TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
den 12 mars 2020 (*)
”Dumpning – Import av varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Brasilien, Iran, Ryssland, Serbien och Ukraina – Avslutande av förfarandet avseende import med ursprung i Serbien – Fastställande av skada – Samlad bedömning av verkningarna av import från mer än ett land – Artikel 3.4 i förordning (EU) 2016/1036 – Avslutande utan åtgärder – Artikel 9.2 i förordning (EU) 2016/1036 – Slutligt utlämnandet av uppgifter om de viktigaste omständigheterna och övervägandena på grundval av vilka man avser att rekommendera att slutgiltiga åtgärder införs eller att en undersökning eller ett förfarande avslutas utan att åtgärder införs – Artikel 20.2 i förordning (EU) 2016/1036”
I mål T‑835/17,
Eurofer, Association Européenne de l’Acier, AISBL, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna J. Killick och G. Forwood,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av M. França, T. Maxian Rusche, N. Kuplewatzky och A. Demeneix, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
HBIS Group Serbia Iron & Steel LLC Belgrade, företrätt av advokaten R. Luff,
intervenient,
angående en talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1795 av den 5 oktober 2017 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina och om avslutande av undersökningen av import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Serbien (EUT L 258, s. 2017, s. 24),
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen),
sammansatt av domarna A.M. Collins, R. Barents och J. Passer (referent),
justitiesekreterare: handläggaren S. Bukšek Tomac,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 7 november 2019,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Eurofer, Association européenne de l’acier, AISBL, ingav den 23 maj 2016 ett klagomål. Med anledning av detta klagomål inledde Europeiska kommissionen en antidumpningsundersökning rörande import till Europeiska unionen av varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Brasilien, Iran, Ryssland, Serbien och Ukraina.
2 Den 7 juli 2016 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande den import som avses i punkt 1 ovan (EUT C 246, 2016, s. 7), i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21) (nedan kallad grundförordningen).
3 Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 juli 2015–30 juni 2016 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av hur de faktorer utvecklades som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2013 till och med slutet av undersökningsperioden.
4 I tillkännagivandet om inledande av undersökningen angav kommissionen att det kunde bli fråga om att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Det slutliga urvalet omfattade sex unionstillverkare från fem medlemsstater, vilka stod för mer än 45 procent av unionsproduktionen, nämligen
– ThyssenKrupp Steel Europe AG, Duisburg, Tyskland
– Tata Steel IJmuiden BV, Velsen-Noord, Nederländerna
– Tata Steel UK Limited, Port Talbot, South Wales, Förenade kungariket
– ArcelorMittal Mediterranée SAS, Fos-sur-Mer, Frankrike
– ArcelorMittal Atlantique et Lorraine, Dunkerque, Frankrike
– ArcelorMittal España SA, Gozón, Spanien
5 Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i de aktuella tillverkarnas lokaler:
6 Den 4 april 2017 underrättade kommissionen alla berörda parter genom ett dokument (nedan kallat informationsdokumentet) att den skulle fortsätta undersökningen utan att införa provisoriska åtgärder mot import till unionen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna. Nämnda dokument innehöll de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens beslut att fortsätta undersökningen utan att införa provisoriska åtgärder. Efter utlämnandet av detta dokument lämnade de berörda parterna in skriftliga inlagor med synpunkter på informationen och resultaten som presenterats. De berörda parter som begärde det blev också hörda.
7 Den 4 maj 2017 hördes sökanden av förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Den 8 juni 2017 hördes sökanden en andra gång.
8 Mellan den 29 maj och den 9 juni 2017 genomfördes ytterligare fem kontrollbesök i följande berörda parters lokaler i unionen:
– ThyssenKrupp Steel Europe AG, Duisburg, Tyskland (unionstillverkare),
– HUS Ltd, Plovdiv, Bulgarien (användare, medlem i ett konsortium kallat ”Consortium for Imports of Hot-Rolled Flats”, som är ett konsortium för import av varmvalsade platta produkter),
– Technotubi SpA, Alfianello, Italien (användare, medlem av konsortiet),
– en italiensk användare som inte är medlem av konsortiet och som vill vara anonym, och
– sökanden.
9 Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter den 17 juli 2017 (nedan kallat det slutliga utlämnandet av uppgifter) hördes sökanden återigen av förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden den 27 juli 2017.
10 Efter det att en iransk exporterande tillverkare hörts den 3 augusti 2017 gjorde kommissionen en ny beräkning av dumpningen och de beräkningar som grundade sig på denna. Parterna informerades om denna ändring genom ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter, daterat den 4 augusti 2017.
11 Den 5 oktober 2017 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2017/1795 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina och om avslutande av undersökningen av import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Serbien (EUT L 258, 2017, s. 24, och rättelse i EUT L 319, 2017, s. 81) (nedan kallad den angripna förordningen).
12 I artikel 2 i den angripna förordningen föreskrivs att ”[a]ntidumpningsförfarandet för import till unionen av den berörda produkten med ursprung i Serbien avslutas härmed i enlighet med artikel 9.2 i grundförordningen”.
Förfarandet och parternas yrkande
13 Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 29 december 2017.
14 Den 21 mars 2018 ingav kommissionen sitt svaromål.
15 Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 17 och den 18 april 2018 ansökte intervenienten, HBIS Group Serbia Iron & Steel LLC Belgrade, respektive Republiken Serbien om att få intervenera i målet till stöd för kommissionens yrkanden.
16 Genom handling som inkom den 14 maj 2018 begärde sökanden, i enlighet med artikel 144.2 i tribunalens rättegångsregler, att vissa konfidentiella uppgifter i bilagorna A.25, A.30 och A.31 till ansökan, inte skulle lämnas ut till intervenienten eller Republiken Serbien, om dessa skulle tillåtas att intervenera i förevarande mål.
17 Den 3 juli 2018 ingav sökanden sin replik.
18 Genom beslut av den 6 juli 2018 avslog tribunalens åttonde avdelning Republiken Serbien interventionsansökan.
19 Genom beslut av den 12 juli 2018 tillät ordföranden på tribunalens åttonde avdelning intervenienten att intervenera och begränsade tillfälligt delgivningen av ansökan till den icke-konfidentiella version som sökanden hade ingett, i avvaktan på att intervenienten eventuellt skulle yttra sig över begäran om konfidentiell behandling.
20 Genom handling som inkom den 31 juli 2018 underrättade intervenienten tribunalen om att den inte hade några invändningar mot den konfidentiella behandlingen av de uppgifter som sökanden identifierat, dock med undantag för vissa uppgifter på sidorna 779–781 i bilaga A.25 till ansökan.
21 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 13 september 2018 ingav intervenienten sin interventionsinlaga.
22 Kommissionen ingav sin duplik den 14 september 2018.
23 Genom beslut av den 5 oktober 2018 avslog ordföranden på tribunalens åttonde avdelning begäran om konfidentiell behandling av de uppgifter som anges ovan i punkt 20 och förordnade att intervenienten skulle tillställas en ny icke-konfidentiell version av ansökan.
24 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 25 oktober 2018 ingav sökanden en icke-konfidentiell version av ansökan i enlighet med beslutet av den 5 oktober 2018.
25 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 23 november 2018 ingav intervenienten en kompletterande interventionsinlaga rörande den icke-konfidentiella versionen av ansökan.
26 Sökanden och kommissionen inkom med sina yttranden den 20 december 2018.
27 Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 30 januari 2019 begärde sökanden med stöd av artikel 106 i rättegångsreglerna att få yttra sig inom ramen för den muntliga delen av förfarandet.
28 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara artikel 2 i den angripna förordningen, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
29 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan,
– i andra hand ogilla talan, samt
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
30 Intervenienten har yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan,
– i andra hand ogilla talan, samt
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Upptagande till prövning
31 Kommissionen, som stöds av intervenienten, har, utan att formellt framställa en invändning om rättegångshinder genom särskild handling, i den mening som avses i artikel 130.1 i rättegångsreglerna, gjort gällande att talan inte kan tas upp till sakprövning av två skäl. För det första kan artikel 2 i den angripna förordningen inte avskiljas från förordningen i övrigt. För det andra har sökanden varken talerätt eller något berättigat intresse av att få saken prövad.
