäller den omständigheten att Republiken Slovenien inte informerades om någon begäran från Republiken Kroatien om att druvsortsnamnet ”Teran” skulle tas upp i förteckningen i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 före anslutningen till unionen och påståendet att detta utgör ett åsidosättande av skyldigheten till lojalt samarbete, ska det erinras om att principen om lojalt samarbete, vilken stadfästs i artikel 4.3 första stycket FEU, innebär en förpliktelse för medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa unionsrättens räckvidd och verkan och ålägger unionsinstitutionerna en skyldighet att lojalt samarbeta med medlemsstaterna vid fullgörandet av de uppgifter som följer av fördragen (se dom av den 1 mars 2018, Polen/kommissionen, T‑402/15, EU:T:2018:107, punkt 53 (ej publicerad) och där angiven rättspraxis).

235    Det räcker härvidlag att erinra om att frågan om huruvida druvsortsnamnet ”Teran” ska få anges på kroatiska vinflaskor inte omfattades av anslutningshandlingarna. Denna fråga reglerades tvärtom efter det att Republiken Kroatien hade anslutit sig till unionen, på grundval av en lagstadgad befogenhet som kommissionen tilldelats för detta ändamål inom en annan ram än anslutningsförhandlingarna, vilken Republiken Slovenien hade kännedom om och inom ramen för vilken Republiken Slovenien informerades och direkt involverades, som det framgår av punkterna 112 och 113 ovan. Kommissionen kan följaktligen inte kritiseras för att ha åsidosatt sin skyldighet att respektera och bistå Republiken Slovenien inom ramen för anslutningsförhandlingarna.

236    Av skrivelsen av den 11 november 2014 från det slovenska jordbruksministeriet till kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling framgår för övrigt tydligt att Republiken Slovenien hade informerats om Republiken Kroatiens begäran efter dennas anslutning till unionen och hade haft möjlighet att under ett bilateralt möte med kommissionen inkomma med synpunkter på frågan avseende ”Teran”. Som det anges i skälen 3, 4 och 5 i den angripna förordningen tillfrågades dessutom Republiken Slovenien därefter flera gånger om frågan avseende ”Teran” i syfte att finna en kompromisslösning med Republiken Kroatien.

237    För det tredje är Republiken Sloveniens argument, att dess godkännande krävdes inom ramen för anslutningsförhandlingarna för att bevilja ett sådant undantag, också det ogrundat, med beaktande av den omständigheten att kommissionen beviljade undantaget i fråga om märkning avseende druvsortsnamnet ”Teran” i enlighet med en lagstadgad befogenhet utanför anslutningsförhandlingarna.

238    Därtill framgår det inte av artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013 att det är nödvändigt att i förväg erhålla ett godkännande från medlemsstaterna för att kunna anta ett undantag. En annan tolkning av denna bestämmelse skulle innebära att var och en av medlemsstaterna gavs vetorätt och skulle således frånta de befogenheter som kommissionen beviljats genom denna bestämmelse sitt innehåll.

239    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den sjunde grunden.

G.      Den åttonde grunden: Åsidosättande av punkt V.28 i det interinstitutionella avtalet och punkt II.7 i den gemensamma överenskommelsen samt åsidosättande av principen om institutionell jämvikt

240    Republiken Slovenien har gjort gällande att kommissionen i det utkast till delegerad förordning som lades fram vid mötet i expertgruppen för vin, GREX WINE, den 24 januari 2017 föreslog att kroatiska vinproducenter skulle få använda namnet ”Teran” på sina flaskor förutsatt att noggranna märkningsvillkor iakttas. I den slutligen antagna lydelsen av den angripna förordningen föreskrivs emellertid även en övergångsperiod för försäljning av kroatiska viner som finns i lager och som inte uppfyller de nya märkningsvillkoren. Detta utgör en ändring av sakinnehållet jämfört med utkastet till delegerad förordning som medlemsstaternas experter inte har haft möjlighet att uttala sig om.

241    Kommissionen har följaktligen åsidosatt det åtagande som anges i punkt V.28 i det interinstitutionella avtalet och den gemensamma överenskommelse som är bifogad detta avtal. Den har även åsidosatt principen om institutionell jämvikt.

242    Kommissionen har bestritt Republiken Sloveniens argument.

243    Republiken Sloveniens argument grundar sig på premissen att infogandet av den övergångsbestämmelse som föreskrivs i artikel 2 i den angripna förordningen utgör en ändring av sakinnehållet i det utkast till förordning som diskuterades i expertgruppen för vin, GREX WINE, den 24 januari 2017, i den mening som avses i punkt II.7 i den gemensamma överenskommelsen.

