BESLUT AV ORDFÖRANDEN PÅ TRIBUNALENS FÖRSTA AVDELNING

16 mars 2016 (*)

”Intervention – Intresse av utgången av tvisten – Intresseorganisation som har till syfte att tillvarata sina medlemmars intressen – Publicering av interventionsansökan på internet – Rättegångsmissbruk”

I mål T‑561/14,

Europeiska medborgarinitiativet ”One of Us”, och övriga sökande vars namn återfinns i bilaga, företrädda av advokaten C. de La Hougue,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av J. Laitenberger och H. Krämer, därefter av M. Krämer, båda i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Europaparlamentet, företrätt av E. Waldherr och U. Rösslein, båda i egenskap av ombud,

och av

Europeiska unionens råd, företrätt av K. Michoel och E. Rebasti, båda i egenskap av ombud,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens meddelande COM (2014) 355 final av den 28 maj 2014, om det europeiska medborgarinitiativet ”One of Us”,

meddelar

ORDFÖRANDEN PÅ TRIBUNALENS FÖRSTA AVDELNING

följande

Beslut

 Bakgrund och förfarandet

1        Sökandena, Europeiska medborgarinitiativet ”One of Us” och övriga sökande vars namn återfinns i bilaga, har väckt talan om ogiltigförklaring, i första hand, av kommissionens meddelande COM (2014) 355 final av den 28 maj 2014, om det europeiska medborgarinitiativet ”En av oss” (nedan kallat det angripna meddelandet), och, i andra hand, av artikel 10.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet (EUT L 65, s. 1).

2        I enlighet med artikel 24.6 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 offentliggjordes en sammanfattning av ansökan genom vilken talan väckts i Europeiska unionens officiella tidning av den 17 november 2014 (EUT L 409, s. 45).

3        Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 6 respektive den 9 februari 2015 gjorde Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, vilka tillsammans med Europeiska kommissionen angetts som svarande i ansökan, en invändning om rättegångshinder enligt artikel 114.1 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991.

4        Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli samma datum ansökte parlamentet och rådet om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden för det fall talan skulle avvisas när det gäller dem.

5        De ansökningar som avses i punkt 4 ovan delgavs sökandena, kommissionen, parlamentet, när det gäller rådets ansökan, och rådet, när det gäller parlamentets ansökan, i enlighet med artikel 116.1 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991.

6        Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 17 mars 2015 ansökte International Planned Parenthood Federation (nedan kallad IPPF) om att få intervenera till stöd för de yrkanden som framställts av kommissionen, parlamentet och rådet.

7        Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 3 april 2015, ansökte Marie Stopes International (nedan kallad MSI) om att få intervenera till stöd för de yrkanden som framställts av kommissionen, parlamentet och rådet.

8        De ansökningar som avses i punkterna 6 och 7 ovan delgavs sökandena, kommissionen, parlamentet och rådet, i enlighet med artikel 116.1 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991.

9        Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 27 maj och den 2 juli 2015 gjorde sökandena invändningar mot de interventionsansökningar som ingetts av MSI och IPPF.

10      Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 8 maj och den 12 juni 2015 förklarade kommissionen att den inte hade några synpunkter rörande interventionsansökningarna från MSI och IPPF.

11      Parlamentet och rådet har inte gett in något yttrande rörande de interventionsansökningar som avses i punkterna 6 och 7 ovan.

12      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 15 juni 2015 upplyste MSI och IPPF tribunalen om att sökandena på sin webbplats hade publicerat MSI:s interventionsansökan och i samband med publiceringen lämnat negativa kommentarer om MSI. De två interventionssökandena uppmanade tribunalen att särskilt använda de medel som den har att tillgå, däribland förpliktande att ersätta rättegångskostnaderna, för att hindra att sökandena åter gör sig skyldiga till rättegångsmissbruk av liknande slag.

13      Inom ramen för en åtgärd för processledning som antogs på grundval av artikel 89.3 a i tribunalens rättegångsregler uppmanades sökandena att yttra sig angående ovannämnda påståenden från interventionssökandena, vilket de gjorde i en handling som inkom den 31 augusti 2015, inom den frist som tribunalen angett.