32 Det ska härvid erinras om att domstolen upprepade gånger har slagit fast att unionsdomstolarna får bedöma huruvida en god rättskipning, mot bakgrund av omständigheterna i målet, motiverar att talan ogillas i sak, utan att först pröva huruvida talan kan tas upp till sakprövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2002, rådet/Boehringer, C‑23/00 P, EU:C:2002:118, punkterna 51 och 52, och dom av den 14 september 2016, Trajektna luka Split/kommissionen, T‑57/15, ej publicerad, EU:T:2016:470, punkt 84).
33 I förevarande fall är det motiverat att pröva talan i sak och, i förekommande fall, att inte pröva huruvida den kan tas upp till sakprövning.
Prövning i sak
34 Sökanden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning, detta genom att kommissionen beslutat att inte slå samman importen från Serbien i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen. Den andra grunden avser en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning som består i att kommissionen förklarat att det inte var ”nödvändigt” att föreskriva skyddsåtgärder mot Republiken Serbien, och detta inte ens på en icke sammanslagen grund. Den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 20.2 i nämnda förordning, åsidosättande av sökandens rätt till information och dennes rätt till försvar samt åsidosättande av rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, detta genom att kommissionen vägrat att lämna ut uppgifter om den serbiske exportörens prisunderskridande och målprisunderskridande.
Den första grunden: Uppenbart oriktig bedömning och felaktig rättstillämpning genom att kommissionen beslutat att inte slå samman importen från Serbien i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.
35 Sökanden har gjort gällande att kommissionen gjorde fel när den i den angripna förordningen beslutade att inte slå samman importen från Serbien, eftersom de dumpningsmarginaler som fastställts för den serbiska importen låg på 38,7 procent, vilket överstiger tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse enligt artikel 9.3 i grundförordningen, och eftersom importvolymerna från Serbien motsvarade en marknadsandel på 1,04 procent och således översteg tröskelvärdet på 1 procent enligt artikel 5.7 i nämnda förordning.
36 Sökanden har tillagt att det i den angripna förordningen inte konstateras att konkurrensvillkoren mellan Serbien och de fyra andra länderna skiljer sig åt sinsemellan eller vad gäller dessa fem länders förhållande till unionen. Den serbiska exporterande tillverkarens påstådda ställning som ”prisföljare” saknar under alla omständigheter relevans med avseende på artikel 3.4 a och b i grundförordningen.
37 Vad gäller importvolymerna har sökanden gjort gällande att tröskelvärdet på 1 procent i artikel 5.7 i grundförordningen är tillämpligt inom ramen för artikel 3.4 a i nämnda förordning, och detta trots att det i denna bestämmelse inte uttryckligen hänvisas till artikel 5.7 i samma förordning. Detta bekräftas av kommissionens förklarande anmärkning av den 21 september 2000 till antidumpningskommittén (ad hoc‑gruppen för genomförande) inom Världshandelsorganisationen (WTO), och detta bekräftas vidare av den omständigheten att kommissionen systematiskt tillämpar nämnda tröskelvärde och av rättspraxis.
38 Tröskelvärdet på 1 procent i artikel 5.7 i grundförordningen utgör en klar och precis tröskel, över vilken volymerna inte längre kan anses vara ”försumbara”.
39 Sökanden anser, mot bakgrund av ordalydelsen i artikel 5.7 i grundförordningen, att kommissionens påstående, i den angripna förordningen, att en importandel som inte ligger mycket över 1 procent kan anses vara försumbar och som inte behöver bli föremål för en sammanslagen utvärdering, strider mot de aktuella bestämmelsernas normala betydelse, deras sammanhang och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som de ingår i och dessutom ger upphov till en lucka i lagstiftningen.
40 Kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den i skäl 234 i den angripna förordningen ansåg att den kunde avvika från de tydliga tröskelvärden som anges i artikel 3.4 och artikel 5.7 i grundförordningen genom att grunda sig på de mer allmänna bedömningskriterier som anges i artikel 3.3 i samma förordning. I artikel 3.4 i denna förordning hänvisas inte till punkt 3 i denna artikel.
41 Kommissionen kan inte heller åberopa sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning för att bedöma komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer. Frågan huruvida importen från ett land överstiger 1 procent av marknadsandelen är en enkel ”ja eller nej”-fråga.
42 Kommissionen misstog sig för övrigt när den fann att ”ytterligare” volymer på 0,04 procent inte var ”betydande”. Det rättsliga kriteriet består nämligen inte i att fråga sig huruvida den volym som överstiger den strikta gränsen på 1 procent, det vill säga 0,04 procent, är betydande eller inte, utan huruvida import som motsvarar en marknadsandel på 1,04 procent som helhet kan anses vara försumbar. Om en importvolym, som motsvarar en marknadsandel på 1,04 procent, motsvarande mer än 350 000 ton export, till ett värde som överstiger 120 miljoner euro, säljs till dumpade priser och till priser som understiger unionstillverkarnas priser, borde dess inverkan emellertid inte anses vara försumbar.
43 Även om kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 3.4 i grundförordningen som den kan utnyttja för att avvika från tröskelvärdet på 1 procent, grundar sig den angripna förordningen under alla omständigheter på två faktorer som helt saknar relevans, och som döljer andra omständigheter, såsom dumpning, prisunderskridande och målprisunderskridande, vilka tvärtom är ytterst relevanta för att fastställa den inverkan som den serbiska importen hade på unionsindustrin.
44 Även förklaringen att den serbiska tillverkande exportören var en ”prisföljare” är felaktig, eftersom den inte stöds av några faktiska omständigheter. Kommissionens slutsatser grundar sig nämligen uteslutande på genomsnittspriset vid import av ett stort antal produkter och inte på priserna på bestämda produkter. För att utröna om den serbiska exporterande tillverkaren var en ”följare” eller en ”ledare” i fråga om pris, måste det fastställas vid vilken tidpunkt exportören höjde och sänkte sina priser i förhållande till andra exportörer. Den angripna förordningen innehåller inte någon sådan analys.
45 Det var än mer fel av kommissionen att grunda sig på det genomsnittliga importpriset, eftersom Serbien endast hade en enda exporterande tillverkare, medan två av de fyra andra länderna hade flera. Kommissionen borde, utöver genomsnittspriserna, ha beaktat de individuella exportörernas priser i de andra länderna.
46 Det skulle dessutom ha varit att föredra att göra en jämförande analys av prisunderskridandet (produktkontrollnummer per produktkontrollnummer), såsom kommissionen hade gjort med avseende på import med ursprung i de fyra andra länder som var föremål för undersökningen. I den mån kommissionen i skäl 238 i den angripna förordningen angav att den inte hade använt sådana uppgifter, ”eftersom beräkningar av prisunderskridande och målprisunderskridande endast ger en snabb bild av undersökningsperioden och inte kan användas för prisjämförelser av tendenserna under ett antal år” har sökanden invänt att det i artikel 3.3 i grundförordningen uttryckligen föreskrivs att det ska ”övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris”. I detta avseende har kommissionen i sin bedömning inte beaktat den höga dumpningsmarginalen för import från Serbien (38,7 procent).
47 Det skäl som kommissionen anfört i skäl 238 i den angripna förordningen (se punkt 46 ovan) är inte förenligt med de argument som anförts i skälen 235 och 236 i nämnda förordning, i vilka kommissionen grundat sig just på genomsnittspriserna under undersökningsperioden.
48 I den angripna förordningen beaktas inte heller den allmänna ökningen av importnivån från 0,48 procent år 2013 till 1,04 procent under undersökningsperioden.
49 Kommissionen och intervenienten har bestritt dessa argument.
50 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det i artikel 3.4 i grundförordningen anges att om en antidumpningsundersökning samtidigt inbegriper import av en produkt från mer än ett land, ska verkan av denna import endast slås samman om det fastställs att a) varje lands dumpningsmarginal är högre än miniminivån enligt artikel 9.3 och omfattningen av importen från varje enskilt land inte är försumbar samt b) det är lämpligt att slå samman verkan av importen vid skadebedömningen med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan de olika importerade produkterna och konkurrensvillkoren mellan de importerade produkterna och den liknande gemenskapsprodukten.
51 I artikel 3.4 i grundförordningen föreskrivs således tre villkor, nämligen att det föreligger en dumpningsmarginal som överstiger miniminivån, en importvolym som inte är försumbar och en ändamålsenlig konkurrens. Samtliga dessa villkor måste vara uppfyllda för att det ska vara tillåtet att göra en sammanslagen utvärdering av importen från mer än ett av de länder som samtidigt är föremål för antidumpningsundersökningar. Däremot är det tillräckligt att ett av dessa tre villkor inte är uppfyllt för att en sammanslagen bedömning ska vara utesluten.
