DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)
den 26 oktober 2006 (*)
”Fördragsbrott – Direktiv 90/427/EEG – Handeln med hästdjur inom gemenskapen – Krav på att avelshingstar skall vara avelsvärderade i Sverige”
I mål C-206/05,
angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 2 maj 2005,
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av F. Erlbacher och K. Simonsson, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
sökande,
mot
Konungariket Sverige, företrätt av K. Norman, i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden på åttonde avdelningen E. Juhász (referent), tillförordnad ordförande på fjärde avdelningen, samt domarna K. Schiemann och M. Ilešič,
generaladvokat: L.A. Geelhoed,
justitiesekreterare: R. Grass,
efter det skriftliga förfarandet,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall fastställa att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt – i första hand – artikel 3 i rådets direktiv 90/427/EEG av den 26 juni 1990 om avelsmässiga och genealogiska villkor för handeln med hästdjur inom gemenskapen (EGT L 224, s. 55; svensk specialutgåva, område 3, volym 33, s. 172) (nedan kallat direktivet) och – i andra hand – artikel 28 EG, genom att i sin nationella rättsordning uppställa ett krav på att en hingst skall vara avelsvärderad i Sverige för att få användas till avel med andra ston än hingstägarens egna.
Tillämpliga bestämmelser
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
2 I andra och sjätte skälen i direktivet anges följande:
”För att säkerställa en rationell utveckling av produktionen av hästdjur och därigenom öka produktiviteten på detta område måste regler fastställas på gemenskapsnivå för handel med hästdjur inom gemenskapen.
…
Handeln med registrerade hästdjur inom gemenskapen bör gradvis liberaliseras. En fullständig liberalisering av handeln kräver en ytterligare harmonisering, särskilt då det gäller godkännande för avel av hingstar som används till andra ston än ägarens samt användning av sperma och ägg enligt reglerna i varje stambok.”
3 I artikel 3 första stycket i direktivet föreskrivs följande:
”Handel med hästdjur och deras sperma, ägg och embryon inom gemenskapen får inte förbjudas eller begränsas på andra avelsmässiga eller genealogiska grunder än de som blir följden av tillämpningen av detta direktiv.”
4 Enligt artikel 7 i direktivet ges kommissionen behörighet att fastställa, i den utsträckning som visar sig vara nödvändig för att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i detta direktiv och enligt förfarandet och de principer som anges i direktivet:
”a) metoder för individprövning och avelsvärdering av avelsdjur,
b) på grundval av metoderna i a, allmänna villkor för godkännande av handjur och, om det är lämpligt, av hondjur för avelsändamål och för användning av deras sperma, ägg eller embryon.”
Den nationella lagstiftningen
5 I Sverige föreskrivs i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:82) om hästdjur som används till avel och om identifiering av hästdjur (nedan kallade föreskrifterna om hästdjur) ett krav på avelsvärdering av avelshingstar samt villkoren för detta.
6 I 29 § i föreskrifterna om hästdjur föreskrivs följande:
”En hingst skall vara avelsvärderad i Sverige för att få användas till avel med andra ston än hingstägarens egna. Avelsvärdering som berättigar till användning av en hingst skall anses ha skett när individprövning enligt 20–22 §§ är avslutad, eller om hingsten endast är avkommeprövad när sådan prövning har skett enligt 24–26 §§, och ett avelsvärderingsbevis enligt 27 § har utfärdats.”
7 I 20 och 21 §§ i dessa föreskrifter uppräknas de bedömningskriterier som skall användas vid individprövning av en häst. Dessa kriterier inbegriper bland annat härstamning, prestationer, exteriör, hållbarhet och hälsa för varje individ. I enlighet med 22 § i nämnda föreskrifter skall hänsyn även tas till uppgifter om en utländsk häst som har dokumenterats av en godkänd utländsk avelsorganisation eller stamboksförande förening.
8 I 24 och 25 §§ i nämnda föreskrifter föreskrivs hur avkommeprövning av en häst skall ske. I enlighet med 26 § i samma föreskrifter skall hänsyn även tas till uppgifter om en utländsk hingsts avkommor, som har dokumenterats av en godkänd utländsk avelsorganisation eller stambokförande förening.