244    Tribunalen erinrar härvidlag om att kommissionen enligt punkt V.28 första stycket i det interinstitutionella avtalet har åtagit sig att inhämta all nödvändig sakkunskap innan den antar delegerade akter, inklusive genom samråd med medlemsstaternas experter och genom offentliga samråd. I punkt II.7 i den gemensamma överenskommelsen anges dessutom att ”[o]m sakinnehållet i ett utkast till delegerad akt på något sätt ändras ska kommissionen ge medlemsstaternas experter möjlighet att lämna synpunkter på den ändrade versionen av utkastet till delegerad akt, om lämpligt skriftligen”.

245    Av en kombinerad läsning av de båda bestämmelser som anges i punkt 244 ovan följer att kommissionen har åtagit sig att inhämta all nödvändig sakkunskap innan den antar en delegerad akt, vilket bland annat innebär samråd med medlemsstaternas experter om alla aspekter avseende sakinnehållet i akten innan den antas.

246    Vad gäller det utkast till delegerad förordning som diskuterades vid mötet i expertgruppen för vin, GREX WINE, den 24 januari 2017 är det riktigt att detta utkast inte innehöll någon övergångsbestämmelse av det slag som slutligen infördes i artikel 2 i den angripna förordningen. Det har inte heller bestritts att den angripna förordningen i dess slutliga lydelse inte diskuterades i denna expertgrupp.

247    Det ska emellertid erinras om att den angripna förordningen, som det anges i skäl 5, syftar till att beakta den rådande märkningspraxisen i Kroatien vid tidpunkten för dess anslutning till unionen och att som ett undantag tillåta användningen av namnet ”Teran” i märkningen av kroatiska viner förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Kommissionen har härvidlag respekterat det åtagande som föreskrivs i punkt V.28 första stycket i det interinstitutionella avtalet, eftersom det inte har bestritts att den faktiskt inhämtade all nödvändig sakkunskap, inbegripet expertutlåtanden, i den mening som avses i denna punkt, i syfte att utvärdera denna märkningspraxis.

248    Den övergångsbestämmelse som föreskrivs i artikel 2 i den angripna förordningen ändrar i detta sammanhang inte vare sig det beviljade undantaget eller villkoren för dess utövande. I denna bestämmelse föreskrivs endast en övergångsbestämmelse som är begränsad till viner med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Hrvatska Istra” som hade framställts innan den angripna förordningen trädde i kraft, för att denna förordning inte i sig retroaktivt ska ålägga de kroatiska producenterna nya skyldigheter i fråga om märkningen av dessa viner. Kommissionen, som utövade en delegerad befogenhet i den mening som avses i artikel 290 FEUF, använde sig härvidlag av det utrymme för skönsmässig bedömning som en sådan delegering medför, inom de gränser som ålagts av lagstiftaren. Närmare bestämt handlade kommissionen i enlighet med artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, som ger den ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att föreskriva undantag i fråga om märkning. Att införa en sådan övergångsbestämmelse som artikel 2 i den angripna förordningen ingick således i kommissionens befogenheter.

249    Även om det skulle anses att kommissionen inte har uppfyllt den skyldighet som föreskrivs i punkt V.28 första stycket i det interinstitutionella avtalet, jämförd med punkt II.7 i den gemensamma överenskommelsen, har Republiken Slovenien i vart fall inte visat på vilket sätt ett sådant samråd kunde ha ändrat innehållet i den angripna förordningen. Tvärtom ska det anses att övergångsbestämmelsen i artikel 2 i den angripna förordningen var nödvändig med hänsyn till rättssäkerhetsprincipen, vilken det erinras om i punkt 99 ovan. Genom att anta denna bestämmelse säkerställde kommissionen nämligen att de kroatiska vinproducenterna inte retroaktivt ålades nya skyldigheter i fråga om märkning genom den angripna förordningen.

250    Republiken Sloveniens argument avseende att punkt V.28 i det interinstitutionella avtalet och punkt II.7 i den gemensamma överenskommelsen har åsidosatts kan följaktligen inte godtas.

251    Vad gäller Republiken Sloveniens argument avseende principen om institutionell jämvikt ska detta underkännas av samma skäl som de som anges i punkterna 247–251 ovan.