52 I förevarande fall framgår det av skälen 228–240 i den angripna förordningen att kommissionens slutsats att importen från Serbien inte ska bedömas sammanslagen med importen från de fyra andra länderna grundar sig på följande överväganden:
– De dumpningsmarginaler som fastställts för importen från de berörda länderna, inklusive Serbien, översteg den miniminivå som föreskrivs i artikel 9.3 i grundförordningen.
– Importvolymerna från Serbien ansågs vara försumbara.
– De serbiska exportpriserna skilde sig från priserna i de fyra andra berörda länderna.
53 Vad gäller importvolymerna från Serbien framgår det av skäl 232 i den angripna förordningen att de ansågs vara försumbara, i den mening som avses i artikel 3.4 i grundförordningen, eftersom importvolymen från Serbien sjönk från 427 558 ton år 2015 till cirka 354 000 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar en marknadsandel på endast 1,04 procent.
54 I skäl 232 i den angripna förordningen anges följande:
”Kommissionen kan överväga en marknadsandel som ’försumbar’ om den är lägre än 1 % vilket fastställts som gräns enligt grundförordningen i det inledande skedet. Kommissionen ansåg emellertid i detta fall att 1,04 % fortfarande är försumbart eftersom 0,04 % är oväsentligt, särskilt när de serbiska importvolymerna relativt sett är betydligt lägre än volymerna från vart och ett av de andra fyra länderna. Serbiens importvolymer var nära hälften av volymerna från Brasilien som har den näst lägsta importvolymen.”
55 I skäl 234 i den angripna förordningen besvaras sökandens argument, vilket i sin tur beskrivs i skäl 233 i den angripna förordningen, att ”den serbiska exporten [borde] bedömas tillsammans med importen från de fyra övriga länderna eftersom den serbiska exporten överskred minimitröskeln på 1 %” och att ”tröskeln på 1 % inte möjliggör några undantag oavsett hur liten den ytterligare procentsatsen är”, med följande ord:
”Beslutet om huruvida importen ska bedömas tillsammans eller inte måste baseras på samtliga kriterier som anges i artikel 3.3 i grundförordningen. Enligt artikel 3.4 i grundförordningen väger inte något av dessa enskilda kriterier tyngre än något annat. Medan det är korrekt att import från ett land inte kan bedömas tillsammans om volymen är försumbar, innebär inte det motsatta i sig att de måste bedömas tillsammans. I grundförordningen justeras inte uttryckligen några försumbara tröskelvärden. Medan artikel 5.7 i grundförordningen kan fungera som vägledning gällande försumbara importvolymer införlivas inte dessa trösklar enligt artikel 3.4 genom hänvisning. Ordalydelsen ger kommissionen tillräcklig flexibilitet att genomföra en analys från fall till fall mot bakgrund av att de ”extra” volymerna på 0,04 % var oväsentliga.”
56 Importvolymen (i ton) och marknadsandelarna (fastställda genom en jämförelse mellan importvolymen till och förbrukningen i unionen på den fria marknaden) för Serbien och de fyra övriga länderna anges i tabell 3 i den angripna förordningen (se skäl 232 i samma förordning).
57 När det vidare gäller de importpriser som anges i tabell 4 i den angripna förordningen angav kommissionen, i skäl 235 i denna förordning, att ”[ä]ven om de serbiska genomsnittliga försäljningspriserna också sjönk under skadeundersökningsperioden var landets genomsnittliga försäljningspriser under undersökningsperioden (365 euro/ton) de högsta under undersökningsperioden, och de var betydligt högre än de genomsnittliga försäljningspriserna för Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina där priserna varierade mellan 319 euro/ton och 346 euro/ton” och att ”[d]e serbiska genomsnittliga försäljningspriserna [var] betydligt högre än de genomsnittliga försäljningspriserna för de fyra andra berörda länderna”.
58 Kommissionen har i skäl 236 i den angripna förordningen tillagt att ”prissättningen i kombination med den försumbara volymen innebär … att den serbiska exporterande tillverkaren är mer av en prisföljare än en prisledare för den berörda produkten”. Detta stöds enligt kommissionen ”även av det faktum att prisminskningen mellan 2015 och undersökningsperioden [var] lägre även relativt sett, jämfört med prissänkningen i de fyra andra berörda länderna”.
59 Kommissionen har, vad avser denna punkt, under det skriftliga förfarandet gjort gällande att den första grunden ska underkännas såsom verkningslös, eftersom sökanden inte har bestritt den slutsats som kommissionen, på grundval av den bedömning som framgår av skälen 235 och 236 i den angripna förordningen, kommit fram till med stöd av artikel 3.4 b i grundförordningen. Detta utgör tillräcklig grund för att motivera den angripna förordningen, eftersom de tre villkoren i artikel 3.4 i grundförordningen är kumulativa.
60 Tribunalen konstaterar emellertid, för det första, att rubriken till den första grund som åberopats av sökanden i förevarande fall, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande under det skriftliga förfarandet, inte är begränsad till artikel 3.4 a i grundförordningen, utan endast, rent allmänt, hänvisar till artikel 3.4 i nämnda förordning. Tribunalen konstaterar, för det andra, att även om sökanden har gjort gällande att det i den angripna förordningen inte konstaterats att det förelåg olika konkurrensvillkor mellan Serbien och de fyra andra länderna sinsemellan eller vad gäller dessa fem länders förhållande till unionen, så beror detta just på att sökanden dels vill bestrida bedömningen i skälen 235 och 236 i den sistnämnda förordningen, dels anser att denna bedömning saknar relevans mot bakgrund av artikel 3.4 a och b i grundförordningen. För det tredje och slutligen ska det påpekas att kommissionen inte på ett klart och entydigt sätt har konstaterat att det, med hänsyn till konkurrensvillkoren, inte var lämpligt att göra en sammanslagen bedömning av importen från Serbien, trots att kommissionen gjort detta på ett mycket precist sätt vad avser de fyra övriga länderna (se skäl 241 i den angripna förordningen).
61 Kommissionen har dessutom, som svar på en fråga från tribunalen under förhandlingen, medgett att exportörernas priser även skulle kunna spela en roll vid prövningen av det andra villkoret i artikel 3.4 i grundförordningen (icke försumbar importvolym), men därefter preciserat att skälen 235 och 236 i den angripna förordningen även skulle kunna förstås som en ”kvalitativ utvärdering” som förstärker den ”kvantitativa bedömningen” av importvolymerna från Serbien som försumbara, vilken beskrivs i skälen 232–234 i samma förordning. Kommissionen konstaterar att om så är fallet, så är dess invändning om att förevarande grund är verkningslös meningslös.
62 Tribunalen finner därför att förevarande grund inte ska förklaras vara verkningslös. Grunden ska i stället prövas i sak, i första hand vad avser det andra villkoret i artikel 3.4 i grundförordningen (icke försumbar importvolym).
63 Tribunalen påpekar härvid till att börja med följande. Den första delen av artikel 3.4 a i grundförordningen innehåller en precis definition av det första villkoret (dumpningsmarginal) genom att det hänvisas till en miniminivå, i den mening som avses i artikel 9.3 i nämnda förordning, närmare bestämt 2 procent. Den andra delen av artikel 3.4 a i grundförordningen, vilken avser det andra villkoret, innehåller däremot inte någon sådan hänvisning, utan endast ett krav på att importvolymen från varje land inte kan anses vara ”försumbar”, utan att sistnämnda uttryck definieras närmare.
64 I artikel 5.7 i grundförordningen föreskrivs visserligen att ett förfarande inte ska inledas mot länder vars import motsvarar en marknadsandel som är mindre än 1 procent, om inte dessa länder tillsammans svarar för 3 procent eller mer av unionens förbrukning. I domen av den 25 januari 2017, Rusal Armenal/rådet (T‑512/09 RENV, EU:T:2017:26, punkterna 104 och 105), har tribunalen dessutom slagit fast, i fråga om import som motsvarade en marknadsandel på 5,26 procent, att syftet med denna bestämmelse är att uttryckligen ange under vilka omständigheter importens marknadsandel av unionens förbrukning är för låg för att importen ska anses orsaka dumpning och att nämnda bestämmelse således kompletterar artikel 3.4 a i nämnda förordning.