9 I enlighet med 27 § i föreskrifterna om hästdjur skall ett avelsvärderingsbevis utfärdas för alla avelsvärderade hästar. I detta bevis skall för varje häst anges bland annat hästens namn, identitet och härstamning samt resultatet av individprövningen och i förekommande fall avkommeprövningen.
Det administrativa förfarandet
10 Kommissionen mottog ett klagomål avseende 29 § i föreskrifterna om hästdjur, i vilken föreskrivs krav på att hingstar skall vara avelsvärderade i Sverige för att få användas till avel med andra ston än hingstägarens egna.
11 Eftersom kommissionen ansåg att denna bestämmelse var oförenlig med direktivet, och under alla förhållanden, med artiklarna 28 EG och 30 EG, inledde den ett förfarande om fördragsbrott enligt artikel 226 EG mot Konungariket Sverige och riktade genom skrivelse av den 18 juli 2002 en formell underrättelse till denna medlemsstat och uppmanade den att inkomma med yttrande i frågan. Kommissionen ansåg att den senares svar var otillfredsställande och skickade därför den 25 juli 2003 ett motiverat yttrande, där den vidhöll sitt ställningstagande att den nationella bestämmelsen i fråga var oförenlig med gemenskapsrätten och anmodade Konungariket Sverige att vidta nödvändiga åtgärder för att följa yttrandet inom två månader från delgivningen av detsamma.
12 I sitt svar av den 22 september 2003 på det motiverade yttrandet gjorde den svenska regeringen gällande att den svenska nationella ordningen för hästavel inte var oförenlig med gemenskapsrätten. Den svenska regeringen angav emellertid att den, efter den översyn och utvärdering som gjorts, kunnat konstatera att den svenska regleringen borde kunna ändras så att den blir mindre restriktiv.
13 Företrädare för den svenska regeringen och kommissionen möttes två gånger under år 2004 för att bedöma ett förslag till ny reglering. Kommissionen var emellertid inte övertygad om att detta förslag var förenligt med gemenskapsrätten och väckte därför förevarande talan.
Talan
Parternas argument
14 Kommissionen har gjort gällande att 29 § i föreskrifterna om hästdjur utgör en sådan begränsning av handeln med hästdjur inom gemenskapen som är förbjuden enligt artikel 3 första stycket i direktivet. En hingst med ursprung i en annan medlemsstat än Konungariket Sverige, som godkänts för avel enligt de i den medlemsstaten tillämpliga bestämmelserna, måste nämligen enligt 29 § i dessa föreskrifter avelsvärderas i Sverige för att få användas till avel där. Detta leder till en merkostnad för antingen hingstägaren eller stoägaren.
15 Kommissionen har påpekat att den omtvistade nationella bestämmelsen skall anses som ett villkor för godkännande av hingstar för avelsändamål i den mening som avses i artikel 7 i direktivet. Nämnda bestämmelse omfattas sålunda av tillämpningsområdet för direktivet och ingår i det område som harmoniserats genom direktivet.
16 Kommissionen har erinrat om att den enligt artikel 7 i direktivet, i den utsträckning som visar sig vara nödvändig för att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i direktivet och för att följa principerna i artikel 4.1 i samma direktiv, getts behörighet att fastställa metoder för individprövning och avelsvärdering av avelsdjur och, på grundval av dessa metoder, allmänna villkor för godkännande av handjur för avelsändamål.
17 Kommissionen har angett att den inte ansett att det är nödvändigt att anta bestämmelser som grundar sig på artikel 7 i direktivet och har betonat att den omständigheten att kommissionen inte har antagit sådana bestämmelser inte innebär att en medlemsstat kan anta bestämmelser vilka, i likhet med de omtvistade bestämmelserna, utgör en begränsning av handeln med hästdjur inom gemenskapen.
18 Kommissionen har av detta dragit slutsatsen att den omtvistade nationella bestämmelsen inte är en följd av tillämpningen av direktivet och att den är oförenlig med artikel 3 första stycket i detta direktiv.
19 Kommissionen har i andra hand gjort gällande att den nationella bestämmelsen, för det fall domstolen skulle finna att den inte är oförenlig med direktivet, under alla omständigheter är oförenlig med artikel 28 EG och att den inte kan motiveras på grundval av artikel 30 EG.