252    Av det ovan anförda följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den åttonde grunden.

253    Talan ska följaktligen ogillas, eftersom samtliga grunder har underkänts.

V.      Rättegångskostnader

254    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Slovenien ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader. Eftersom Republiken Slovenien har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

255    Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska medlemsstater som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Republiken Kroatien ska således bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Republiken Slovenien ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)      Republiken Kroatien ska bära sina rättegångskostnader.

Kanninen

Schwarcz

Madise

Iliopoulos

 

      Reine

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 9 september 2020.

Underskrifter


Innehållsförteckning


I. Tillämpliga bestämmelser

A. Allmänna bestämmelser om skydd för ursprungsbeteckningar i vinsektorn

1. Förordningarna nr 479/2008 och nr 1234/2007

2. Förordning nr 1308/2013

B. Bestämmelser om användningen av ett druvsortsnamn som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning i märkningen av vin

1. Förordning nr 753/2002

2. Förordningarna nr 479/2008, 1234/2007 och nr 1308/2013

3. Förordning nr 607/2009

C. Bestämmelser om märkning som har antagits till följd av Republiken Kroatiens anslutning till unionen

1. Genomförandeförordning nr 753/2013

2. Den angripna förordningen

II. Bakgrund till tvisten

A. Republiken Sloveniens anslutning till unionen och den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”

B. Druvsortsnamnet ”Teran” i Kroatien

C. Förfarandet för antagande av den angripna förordningen

III. Förfarandet och parternas yrkanden

IV. Rättslig bedömning

A. Den första grunden: Åsidosättande av artikel 232 i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 100.3 andra stycket i denna förordning

1. Huruvida artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, jämförd med artikel 232 i denna förordning, har åsidosatts

2. Huruvida artikel 62.3 i förordning nr 607/2009, jämförd med artiklarna 100.3 andra stycket och 232 i förordning nr 1308/2013, har åsidosatts

B. Den andra grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, principen om iakttagande av förvärvade rättigheter, principen om skydd för berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen

1. Huruvida rättssäkerhetsprincipen, principen om iakttagande av förvärvade rättigheter och principen om skydd för berättigade förväntningar samt artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013 och artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 har åsidosatts

a) Invändningen avseende att artikel 100.3 i förordning nr 1308/2013 och artikel 62.3 i förordning nr 607/2009 har åsidosatts

b) Invändningen avseende att kommissionen dröjde alltför länge med att utöva sina befogenheter

c) Invändningen avseende att omfattningen av den angripna förordningens retroaktiva verkan var rättsstridig

1) Det mål som eftersträvas med den angripna förordningen

2) Huruvida de slovenska vinproducenternas berättigade förväntningar har beaktats

d) Invändningen avseende att de inspektionsförfaranden som genomförts i Slovenien mot de ansvariga för intrång i den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran” har skadats

e) Invändningen avseende att förvärvade rättigheter inte har iakttagits

2. Huruvida proportionalitetsprincipen har åsidosatts

C. Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 17 i stadgan och artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen

1. Erinran om principer

2. Tillämpning i förevarande fall

a) Argumentet att intressena i fråga inte är likvärdiga

b) Argumentet avseende homonymin mellan druvsortsnamnet ”Teran” och den skyddade ursprungsbeteckningen ”Teran”

c) Argumentet att det finns en synonym till namnet ”Teran” och att kommissionen har handlat inkonsekvent

d) Argumentet avseende tidsfristen för antagandet av den angripna förordningen

D. Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 41 i anslutningsakten för Republiken Kroatien

E. Den femte grunden avseende åsidosättande av artikel 100.3 andra stycket i förordning nr 1308/2013, med beaktande av den innebörd som de grundläggande principerna i unionsrätten samt artikel 17 i stadgan och artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen ger denna bestämmelse, och den sjätte grunden avseende åsidosättande av artikel 13.2 FEU och artikel 290 FEUF

F. Den sjunde grunden: Republiken Kroatien ingav inte före sin anslutning till unionen någon begäran om att druvsortsnamnet ”Teran” skulle tas upp i del A i bilaga XV till förordning nr 607/2009 och Republiken Slovenien informerades inte om någon sådan begäran i samband med anslutningsförhandlingarna

G. Den åttonde grunden: Åsidosättande av punkt V.28 i det interinstitutionella avtalet och punkt II.7 i den gemensamma överenskommelsen samt åsidosättande av principen om institutionell jämvikt

V. Rättegångskostnader


*      Rättegångsspråk: slovenska.