65 Vad gäller det andra villkoret (icke försumbar importvolym) hänvisar emellertid, vilket sökanden för övrigt har medgett, artikel 3.4 a i grundförordningen varken till artikel 5.7 i denna förordning eller till någon annan bestämmelse i samma förordning.
66 Kommissionen har vidare, med rätta, gjort gällande att artikel 5.7 i grundförordningen avser ett annat skede av undersökningen än artikel 3.4 i samma förordning. I artikel 5.7 sista meningen i nämnda förordning föreskrivs nämligen att ett förfarande inte ens ska inledas i det fall som anges i denna bestämmelse. Artikel 3.4 i samma förordning avser däremot import som undersöks av kommissionen efter det att förfarandet har inletts (se artikel 6.1 i förordningen i fråga).
67 Även om artikel 5.7 i grundförordningen, såsom kommissionen med rätta har påpekat i skäl 234 i den angripna förordningen, kan ge vägledning i fråga om försumbara importvolymer, innebär detta inte för den skull att import från landet i fråga, med en marknadsandel på över 1 procent, inte kan anses vara försumbar enligt artikel 3.4 i den sistnämnda förordningen.
68 Det ska härvid påpekas att enligt fast rättspraxis förfogar unionsinstitutionerna på området för den gemensamma handelspolitiken och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, däribland hur skadan ska bestämmas, över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma. Unionsdomstolens prövning ska således endast avse en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 september 2012, Since Hardware (Guangzhou)/rådet, T-156/11, EU:T:2012:431, punkterna 134 och 136, och där angiven rättspraxis).
69 I förevarande fall motsvarade importvolymen från Serbien en marknadsandel på 1,04 procent under undersökningsperioden och låg således mycket nära den situation i vilken kommissionen enligt artikel 5.7 i grundförordningen i princip inte får inleda undersökningen (det vill säga ”en marknadsandel på mindre än 1 %”). Det framgår för övrigt av skäl 232 i den angripna förordningen att importvolymerna från Serbien var betydligt mindre än importvolymerna från vart och ett av de fyra andra länderna. Såsom framgår av samma skäl utgjorde de i praktiken nästan hälften av dem från Brasilien, vilket är det land som har de näst lägsta importvolymerna.
70 Under dessa omständigheter, vars materiella riktighet för övrigt inte har bestritts av sökanden, framstår det inte som att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, och att den än mindre gjort sig skyldig till maktmissbruk i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 68 ovan.
71 Det är riktigt att kommissionen, i den förklarande anmärkning som nämns i punkt 37 ovan, förklarat för WTO:s organ att vad gäller villkoren för en sammanslagen utvärdering av importens verkningar, ”[hade unionen] fastställt en försumbar importnivå i förhållande till artikel 5.7 [i grundförordningen]” och att ”[m]ed andra ord [skulle] importen … betraktas som försumbar om den [var] mindre än 1 % av marknaden, om inte, vad avser en undersökning som omfattar flera länder, dessa länder tillsammans svarar för 3 % eller mer av [unionens] konsumtion”.
72 Kommissionen har dessutom i sin praxis regelbundet hänvisat till artikel 5.7 i grundförordningen när kommissionen tillämpat artikel 3.4 i nämnda förordning.
73 Utöver de exempel som sökanden har nämnt, i vilka kommissionen hänvisat antingen direkt till artikel 5.7 i grundförordningen, genom att ange att ”importvolymen från varje land inte är försumbar i den mening som avses i [denna bestämmelse]”, eller till tröskelvärdet på 1 procent av förbrukningen i unionen, genom att ange att ”importvolymen från de ovan nämnda två företagen var marginell under undersökningsperioden, eftersom den låg på betydligt under 1 % av gemenskapens förbrukning”, har kommissionen även hänvisat till nämnda bestämmelse på samma sätt i ett antal andra ärenden. (se exempelvis, när det gäller det första fallet, skäl 127 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/763 av den 12 maj 2015 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa kornorienterade valsade platta produkter av kisellegerat elektrostål med ursprung i Amerikas förenta stater, Japan, Folkrepubliken Kina, Ryska federationen och Republiken Korea (EUT L 120, 2015, s. 10), och skäl 217 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 1294/2009 av den 22 december 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Vietnam och Folkrepubliken Kina, utvidgad till att omfatta import av vissa skodon med överdelar av läder som avsänds från den särskilda administrativa regionen Macao, oavsett om produktens deklarerade ursprung är den särskilda administrativa regionen Macao eller inte, efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i rådet förordning (EG) nr 384/96 (EUT L 352, 2009, s. 1); när det gäller det andra fallet, skäl 76 i kommissionens beslut 2006/781/EG av den 15 november 2006 om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare med ursprung i Folkrepubliken Kina, Sydkorea, Malaysia och Thailand (EUT L 316, 2006, s. 18); och, när det gäller det tredje fallet, skäl 115 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/576 av den 10 april 2019 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater (EUT L 100, 2019, s. 7), skäl 168 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/141 av den 26 januari 2017 om införande av slutliga antidumpningstullar på import av vissa stumsvetsrördelar av rostfritt stål, även inte färdigbearbetade, med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan (EUT L 22, 2017, s. 14), och skäl 109 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/181 av den 10 februari 2016 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Ryska federationen (EUT L 37, 2016, s. 1).
74 Även om kommissionen i andra mål inte uttryckligen har hänvisat till artikel 5.7 i grundförordningen, har den emellertid hänvisat till en miniminivå eller en tröskel, det vill säga sannolikt till det tröskelvärde som föreskrivs i nämnda bestämmelse (se exempelvis skäl 89 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 585/2012 av den 26 juni 2012 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Ryssland och Ukraina, efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 och om avslutande av översynen vid giltighetens utgång av import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kroatien (EUT L 174, 2012, s. 5), och skäl 236 i rådets förordning (EU) nr 1256/2008 av den 16 december 2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Vitryssland, Folkrepubliken Kina och Ryssland efter ett förfarande enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 384/96, med ursprung i Thailand efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i samma förordning, med ursprung i Ukraina efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 och en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i samma förordning, och om avslutande av förfarandena avseende import av samma produkt med ursprung i Bosnien och Hercegovina samt Turkiet (EUT L 343, 2008, s. 1).
75 Däremot är de fall där kommissionen helt enkelt har konstaterat att importvolymen i fråga inte var försumbar, i den mening som avses i artikel 3.4 i grundförordningen, utan att hänvisa till artikel 5.7 i denna förordning eller till en miniminivå eller en tröskel, relativt sällsynta, särskilt i kommissionens senare praxis (se exempelvis skäl 105 i kommissionens förordning (EU) 1742/2000 av den 4 augusti 2000 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Republiken Indien, Republiken Indonesien, Malaysia, Republiken Korea, Taiwan och Konungariket Thailand (EGT L 199, 2000, s. 48), skäl 65 i kommissionens förordning (EU) 1472/2000 av den 6 juli 2000 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater (EGT L 166, 2000, s. 1), och skäl 32 i kommissionens förordning (EU) 178/98 av den 23 januari 1998 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Indien och Ukraina (EGT L 19, 1998, s. 23).
76 Såsom kommissionen med rätta har påpekat ska lagenligheten av en förordning om införande av antidumpningstullar eller, som i förevarande fall, om att avsluta förfarandet utan att det införs en antidumpningstull, bedömas mot bakgrund av rättsregler och särskilt bestämmelserna i grundförordningen, och inte mot bakgrund av kommissionens och rådets tidigare beslutspraxis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2016, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler/rådet, T-351/13, ej publicerad, EU:T:2016:616, punkt 107).
77 När det gäller den förklarande anmärkning som nämns i punkt 37 ovan gjorde kommissionen även en riktig bedömning när den gjorde gällande att denna handling inte kan anses utgöra riktlinjer varigenom kommissionen själv har begränsat sitt utrymme för skönsmässig bedömning, i den mening som avses i den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 138 i dom av den 25 oktober 2005, Groupe Danone/kommissionen, T-38/02, EU:T:2005:367. Det framgår nämligen av denna handling, som var riktad till en WTO-kommitté, att kommissionens syfte inte var att begränsa det utrymme för skönsmässig bedömning som den förfogar över inom ramen för grundförordningen, utan endast att informera WTO:s organ om sin normala praxis.