14      Inom ramen för en ny åtgärd för processledning som antogs på grundval av artikel 89.3 a i tribunalens rättegångsregler och med beaktande av att MSI:s och IPPF:s interventionsansökningar hade publicerats på den webbplats som nämnts i punkt 12 ovan, uppmanades sökandena att ange huruvida de hade tillhandahållit denna webbplats ovannämnda interventionsansökningar och, för det fall de inte gjort det, förklara på vilket sätt webbplatsen enligt dem hade fått tillgång till dessa handlingar. Sökandena svarade genom handling som inkom den 17 november 2015, inom den frist som tribunalen angett.

15      Genom beslut av den 26 november 2015 avvisade tribunalens första avdelning talan i den del den avsåg artikel 10.1 c i förordning nr 211/2011, vilket innebar att parlamentet och rådet inte längre kunde anses vara svarande vid tribunalen.

16      Genom beslut av den 30 november 2015 biföll ordföranden vid tribunalens första avdelning parlamentets och rådets interventionsansökningar och angav att intervenienterna hade de rättigheter som föreskrivs i artikel 116.6 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991.

17      Inom ramen för en ny åtgärd för processledning som antogs av tribunalen på grundval av artikel 89.3 a i rättegångsreglerna ingav kommissionen, å ena sidan, och MSI och IPPF, å andra sidan, yttranden den 4 respektive den 11 december 2015 angående det svar från sökandena som återfinns i handlingen av den 17 november 2015 (se punkt 14 ovan).

 Rättslig bedömning

18      Enligt artikel 40 andra stycket i domstolens stadga, vilken ska tillämpas på förfarandet vid tribunalen enligt artikel 53 första stycket i samma stadga, har varje person som har ett berättigat intresse av utgången av en tvist – med undantag för tvister mellan medlemsstater, mellan gemenskapens institutioner eller mellan medlemsstater och gemenskapens institutioner – rätt att intervenera i ett mål.

19      Det framgår av fast rättspraxis att begreppet intresse av utgången av tvisten, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, ska definieras med hänsyn till själva saken i målet och förstås som ett direkt och faktiskt intresse vad gäller avgörande med avseende på själva yrkandena och inte ett intresse avseende de grunder som anförts. Med ”utgången” av tvisten ska nämligen förstås det slutgiltiga avgörande som unionsdomstolen ombetts fatta, såsom det skulle se ut i domslutet. Det är bland annat nödvändigt att kontrollera att intervenienten direkt berörs av den ifrågasatta rättsakten och att det säkert föreligger ett intresse av utgången av tvisten (se beslut av den 25 februari 2003, BASF/kommissionen, T‑15/02, REG, EU:T:2003:38, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

 Prövning av IPPF:s interventionsansökan

20      Det framgår av handlingarna i målet att IPPF är en sammanslutning som skapats, enligt rätten i Förenade kungariket, genom International Planned Parenthood Federation Act från 1977 (lagen om Internationella sammanslutningen för familjeplanering). Såsom framgår av artikel 4 i International Planned Parenthood Federation Act är dess syften för det första att främja utbildningen av världens folk på områdena för familjeplanering och ansvarsfull fortplantning, för det andra att bevara och skydda föräldrars, barns och ungas psykiska och fysiska hälsa genom att främja och ge stöd till effektiva tjänster avseende familjeplanering, för det tredje att utbilda personer angående demografiska problem i deras eget samhälle och i världen i stort och för det fjärde att främja lämplig forskning angående alla aspekter rörande mänsklig fortplantning samt reglering av och spridning av resultat från denna forskning.

21      IPPF har, utan att det har ifrågasatts, uppgett att IPPF omfattar 152 nationella medlemsorganisationer, kallade ”medlemsorganisationer”, vilka utövar sin verksamhet i enskilda länder, i hela regioner eller på internationell nivå. En förteckning över dessa medlemsorganisationer bifogades interventionsansökan.