20 Kommissionen har bland annat gjort gällande att det framgår av såväl bestämmelserna i nationell rätt som av den svenska regeringens förklaringar att syftet med det i 29 § i föreskrifterna om hästdjur föreskrivna kravet är att förbättra den aktuella rasens egenskaper, snarare än att skydda djurs hälsa och liv. Denna uppfattning stöds av att det framgår av 29 § att kravet att avelsvärdera hingstar inte omfattar hingstar som används till avel med hästägarens egna ston. Om syftet med detta krav verkligen hade varit att skydda hästdjurs liv och hälsa borde det även ha omfattat de senare fallen.
21 Kommissionen har vidare anmärkt att det framgår av 29 § i föreskrifterna om hästdjur att det inte krävs att en hingst uppnår ett visst resultat vid avelsvärderingen för att hingsten skall få användas till avel, utan det är tillräckligt att denna värdering har skett. Om syftet hade varit att skydda hästdjurs liv och hälsa borde det ha föreskrivits att en hingst som inte uppnår ett tillfredsställande resultat inte får användas till avel för att förhindra att allvarliga genetiska defekter överförs till avkomman.
22 Den svenska regeringen har medgett kommissionens yrkande om fastställelse av att den omtvistade nationella bestämmelsen är oförenlig med artikel 3 i direktivet och kommissionens yrkande att Sverige skall ersätta rättegångskostnaderna.
Domstolens bedömning
23 I 29 § i föreskrifterna om hästdjur anges villkor för godkännande av djur för avelsändamål i den mening som avses i artikel 7 i direktivet, och bestämmelsen omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.
24 Medlemsstaterna får enligt artikel 3 i direktivet inte förbjuda eller begränsa handel med hästdjur och deras sperma, ägg och embryon inom gemenskapen på andra avelsmässiga eller genealogiska grunder än dem som blir följden av tillämpningen av detta direktiv.
25 29 § i föreskrifterna om hästdjur har emellertid en restriktiv verkan. Det framgår nämligen av kommissionens yttranden, vilka inte bestritts av den svenska regeringen, att hästdjur med ursprung i en annan medlemsstat måste avelsvärderas i Sverige för att få användas till avel där med andra djur än hästägarens egna. Detta leder till en merkostnad för användarna som kan hämma handeln inom gemenskapen vad gäller hästdjur till Sverige.
26 I enlighet med artikel 7 i direktivet har kommissionen, i den utsträckning som visar sig vara nödvändig för att säkerställa en enhetlig tillämpning av direktivet, i uppdrag att fastställa metoder för individprövning och avelsvärdering av avelsdjur samt allmänna villkor för godkännande av handjur och, om det är lämpligt, av hondjur för avelsändamål och för användning av deras sperma, ägg eller embryon.
27 Utan att det är nödvändigt att pröva huruvida, och om så är fallet i vilken utsträckning, medlemsstaterna enligt nämnda bestämmelse kan införa eller behålla bestämmelser som inte utgör ett förbud mot eller en begränsning av handeln med hästdjur inom gemenskapen, särskilt om kommissionen inte utnyttjat sin behörighet, framgår det under alla omständigheter tydligt av artikel 3 första stycket i direktivet att alla bestämmelser som utgör ett sådant förbud eller en sådan begränsning måste vara en följd av tillämpningen av direktivet. De svenska bestämmelserna innebär, vilket framgår av punkt 25 i förevarande dom, en sådan begränsning och är inte en följd av direktivet.
28 Konungariket Sverige har medgett kommissionens yrkande om fastställelse av att 29 § i föreskrifterna om hästdjur är oförenlig med artikel 3 i direktivet.
29 Kommissionens talan skall därför bifallas.
30 Följaktligen skall det fastställas att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3 i direktivet genom att i sin nationella rättsordning uppställa ett krav på att en hingst skall vara avelsvärderad i Sverige för att få användas till avel med andra ston än hingstägarens egna.
Rättegångskostnader
31 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Sverige skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Sverige har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
1) Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3 i rådets direktiv 90/427/EEG av den 26 juni 1990 om avelsmässiga och genealogiska villkor för handeln med hästdjur inom gemenskapen genom att i sin nationella rättsordning uppställa ett krav på att en hingst skall vara avelsvärderad i Sverige för att få användas till avel med andra ston än hingstägarens egna.
2) Konungariket Sverige skall ersätta rättegångskostnaderna.
Underskrifter