78 Eftersom det i grundförordningen föreskrivs att om den tröskel på 1 procent som föreskrivs i artikel 5.7 i nämnda förordning, vid en undersökning som avser ett enda land, inte har uppnåtts, så ska inget förfarande inledas (artikel 5.7 i denna förordning) och skadan ska då normalt anses vara försumbar (artikel 9.3 i samma förordning), är det logiskt att kommissionen använder denna tröskel som en referenspunkt vid bedömningen av huruvida importvolymen är försumbar, i den mening som avses i artikel 3.4 i nämnda förordning, utan att kommissionen för den skull anser att denna tröskel även är tillämplig inom ramen för denna bestämmelse.
79 Dessutom visar två av de tre rättsakter som intervenienten har hänvisat till i punkt 28 i interventionsinlagan, även om de ingår i ett annat sammanhang (översynsförfarandet och prövningen av orsakssambandet), att kommissionen redan har visat sig villig att betrakta import med en marknadsandel som överstiger 1 procent som liten eller till och med försumbar (se, bland annat, skälen 51, 52 och 79 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 1342/2013 av den 12 december 2013 om upphävande av antidumpningsåtgärderna på import av vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 338, 2013, s. 1), och skälen 162–166 i kommissionens förordning (EU) 540/2002 av den 26 mars 2002 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Polen, Thailand, Tjeckien, Turkiet och Ukraina (EUT L 83, 2002, s. 3).
80 Kommissionen gjorde följaktligen inte någon uppenbart oriktig bedömning när den i förevarande fall fann att importvolymen från Serbien förblev försumbar, i den mening som avses i artikel 3.4 i grundförordningen, trots ökningen av importen från 0,48 procent år 2013 till 1,04 procent under undersökningsperioden. Det är nämligen så, att även om det av artikel 3.3 i nämnda förordning framgår att det, när det gäller den dumpade importens storlek, ska undersökas huruvida en betydande ökning av den dumpade importen har ägt rum, antingen i absoluta tal eller i förhållande till produktion eller förbrukning i unionen, i fall en sådan ökning (även om den är betydande i relativa tal) avser en volym som fortsatt att vara försumbar, så påverkar denna ökning emellertid inte lagenligheten av det beslut som kommissionen har antagit med tillämpning av denna förordning.
81 Kommissionen gjorde dessutom en riktig bedömning när den i skäl 248 i den angripna förordningen fann att det faktum att det serbiska genomsnittliga försäljningspriset under undersökningsperioden var betydligt högre än de genomsnittliga försäljningspriserna i de fyra andra berörda länderna är ännu en indikation på att denna låga importvolym inte kan skada unionsindustrin.
82 Det ska i detta hänseende påpekas att frågan huruvida en importvolym är försumbar, i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen (i vilken det föreskrivs villkor för att verkningarna av import av en produkt från mer än ett land, som samtidigt är föremål för antidumpningsundersökningar, ska kunna bli föremål för en sammanslagen utvärdering), inte kan sammanfattas till enbart en bedömning av hur stor denna volym är (även i relativa termer i förhållande till unionsmarknaden eller i förhållande till importvolymer från andra länder), utan ska bedömas utifrån sin kvalitet, det vill säga andra indikationer avseende de verkningar denna volym kan antas ha.
83 Tribunalen konstaterar härvid att det är med rätta som kommissionen, i sitt svar på en fråga från tribunalen vid förhandlingen, har gjort gällande att när de priser som är förbundna med importen från ett land, vars volym motsvarar en liten marknadsandel, är höga, så kan redan denna omständighet anses tala för att denna volym ska anses vara försumbar, detta utan att det är nödvändigt att mer ingående analysera nämnda priser, såsom sökanden har begärt i förevarande mål (se punkterna 42–44 ovan).
84 Det ska tilläggas att i förevarande fall var priserna i samband med importen från Serbien högre än priserna i de fyra andra länderna under hela den period som var föremål för prövning (se tabell 4 i den angripna förordningen).
85 Tribunalen avfärdar därför sökandens argument avseende det andra villkoret (icke försumbar importvolym). Talan kan således inte bifallas såvitt avser någon del av den första grunden, eftersom villkoren i artikel 3.4 i grundförordningen är kumulativa. Det är således inte nödvändigt att pröva huruvida kommissionen, på grundval av de omständigheter som anges i skälen 235 och 236 i den angripna förordningen, även kunde förklara att en sammanslagen utvärdering av importens verkningar inte var lämplig med hänsyn till konkurrensvillkoren, i den mening som avses i artikel 3.4 b i grundförordningen.
Den andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning och felaktig rättstillämpning som består i att kommissionen förklarat att det inte var ”nödvändigt” att föreskriva skyddsåtgärder mot Republiken Serbien, och detta inte ens på en icke sammanslagen grund
86 Sökanden har gjort gällande att även om det antas att kommissionen hade fog för att inte slå samman importen från Serbien med importen från de fyra andra länderna, så borde den ändå ha undersökt om importen från Serbien som var föremål för dumpning redan i sig hade bidragit till att vålla unionsindustrin väsentlig skada.
87 Enligt sökanden ska artikel 9.2 i grundförordningen, med beaktande av bland annat skäl 16 i grundförordningen, tolkas mot bakgrund av det allmänna syftet med unionens antidumpningssystem, vilket är att förhindra att unionsindustrin vållas väsentlig skada till följd av dumpning från exporterande tillverkare från tredjeländer.
88 Eftersom det i artikel 9.3 i grundförordningen föreskrivs att ”[f]ör ett förfarande som inletts enligt artikel 5.9 [i nämnda förordning] ska skadan normalt anses vara försumbar när importen i fråga understiger de volymer som fastställs i artikel 5.7 [i denna förordning]”, kan det inte med utgångspunkt i artikel 9.3 i samma förordning fastställas att import som är något högre än tröskelvärdet på 1 procent enligt artikel 5.7 i förordningen a priori kan betraktas som import som vållar en försumbar skada. Av detta kan man endast sluta sig till att försumbar import, när den understiger nämnda tröskelvärde, kan eller inte kan ses som import som vållar en försumbar skada.
89 I detta avseende ger artikel 3 i grundförordningen viktiga anvisningar om fastställandet av skada. Sökanden har hävdat att den i sitt yttrande över det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter av den 4 augusti 2017 begärt en oberoende uppskattning av skadan avseende importen från Serbien.
90 Sökanden menar att kommissionen valt att förhastat uttala sig i frågan huruvida åtgärderna mot Republiken Serbien var nödvändiga. Den undersökte inte, vilket den borde ha gjort, huruvida importen med ursprung i Serbien i sig hade kunnat bidra till att vålla väsentlig skada, med beaktande av de olika bedömningskriterier som anges i artikel 3 i grundförordningen, det vill säga den höga dumpningsmarginalen (38,7 procent), uppgifterna om prisunderskridande och målprisunderskridande samt den totala ökningen av importnivån (från 0,48 procent år 2013 till 1,04 procent under undersökningsperioden). Det framgår klart av skälen 240 och 248 i den angripna förordningen att det enda skäl som kommissionen anfört för att förklara att det inte krävdes några åtgärder mot import från Serbien var att denna var av mindre betydelse. Detta är felaktigt, eftersom denna import motsvarade en marknadsandel på 1,04 procent, som var högre än den klart fastställda gränsen på 1 procent.
91 Enligt sökanden ger de genomsnittliga priserna, som nämns i skäl 248 i den angripna förordningen, endast en bristfällig bild av situationen, eftersom den enda tillverkaren i Serbien i själva verket sålde till priser som var jämförbara med de priser som tillämpades av vissa andra tillverkare som ansågs ha orsakat skada för unionstillverkarna, vilka kommissionen påfört antidumpningstullar.
92 Den omständigheten att den serbiska exporterande tillverkaren eventuellt är en ”prisföljare” saknar relevans. Skadan har orsakats av att det fastställts priser som är lägre än unionsindustrins priser på konkurrerande produkter. Om de serbiska priserna faktiskt underskrider priserna i unionen, så har det föga betydelse om den serbiska tillverkaren följer de andra exportörernas priser (genom att tillämpa dumpade priser) eller om denne orsakar en prissänkning. I båda fallen har unionsindustrin lidit skada. När det föreligger dumpning, skada och orsakssamband är kommissionen skyldig att på ett icke-diskriminerande sätt påföra tullar på all import oavsett varifrån varorna kommer. Kommissionen kan inte, i synnerhet som den serbiska tillverkaren numera kontrolleras av ett bolag som tillhör Folkrepubliken Kina, hävda att problemet med de serbiska priserna automatiskt kommer att lösas genom att åtgärder införts mot de fyra andra berörda staterna, med motiveringen att den serbiska tillverkande exportören är en ”prisföljare”.