22      IPPF har dessutom, utan att det har ifrågasatts, uppgett att medlemsorganisationerna med hjälp av 65 000 verksamhetsställen tillhandahöll tjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive familjeplanering, abort, mödra- och barnhälsa samt behandling, förebyggande och vård avseende sexuellt överförbara sjukdomar. IPPF har angett att den värnade hälsa och rättigheter för alla på området för sexuell och reproduktiv hälsa. Tillsammans med sina medlemmar uppmuntrar IPPF regeringar och andra viktiga beslutsfattare på nationell, regional och global nivå att främja sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa, att anta policyer och lagstiftning som är förenliga med dessa strävanden och att finansiera program och tillhandahållande av denna typ av tjänster.

23      IPPF har gjort gällande att interventionsansökan ska beviljas, eftersom IPPF är en intresseorganisation vars syfte är att skydda sina medlemmar i mål såsom det förevarande, vilka aktualiserar principfrågor som kan påverka medlemmarna.

24      Enligt fast rättspraxis har intresseorganisationer som har till syfte att skydda sina medlemmar rätt att intervenera i mål där frågor av principiellt intresse uppkommer som kan påverka medlemmarna (beslut av den 17 juni 1997, National Power och PowerGen/kommissionen, C‑151/97 P(I) och C‑157/97 P(I), REG, EU:C:1997:307, punkt 66; beslut av den 28 september 1998, Pharos/kommissionen, C‑151/98 P, REG, EU:C:1998:440, punkt 6, och beslut av den 26 juli 2004, Microsoft/kommissionen, T‑201/04 R, REG, EU:T:2004:246, punkt 37). Närmare bestämt kan en organisation ges rätt att intervenera i ett mål om den representerar ett stort antal företag som är verksamma inom den berörda sektorn, om den har till syfte att skydda medlemmarnas intressen, om det i målet kan uppkomma principiella frågor vilka påverkar den berörda sektorns funktion och om intresseorganisationens medlemmars intressen därmed kan komma att påverkas i stor utsträckning av domen (beslut av den 8 december 1993, Kruidvat/kommissionen, T‑87/92, REG, EU:T:1993:113, punkt 14; beslut av den 28 maj 2004, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen, T‑253/03, REG, EU:T:2004:164, punkt 18, och beslut av den 18 oktober 2012, ClientEarth och International Chemical Secretariat/ECHA, T‑245/11, EU:T:2012:557, punkt 12).

25      Domstolen har preciserat att den vida tolkning som ska göras av organisationers rätt att intervenera syftar till att underlätta bedömningen av sammanhanget i målet och på samma gång undvika en stor mängd enskilda interventioner som skulle äventyra att förfarandet genomförs på ett effektivt och korrekt sätt (beslut National Power och PowerGen/kommissionen, punkt 24 ovan, EU:C:1997:307, punkt 66, och beslut ClientEarth och International Chemical Secretariat/ECHA, punkt 24 ovan, EU:T:2012:557, punkt 13).

26      I förevarande fall ska det inledningsvis prövas huruvida det i målet kan uppkomma principiella frågor vilka påverkar den berörda sektorn på så sätt att IPPF:s medlemmars intressen kan komma att påverkas i stor utsträckning av domen.

27      I detta hänseende har IPPF gjort gällande att ett av huvudsyftena med medborgarinitiativet i fråga är att hindra unionens finansiering av abort och organisationer som uppmuntrar och befrämjar abort inom och utanför unionen. Detta skulle påverka den verksamhet som bedrivs av IPPF, som inte begränsar sig till att genom sina medlemsorganisationer tillhandahålla aborttjänster, utan också verkar för sexuell och reproduktiv hälsa och för att alla kvinnor ska ha rätt att välja säkra aborttjänster och ha tillgång till dem. Följaktligen aktualiserar medborgarinitiativet en viktig principiell fråga som kan påverka IPPF och dess medlemmar.

