Begäran om förhandsavgörande framställd av Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) (Förenade kungariket) den 30 december 2020 – Gallaher Limited mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

(Mål C-707/20)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber)

Parter i det nationella målet

Klagande: Gallaher Limited

Motpart: The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

Tolkningsfrågor

Kan artikel 63 FEUF åberopas med avseende på sådan inhemsk lagstiftning som koncernbidragsreglerna, som endast gäller bolagskoncerner?

Även om artikel 63 FEUF inte kan åberopas mer allmänt med avseende på koncernbidragsreglerna, är det likväl möjligt att åberopa den

med avseende på kapitalrörelser från ett moderbolag med hemvist i en EU-medlemsstat till ett schweiziskt dotterbolag, när moderbolaget äger 100 procent av aktierna i både det schweiziska dotterbolaget och det brittiska dotterbolag som påförs skatten i fråga,

med avseende på kapitalrörelser från ett helägt dotterbolag med hemvist i Förenade kungariket till ett helägt schweiziskt dotterbolag till samma moderbolag med hemvist i en EU-medlemsstat, med hänsyn till att de två bolagen är systerbolag och inte har ett moder-dotterbolag-förhållande?

Huruvida lagstiftning, såsom koncernbidragsreglerna, som innebär att en skatt omedelbart ska tas ut vid överföring av tillgångar från ett bolag med hemvist i Förenade kungariket till ett systerbolag med hemvist i Schweiz (som inte bedriver näringsverksamhet i Förenade kungariket genom ett fast driftställe), där båda dessa bolag är helägda dotterbolag till ett gemensamt moderbolag, med hemvist i en annan medlemsstat, under omständigheter under vilka en sådan överföring skulle vara skatteneutral om systerbolaget också hade hemvist i Förenade kungariket (eller bedrev näringsverksamhet genom ett fast driftställe i Förenade kungariket), utgör en begränsning av moderbolagets etableringsfrihet enligt artikel 49 FEUF eller, i förekommande fall, en restriktion för den fria rörligheten för kapital enligt artikel 63 FEUF?

För det fall artikel 63 FEUF kan åberopas önskas svar på följande frågor:

Utgjorde GL:s överlåtelse av varumärkena och de tillhörande tillgångarna till JTISA, för en ersättning som var avsedd att återspegla varumärkenas marknadsvärde, en kapitalrörelse i den mening som avses i artikel 63 FEUF?

Utgjorde kapitalrörelserna från JTIH till JTISA, dess schweiziska dotterbolag med säte i Schweiz, direktinvesteringar i den mening som avses i artikel 64 FEUF?

Med hänsyn till att artikel 64 FEUF endast gäller vissa typer av kapitalrörelser, kan artikel 64 vara tillämplig under omständigheter där kapitalrörelser kan karakteriseras som både direktinvesteringar (som avses i artikel 64 FEUF) och en annan typ av kapitalrörelse som inte avses i artikel 64 FEUF?

Om det är fråga om en restriktion, var restriktionen då, med beaktande av att det är ostridigt att restriktionen i princip var motiverad av tvingande hänsyn till allmänintresset (det vill säga behovet av att bibehålla en balanserad fördelning av beskattningsrättigheter), nödvändig och proportionerlig i den mening som avses i EU-domstolens praxis, särskilt i ett fall där skattebetalaren i fråga har erhållit intäkter för avyttringen av tillgången som motsvarar tillgångens fulla marknadsvärde?

Om etableringsfriheten och/eller rätten till fri rörlighet för kapital åsidosatts önskas svar på följande frågor:

Kräver EU-rätten att den nationella lagstiftningen tolkas – eller inte tillämpas – på ett sätt som ger GL möjlighet att skjuta upp betalningen av skatt?

Om så är fallet, kräver EU-rätten att den nationella lagstiftningen tolkas – eller inte tillämpas – på ett sätt som ger GL möjlighet att skjuta upp betalningen av skatten tills tillgångarna avyttras utanför den underkoncern för vilken det bolag med hemvist i den andra medlemsstaten är moderbolag (vinstrealiseringsmetoden) eller kan en möjlighet att betala skatt genom delbetalningar (det vill säga delbetalningsmetoden) utgöra ett proportionerligt rättsmedel?

Om en möjlighet att betala skatten genom att göra delbetalningar i princip kan utgöra ett proportionerligt rättsmedel önskas svar på följande frågor:

Är detta endast fallet om den nationella lagstiftningen inkluderade alternativet vid tidpunkten för avyttringen av tillgångarna, eller är det förenligt med EU-rätten att ett sådant alternativ kan erbjudas som rättsmedel efter händelsen (det vill säga att den nationella domstolen anger detta som alternativ efter händelsen genom att tolka lagstiftningen så att den överensstämmer med EU-rätten eller genom att inte tillämpa lagstiftningen)?

Kräver EU-rätten att nationella domstolar tillhandahåller ett rättsmedel som i minsta möjliga utsträckning inkräktar på den berörda rätten till fri rörlighet enligt EU-rätten, eller är det tillräckligt att de nationella domstolarna tillhandahåller ett rättsmedel som, även om det är proportionerligt, avviker från den befintliga nationella lagstiftningen i så liten utsträckning som möjligt?

Under hur lång tid ska delbetalningarna kunna erläggas?

Är ett rättsmedel som omfattar en delbetalningsplan där betalningarna förfaller till betalning före den dag då frågorna mellan parterna slutligen avgörs oförenligt med EU-rätten, det vill säga måste förfallodatumen för delbetalningarna vara prospektiva?

____________