93 Den omständigheten att undersökningen av serbisk import var ytlig bekräftar den allmänna känslan av att kommissionens beslut att avsluta förfarandet med avseende på Serbien inte hade sin grund i tillämpliga rättsregler, utan i andra överväganden (av politisk art), vilka emellertid helt saknar relevans för den analys som ska göras med tillämpning av grundförordningen. Avsaknaden av andra skäl i den angripna förordningen utgör dessutom ett åsidosättande av artikel 296 FEUF.
94 Kommissionen, som stöds av intervenienten, har bestritt dessa argument.
95 Enligt artikel 9.2 första meningen i grundförordningen ska undersökningen eller förfarandet avslutas om skyddsåtgärder inte är nödvändiga.
96 Enligt artikel 9.3 i den angripna förordningen, i dess lydelse vid tidpunkten för antagandet av den angripna förordningen, ska, för ett förfarande som inletts enligt artikel 5.9 i nämnda förordning, skadan normalt anses vara försumbar när importen i fråga understiger de volymer som fastställs i artikel 5.7 i denna förordning. Samma typ av förfarande ska omedelbart avslutas om det fastställs att dumpningsmarginalen uttryckt som procentandel av exportpriset understiger 2 procent, under förutsättning att det endast är undersökningen som ska avslutas när marginalen understiger 2 procent för enskilda exportörer och att dessa exportörer även fortsättningsvis omfattas av förfarandet och åter kan bli föremål för en översyn som genomförs för landet i fråga enligt artikel 11 i grundförordningen.
97 I förevarande fall har sökandebolaget gjort gällande dels att beslutet att avsluta förfarandet med avseende på import från Serbien grundade sig på en ytlig och partiell undersökning av denna import, dels att avsaknaden av andra skäl än de som anges i skälen i den angripna förordningen utgör ett åsidosättande av artikel 296 FEUF.
98 Vad gäller anmärkningen om åsidosättande av artikel 296 FEUF ska det påpekas att det framgår av fast rättspraxis att det av den motivering som krävs enligt nämnda bestämmelse klart och tydligt ska framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, så att de kan försvara sina rättigheter, och domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (se dom av den 25 januari 2017, Rusal Armenal/rådet, T-512/09 RENV, EU:T:2017:26, punkt 139 och där angiven rättspraxis).
99 Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom frågan huruvida motiveringen uppfyller kraven inte enbart ska bedömas mot bakgrund av rättsaktens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området. Det är tillräckligt att rättsaktens upphovsman redovisar de faktiska omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för utformningen av den omtvistade förordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 januari 2017, Rusal Armenal/rådet, T-512/09 RENV, EU:T:2017:26, punkt 140 och där angiven rättspraxis).
100 Närmare bestämt är inte institutionerna skyldiga att ta ställning till samtliga argument som de som berörs har åberopat vid kommissionen, utan det räcker att ange de omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutet (se dom av den 25 januari 2017, Rusal Armenal/rådet, T-512/09 RENV, EU:T:2017:26, punkt 141 och där angiven rättspraxis).
101 I förevarande fall anges det i skäl 240 i den angripna förordningen – som bygger på analysen av dumpningsmarginalerna, importvolymerna från Serbien och de serbiska exportpriserna – att ”[k]ommissionen drog därför slutsatsen att importen från Serbien inte skulle bedömas tillsammans med importen från de fyra andra länderna”, att ”[t]ill följd av insikten att importen från Serbien ligger på miniminivå krävs inga skyddsåtgärder avseende importen av varmvalsade platta stålprodukter från Serbien”, och att ”[i] enlighet med artikel 9.2 i grundförordningen bör förfarandet därför avslutas när det gäller import från Serbien”.
102 Det anges vidare i skäl 248 första strecksatsen i den angripna förordningen att ”de serbiska importvolymerna [identifierats] på miniminivå [och de] är därför försumbara och kan därför inte skada unionsindustrin”, och att ”[d]et faktum att det serbiska genomsnittliga försäljningspriset under undersökningsperioden var betydligt högre än de genomsnittliga försäljningspriserna i de fyra andra berörda länderna är ännu en indikation på att denna låga importvolym inte kan skada unionsindustrin”.
103 Tribunalen konstaterar emellertid att det av skälen 240 och 248 i den angripna förordningen klart och tydligt framgår hur kommissionen har resonerat vad gäller nödvändigheten av att vidta skyddsåtgärder med avseende på import från Serbien, i den mening som avses i artikel 9.2 i grundförordningen.
104 Frågan huruvida kommissionen kunde besluta att avsluta förfarandet med avseende på importen från Serbien enbart på grundval av de omständigheter som anges i skälen 240 och 248 i den angripna förordningen, eller huruvida den i detta sammanhang borde ha undersökt andra omständigheter, såsom den (höga) dumpningsmarginalen, uppgifter om prisunderskridande och om målprisunderskridande samt den totala ökningen av importnivån, och följaktligen motivera denna förordning med hänvisning till dessa övriga omständigheter, omfattas således av prövningen i sak, och ingår således i prövningen av den anmärkning om en ytlig och partiell undersökning av exporten som det talas om i punkt 97 ovan.
105 Det ska dessutom påpekas att kommissionen, i skälen 237–239 i den angripna förordningen, uttryckligen motiverat varför den inte beaktat uppgifterna om prisunderskridande och målprisunderskridande vad rör den serbiska exporterande tillverkaren. Vad gäller dumpningsmarginalerna för den serbiska exporterande tillverkaren och den totala ökningen av importen framgår det av skäl 230 och av tabell 3 i nämnda förordning dels att kommissionen var medveten om att nämnda marginaler översteg tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse, i den mening som avses i artikel 9.3 i grundförordningen, dels att den inte var ovetande om denna ökning.
106 Invändningen om åsidosättande av artikel 296 FEUF kan således inte godtas.
107 Vad gäller invändningen om en ytlig och partiell undersökning av importen från Serbien, framgår det av skäl 240 och artikel 2 i den angripna förordningen att kommissionens beslut att avsluta antidumpningsförfarandet beträffande import med ursprung i Serbien grundade sig på artikel 9.2 i grundförordningen och på slutsatsen att ”importen från Serbien ligger på miniminivå”.
108 I skäl 248 i den angripna förordningen har kommissionen tillagt att ”[d]et faktum att det serbiska genomsnittliga försäljningspriset under undersökningsperioden var betydligt högre än de genomsnittliga försäljningspriserna i de fyra andra berörda länderna är ännu en indikation på att denna låga importvolym inte kan skada unionsindustrin”.
109 Även om denna motivering kan tyckas vara ”ytlig och partiell”, särskilt på grund av att det beslut som kommissionen fattade med stöd av artikel 9.2 i grundförordningen grundade sig på samma omständigheter som de som låg till grund för det beslut som kommissionen fattade med stöd av artikel 3.4 i den sistnämnda förordningen, så innebär inte detta att artikel 2 i den angripna förordningen är rättsstridig, och detta av följande skäl.
110 I artikel 9.2 i grundförordningen föreskrivs att undersökningen eller förfarandet ska avslutas ”[o]m skyddsåtgärder inte är nödvändiga”, utan att det preciseras under vilka omständigheter detta ska anses vara fallet.
111 Detta innebär att artikel 9.2 i grundförordningen ger kommissionen ett visst utrymme för skönsmässig bedömning.
112 Såsom redan har påpekats i punkt 68 ovan framgår det av fast rättspraxis att unionsinstitutionerna, på området för den gemensamma handelspolitiken och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, däribland frågan hur skadan ska bestämmas, (vilken, enligt artikel 3.1 i grundförordningen, måste vara betydande), förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma. Unionsdomstolens prövning ska således endast avse en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk
113 Beslutet i frågan huruvida det i ett visst fall är lämpligt att införa en antidumpningstull ska visserligen i princip grundas på en detaljerad analys av bland annat förekomsten av dumpning (artikel 2 i grundförordningen) och förekomsten av skada (artikel 3 i nämnda förordning).