28      IPPF har anfört att den har ett intresse av utgången av tvisten av de tre skäl som anges nedan.

29      För det första skulle ett fastställande från tribunalen av att det angripna meddelandet är lagligt direkt påverka IPPF:s ekonomiska intressen, eftersom meddelandet rättsligt säkerställde att IPPF:s verksamhet inte blev föremål för ett totalförbud mot finansiering från unionen. Om talan däremot bifalls och kommissionen uppmanas att se över ställningstagandet i det angripna meddelandet skulle IPPF riskera att viktiga finansieringskällor försvann. Även om en ogiltigförklaring av det angripna meddelandet inte omedelbart skulle leda till en minskning av finansieringen av IPPF och dess medlemmar skulle en ogiltigförklaring med nödvändighet ha en direkt inverkan på deras intressen genom att en diskussion åter skulle inledas angående deras eventuella framtida finansiering av unionen. Om talan bifölls skulle dessutom IPPF och deras medlemmar tvingas att på nytt försvara sin verksamhet och motivera sitt arbete, vilket skulle medföra betydande kostnader.

30      För det andra har IPPF gjort gällande att ansökan genom vilken talan väckts och dess bilagor innehåller felaktiga uppgifter rörande IPPF:s verksamhet. Om dessa uppgifter återgavs i domen i detta mål skulle IPPF:s rykte kunna påverkas, vilket skulle kunna göra det svårare för IPPF att erhålla finansiering. IPPF har därför ett intresse av att intervenera för att korrigera dessa uppgifter och försvara sitt rykte.

31      För det tredje har IPPF gjort gällande att förevarande mål aktualiserar viktiga principiella frågor rörande unionens politik på området för frihet avseende reproduktion. Om IPPF tilläts intervenera för sina medlemmars räkning skulle prövningen av målet mot bakgrund av dess allmänna sammanhang förenklas. I egenskap av en organisation med en inställning som avviker från sökandenas rörande frihet avseende reproduktion, inklusive rätten att välja säkra aborttjänster och få tillgång till dem, har IPPF ett direkt intresse av att vederlägga sökandenas argument.

32      Sökandena har motsatt sig IPPF:s interventionsansökan och därvid bland annat gjort gällande att IPPF:s intresse av utgången av tvisten, om ett sådant intresse föreligger, är för indirekt och osäkert.

33      I detta hänseende ska det inledningsvis påpekas att medborgarinitiativet i fråga i huvudsak syftar till att unionen ska upphöra att finansiera verksamhet ”som innebär att mänskliga embryon förstörs, särskilt inom områdena för forskning, utvecklingsbistånd och folkhälsa”. I detta avseende har de som organiserat medborgarinitiativet till ansökan om registrering av medborgarinitiativet bilagt tre förslag till lagändringar. Av detta följer ostridigt att syftet med medborgarinitiativet i fråga står i strid med IPPF:s och dess medlemmars verksamhet, i den mån de tillhandahåller aborttjänster och främjar familjeplanering och sexuella rättigheter och rättigheter avseende reproduktion.

34      Det ska vidare erinras om att förevarande talan syftar till en ogiltigförklaring av det angripna meddelandet, som antagits på grundval av artikel 10.1 c i förordning nr 211/2011, och i samband med vilket kommissionen inte ansett det vara nödvändigt att lämna ett förslag till unionslagstiftaren med de ändringar som föreslagits av medborgarinitiativet i fråga.

35      I artikel 10.1 c i förordning nr 211/2011 föreskrivs att kommissionen, när den mottar ett medborgarinitiativ som uppfyller samtliga förfarandekrav och relevanta villkor som föreskrivs i den förordningen, ska:

”... inom tre månader i ett meddelande redogöra för sina juridiska och politiska slutsatser beträffande medborgarinitiativet, eventuella åtgärder som den avser att vidta och, i förekommande fall, skälen för att vidta eller inte vidta dessa åtgärder.”

36      Innehållet i artikel 10.1 c i förordning nr 211/2011 ska tolkas mot bakgrund av skäl 1 i förordningen, i vilket anges följande:

”[Förfarandet avseende medborgarinitiativ] ger medborgarna rätt att direkt vända sig till kommissionen med en begäran om att den ska lägga fram ett förslag till unionsrättsakt för att tillämpa fördragen; denna rätt liknar den som tilldelas Europaparlamentet enligt artikel 225 [FEUF] och rådet enligt artikel 241 [FEUF].”

