BESLUT AV ORDFÖRANDEN FÖR EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

den 14 juni 2012

Mål F‑38/12 R

BP

mot

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter

”Personalmål – Kontraktsanställda – Beslut att inte förnya anställningsavtalet – Ändrad tjänsteplacering – Interimistiskt förfarande – Begäran om uppskov med verkställighet – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Föreligger inte”

Saken: Begäran, med stöd av artikel 278 FEUF och artikel 157 FEA samt artikel 279 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a i det fördraget, från Luigi, genom vilken BP i huvudsak yrkar uppskov med verkställigheten av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters beslut att inte förlänga sökandens anställningsavtal och av byråns beslut att omplacera sökanden till en annan av dess avdelningar (nedan kallade de angripna besluten).

Avgörande: Sökandens interimistiska yrkande ogillas. Beslut om rättegångskostnader meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Uppskov med verkställighet av ett beslut om omplacering – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Begrepp

(Artikel 278 FEUF; Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda – Rent ekonomisk skada

(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF; Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102. 2)

1.      Mot bakgrund av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som unionens institutioner, organ och myndigheter förfogar över när det gäller att organisera sin verksamhet och, vilket även gäller vid placeringen av dess personal, utgör ett beslut om omplacering, även om det orsakar olägenheter för den berörde tjänstemannen, inte en onormal och oförutsebar händelse i dennes karriär. Under dessa omständigheter kan ett uppskov med verkställigheten av ett sådant beslut endast motiveras i undantagsfall av tvingande skäl på grund av att tjänstemannen kan förorsakas allvarlig och irreparabel skada.

(se punkt 24)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 juli 1996, Presle mot Cedefop, T‑93/96 R, punkt 45

2.      En skada av ekonomisk art kan inte anses vara irreparabel, eller ens svår att avhjälpa, förutom i undantagsfall, eftersom den kan avhjälpas genom ekonomisk ersättning vid ett senare tillfälle.

En interimistisk åtgärd kan vara befogad även då det rör sig om en rent ekonomisk skada om det framgår att sökandens ekonomi skulle äventyras om denna åtgärd inte vidtas, eftersom sökanden då inte skulle förfoga över de belopp som normalt hade gjort det möjligt för honom att möta samtliga utgifter som är ofrånkomliga för att säkerställa att sökandens grundläggande behov tillgodoses fram till dess domstolen prövar målet i sak.

För att kunna bedöma huruvida den skada som påstås kunna uppkomma är av allvarlig och irreparabel karaktär – vilket därmed undantagsvis kan motivera uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet – måste domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder under alla omständigheter ha tillgång till konkreta och precisa uppgifter, som stöds av detaljerade handlingar vilka visar inhibitionssökandens finansiella ställning och gör det möjligt att bedöma de troliga konsekvenserna om de begärda åtgärderna inte vidtas.

(se punkterna 30–32)

Hänvisning till

Europeiska unionens tribunal: 27 april 2010, U mot parlamentet, T‑103/10 P(R), punkterna 35–37