Mål C46/17

Hubertus John

mot

Freie Hansestadt Bremen

(begäran om förhandsavgörande från Landesarbeitsgericht Bremen)

”Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Direktiv 1999/70/EG – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – På varandra följande visstidsanställningskontrakt – Klausul 5.1 – Bestämmelser för att förhindra missbruk av avtal om visstidsanställning – Direktiv 2000/78/EG – Artikel 6.1 – Förbud mot diskriminering på grund av ålder – Nationell lagstiftning som tillåter att anställningskontraktets upphörande uppskjuts från dagen för den ordinarie pensionsålderns inträde enbart på grund av att arbetstagaren har förvärvat rätt till ålderspension”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 28 februari 2018

1.        Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Förbud mot åldersdiskriminering – Nationell bestämmelse som föreskriver att en anställd som har uppnått lagstadgad pensionsålder måste ha ingått ett visstidsanställningskontrakt med arbetsgivaren för att anställningens upphörande ska kunna skjutas upp – Tillåtet

(Rådets direktiv 2000/78, artikel 2.2)

2.        Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Tillämpningsområde – Anställningskontrakt eller anställningsförhållande som definieras i nationella lagar eller nationell praxis – Anställningsavtal upphör automatiskt när en arbetstagare uppnår pensionsåldern – Omfattas inte

(Rådets direktiv 1999/70, bilagan)

3.        Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Bestämmelser för att förhindra missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning – Objektiva grunder för förnyad visstidsanställning – Nationell lagstiftning som tillåter att anställningskontraktets upphörande uppskjuts från dagen för den ordinarie pensionsålderns inträde enbart på grund av att arbetstagaren har förvärvat rätt till ålderspension – Tillåtet

(Rådets direktiv 1999/70, bilagan, klausul 5.1)

1.      Artikel 2.2 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot en nationell bestämmelse, som den i det nationella målet, i den del den innehåller ett krav på att en anställd som har uppnått lagstadgad pensionsålder måste ha ingått ett visstidsanställningskontrakt med en viss arbetsgivare för att anställningens upphörande ska kunna skjutas upp.

Enligt den tyska regeringen var den nationella lagstiftarens syfte med att anta den i det nationella målet aktuella bestämmelsen att, i enlighet med arbetsmarknadens parters önskemål, införa en flexibel och rättssäker möjlighet att, vid behov och under vissa villkor, bibehålla ett anställningsförhållande efter den ordinarie pensionsålderns inträde.

Denna tolkning har inte ifrågasatts av den hänskjutande domstolen, vilken har angett att den i det nationella målet aktuella bestämmelsen kan betraktas som ett undantag från principen om att anställningsavtalet automatiskt upphör när arbetstagaren har uppnått ordinarie pensionsålder. I motsats till yngre arbetstagare kan arbetstagare som har uppnått ordinarie pensionsålder nämligen välja mellan att förlänga anställningsförhållandet eller att helt lämna yrkeslivet.

Den omständigheten att parterna i det aktuella anställningsavtalet kan skjuta upp dagen för anställningsförhållandets upphörande vid flera tillfällen, utan ytterligare villkor och obegränsat i tiden, påverkar inte denna slutsats. Sådana faktorer är tvärtom ägnade att stärka denna bestämmelses positiva eller förmånliga karaktär, eftersom de underlättar ett anställningsförhållandes fortsättning, samtidigt som detta under alla omständigheter inte kan ske utan båda avtalsparternas medgivande, vilket i så fall måste ges under anställningsförhållandets gång.

(se punkterna 28–30 och 33 samt punkt 1 i domslutet)

2.      Se domen.

(se punkterna 37 och 42–44)

3.      Klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete, som ingicks den 18 mars 1999 och som utgör bilaga till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot en nationell bestämmelse, som den i det nationella målet, vilken, utan ytterligare villkor och obegränsat i tiden, ger parterna i ett anställningsavtal möjlighet att genom avtal under anställningsförhållandet skjuta upp det avtalade upphörandet av anställningsförhållandet vid uppnåendet av den ordinarie pensionsåldern, i förekommande fall ett flertal gånger, endast för att arbetstagaren har ett anspråk på ålderspension genom att ha uppnått den ordinarie pensionsåldern.

Det är härvidlag viktigt att påpeka att begreppet ”objektiva grunder” i klausul 5.1 a i ramavtalet ska förstås så, att det avser precisa och konkreta omständigheter som är kännetecknande för en viss verksamhet och som därför kan motivera att på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning används i det särskilda sammanhanget. Dessa omständigheter kan till exempel följa av den särskilda beskaffenhet som utmärker de arbetsuppgifter som har föranlett avtalens ingående och dessa uppgifters natur eller, i förekommande fall, av en medlemsstats strävan efter att uppnå ett berättigat socialpolitiskt mål (dom av den 26 januari 2012, Kücük, C‑586/10, EU:C:2012:39, punkt 27).

Det bör i detta hänseende påpekas att enligt den nationella domstolen skiljer sig en arbetstagare som uppnår den lagstadgade pensionsåldern från andra arbetstagare inte endast vad gäller sitt socialförsäkringsskydd, utan också genom att vederbörande normalt befinner sig i slutet av sitt yrkesliv och att en anställning utan tidsbegränsning därmed inte är ett alternativ som är tillgängligt för vederbörande.

Såsom redan har påpekats i punkt 29 i denna dom kan den i det nationella målet aktuella bestämmelsen dessutom betraktas som ett undantag från principen om att anställningsavtalet automatiskt upphör när arbetstagaren har uppnått ordinarie pensionsålder.

Det framgår dessutom av handlingarna i målet att enligt denna bestämmelse måste det verkligen ha ingåtts ett avtal innan anställningsförhållandet upphör för att dagen för detta förhållandes upphörande ska kunna skjutas upp. Avtalet måste föreskriva att anställningsförhållandet ska fortgå utan avbrott och att inga andra avtalsvillkor ska ändras. Sådana begränsningar ger den berörda arbetstagaren en garanti att de ursprungliga avtalsvillkoren bibehålls, samtidigt som denne behåller rätten till utbetalning av en pension.

(se punkterna 53–57 samt punkt 2 i domslutet)