37      Av detta följer att tribunalens bifall eller ogillande av talan endast indirekt och eventuellt kan påverka IPPF:s och dess medlemmars intressen avseende unionens finansiering av deras verksamhet, i den mån kommissionen, genom det angripna meddelandet, endast begränsat sig till att avstå från att till unionslagstiftaren lämna ett förslag till rättsakt som innehåller de lagändringar som föreslagits av medborgarinitiativet i fråga.

38      Även om det antas att talan vinner bifall skulle detta, i det scenario som är minst gynnsamt för IPPF och dess medlemmar, endast leda till att kommissionen till unionslagstiftaren lämnar ett förslag till rättsakt som innehåller ovannämnda ändringar. Ett sådant förslag till rättsakt skulle endast utgöra en etapp i en rad handlingar och händelser efter vilka det skulle antas en unionsrättsakt som förbjuder finansieringen av verksamhet ”som innebär att mänskliga embryon förstörs” (se, för ett liknande resonemang och analogt, beslut av den 18 maj 2015, Izsák och Dabis/kommissionen, T‑529/13, EU:T:2015:325, punkt 29).

39      I motsats till vad IPPF har gjort gällande skulle ett eventuellt fastställande från tribunalen av att det angripna meddelandet är lagligt inte på något sätt rättsligt garantera att IPPF:s och dess medlemmars verksamhet inte blir föremål för ett förbud mot finansiering från unionen, eftersom ett sådant lagförslag skulle kunna läggas fram av parlamentet enligt artikel 225 FEUF eller av rådet enligt artikel 241 FEUF.

40      Tribunalen konstaterar vidare att IPPF själv medgett att en eventuell ogiltigförklaring av det angripna meddelandet inte skulle ha en omedelbar påverkan på finansieringen av IPPF och dess medlemmar (se punkt 29 ovan). Tribunalen godtar inte heller påståendet att en ogiltigförklaring skulle ha en direkt inverkan på IPPF:s och dess medlemmars intressen genom återupptagandet av diskussionen rörande deras eventuella framtida finansiering från unionen och det faktum att de på nytt skulle behöva försvara sitt uppdrag och sitt arbete vid denna diskussion. Detta innebär nämligen inte en faktisk och säker inverkan på IPPF och dess medlemmar i den mening som avses i den rättspraxis som angetts i punkt 19 ovan.

41      Vidare kan tribunalen inte godta IPPF:s påstående att en intervention skulle vara motiverad av intresset av att rätta uppgifter som återfinns i domstolens akt och som påverkar IPPF:s rykte (se punkt 30 ovan), eftersom detta intresse inte rör utgången av tvisten i den mening som avses i den rättspraxis som återgetts i punkt 19 ovan. Åberopandet av detta intresse är följaktligen inte relevant vid bedömningen av IPPF:s intresse av att intervenera.

42      Slutligen påpekar domstolen att förevarande mål väsentligen rör dels frågor avseende huruvida talan kan väckas mot det angripna meddelandet i den mening som avses i artikel 263 FEUF, dels, såsom framgår av de grunder för ogiltigförklaring som åberopats, frågor avseende typen av och innehållet i de skyldigheter som kommissionen har enligt artikel 10.1 c i förordning nr 211/2011. Av detta följer att ”tyngdpunkten” i förevarande mål inte rör frågor avseende unionens politik på området för reproduktiv frihet och att den omständigheten att IPPF intervenerar, i egenskap av organisation som genom sina medlemmar tillhandahåller tjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa och främjar reproduktiv frihet, inte bidrar till att tribunalen kan göra en bättre bedömning i detta mål i den mening som avses i den rättspraxis som återgetts i punkt 25 ovan.

43      Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen, oberoende av frågan huruvida IPPF utgör en intresseorganisation och huruvida dess syfte omfattar att skydda sina medlemmars intressen, att dessa intressen inte kan påverkas av domen i stor utsträckning i den mening som avses i punkt 24 ovan. IPPF:s interventionsansökan ska således avslås.

