PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 29 januari 2009

Mål F-98/07

Nicole Petrilli

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Kontraktsanställd för övriga uppgifter – Upptagande till prövning – Rättsakt som går någon emot – Artiklarna 3b och 88 i anställningsvillkoren för övriga anställda – Kontraktets varaktighet – Artikel 3.1 i kommissionens beslut av den 28 april 2004 om begränsning i tiden för anställning av tillfälligt anställda vid kommissionens avdelningar – Lagenlighet”

Saken: Talan som väckts enligt artiklarna 236 EG och 152 EA angående yrkanden om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 20 juli 2007 om att avslå sökandens ansökan om förlängning av hennes kontraktsanställning och om att kommissionen ska åläggas skadestånd.

Avgörande: Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 20 juli 2007 att avslå Nicole Petrillis ansökan om förlängning av hennes anställning som kontraktsanställd extrapersonal ogiltigförklaras. Parterna ska inom en frist på sex månader från och med dagen för mellandomen till personaldomstolen inkomma med uppgift om det belopp som parterna har överenskommit ska utgå i ersättning eller, om ingen sådan överenskommelse träffats, de belopp som de anser att skadeståndet ska uppgå till. Beslut om rättegångskostnaderna meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställningsvillkoren för övriga anställda – Kontraktsanställd för övriga uppgifter – Anställningens varaktighet

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 88 första stycket)

2.      Tjänstemän – Anställningsvillkoren för övriga anställda – Kontraktsanställd för övriga uppgifter – Anställningens varaktighet

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 88 första stycket)

1.      Enligt artikel 88 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda får den institution som har befogenhet att sluta anställningsavtal ingå och förnya tidsbegränsade kontrakt för kontraktsanställda för övriga uppgifter, förutsatt att ”[d]en faktiska anställningstiden inom en institution, inklusive eventuella perioder av förnyat kontrakt, … inte överstig[er] tre år”. Betydelsen av orden ”den faktiska anställningstiden inom en institution” kan inte avse annat än kontraktets varaktighet för en kontraktsanställd i den mening som avses i artikel 3b i anställningsvillkoren för övriga anställda och inte varaktigheten för någon annan anställning inom institutionen.

(se punkterna 47 och 48)

2.      En institution kan emellertid inte, utan att åsidosätta artikel 88 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, besluta om en allmänt tillämplig begränsning av den maximala anställningstiden som gäller för anställning av kontraktsanställda enligt artikel 3b i anställningsvillkoren för övriga anställda, vilken har fastställts av lagstiftaren, genom att, bland annat, anta allmänna genomförandebestämmelser eller ett internt beslut med allmän giltighet. Institutionerna har nämligen inte befogenhet att avvika från en uttrycklig bestämmelse i tjänsteföreskrifterna eller nämnda anställningsvillkor genom antagandet av en genomförandebestämmelse, med mindre det föreligger en uttrycklig behörighet för detta ändamål.

Det framgår av artikel 1.2 a tredje strecksatsen i kommissionens beslut av den 28 april 2004 om den maximala anställningstiden för icke fast anställd personal vid kommissionens tjänstegrenar att detta beslut, och således sexårsgränsen för anställning som föreskrivs i dess artikel 3.1, är tillämpligt på samtliga kontraktsanställda för övriga uppgifter med undantag enbart för sådana konferenstolkar som avses i artikel 90 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Visserligen kan sexårsregeln enbart leda till att kontraktets varaktighet för en kontraktsanställd för övriga uppgifter begränsas till en tidsperiod som understiger tre år för det fall den berörda personen tidigare har rekryterats som tillfälligt anställd, extraanställd, kontraktsanställd, inhyrd från bemanningsföretag eller på annat sätt. Artikel 3.1 i beslutet av den 28 april 2004 innebär således inte att den maximala anställningstiden enligt artikel 88 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda systematiskt kortas ned.

I vilken utsträckning som ett allmängiltigt utformat undantag från den maximala anställningstiden för anställning av kontraktsanställda för övriga uppgifter, såsom den fastställts i artikel 88 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, blir tillämpligt är emellertid inte avgörande för frågan huruvida kommissionen är behörig att avvika från en uttrycklig regel i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Artikel 3.1 i kommissionens beslut av den 28 april 2004 begränsar således på ett rättstridigt sätt tillämpningsområdet för bestämmelsen i artikel 88 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda.

(se punkterna 54-59)

Hänvisning till

förstainstansrätten: den 1 december 1994, Schneider mot kommissionen, T-54/92, REGP 1994, s. I-A-281 och II-887, punkt 19

personaldomstolen: den 26 juni 2008, Joseph mot kommissionen, F-54/07, REGP 2008, s. I-A-000 och II-000, punkt 69