114 Det framgår emellertid av lydelsen i grundförordningen att en sådan detaljerad analys inte alltid krävs och att det i stället kan vara nödvändigt att avsluta en undersökning eller ett förfarande på grundval av enbart dumpningsmarginalen eller importvolymer. Enligt artikel 9.3 i grundförordningen ska förfarandena omedelbart avslutas om det fastställs att antidumpningsmarginalen, uttryckt som en procentandel av exportpriset, understiger 2 procent. Enligt samma bestämmelse anses skadan normalt vara försumbar när importen i fråga är mindre än de volymer som anges i artikel 5.7 i denna förordning.
115 I förevarande fall framgår det av skälen 240 och 248 i den angripna förordningen att det var just en av dessa omständigheter, nämligen importvolymen från Serbien, som spelade en central roll i kommissionens resonemang.
116 Vidare framgår det av skäl 232 i den angripna förordningen att importvolymen från Serbien motsvarade en marknadsandel på 1,04 procent under undersökningsperioden.
117 En marknadsandel på 1,04 procent under undersökningsperioden, vars materiella riktighet inte har bestritts av sökanden, ligger mycket nära den tröskel (på 1 procent) under vilken den skada som vållas av import från tredjeland normalt anses vara försumbar enligt artikel 9.3 i grundförordningen, jämförd med artikel 5.7 i samma förordning.
118 Såsom redan har påpekats i punkt 108 ovan (se även punkterna 57, 58 och 81 ovan), framgår det av den angripna förordningen (se skälen 235, 236 och 248) att de serbiska genomsnittliga försäljningspriserna var betydligt högre än de genomsnittliga försäljningspriserna för de fyra andra berörda länderna och att kommissionen härvid ansett att denna omständighet bekräftar uppfattningen att en så liten importvolym inte kan skada unionsindustrin.
119 Härav följer, i motsats till vad ordalydelsen i skäl 240 i den angripna förordningen skulle kunna tyda på, att slutsatsen att det inte var nödvändigt att vidta skyddsåtgärder med avseende på importen från Serbien inte enbart grundade sig på att denna import låg på miniminivå, utan även på samspelet mellan denna omständighet och den omständighet som anges ovan i punkt 118.
120 Tribunalen konstaterar att denna interaktion, av liknande skäl som de som angetts i punkterna 83 och 84 ovan, med fog kunde leda kommissionen till slutsatsen att det inte var nödvändigt att vidta skyddsåtgärder mot en import vars omfattning visserligen översteg det tröskelvärde som föreskrivs i artikel 9.3 i grundförordningen, men som, såsom i förevarande fall, låg mycket nära detta tröskelvärde.
121 Under dessa omständigheter har det inte visats att kommissionen har överskridit det utrymme för skönsmässig bedömning som den förfogar över vid tillämpningen av artikel 9.2 i grundförordningen.
122 Invändningen om ytlig och partiell undersökning av importen från Serbien kan således inte godtas. Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser någon del av den andra grunden.
Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 20.2 i grundförordningen, åsidosättande av sökandens rätt till information och dennes rätt till försvar samt åsidosättande av rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, detta genom att kommissionen vägrat att lämna ut uppgifter om den serbiske exportörens prisunderskridande och målprisunderskridande
123 Sökanden har inledningsvis understrukit att det i artikel 3.3 i grundförordningen anges att ett prisunderskridande är en omständighet som ska beaktas vid bedömningen av den dumpade importens inverkan på priserna, vilket påverkar fastställandet av skadan. Prisunderskridandet och målprisunderskridandet utgör således relevanta omständigheter för att besvara frågan huruvida åtgärderna mot Republiken Serbien inte var ”nödvändiga”, i den mening som avses i artikel 9.2 i nämnda förordning.
124 Sökanden har angett att den vid flera tillfällen begärt att få ta del av de aktuella uppgifterna, närmare bestämt den 10 april 2017, då sökanden reagerade på ett informationsdokument i vilket det angavs att förfarandet mot Republiken Serbien kunde avslutas på grund av att den serbiska tillverkarande exportören var en ”prisföljare”; den 2 maj 2017, då sökanden angav sina synpunkter på nämnda informationsdokument; och den 30 maj 2017, då sökanden skickade ett e-postmeddelande till den arbetsgrupp som ansvarade för ärendet vid kommissionen. Sökanden har understrukit att denne, i sitt yttrande över av den 7 augusti 2017 om det slutliga utlämnandet av uppgifter, upprepat sitt argument att uteslutandet av Republiken Serbien inte var rättsligt motiverat, eftersom importen från Serbien var av mindre betydelse, eftersom den överskred den i lag fastställda gränsen på 1 procent, och sitt argument att kommissionen inte hade inkommit med någon bevisning till stöd för sitt konstaterande att den serbiska exporterande tillverkaren var en ”prisföljare”, vilket låg till grund för kommissionens beslut att avsluta förfarandet mot Republiken Serbien.
125 Sökanden har vidare hävdat att förhörsombudet, när sökanden hördes den 4 maj 2017, var överens med sökanden om att få ta del av beräkningarna av skademarginalerna och den ”serbiska underprissättningen”. I rapporten från förhöret den 27 juli 2017 anges för övrigt att ”förhörsombudet, vad gäller uteslutandet av [Republiken Serbien], inte har lyckats förstå skälen till att uppgifterna om prisunderskridandet i Serbien inte lämnades ut, trots att de hjälper industrin att förstå de skäl som ligger till grund för beslutet”.
126 Trots detta har kommissionen systematiskt vägrat att lämna ut de aktuella uppgifterna under hela det förfarande som ledde till att den angripna förordningen antogs.
127 Motiveringen i skäl 238 i den angripna förordningen till beslutet att inte meddela beräkningen av det ”serbiska prisunderskridandet” är enligt sökanden felaktig av två skäl.
128 För det första kan meddelandet om genomsnittspriser inte ersätta uppgifterna om prisunderskridandet. Prisunderskridandet gjordes på grundval av en jämförelse produkt per produkt (produktkontrollnummer per produktkontrollnummer) som möjliggör en exakt prisjämförelse. De högre genomsnittspriser som anges i skäl 235 i den angripna förordningen skulle kunna visa antingen att priserna för den serbiska importen underskred priserna och riktpriserna i lägre grad än vad som var fallet med importen från de fyra andra länderna, eller att värdeintervallet var större i serbisk export, vilket inte har styrkts, eftersom den begärda analysen av prisunderskridande och målprisunderskridande inte tillkännagavs. Det är omöjligt att veta om kommissionen har jämfört liknande varor utan att göra en närmare uppdelning av varujämförelsen.
129 För det andra kan skälet till att kommissionen inte tog ställning till prisunderskridandet under undersökningen inte förenas med motiveringen i skälen 235 och 236 i den angripna förordningen, i vilka kommissionen grundade sig just på genomsnittspriserna under undersökningsperioden för att felaktigt dra slutsatsen att importvolymerna var försumbara och att den serbiska exporterande tillverkaren var en ”prisföljare”.
130 Kommissionen kan inte heller med framgång göra gällande att det inte var nödvändigt att lämna ut uppgifterna om prisunderskridande och målprisunderskridande, eftersom den inte beaktat dem. Denna ståndpunkt gör rätten till försvar till en illusion, trots att det är av avgörande betydelse att denna rätt iakttas i antidumpningsundersökningar. Enligt sökanden är det möjligt att göra en analogi med de undersökningar på konkurrensområdet i vilka unionsdomstolen har funnit att det inte ankommer på kommissionen att ensam avgöra om handlingarna kan rentvå det berörda företaget. Principen om parternas likställdhet i processen, och dess motsvarighet i konkurrensärenden, principen om jämlikhet i information mellan kommissionen och berört företag och principen om rätten till försvar kräver att det företag som är föremål för utredning kan bedöma handlingarnas bevisvärde.