 Prövning av MSI:s interventionsansökan

44      Enligt egna uppgifter är MSI en sammanslutning som grundats enligt lagstiftningen i England och Wales och som tillhandahåller tjänster på området för sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive ett fullt utbud av preventivmedel och säkra tjänster rörande abort och perioden efter en abort, genom kontor och samarbetspartner i 37 olika länder. Såsom framgår av MSI:s stadgar är MSI:s uppdrag inte bara att tillhandahålla ovannämnda tjänster, utan också att minska mödradödligheten, minska den fattigdom och nöd som kan följa av en oplanerad graviditet och genomföra eller främja forskning när det gäller ovannämnda tjänster.

45      Till stöd för sin interventionsansökan har MSI åberopat exakt samma omständigheter som IPPF för att motivera sitt intresse av utgången av tvisten (se punkterna 27–31 ovan). MSI har för det första gjort gällande att ett fastställande från tribunalen av det angripna meddelandets lagenlighet skulle ha en direkt inverkan på MSI:s finansiella intressen. För det andra anser sig MSI ha ett intresse av att intervenera för att rätta felaktiga uppgifter i domstolens akt rörande MSI:s verksamhet och försvara sitt rykte. För det tredje har MSI anfört att dess intervention skulle underlätta tribunalens prövning av tvisten mot bakgrund av det sammanhang i vilket tvisten uppkommit. Av de skäl som angetts i punkterna 33–42 ovan konstaterar tribunalen att dessa omständigheter inte innebär att det föreligger ett direkt, säkert och faktiskt intresse av utgången av tvisten i den mening som avses i den rättspraxis som angetts i punkten 19 ovan. MSI:s interventionsansökan ska således avslås.

 Rättegångskostnader

46      Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i förevarande fall enligt artikel 144.6 i rättegångsreglerna, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. I enlighet med artikel 135.2 i rättegångsreglerna kan en part emellertid, även om denne vunnit målet, förpliktas att helt eller delvis ersätta rättegångskostnaderna, om detta framstår som befogat på grund av partens uppträdande.

47      I förevarande fall har IPPF och MSI, i de yttranden som ingetts den 11 december 2015 (se punkt 17 ovan), yrkat att sökandena ska förpliktas att ersätta kostnaderna hänförliga till interventionsansökningarna eller i vart fall de kostnader som uppkommit genom att interventionsansökningarna publicerats på internet. IPPF och MSI har motiverat sina kostnadsyrkanden med hänvisning till att sökandena var ansvariga för ovannämnda publicering, vilken innebar rättegångsmissbruk.

48      Sökandena har förnekat att de har agerat rättsstridigt men har inte framställt några kostnadsyrkanden. Kommissionen har inte heller framställt några sådana yrkanden.

49      I detta hänseende erinrar tribunalen om att parterna, enligt bestämmelserna om handläggningen av mål vid tribunalen, åtnjuter skydd mot att rättegångshandlingarna i ett mål används på ett otillbörligt sätt (dom av den 17 juni 1998, Svenska Journalistförbundet/rådet, T‑174/95, REG, EU:T:1998:127, punkt 135). Enligt artikel 5.8 i instruktionen för justitiesekreteraren vid tribunalen, som var tillämplig vid publiceringen av IPPF:s och MSI:s interventionsansökningar på den webbplats som nämnts i punkt 12 ovan, har inte någon enskild eller offentlig tredje person rätt att ta del av domstolens akt eller andra rättegångshandlingar utan uttryckligt godkännande från tribunalens ordförande eller, när målet fortfarande pågår, från rättens ordförande i den sammansättning som handlägger målet, efter det att parterna har hörts. Ett sådant godkännande kan endast lämnas efter en skriftlig begäran som ska åtföljas av detaljerade skäl till varför det finns ett berättigat intresse av att ta del av akten.

50      Denna bestämmelse ger uttryck för den allmänna principen om god rättskipning, enligt vilken parterna har rätt att försvara sina intressen oberoende av all yttre påverkan, särskilt från allmänhetens sida (dom Svenska Journalistförbundet/rådet, punkt 49 ovan, EU:T:1998:127, punkt 136). Av detta följer att en part som ges tillgång till andra parters inlagor i målet endast åtnjuter denna rättighet för att försvara sin egen ståndpunkt och inte för andra syften, såsom att uppmana allmänheten att kritisera de argument som anförts av övriga parter i målet (dom Svenska Journalistförbundet/rådet, punkt 49 ovan, EU:T:1998:127, punkt 137). Detta bidrar således till att under hela domstolsförfarandet säkerställa att meningsutbytet mellan parterna och rättens överläggning i målet sker under lugna former och att det inte kan göras några påtryckningar utifrån på domstolsverksamheten, eller ens att allmänheten kan uppfatta det så, och att den lugna formen för meningsutbytet inte äventyras (se beslut av den 25 februari 2015, BPC Lux 2 m.fl./kommissionen, T‑812/14 R, EU:T:2015:119, punkt 14 och där angiven rättspraxis).

51      Det framgår av rättspraxis att en handling som strider mot ovannämnda del av den allmänna principen om en god rättskipning utgör ett rättegångsmissbruk som det kan tas hänsyn till vid fördelningen av kostnaderna (se, för ett liknande resonemang, dom Svenska Journalistförbundet/rådet, punkt 49 ovan, EU:T:1998:127, punkterna 139 och 140).

52      Tribunalen påpekar dessutom att det skydd som parterna ges i domstolsförfarandet enligt ovannämnda del av den allmänna principen om en god rättskipning även måste omfatta en interventionssökande vid tribunalen. Interventionssökanden deltar nämligen i domstolsförfarandet och bör därför åtnjuta samma skyddsnivå som parterna i förfarandet när det gäller möjligheten att försvara sina intressen oberoende av varje yttre påverkan, bland annat från allmänheten.

53      I förevarande fall står det klart att IPPF:s och MSI:s interventionsansökningar publicerats, i form av länkar till deras innehåll, i artiklar på en webbplats som enligt webbplatsens upphovsmän och utgivare utgör ”ett medel för att främja ett samhälle grundat på en sammanhängande förståelse av den mänskliga värdigheten – en värdighet som alla mänskliga varelser åtnjuter, från befruktningsögonblicket till deras naturliga död”. Tribunalen påpekar också att dessa artiklar direkt hänvisar till detta förfarande vid tribunalen och framställer de två interventionssökandena på ett negativt sätt och således syftar till att hos allmänheten uppbringa negativa känslor gentemot interventionssökandena.

54      Som svar på den fråga från tribunalen som återgetts i punkt 14 ovan har sökandena hävdat att de, såsom de fann berättigat och lämpligt, kommunicerade all information rörande talan, däribland relevanta handlingar, till dem som de representerade, det vill säga de organisationer som ingick i medborgarinitiativet ”One of Us”. Enligt sökandena har detta kommunicerande indirekt kunnat leda till publicering av vissa handlingar på internet, även om detta inte var deras avsikt. Sökandena har dessutom angett att de inte hade något utgivaransvar för innehållet på webbplatsen i fråga och att de hade sänt ett mejl till de ansvariga för webbplatsen och begärt att länkarna till IPPF:s och MSI:s interventionsansökningar skulle tas bort från webbplatsen.

55      I detta hänseende påpekar tribunalen att sökandena inte lämnat några uppgifter som gör det möjligt att identifiera de ”organisationer” som de hänvisat till och att denna information inte framgår av handlingarna i målet. Det ska i vart fall påpekas att inte någon av dessa ”organisationer” identifierats såsom sökande i ansökan genom vilken talan väckts. I den ansökan anges, såsom sökande, Medborgarinitiativet ”One of Us” samt de sju fysiska personer som, i egenskap av organisatörer i den mening som avses i artikel 2 i förordning nr 211/2011, är medlemmar i detta medborgarinitiativs medborgarkommitté.

56      Sökandena har dessutom medgett att kommunicerandet av IPPF:s och MSI:s interventionsansökningar till dessa ”organisationer” indirekt kan ha lett till att dessa handlingar publicerats på internet.

57      Tribunalen påpekar dessutom, vilket framgår av den webbplats som avses i punkt 53 ovan, att webbplatsens upphovsmän och utgivare uttrycker sitt stöd för ett antal organisationer och enheter, utan att vara medlemmar i dessa, däribland Medborgarinitiativet ”One of Us”, och rekommenderar ett besök på organisationens webbplats.