131 Enligt sökanden skulle ett annat resultat ha uppnåtts om de aktuella uppgifterna hade utlämnats och en opartisk prövning av dessa uppgifter hade skett. Sökanden anser att om den hade kunnat få kännedom om beräkningarna av det ”serbiska prisunderskridandet”, skulle den ha kunnat vederlägga påståendet att den exporterande tillverkaren var en ”prisföljare” genom att visa att den skada som den sistnämnda åsamkat unionsindustrin inte var försumbar, i den mening som avses i artikel 9.3 i grundförordningen. Sökanden hävdar att den hade kunnat använda dessa upplysningar för att anföra avgörande argument till kommissionen och därvid göra gällande att det planerade tillvägagångssättet var felaktigt och inte motiverades av den bevisning som förelåg i den offentliga delen av handlingarna i ärendet.
132 Sökanden har tillagt att den även skulle ha kunnat informera medlemsstaterna om sina farhågor. Det ska dessutom påpekas att de sistnämnda uttryckt en oöverträffad mängd invändningar mot kommissionens förslag i förevarande mål, vilket är ett förslag som den kommitté som inrättats med tillämpning av artikel 15.1 i grundförordningen ursprungligen hade avvisat med kvalificerad majoritet.
133 Kommissionen och intervenienten har bestritt dessa argument.
134 Enligt artikel 20.2 i grundförordningen får de parter som anges i punkt 1 i nämnda artikel, inbegripet klagandena, begära att slutligen få ta del av de viktigaste omständigheterna och övervägandena på grundval av vilka kommissionen avser att rekommendera att slutgiltiga åtgärder införs eller att en undersökning eller ett förfarande avslutas utan att åtgärder införs, varvid särskild hänsyn ska tas till utlämnandet av sådana omständigheter och överväganden som skiljer sig från de som låg till grund för de provisoriska åtgärderna.
135 I förevarande fall framgår det av skälen 228–240 (och 248) i den angripna förordningen att kommissionens slutsats dels att importen från Serbien inte ska bedömas tillsammans med importen från de fyra andra länderna, dels att förfarandet beträffande import från Serbien skulle avslutas, grundar sig på de tre överväganden som nämns i punkt 52 ovan.
136 Det framgår emellertid av handlingarna i målet att sökanden informerades om dessa överväganden redan den 4 april 2017, genom informationsdokumentet (se punkterna 129–137 i nämnda handling, som upptagits bland handlingarna i målet som bilaga A.30 till ansökan), och den 17 juli 2017, inom ramen för det slutliga utlämnandet av uppgifter (se punkterna 188–195 i nämnda handling, som upptagits bland handlingarna i målet som bilaga A.31 till ansökan), och att sökanden, under det administrativa förfarandet, har getts tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på huruvida dessa överväganden har stöd i verkligheten och är av relevans (se, bland annat, skälen 23, 24 och 32 i den angripna förordningen).
137 Härav följer att sökanden, i enlighet med artikel 20.2 i grundförordningen, hade underrättats om de viktigaste omständigheterna och övervägandena på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera att förfarandet skulle avslutas med avseende på import från Serbien, utan att åtgärder hade införts, att denne beretts möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter och att dess rätt till försvar således iakttagits i förevarande fall.
138 Tribunalen erinrar härvid om att iakttagandet av rätten till försvar inte innebär att unionsinstitutionerna måste ansluta sig till den berördes ståndpunkt. Kravet på att den berörde ska kunna framföra sina synpunkter på ett ändamålsenligt sätt innebär nämligen endast att denne ska ha möjlighet att framföra synpunkterna i så god tid att unionsinstitutionerna ska kunna få kännedom om dem och med all tillbörlig noggrannhet kunna bedöma deras relevans för den rättsakt som är på väg att antas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2014, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler/rådet, T-643/11, EU:T:2014:1076, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
139 Det följer dessutom av det ovan anförda att kommissionen utan att begå något fel kunde avsluta förfarandet med avseende på import från Serbien enbart på grundval av de överväganden som anges i punkt 52 ovan.
140 Tribunalen avfärdar sökandens argument, som bygger på en analogi med rättspraxis på konkurrensområdet, närmare bestämt domen av den 29 juni 1995, ICI/kommissionen (T-36/91, EU:T:1995:118), i vilken tribunalen i punkt 111 slog fast att ”det inte ankommer på kommissionen att ensam avgöra om handlingar som beslagtagits vid utredningen av förevarande mål kan rentvå de berörda företagen”, att ”[p]rincipen om jämlikhet i medel och dennas speciella form i konkurrensmål, nämligen kommissionens och försvarets jämlikhet i tillgång på information, kräver att sökanden har haft möjlighet att bedöma bevisvärdet hos de av [det berörda företagets] handlingar som kommissionen inte bifogat meddelandet om anmärkningar” och att det inte kan tillåtas att ”[k]ommissionen har, när den avgjort frågan om överträdelse, ensam haft tillgång till handlingarna [i fråga] och har således ensam kunnat avgöra om den skulle använda handlingarna mot sökanden eller ej. Sökanden har däremot inte haft tillgång till handlingarna och har således inte kunnat fatta motsvarande beslut om den skulle använda dessa i sitt försvar eller ej”.
141 Det framgår nämligen av fast rättspraxis att de krav som följer av att rätten till försvar ska iakttas inte endast gäller i samband med förfaranden som kan leda till sanktioner, utan även i samband med undersökningsförfaranden som genomförs innan en antidumpningsförordning antas som kan påverka berörda företag direkt och individuellt och få ofördelaktiga följder för dessa företag. För att kravet på att de berörda företagens rätt till försvar ska anses vara uppfyllt krävs i synnerhet att företagen getts tillfälle att under det administrativa förfarandet framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som enligt kommissionen styrker dess påstående om att det har förekommit dumpning och att denna har orsakat skada (se dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T-301/16, EU:T:2019:234, punkt 65 och där angiven rättspraxis).
142 I förevarande fall befann sig emellertid varken sökanden eller dess medlemmar i en situation som var jämförbar med situationen för ett företag som riskerar att åläggas en påföljd eller en antidumpningstull. Av detta följer att sökanden inte med framgång kan stödja sig på den rättspraxis som den har åberopat.
143 När det gäller det påstådda åsidosättandet av principen om god förvaltningssed framgår det av fast rättspraxis att kommissionen är skyldig att respektera de grundläggande rättigheterna enligt unionsrätten under ett administrativt förfarande beträffande skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, däribland den rätt till god förvaltning som anges i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Enligt rättspraxis angående principen om god förvaltnings är det av än mer grundläggande betydelse att de skyddsregler som enligt unionsrätten tillerkänns i administrativa förfaranden iakttas när unionsinstitutionerna förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning. Dessa skyddsregler innebär bland annat att den behöriga institutionen är skyldig att omsorgsfullt och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 januari 2017, Rusal Armenal/rådet, T-512/09 RENV, EU:T:2017:26, punkt 189 och där angiven rättspraxis).
144 Såsom redan har påpekats i punkterna 113 och 114 ovan gäller emellertid följande. Även om beslutet i frågan huruvida det i ett visst fall är lämpligt att införa en antidumpningstull i princip ska grundas på en detaljerad analys av bland annat förekomsten av dumpning (artikel 2 i grundförordningen) och förekomsten av skada (artikel 3 i nämnda förordning), så krävs det dock inte alltid att det görs en sådan detaljerad analys, tvärtom kan det i stället vara nödvändigt att avsluta en undersökning eller ett förfarande på grundval av enbart dumpningsmarginalen eller importvolymer.
145 I förevarande fall framgår det av prövningen av den andra grunden att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den beslutade att avsluta förfarandet avseende import från Serbien enbart på grundval av importvolymerna och uppgifterna om de genomsnittliga försäljningspriserna, och utan att analysera uppgifterna om prisunderskridande och målpriser.
146 Tribunalen konstaterar således att kommissionen har undersökt samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet och att den följaktligen inte har åsidosatt principen om god förvaltningssed.
147 Följaktligen kan talan inte heller vinna bifall på den tredje grunden.
148 Denna slutsats påverkas inte av de marginaler för prisunderskridande och målprisunderskridande för Republiken Serbien som sökanden har begärt att få lägga fram. Även detta yrkande ska således ogillas.
149 Talan ska följaktligen ogillas i sin helhet, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida den kan tas upp till sakprövning.
Rättegångskostnader
150 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
151 Kommissionen och intervenienten har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens och intervenientens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen),
följande:
1) Talan ogillas.
2) Eurofer, Association Européenne de l’Acier, AISBL, ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen och HBIS Group Serbia Iron & Steel LLC Belgrade.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 12 mars 2020.
Underskrifter