58      Sökandenas påstående att ovannämnda publicering på internet av IPPF:s och MSI:s interventionsansökningar inte var avsiktlig övertygar inte tribunalen. De artiklar som förekommer på denna webbplats och som innehåller länkar till dessa interventionsansökningar hänvisar uttryckligen och ingående till förevarande domstolsförfarande, argumenterar kraftfullt för sökandens ställningstagande vid tribunalen och innehåller också länkar till skrivelser från sökandena och även utdrag ur dessa skrivelser. Även om det antas att detta påstående från sökandena är riktigt påverkar det inte, såsom kommissionen med rätta påpekat i det skriftliga yttrande som nämnts i punkt 17 ovan, det faktum att sökandena, genom att till ovannämnda ”organisationer” kommunicera IPPF:s och MSI:s interventionsansökningar, objektivt har framkallat en risk för att den omtvistade publiceringen på internet skulle äga rum.

59      Med beaktande av dessa omständigheter ska sökandena anses ha varit delaktiga i det som lett till publiceringen, på den webbplats som omnämnts i punkt 53 ovan, av ovannämnda interventionsansökningar och följaktligen i den kränkning som därmed skett av interventionssökandenas rätt att tillvarata sina intressen oberoende av varje yttre påverkan i den mening som avses i den rättspraxis som återgetts i punkt 50 ovan. Av detta följer också att sökandena på ett olovligt sätt använt dessa rättegångshandlingar i den mening som avses i den rättspraxis som återgetts i punkt 49 ovan.

60      Vidare underkänner tribunalen såsom varande irrelevant sökandenas påstående i yttrandet av den 17 november 2015 (se punkt 14 ovan) att IPPF:s och MSI:s interventionsansökningar inte innehöll någon konfidentiell information. Förbudet för en part att använda sin rätt till tillgång till andra parters rättegångshandlingar för andra ändamål än att försvara sin egen sak har till syfte att säkerställa iakttagandet av den allmänna principen om god rättskipning och inte att skydda det eventuellt konfidentiella innehållet i dessa handlingar.

61      Tribunalen konstaterar följaktligen att sökandena har gjort sig skyldiga till rättegångsmissbruk i den mening som avses i den rättspraxis som återgetts i punkt 51 ovan, vilket kan beaktas vid fördelningen av kostnaderna enligt artikel 135.2 i rättegångsreglerna.

62      Mot bakgrund av det ovan anförda får det med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet anses skäligt att besluta att sökandena, som inte har framställt några kostnadsyrkanden, ska bära sina egna kostnader och, med anledning av rättegångsmissbruket, ersätta tre fjärdedelar av IPPF:s och MSI:s rättegångskostnader.

63      IPPF och MSI ska bära en fjärdedel av sina egna rättegångskostnader.

64      Kommissionen, som inte har framställt några kostnadsyrkanden, ska bära sina egna rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

ORDFÖRANDEN PÅ TRIBUNALENS FÖRSTA AVDELNING

följande:

1)      De interventionsansökningar som ingetts av International Planned Parenthood Federation och Marie Stopes International avslås.

2)      International Planned Parenthood Federation och Marie Stopes International ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.

3)      Medborgarinitiativet ”One of Us” och övriga sökanden vars namn återfinns i bilaga ska bära sina rättegångskostnader hänförliga till de interventionsansökningar som ingetts av International Planned Parenthood Federation och Marie Stopes International samt bära tre fjärdedelar av de rättegångskostnader som dessa två organisationer har haft.

4)      Europeiska kommissionens ska bära sina rättegångskostnader hänförliga till de interventionsansökningar som avslagits.

Luxemburg den 16 mars 2016.

Justitiesekreterare

 

      Ordförande

E. Coulon

 

      H. Kanninen

Bilaga

Patrick Grégor Puppinck, Strasbourg (Frankrike),

Filippo Vari, Rom (Italien),

Josephine Quintavalle, London (Förenade kungariket),

Edith Frivaldszky, Tata (Ungern),

Jacub Baltroszewicz, Krakow (Polen),

Alicia Latorre Canizares, Cuenca (Spanien),

Manfred Liebner, Zeitlofs (Tyskland).


* Rättegångsspråk: engelska.